viewpoint-east.org

Sholem Aleichem, Kom in från glömskans förmak! Del I

Category: by sophie engström, gender, jiddish, literature, russia, ryssland, ukraina, ukraine, yiddish
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Sholem Aleichem är en författare som kanske är okänd för många svenskar. Men han har på senare tid upptagit alltmer av min uppmärksamhet. En del kanske känner igen hans namn från musikalen Spelman på taket som hans romanfigur Tevje mjölkutköraren utgjorde förlagan till. Noteras bör att Tevje mjölkutköraren förekommer i flera olika noveller av Aleichem, så grunden till Spelman på taket vilar alltså på flera verk och inte ett som ofta felaktigt påstås.

sholem_aleichem_100313_620px

Sholem Naumovich Rabinovich föddes den 2 mars 1859 i den ukrainska byn Perejaslav, i dåvarande Tsarryssland, i en fattig judisk familj. Han sägs mycket tidigt ha beslutade sig för att ägna sig åt författarskapet, och en av hans tidiga mer häpnadsväckande alster lär vara en judisk tolkning av Robinson Cruse. Sholem Aleichem är en pseudonym som i översättning blir “fred vare med dig”.

Aleichem förde ett ganska kringflackande liv, vilket kan illustrera hur många judar hade det i dåtidens Tsarryssland. Antisemitismen var utbredd och flera judar råkade ut för progromer och fick därför flytta alternativt fly för sina liv. De fick inte heller mantalsskriva sig var de ville. Som exempel fick det inte mantalsskriva sig i Kyjiv, utan bara under vissa förutsättningar, mot rätt betalning samt vid rätt tid. Detta gjorde att Aleichem, och många andra bodde i byar kring Kyjiv. Aleichem bodde bland annat i Bojarka, en liten by sydväst om Kyjiv.

Aleichem yrkesbana var dessutom ganska brokig vilket kanske inte berodde på hans judiska ursprung utan snarare på en del okloka beslut. Han försökte sig bland annat på en karriär som börsmäklare, men han slutade som helt utblottad. Hans hustru, som kom från en förmögen familj, lär ha stått för en del av familjens försörjning. Aleichem försökte även emigrera till USA två gånger. Första gången 1907, men han blev tvungen att kapitulera redan 1908 efter en rad misslyckanden. 1915 emigrerade han en andra gång och han stannade till sin död året därpå. Aleichem var mycket kritisk till den judiska assimileringen i USA och några av hans senare verk kritiserar “amerikaniseringen” av nyanlända judar.

Inledningsvis skrev Sholem Aleichem på ryska samt på hebreiska, men långsamt växte sig beslutet starkt att skriva på jiddisch. Han blev slutligen en mycket stark förespråkare för jiddisch i Europa och han uppmuntrade många yngre författare att skriva på språket, som dessförinnan främst hade varit ett talspråk utan stark Litteraturscen. Aleichems beslut att skriva på jiddisch skulle också göra det lättare för andra att ta vid. Han var en stark förespråkare av zionismen, men man skulle kunna hävda att en för stark betoning av Sholem Aleichems zionistiska verksamhet riskerar att helt förta hans kanske viktigaste arv, konsten att genom ironi synliggöra en frän samhällskritik.

… fortsättning följer i morgon ….

Who is who in Ukraine?

Category: by sophie engström, ukraina, ukraine
Tags:

(Läsningstid: < 1 minut)

Feel lost in the drama of Ukrainian political life? Never knows who is who and always sits with endless google-lists and wiki-links never know what is right or wrong? Try Who is who in Ukraine. I can’t anser for everything they write, but it is a great guidance for someone with limited knowledge in Ukrainian.

Is there a greater Scheme? – About Swedbank in Ukraine: Part 2

Category: business, by sophie engström, economy, swedbank, ukraina, ukraine
Tags: , , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Yesterday I wrote a short summery on what has been said in Swedish media about Swedbank’s engagement in Ukraine. Today I will continue with a possible interpretation of why Swedbank stays in Ukraine even though they loose a lot by staying.

On the 12th of December Dagens Nyheter, one of the leading newspapers in Sweden, denoted that Swedbank not only looses a lot by staying in Ukraine, but possibly also having a very unique position in comparison to other international banks. Through the the Finicial Cooperation for the World Bank, IFC, Swedbank has got a loan on about half a Billion Swedish Kronen (≈€48 000 000). And even the fact that Swedbank actually violates and working on a high risk level, IFC have no intension in breaking their cooperation with the Swedbank. For instance, 42% of Swedbank debts are risky or even bad. Moreover, the bank also has too much exposure and loans to one single customer. It is however not clear who it is it, but several observers mean it is Sergey Tigipko. This is a clear violation against the agreements with IFC. All this is very agrivating facts and also leads us to the question why Swedbank stays in Ukraine.

Knut Kainz Rognerud imples in his book Det stora bankrånet (The big bank robbery) that Swedbank, and many other Swedish banks, did in fact make the crash in the global finical crisis bigger because the banks gave unwise and very unstable loans. One might ask oneself if this could be the irony of it all. Today it looks like the banks are losing and actually risking a lot, but in a longer perceptive Swedbank will possibly be one of the only international banks left in Ukraine – and will possibly own a great deal of Ukraine’s resources. I would say that this interpretation is not too paranoid, but are only based on the simple fact, that no bank will stay in Ukraine just from pure generosity. Of course they have a greater plan with their engagement, possibly not a “scheme” but at least a plan. And that plan is not open for either of us, but concerns our well-being.

If you have any comments of thought about this let me know. It is possible you have some information I have not, and I would highly appreciate if you would share it with me.

Is there a greater Scheme? – About Swedbank in Ukraine: Part 1

Category: by sophie engström, swedbank, ukraina, ukraine
Tags: , , , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

This is an article for my Ukrainian readers that may be interested in knowing how the discussions goes in Sweden about Swedbank’s engagement in Ukraine. I will focus some on how the debate has been going, and I will continue tomorrow with an interpretation on how one can see Swedbank’s engagement in Ukraine and what one can fear from their present and future actions.

A couple of weeks ago I had a chat with a friend from Kiev/Kyiv about the financial crisis and the effects on her own business. I was rather stunned when she said that Swedbank was considered to be one of the good banks, or even “good guys”, since they were staying in Ukraine and didn’t try to escape from the financial crisis. I was stunned, because I thought people in Ukraine (and in the Baltic states) wanted to get rid of banks as Swedbank. This was actually caused by my understanding that banks, as Swedbank, played a very important role in increasing the financial crisis among those countries.

The tone and the degree of irritation has been much greater in Sweden than in Ukraine. Many Swedish newspapers has during the past year written articles that actually focus on how Swedish banks could, or even should, withdraw their interests for Ukraine and the Baltic states. Swedbank has the greatest capital and loaning in Ukraine and the Baltic states among the Swedish banks. This have made them rather exposed for Swedish critic in media. This has been compromised with Swedbank’s rather daring attitude, for instance with buying Kommerzbank in 2007, which has been a course of irritation among media and Swedish small investors. It is actually possible that Swedbank’s action just didn’t fit with Swedish values, such as to be humble and trying to avoid all negative attraction to oneself. But the purchase of Kommerzbank could also be seen as a millstone for the bank. Swedbank is in a rather deep dip and the downward spiral never seems to end and the Kommmerzbank purchase haven’t made their situation better, but rather worse!

My interpretation is that Swedish savers have been rather critical against Swedbank’s refusal of giving up their Eastward investments, and mainstream media have not been helping the situation much. Last week the state owned television, Sveriges Television, had a reportage about a Latvian farmer family that had to leave their farm, slaughter all their animals and sell all their properties to be able to pay Swedbank back. But even so, their debt to Swedbank was still around € 96 000. These kind of stories are pretty effective in Sweden I’d say, especially because Swedes in general never wants to be villains that rob people in other countries, that possibly have a much tougher situation than ourselves. Swedes are used be the “good guys”, and being a brick in a great global economic war on high financial level, leaving many as losers and rather few are winners.

The above recounted story are however a rather fresh element in Swedish media. The main focus was previously on how Swedbank’s actions could affect Swedish investors and the labor force in Sweden, without little account on a global scale. From a personal point of view I appreciate that Swedish media has been able to change their perspective and not only showing concern for the well-being of Swedish investors and savers.

But I can also see several problems with having a negative focus on Swedbank’s engagements in Ukraine, since it could discourage other investors. Especially in regard to what I mentioned above, no Swede really wants to be depicted as the bad guy. But even so, we might also ask ourselves why Swedbank think it is so important to stay in Ukraine and Baltic states? You do not need to be too conspirotial to believe that Swedbank have a greater scheme by staying. I will therefor continue the discussions tomorrow and highlight Knut Kainz Rognerud’s book “Det stora bankrånet” (“The big bank robbery”), and how he urge that banks, as Swedbank, actually made the financial crisis greater in Ukraine and the Baltic states.

Surprised by the Ukraine-EU summit

Category: by sophie engström, EU, ukraina, ukraine
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

I have to admit I was really surprised when I opened my weekly issue of one of the leading newspapers in Sweden this saturday and found a small note about the Ukraine-EU summit. I was not as surprised by the actual agreement. Of course there where no real change in order to improve the relationship between the Ukraine “the EU’s closest cooperation and trade partner”, as the Swedish Prime Minister Fredrik Reinfeldt said, and EU. I think, that even though I am a sceptic, pessimist a real misanthrope in these circumstances, I am probably not alone when say that one of the priority issues during the Swedish Presidency, The Eastern Partnership, is perhaps a real fiasco. It has actually been so little talk about this priority, so I started to imagine that they perhaps had moved it out from the priority list… Anyway, I wonder, really wonder, what the chairman of EU, Mr. Reinfeldt, and Chairman of the European Commission José Manuel Barroso, hopes to achieve when their main focus is to pressure and lecture Ukraine, pointing on that Ukraine’s reforms are too slow or not democratic enough? The only achievement I can see is that they follow wishes from IMF like little doggies? • woof woof •

I am especially worried, because it seems like EU has run out of any creative ideas about how to cooperate with, for instance, Ukraine. And it is possible that this inanity actually affect the relationships in a many negative ways. I can’t say I have any constructive ideas right now on the issue, but I at least do know that even though the EU leaders congrats themselves, the whole agreement is painfully worthless.

Or? Any objections?

Pingviner mot allt – en lönsam kombination?

Category: by sophie engström, literature, ukraina, ukraine
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Den rysk-ukrainske författaren Andrej Kurkov har uttalat sig om det förestående ukrainska presidentvalet. För den svenska publiken har han gjort sig ganska känd för de båda burleska och absurdistiska romanerna “Döden och Pingvinen” samt “Pingvin försvunnen“.

kurkov
Andrej Kurkov, bild från wikipedia.

På frågan om hur han ser på förestående val svarar han till Deutsche Welle att han inte har särskilt stor tilltro till kandidaterna eller till deras politiska ambitioner.

– Det största problemet för Ukraina är att det inte finns några politiska partier, ingen ideologi. De olika partierna företräder bara olika finansiella grupperingar, säger han vidare till Deutsche Welle.

Andrej Kurkov fortsätter med att peka på att oavsett vilken av de starka kandidaterna som vinner valet, Viktor Janukovitj eller Julia Tymosjenko, så kommer Ukraina att närma sig Ryssland. I förra veckan noterade jag att det finns en möjlighet att Rysslands premiärminister Vladimir Putin har satt sitt pund på Tymosjenko, då de lyckades förhandla fram en ovanligt gynnsam gasuppgörelse inför nästa år. Men igår hävdade Putin till Reuters att han absolut inte stödde Tymosjenko i valet. Man kan kanske tillägga att även om han stödde Tymosjenko så skulle han aldrig erkänna det. Det vore politiskt oklokt, och inte alls lika slugt som Putin ibland lyckas agera.

Det är svårt att avgöra om Kukov har rätt. De ukrainska politiska klimatet är allt annat är lätt analyserat, men faktum är att Kurkov har rätt i att mycket tyder på att Ukraina kommer att ändra kurs, något österut då, efter valet. Frågan är bara om det i egentlig mening kommer att påverka relationerna med EU? Enligt min bedömning kommer de inte nämnvärt påverkas. Relationerna med EU är inte intensiva särdeles, och Ukraina har dessutom visat prov på en ganska korrupt ekonomi i förberedelserna inför (herrarnas!) fotbolls-EM 2012 som landet står värd för, tillsammans med grannlandet Polen.

Däremot tycker jag att Kurkov gör en fyndig reflektion när han menar att väljarna är hjälplöst uttröttade till leda på allt vad some heter politik och vill inte rösta. Det är bara några få ambitiösa unga valarbetare som verkligen bryr sig om valet, säger han. Kurkov menar också att om man verkligen vill ha folkets stöd så bör man vara en sann antagonist och helt enkelt döpa om sig till “Mot Allt” och då också vara emot allt. För det är just så folket känner.

För den som läst någon av Kurkovs romaner känns humorn igen – politikern “Mot Allt” skulle kunna befinna sig i hans litterära kabinett. Det märkliga är väl bara att “verkligheten” tycks har hunnit ikapp honom. Jag ser därför i en inte alltså för avlägsen framtid hur pingviner strövar med slokörad husse på standen till den isfria Dnepr.

Sociala medier i kampen mot valfusk

Category: by sophie engström, sociala medier, ukraina, ukraine, web 2.0
Tags: , , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Under förra presidentvalet 2004, som senare ledde till den orangea revolutionen, rapporterades det om det flera oegentligheten. De första uppgifterna som kom ut om valfusk och förhindrande av valprocedur var ofta via internet. Detta ledde till att man valde att stänga ned en server som användes av en organisation som bland annat ställde sig bakom den nuvarande presidenten, Viktor Jusjenko. Idag är nästan alla överens att kommande presidentval i januari MÅSTE gå rätt till. Denna gång får inte internationella övervakare rynka på näsan åt den ukrainska demokratiska viljan.

twitter

Ett försök att stärka valprocessen är Internviews-Ukraine’s Twitter projekt. Vitaliy Moroz, från Internews-Ukraine, säger till Olya Vesnjanka för Deutche Welle att Ukraina ofta har varit arena för innovativ och kreativ journalistik, och avser aktioner som de jag nämnde ovan, samt att Livejournal användes som en politisk debatt och nyhetsrapportering under förra presidentvalet.

Tanken med Internews-Ukraine’s projekt är att utbilda journalister (och gärna bloggare) runt omkring i Ukraina, till att skapa ett twitter flöde som synliggör oegentligheter under valkampanjen 7-17 januari. De också lyfter fram de politiska frågorna även om de är väl medvetna om att kan inte kan ha en politisk debatt på Twitter, eftersom siten bara erbjuder 140 tecken per status uppdatering!

Journalisterna i projektet ska därför inte bara få utbildning i hur de rent tekniskt twittrar, exempelvis från mobil, utan också hur man kort, endast några tecken, uttrycker saklig och begriplig information. (Helt uppenbart är att undertecknad borde gå en sådan kurs, då jag verkligen har svårt att uttrycka något sakligt, kärnfullt och framförallt kort 😉 ) Allt material som twittras ska sedan smalas upp av en större portal som samlar blogginlägg, twitter, bilder från exempelvis Flickr, på en och samma sida. Jag föreställer mig att den eventuellt kan se ut som piratpartiets Live-ström.

Om detta kommer att motverka att presidentvalet 2010 blir lika smutsigt som förra, låter jag vara osagt. Men faktum är att förra valet kanske “räddades” just av att de som kritiserade situationen under valet faktiskt använde sig av ny teknik för att sprida information!

För den som är intresserad kommer jag att under december månad publicera en liten artikel med intervjuer med några dem som stod bakom förra presidentvalets flashmobs och spektakulära serverflyttar.