viewpoint-east.org

Ett band mellan Ukraina och Japan

Category: by sophie engström, poland, ukraina, ukraine
Tags: , , , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Den 26 april 1986 hände det som inte får hända. Eller det som sannolikt inte kunde hända, som Tage Danielsson en gång sa.

Men den natten hände det. En reaktor i Tjornobyl löpte, efter ett medvetet stresstest, amok. Miljontals människor påverkades. De fick flytta från sina hem, göra sig av med sina saker, grödor och husdjur. I värsta fall blev de sjuka och många dog i förtid. Men det var inte bara de boende i området som drabbades. Till exempel på östkusten i Sverige fick man gräva ner potatis, äpplen (även om det i mitt tycke var en konstig åtgärd), hela skörden gick om intet. Svampen i skogen var plötsligt hälsofarlig.

Men för alldeles för många är detta bara ett vagt minne. Många traskar på och tycker att det som hände här var så exceptionellt och kommer aldrig kunna hända igen. I alla fall inte i Sverige. Och inte är det troligt att det händer här i Ukraina igen. Det kan ju inte hända två gånger. Eller…? Ja, i vilket fall som helst kommer det inte hända här just den dagen. Eller?

Här i Ukraina är det ett levande minne. Ett bevis på maktfullkomlighet och arrogans. Nästan alla jag träffar har en Tjornobyl-berättelse. Även om de inte ens var födda. Man ställer sig frågor som man inte så ofta ställer sig i Sverige. Som om man borde skaffa barn? Om deras barn bär på någon defekt? Vilket arv bär man med sig? Alla har en relation till denna katastrof.

I år är det 30 år sedan katastrofen i Tjornobyl och det kommer antagligen uppmärksammas, även i Sverige (tro’t eller ej).

I Lviv har vi redan börjat. Affischutställningen Che 30 Fu 5 är en av de första. Fu 5 står för Fukushima. För det är ju även fem år sedan katastrofen inträffade där. Så knöts ett sorgligt men oundvikligt band mellan Ukraina och Japan.

Mina favoriter på affischutställningen är Art Studio Agrafka (Ukraina) och Zupagrafika (Polen). Jag är också väldigt förtjust i den här utställningsformen, att konsten söker upp betraktaren. I Lviv är vi för övrigt väldigt bortskämda med den här typen av utställningar.

image

image

Zupagrafika

image

Art Studio Agrafka

image

image

image

image


En debut

Category: poland
Tags: ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Min första artikel om Polen har kommit i tryck. Den handlar givetvis om situationen för feminister i Polen. Givetvis, för mitt sätt att förstå något, ett land eller ett fenomen, går så ofta via andra kvinnors situation. Som om jag försöker tänka mig in i att leva där. Befinna mig i den situationen.

Nåväl, artikeln är publicerad i Socialpolitik, en tidskrift jag är så stolt att få medverka i. Artikeln ligger inte ute på webben. Så masa dig till tidskridsbutiken eller biblioteket och leta upp nummer 1 för 2016. Och på sidorna 42-43 finner du min artikel med titeln Stora utmaningar för Polens feminister.

Ett särskilt tack till Anna Nowicka, Urszula Chomaniec och anonyma Mo. Utan er hade artikeln inte funnits.

image


Polenpodden om situationen för HBTQ-personer i Polen

Category: by sophie engström, poland
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Så här på långfredagen vill jag rekommendera Polenpoddens senaste månadsmagasin – om polsk sexualpolitik och HBTQ-personers rättigheter. Mycket intressant och väldigt lärorikt program. Ni får bland annat höra en intervju med borgmästaren i Słupsk, Robert Biedroń. Han är en person med stort mod och inspirerande rättframhet.

I studion, tillsammans med Ted Bergdahl, finns också Jack Lukkerz. Han har precis avslutat arbetet med en roman om sin barndom i Słupsk. Jag hoppas verkligen att den blir utgiven!

Klicka här och du kommer direkt till månadsmagasinet.

height_320_width_480_overlay_Robert_Jack


Sa du “påsk”?

Category: by sophie engström, poland, ukraine
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Det är ett väldigt tjat om påsken. Glad påsk hit och dit. Harar och kycklingar poppar upp ur epostlådor och Facebookstatusar. Men det är faktiskt inte så överallt. Som till exempel här i Lviv och Ukraina. Vi har påsk den 1 maj. Snacka om att få vänta länge på påskgodis!

Jag har i alla fall ägnat mig åt att fundera lite på likheter mellan den polska påsken, som firas samtidigt som den svenska, och hur påsken firas i västra Ukraina. Och likheterna är många. Faktiskt lika många som olikheterna.

I Polen har man, precis som i Ukraina, ett påsklamm på bordet. Nej, det är ingen stek där ett alltför ungt djur har offrats på slaktbänken. Det är en liten degfigur gjord av socker. I Polen doppar man den också i socker så att den blir helt vit. I västra Ukraina är den oftast gyllenbrun eller mer degfärgad. Men formen är exakt den samma.

Påsklamm

I Polen och västra Ukraina går man till kyrkan med en korg med mat som ska välsignas av prästen. Korgarna är ganska lika och de innehåller nästan samma saker, men mönstren på äggmålningen skiljer sig åt.

Påskkorg

En annan rolig egenhet, som förekommer både i Polen och västra Ukraina, är “blöta måndagen“. Det är en dag då unga män kastar vatten (nej, inte sådant vatten, utan dricksvatten) på unga kvinnor. Helt bisarr tradition, faktiskt. Men faktum är att den har förändrat sig över tid. I Lviv är det både unga män och kvinnor som kastar vatten på varandra. Jag har till och med sett hur medelålders män och kvinnor blivit riktigt plaskvåta. Det verkar dessutom extra roligt om det är en intet ont anande utlänning som blötläggs. I Lviv brukar staden anordna ett gigantiskt vattenkrig på Plotjsja rynok. Om man inte vill bli totalt genomblöt på “blöta måndagen”, bör man helt enkelt hålla sig därifrån.

Blöta måndagen i Lviv

Blöta måndagen i Lviv

Blöta måndagen i Lodz Bild: Michał Tulinski / Forum

Blöta måndagen i Lodz
Bild: Michał Tulinski / Forum

Att traditionerna flyter över gränser så här, har ju att göra med gränsen har flyttats många gånger, människor har färdats över gränserna, de har fördrivits och ibland flyttat tillbaka. Jag upphör aldrig att fascineras av att bo här, i periferins mitt. Och jag är så glad att bo på en plats där historien ständigt är en del av nutiden.

I maj kommer jag avlägga min årliga påskrapport om den ukrainska påsken. Då kommer jag att berätta mer om olikheterna.

Och med de orden önskar jag er alla en glad påsk! Życzenia wielkanocne! Wesołych świąt!!

9816619-2


Guidad av Polenpodden

Category: by sophie engström, poland
Tags: ,

(Läsningstid: 3 minuter)

När jag för ungefär ett år sedan beslöt mig för att lära mig mer om Polen, famlade jag i blindo. Trots att jag har pluggat östeuropakunskap visade det sig att jag på många sätt och vis var en novis. Historia är ju något enklare och får ta tid att brottas med, men förståelse för dagsläget är ofta svårt. Visst är dagspress till hjälp, men det är svårt att med säkerhet avgöra vilka källor som är pålitliga och vilka som ger en rättvisande bild. Vanligtvis tar det lång tid att bygga upp en sådan kunskap själv, men det visade sig att det fanns, och finns, hjälp där ute! Polenpodden är en pod som under ledning av Ted Bergdahl rapporterar om dagsläget i Polen. Med kunniga medverkande blir man lotsad genom det snåriga politiska läget i Polen.

Jag skickade över några frågor till Ted Bergdahl.

Första frågan, vilka är det som står bakom Polenpodden? Det är du, Ted, men du är inte ensam, eller hur?

Det är jag som står bakom Polenpodden, som ansvarig utgivare och producent. Podden produceras av mitt bolag Ted Bergdahl AB (där jag i övrigt arbetar som kommunikationskonsult). Jag har dock några fasta medarbetare. Emilia Mattsson som är medredaktör för magasinsprogrammen, Magdalena Domeradzka och Gabriel Stille som är fasta medlemmar i nyhetspanelen och så gör jag Polenpodden politik med Gunilla Lindberg och Dorota Tubielewicz-Mattsson på Webb-Bulletinen.

Senaste nyhetspanelen

Varför startade du Polenpodden?

Jag startade Polenpodden av flera skäl. Först och främst för att jag är oerhört nyfiken på och fascinerad av Polen. Det är ett paradoxernas land. Jag reste till Polen första gången som tågluffare på 90-talet och fick en egendomlig känsla av att komma hem. 2000-2001 arbetade jag som frilansjournalist med bas i Gdynia och sedan dess är jag fångad.

Sedan tycker jag att svenska medier generellt är ganska dåliga på att skildra den mångfald som finns i Polen. För att vara ett grannland till Sverige är bevakningen väldigt smal. Undantaget är Sveriges Radios korrespondent Thella Johnsson som har gjort en rad spännande reportage utanför den strikta nyhetsramen.

height_320_width_480_overlay_Nyhetspanelen

Har Polenpodden något ekonomiskt stöd?

Vi har ingen finansiellt stöd, men vi hoppas på sponsorer efterhand som lyssnarantalet ökar. Bortsett från en studieresa som Polska institutet betalade, står Ted Bergdahl AB för alla omkostnader

Hur många lyssnare har Polenpodden?

Totalt har vi haft över 13 000 nedladdningar. Magasinsprogrammen brukar ligga på omkring 600-800 lyssnare och nyhetspanelerna/Polenpodden politik på 200-300 lyssnare.

Har er syn på Polen förändrats? Finns det något speciellt avsnitt som ”revolutionerade” er syn på Polen?

Både jag och Emilia har lärt oss mycket av att göra magasinsprogrammen. Emilia brukar lyfta att hon har lärt sig mer om politik och jag tycker att jag fick en aha-upplevelse när vi gjorde programmet om feminism. Det visade sig till exempel att löneskillnaderna mellan män och kvinnor är lägre i Polen än i Sverige.

Hur ser framtiden ut för Polenpodden?

Framtiden ser ljus ut. Vi fortsätter producera program enligt planen. Nästa magasinsprogram ska handla om polsk sexualpolitik och hbtq-personers rättigheter. Den polska hbtq-rörelsen betraktas som den mest framgångsrika i de post-kommunistiska länderna. I programmet medverkar bland andra Robert Biedroń, borgmästare i Słupsk och Polens första öppet homosexuella parlamentsledamot och Jack Lukkerz som arbetar med sexualupplysning i Malmö men är född och uppvuxen i Polen.

Här hittar ni Polenpoddens alla avsnitt!


En tidig virtuos

Category: by sophie engström, music, poland
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Det bästa med att börja intressera sig för ett nytt land är det där slumpmässiga sökandet. Ett sökande som så ofta leder till något riktigt intressant. Som idag, när jag snubblade över Maria Szymanowska en av världens första pianovirtuoser och tillika kompositör.

Maria Szymanowska föddes den 14 december 1789 i Warszawa. Hennes pappa var fastighetsägare och bryggare. Hennes mamma tillhörde adelsfamiljen Lanckoroński familjen, en familj som haft stort inflytande i Polen under 1300- och 1700-talet.

Det är oklart när Maria Szymanowska började studera musik, men hennes första publika framträdande skedde i Warszawa 1810. Samma år gifte hon sig, ett äktenskap som höll i tio år och resulterade i tre barn. En av hennes döttrar, Celina, gifte sig förresten med den polske nationalskalden Adam Mickiewicz.

Maria Szymanowskas professionella karriär började 1815, med flera konserter i England och Västeuropa och hon turnerade mycket flitigt. Hon anses vara en av de första pianovirtuoserna, och med det menas att hon spelade utan partitur (noter), något som inte var så vanligt under hennes tid (senare blev det mycket vanligare). Efter flera års turnerande fick hon slutligen anställning vid tsarinnans hov i S.t Petersburg. Szymanowska avled 1831 i S:t Petersburg efter att ha insjuknat i kolera.

Maria Szymanowska kompositioner kännetecknas av den tidiga romantiken. Jag föreställer mig att hennes stycken framfördes i hennes salong, en salong som var mycket känd. Tänk er en salong med dåtidens storheter, så som Johann Hummel, Johann Wolfgang von Goethe och Adam Mickiewicz. Ja, då har du kommit hem till Maria Szymanowska. Maria Szymanowska mest kända stycken är hennes vackra Nocturne, samt på Polonaise i F-moll.


Hjältinnan Irena Sendler

Category: by sophie engström, poland
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Idag har jag lust att skriva om Irena Sendler. Visst känner ni till Irena Sendler, eller? I vilket fall som helst, Irena Sendler (född Krzyżanowska) är en äkta hjältinna.

Irena Sendler föddes 1910 i staden Otwock, strax utanför Warszawa. Hennes far dog när hon blott var 7 år, då han arbetade som läkare i de fattiga judiska kvarteren i staden och hade smittats av tyfus. Efter faderns död ville den judiska församlingen visa sin uppskattning för hennes fars arbete genom att betala för Irenas utbildning, men hennes mor avböjde. Det hindrade dock inte henne från att studera på universitetet, där hon studerade litteratur.

Irena Sendler gick tidigt med i det socialistiska partiet och engagerade sig mycket för förtryckta och svaga grupper. Hon opponerade sig exempelvis mot det indelningssystem under föreläsningarna på universiteten, som gjorde att judiska studenter skulle sitta på väster sida av föreläsningssalen. Det här systemet, som heter getto ławkowe på polska, introducerades fantastiskt allra först på Lwóws/Lvivs tekniska högskola.

Under andra världskrigets inledande år arbetade hon inom socialvården och även här engagerade hon sig för judarnas situation. När Nazityskland invaderade Polen började hon leda ett arbete att producera falska identitetshandlingar till judiska familjer. Det här var givetvis ett väldigt farligt arbete, men det hindrade inte Irena Sendler.

1941 fick hon i uppdrag av Żegota, en polsk underjordisk organisation som hjälpte judar, att ta hand om arbetet med de judiska barnen. Sendler arbetade då i Warszawas ghetto. Det här uppdraget ledde till det som hon kanske blivit mest känd för. Hon bidrog nämligen till att rädda 2500 judiska barn, och ensamt lyckades hon föra ut cirka 400 barn ur ghettot.

1943 blev hon gripen av Gestapo, och dömdes till döden. Men Żegota lyckades mirakulöst frita henne på vägen till avrättningen. Hon skaffade sig en ny identitet och återvände till Warszawa för att arbeta med Żegota.

Efter kriget blev hon fängslad och torterad av de nya härskarna. Den kommunistiska hemliga polisen trodde att hon hade kopplingar till Hemarmén (Armia Krajowa), den armé som varit lojal med exilregeringen under andra världskriget. Sendler misshandlades så svårt att hon förlorade det barn hon bar.

Sendler frigavs 1949, men det först efter att hon tvingats att gå med i kommunistiska partiet. Hon var medlem i partiet ända fram till 1968, då hon gick ur partiet som en protest på händelserna i mars 1968. Det är svårt att kort redogöra för händelserna i mars 1968, men Polen drabbades av en politisk kris orsakad av uppror från intellektuella och studenter. Upproret slogs ned och man brukar koppla vågen av antisemitism, som bröt ut i Polen under denna tid, till förintandet av upproren i mars 1968.

1981 gick Sendler med i Solidaritet.

Irena Sendlers gärning under kriget låg länge i glömska. Men 1965 blev hon upphöjd av Yad Vashem, Israelisk myndighet för hågkomst av Förintelsens offer och hjältar till en av “De rättfärdiga bland det polska folket” (Polscy Sprawiedliwi wśród Narodów Świata). Men trots det var hennes heroiska arbete under andra världskriget inte vida känt. 1999 fick hennes gärning den upprättelse den borde ha. En high school-elev och dennes lärare i Kansas skrev en pjäs om denna modiga polska. Pjäsen, som heter “Life in a Jar“, rönte stor uppmärksamhet och har turnerade runt i världen samt blivit en TV-serie.

Irena Sendler gick ut tiden 2008, men hennes mod och engagemang ska aldrig glömmas.

Irena Sendler 1942

Irena Sendler 1942