Natten till den sjätte november 1943 innebar slutet för den tyska ockupationen av Kyjiv. Den trupp som först avancerade in mot stadens kärna, genom att ta sig över floden Dnipro, var en tjeckoslovakisk brigad, och kl 4 på morgonen hade det tyska motståndet helt utraderats. Någon timme senare var staden helt befriad, slog Moskva fast. Det skulle dock snart visa sig att Sovjetunionen inte skulle innebära någon befrielse för Kyjivs invånare eller för Ukrainas befolkning överhuvudtaget. Men den morgonen var det nog ändå många som uttryckte sin tacksamhet inför de sovjetiska styrkornas intåg.
Det tyska våldet mot Kyjivs befolkning hade nämligen varit besinningslöst. Tre år tidigare, år 1940, hade staden runt 930 000 invånare. Men efter tyskarnas mordiska framfart skulle 80% av befolkningen mist livet eller drivits på flykt.
Den grupp i staden som drabbades hårdast av tyskarnas våldsmaskineri var judarna. Före krigsutbrottet hade ungefär 160 000 judar bott i Kyjiv, vilket innebar att de utgjorde ungefär 20% av stadens befolkning. När tyskarna avancerade mot staden i september 1941 flydde tiotusentals österut, men många blev kvar. Antingen var dessa för svaga eller för fattiga för att lämna, och de skulle gå en fruktansvärd död till mötes.
När de sovjetiska styrkorna i all hast flydde Kyjiv i september 1941 blev de även tvungna att lämna lager av krigsmateriel. Men istället för att låta vapen och ammunition hamna i tyskarnas händer valde sovjeterna att ta sig in i den tyskockuperade staden och utföra två sprängdåd som skulle eliminerade lagren. Detta kom nog som en skänk från ovan för tyskarna, för nu hade de en ursäkt för att slå till med kraft mot stadens judiska befolkningen, som stod helt försvarslös.
Den 29 september inledde tyskarna en bestialisk massaker där över 30 000 judar sköts till döds under två dagar. Dessa mord skedde i en ravin kallad Babyn Jar, blott ett stenkast från stadens centrum. Under de månader som följde efter den första massakern skulle tyskarna fortsätta mördandet vid ravinen och sammanlagt 100 000 judar, romer och kommunister skulle berövades sina liv. Babyn Jar tillhör därmed en av de största massmordsplatserna under andra världskriget.
Av Kyjivs judiska befolkning skulle blott några få överleva, och en av dem var Dina Pronitjeva. Hon kunde senare vittna om tyskarnas krigsförbrytelser och alla de fasor som utspelat sig vid Babyn Jar. Men man har också funnit motsägelser i hennes vittnesmål vilket har lett till att det finns de som har ifrågasatt hennes minnen. Senare forskning slår man dock undan benen för sådana påståenden, då man har kunnat dra slutsatsen att de motsägelser som finns i hennes vittnesmål sannolikt hade åstadkommits av sovjetisk censur. Dina Pronitjeva gick bort 1977, alltså flera decennier före Sovjetunionens fall, och hon fick aldrig chansen att delge oss sina minnen utan den sovjetiska censuren.
Men ponera nu att hon hade överlevt till 1991, ja, då är det måhända inte omöjligt att både en och annan skugga skulle ha fallit över den sovjetiska arméns befrielse av Kyjiv.
Målningen nedan av floden Dnipro från 1917 är den judisk-ukrainsk-belarusiske konstnären Abram Manevytj som föddes i Kyjiv 1881. Han flyttade från Kyjiv 1921 och slog sig ned i USA, där han levde och verkade fram till sin död 1942.
