viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

“Här har du inget att hämta”, förefaller den stiliga äldre damen i sin pälsmössa med dramaten i släptåg, säga till en yngre man i blå väst med ordet “Referendum” tryckt på ryggen. Jag skriver “förefaller”, ty jag står inte tillräckligt nära för att höra deras meningsutbyte, men att döma av damens avvisande gest lär det nog vara något sådant hon just formulerat. Den unge mannen ler lite förläget och hastar vidare i sin jakt på villiga att skriva under hans namninsamling. Ja, nu är det inte hans namninsamling, utan initiativtagaren är den lokala politikern Jan Hoffman, som driver en kampanj för att samla in underskrifter till en folkomröstning som syftar till att avsätta borgmästaren Aleksander Miszalski, som tillhör Medborgarplattformen, alltså Donald Tusks parti. Under några få dagar har namninsamlingen fått över 40 000 namnunderskrifter. För att det ska bli tal om en omröstning måste de dock samla in minst 58 000 namn, men kampanjen har satt 100 000 underskrifter som mål.

Det är dock inte bara Jan Hoffman som står bakom kampanjen, utan den består av en brokig skara med sådana som den lokala politikern och affärsmannen Łukasz Gibała med sitt medborgarinitiativ “Kraków dla Mieszkańców, det förra regeringspartiet Lag och rättvisa samt det högerextrema partiet Konfederacja. Trots att dessa grupperingar drar åt olika håll i många andra frågor, förenas de i sin aversion mot den sittande borgmästaren.

Men varför önskar då Jan Hoffman och hans vapendragare en kostsam omröstning? Ett av skälen är den omdebatterade miljözonen, kallad Strefa Czystego Transportu (förkortad SCT, och kan översättas med Ren transportzon). Miljözonen innebär att äldre fordon, eller sådana som drivs med diesel, måste betala en avgift om de vill köra in i Kraków. (Det finns dock många undantag och boende i staden omfattas inte av betalningsplikt.) Sedan miljözonen infördes vid årsskiftet har debatten varit hetsig, för att inte säga aggressiv, och det är uppenbart att det är svårt att vinna polackernas hjärtan om man ger sig på deras bilar.

Men kampanjen innehåller även andra invändningar mot borgmästaren. De menar bland annat att det finns oegentligheter i upphandlingar hos kommunen och att det förekommer en vänskapskorruption i kommunhuset. Likaledes är de kritiska till att kommunens skulder växer i oroande takt. Dessutom lovade borgmästaren i valrörelsen att det skulle hållas en översyn av den tidigare borgmästarens styre, men någon sådan granskning har ännu inte skett. Listan över invändningar mot Aleksander Miszalski kan nog göras längre, men dessa är kanske de viktigaste punkterna i kritiken.

Resultatet av namninsamlingskampanjen är i alla fall att man på gator och torg kan se tusentals unga kvinnor och män med blå västar i jakt på missnöjda invånare. Vissa krakowiter verkar fråga sig varifrån medlen till den omfattande insatsen kommer, och givetvis cirkulerar det rykten om ljusskygga aktörer. Dessa rykten har dessvärre även spätts på av borgmästaren, som har antytt att allt inte går rätt till i kampanjen, och givetvis har han fått svar på tal av kampanjens initiativtagare. De menar att pengarna till dem som samlar in namnen kommer från Gibała, samt att det är en gräsrotsrörelse som består av missnöjda krakowiter. Och debatten mellan de båda lägren tycks bara bli smutsigare och hetsigare för varje dag som går.

Vartåt detta barkar vågar jag inte förutspå, men stämningen i allra högsta grad grälsjuk. Och man kan ju även undrar om Gibała, som förlorade i förra valet mot sittande borgmästaren, verkligen gynnas av att så öppet liera sig med exempelvis Konfederacja. Hur goda ser egentligen hans chanser ut att vinna i ett möjligt nytt val?

Nej, med den bistra atmosfär som råder i staden gör man klokt att fly till Wisłas strand och låta blicken följa hur hon oförtrutet fortsätter att flöda genom landskapet. Vem än borgmästaren månde vara.

(Läsningstid: 2 minuter)

Kung Bure har återvänt till staden, och sin vana trogen strösslar han små vita kristaller omkring sig, som välvilligt fångas upp av trädens grenar, buskagens burriga fysionomier och markens upphöjda tuvor. Våren har, för denna gång, färdats till varmare breddgrader. Lämnat staden åt sitt öde.

Genom Planty vandrar paren arm i arm, under paraplyer som pryds med snöns vita kostym. En skotsk terrier traskar lite villrådigt över den vitklädda gräsmattan. Med sina tassavtryck bildar han en slags hundens tankemönster, omöjlig att avkoda för ett mänskligt öga. Terriern nosar, prövande tycks det som, på de färska snöflingorna. På dess svarta nos och päls landar snöflingor, men lika fort som de landade smälter de bort av hans varma kropp.

Vid Wawel syns en spårvagn upptagen med sina vardagliga göromål, så som att kränga längs sitt invanda spår och beslutsamt skramla över korsningarnas växlar. En cyklist slirar fram över kullerstensgatorna, på jakt efter den vår som härbärgerade häromkring bara igår.

Wisłas svarta kropp skär som brukligt genom staden, ännu är hon inte klädd i is. Hos henne färdas snöflingorna något hastigare, som om de jäktade någonstans. Kanske till ett kärleksmöte någonstans vid flodens strand. Ett snöflingornas tillhåll som snart glöms av tö.

Detta är vad jag lyckas fånga, när jag hastar genom staden i mina lågskor, med snöflingorna fästa i min lugg. Ögonblicksbilder som frambringar den art av njutning som bara åsynen av en stad man älskar kan ge.

Men lite tveksam känner jag mig ändå till vinterns oväntade omfamning.