viewpoint-east.org

I sakta mak med Polenpodden

Category: by sophie engström, Centraleuropa, Galizien, Kåseri, krönika, poland, ukraina
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 4 minuter)

“Det är skönt att vara ute och promenera i sakta mak här i Lviv”, sa Ted Bergdahl förra veckan när han var på en kort visit i vår vackra galiziska pärla. Vi hade precis suttit på mitt favorithak, kafé och bar Nadija, som oftast är garanterat fri från turister, och pratat om presidentvalet i Ukraina. Pratat och pratat, förresten. Ted Bergdahl intervjuade mig för sin podds räkning. Polenpodden, som jag skrivit om tidigare. (Här kan ni höra vårt samtal.)

Nu hade vi alltså lämnat Nadijas turistfria zon, och lät våra fötter nöta kullerstenarna och trottoarerna på jakt efter polska spår.

“Sakta mak”, fnös jag för mitt inre. “Det är ju så här fort man ska gå om man ska hinna se och upptäcka alla guldkorn”, tjafsade jag vidare med mig själv. Men så slog det mig, det som jag aldrig hade trott skulle hända just mig, att jag nuförtiden går som en där sömnig och seg lvivivan. Ja, ni ska tro att jag har kämpat för att inte slänga ur mig svavelosande förbannelser över alla lvivianer som tycks vara ute och söndagsflanera oavsett dag.

Men ungefär då som Ted sa det där, insåg jag att det var väldigt länge sedan jag faktiskt retade mig på att någon gick för långsamt. På senare tid förhåller det sig ungefär tvärtom. När någon går i lviviansk takt, faller jag lydigt in bakom dem, men när det kommer någon stressig streber som flåsar mig i nacken och nafsar mig i hälarna, får jag hålla min tunga helt platt mot gommen för att inte råka säga något mindre trevligt.

Jag har för övrigt vid sådana tillfällen utvecklat en helt unik åtgärd för att få stopp på streberns nafsande och flåsande. Jag stannar tvärt, som om jag plötsligt kom på något mycket viktigt, och strebern faller ut ur sitt spår, måste gira för att undvika kollision, och förhoppningsvis har jag förstört dennes takt fullkomligt, så att strebern resten av dagen ofrivilligt kommer att kastas in i den sakta mak lejonstaden faktiskt förtjänar. Som väl är finns det inte särskilt många strebrar i Lviv.

Nå, jag kom alltså på, när Ted sa det där, att jag nu alltså går som en riktig lvivian. Alltså inte längre som en svensk på besök i Lviv. Ty vi svenskar går fasligt fort. Det förefaller mig som om svenskens promenerande har något med motion att göra. Man ska räkna steg, kilometer och kalorier.

I Lviv finns det säkert även sådana som räknar kalorier och steg, det finns ju galningar överallt, eller hur? Men jag tror ändå att majoriteten i vår lejonstad inte har samma förhållningssätt till själva traskandet. Enär om det vore fler som anammat en kaloriräknande promenadstil, hade stadens tempo sett helt annorlunda ut. Snabba promenader är nämligen egentligen bara koncentrerade till vissa platser, tidpunkter och situationer, och de är ganska lätta att undfly om man vet var och när de förekommer.

Promenerandet har en stolt tradition här. När jag frågar mina studenter vad de gjort i helgen svarar de ofta “promenerat med mina vänner”, och när jag pressat dem på lite mer information har det alltid framkommit att de faktiskt bara har promenerat runt omkring i staden. Och det upplever man också om man ser sig runt omkring. Man går två och två, eller flera, och pratar, skrattar, gestikulerar ivrig. Det sociala livet sker ofta till fots. Det finns ingen åldersgräns för promenerandet. Unga som gamla beter sig på samma sätt. Det spelar inte heller någon större roll vilken dag i veckan det är. Långsamt lunkande sida vid sida för man varandra genom staden.

När jag tänkte allt detta gick jag alltså, tillsammans med Ted Bergdahl och G, i en helt rimlig takt. Precis som alla andra här. Rimlig fort (eller långsamt om man vill så) för att kunna hitta det vi sökte, polska spår. Rimlig för att vi på så vis fick luft att prata utan att tappa andan av andfåddhet. Vi gick alltså precis som man ska göra i Lviv. Men visst händer det att vi ibland måste ta ett snabbt språng, men det görs i princip bara av nöd och under absolut tvång. Kanske har vi blivit lite som stadens namn, lejon. De rör sig också oftast långsamt (eller mindre fort om man så vill), utom vid enstaka tillfällen, men de tillfällena varar inte särskilt länge, och snart sträcker vi ut oss som lejonen gör, och landar i vår hemtama lunk (som alltså ibland beskrivs som sakta mak).

Och se där, då hittar man ju också de där guldkornen, de som aldrig syns för dem som stretar så som en streber.

Kunz Lwów - one of my favourite manholes

walk away. looking out the wall

Lwów in Lviv

Share

Debut i Polenpodden

Category: by sophie engström, poland
Tags: , , ,

(Läsningstid: 1 minut)

Min stämma går att höra i veckans avsnitt av Polenpodden. Det är en stor ära att få medverka i denna helt lysande podd. Tillsammans med Webb-Bulletinen är Polenpodden verkligen vår bästa vägvisare in i Polens absoluta hjärta. Veckans avsnitt är lika intressant som varje vecka. (Jag har tidigare skrivit om Polenpodden, som du kan läsa här.)

Om allt går vägen kommer ni får höra mer av min ljuva stämma i Polenpodden framöver. Det finns ju så många uppslag. Jag bor i ett gränsland där polacker satt sina avtryck i århundraden.

Här kan du höra senaste avsnittet.

Share

Polenpodden om situationen för HBTQ-personer i Polen

Category: by sophie engström, poland
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 1 minut)

Så här på långfredagen vill jag rekommendera Polenpoddens senaste månadsmagasin – om polsk sexualpolitik och HBTQ-personers rättigheter. Mycket intressant och väldigt lärorikt program. Ni får bland annat höra en intervju med borgmästaren i Słupsk, Robert Biedroń. Han är en person med stort mod och inspirerande rättframhet.

I studion, tillsammans med Ted Bergdahl, finns också Jack Lukkerz. Han har precis avslutat arbetet med en roman om sin barndom i Słupsk. Jag hoppas verkligen att den blir utgiven!

Klicka här och du kommer direkt till månadsmagasinet.

height_320_width_480_overlay_Robert_Jack

Share

Guidad av Polenpodden

Category: by sophie engström, poland
Tags: ,

(Läsningstid: 3 minuter)

När jag för ungefär ett år sedan beslöt mig för att lära mig mer om Polen, famlade jag i blindo. Trots att jag har pluggat östeuropakunskap visade det sig att jag på många sätt och vis var en novis. Historia är ju något enklare och får ta tid att brottas med, men förståelse för dagsläget är ofta svårt. Visst är dagspress till hjälp, men det är svårt att med säkerhet avgöra vilka källor som är pålitliga och vilka som ger en rättvisande bild. Vanligtvis tar det lång tid att bygga upp en sådan kunskap själv, men det visade sig att det fanns, och finns, hjälp där ute! Polenpodden är en pod som under ledning av Ted Bergdahl rapporterar om dagsläget i Polen. Med kunniga medverkande blir man lotsad genom det snåriga politiska läget i Polen.

Jag skickade över några frågor till Ted Bergdahl.

Första frågan, vilka är det som står bakom Polenpodden? Det är du, Ted, men du är inte ensam, eller hur?

Det är jag som står bakom Polenpodden, som ansvarig utgivare och producent. Podden produceras av mitt bolag Ted Bergdahl AB (där jag i övrigt arbetar som kommunikationskonsult). Jag har dock några fasta medarbetare. Emilia Mattsson som är medredaktör för magasinsprogrammen, Magdalena Domeradzka och Gabriel Stille som är fasta medlemmar i nyhetspanelen och så gör jag Polenpodden politik med Gunilla Lindberg och Dorota Tubielewicz-Mattsson på Webb-Bulletinen.

Senaste nyhetspanelen

Varför startade du Polenpodden?

Jag startade Polenpodden av flera skäl. Först och främst för att jag är oerhört nyfiken på och fascinerad av Polen. Det är ett paradoxernas land. Jag reste till Polen första gången som tågluffare på 90-talet och fick en egendomlig känsla av att komma hem. 2000-2001 arbetade jag som frilansjournalist med bas i Gdynia och sedan dess är jag fångad.

Sedan tycker jag att svenska medier generellt är ganska dåliga på att skildra den mångfald som finns i Polen. För att vara ett grannland till Sverige är bevakningen väldigt smal. Undantaget är Sveriges Radios korrespondent Thella Johnsson som har gjort en rad spännande reportage utanför den strikta nyhetsramen.

height_320_width_480_overlay_Nyhetspanelen

Har Polenpodden något ekonomiskt stöd?

Vi har ingen finansiellt stöd, men vi hoppas på sponsorer efterhand som lyssnarantalet ökar. Bortsett från en studieresa som Polska institutet betalade, står Ted Bergdahl AB för alla omkostnader

Hur många lyssnare har Polenpodden?

Totalt har vi haft över 13 000 nedladdningar. Magasinsprogrammen brukar ligga på omkring 600-800 lyssnare och nyhetspanelerna/Polenpodden politik på 200-300 lyssnare.

Har er syn på Polen förändrats? Finns det något speciellt avsnitt som ”revolutionerade” er syn på Polen?

Både jag och Emilia har lärt oss mycket av att göra magasinsprogrammen. Emilia brukar lyfta att hon har lärt sig mer om politik och jag tycker att jag fick en aha-upplevelse när vi gjorde programmet om feminism. Det visade sig till exempel att löneskillnaderna mellan män och kvinnor är lägre i Polen än i Sverige.

Hur ser framtiden ut för Polenpodden?

Framtiden ser ljus ut. Vi fortsätter producera program enligt planen. Nästa magasinsprogram ska handla om polsk sexualpolitik och hbtq-personers rättigheter. Den polska hbtq-rörelsen betraktas som den mest framgångsrika i de post-kommunistiska länderna. I programmet medverkar bland andra Robert Biedroń, borgmästare i Słupsk och Polens första öppet homosexuella parlamentsledamot och Jack Lukkerz som arbetar med sexualupplysning i Malmö men är född och uppvuxen i Polen.

Här hittar ni Polenpoddens alla avsnitt!

Share

%d bloggers like this: