Tag: Litauiska

  • Dagens anteckning – 18 november 2026

    Dagens anteckning – 18 november 2026

    Läsningstid: 3 minuter

    Nu är det så att allt litauiskt fortfarande har någon sorts oförklarlig dragningskraft på mig. Vad det månde beror på är höljt i dunkel även för mig. Nåväl, den här märkliga fixeringen får en del konsekvenser, som igår till exempel, när jag var nödd och tvungen att köpa ett bröd som presenterades som litauiskt bröd, alltså “chleb litewski” på polska.

    Väl hemma hamnade det snart på skärbräda och döm om min förvåning när det mörka litauiska brödet visade sig vara en skåning. Jag syftar alltså på brödet kavring, som är en skånsk stolthet, som förvisso också finns i Halland och Blekinge.

    Men det litauiska brödet är givetvis ingen kavring, även om den har valt att klä sig i sådan skrud. Efter en kort men intensiv efterforskning, kunde jag slå fast att det litauiska brödet kallas för “daujėnų naminė duona” på litauiska, vilket betyder ungefär “bröd från Daujėnai”. Daujėnai är en liten, som så ofta i Litauen, ort i norra delen av landet. Invånarantalet når upp mot det hisnande siffran av 345 individer, vilket torde innebära att alla känner alla. Och av någon anledning bakar man alltså där ett bröd som har en skånsk släkting.

    Brödet “daujėnų naminė duona” har bakats i Daujėnai sedan 1600-talet, och receptet liknar kavring, med den skillnaden att de inte verkar ha någon mejeriprodukt i brödet. Även kavringens historia går att spåra tillbaka till 1600-talet och den tid då Skåne tillhörde Danmark. Receptet till “daujėnų naminė duona” har gått i arv i byn, från generation till generation och har därmed blivit en viktig del av samhällets identitet. Ja, det har blivit så viktigt att brödet sedan 2014 fick en skyddad ursprungsbeteckning av EU. På samma lista hittar man exempelvis skånsk spettekaka, men, hör och häpna, inte kavring!

    Det är ju egentligen anmärkningsvärt, ty kavring är ju något som nog skulle må bra av att upphöjas en smula. Och ursprunglig är den, det kan jag lova. Men kanske är mystiken kring kavringen inte lika stor som den kring den litauiska släktingen “daujėnų naminė duona”, och det är därför som kavring inte upptagits på någon EU-lista. Eller så beror det på att skånskt kulturarv och historia ibland behandlas lite styvmoderligt av de styrande i Stockholm, eller “ockupationsmaktens huvudstad”, som jag någon gång har hört någon (möjligen skämtsam) skåning yttra.

    Hur det än förhåller sig med den saken bör man försöka låta bli med att hoppa i galen tunna och utgå från att det danskarna kallar för kavring är samma sak som den skånska kavringen, ty så är inte alls fallet. Den danska kavringen är nämligen ett hårt, och ofta runt, bröd som anses tillhöra en av de äldsta danska bröden. Ordets etymologi är därtill något som de lärde diskuterar ivrigt. Det kan måhända komma från att klyva (på danska kløve), eller så är det så att det är sprunget ur de danska orden för kaka, alltså “kage” samt “ring”. På något sätt har ordet för kavring sedan irrat sig över sundet och på vägen blivit mjukt och lite sött.

    Så kan det gå!

    Några källor:

    https://lex.dk/kavring

    https://lt.wikipedia.org/wiki/Dauj%C4%97n%C5%B3_namin%C4%97_duona

  • Dagens anteckning – 11 mars 2026

    Dagens anteckning – 11 mars 2026

    Läsningstid: 2 minuterI Planty är träden ännu nakna, men några tycks ha fått svans. Det är små gröna eller gula svansar som hänger längst ut på trädens grenar och dallrar lätt av de svaga vindpustar som letat sig in bland träden.

    På svenska kallas dessa svansar vanligtvis för hängen, vilket kan tyckas vara ett fantasilöst namn för något som borde locka till ordlekar. Men det har polackerna tagit fasta på, ty de kallar dem för “kotka” alltså “katt”. Det är dock förhållandevis oklart vilken del av hängena som polackerna associerar till katter. Är det hängenas svansliknande fysionomier som avses eller har polackerna studerat hängena närmare och menar att blomställningarna, som hängena består av, liknar katter. Jag är rädd att vi aldrig kommer få ett entydigt svar på den frågan, och vi lämnar sålunda en slutsats om detta därhän. För övrigt finner vi liknande associationer i engelskan, då hängena av engelsktalande kallas för “catkin”. Tyskarna har dessutom åldersbestämt dem. De kallar hängena för “Kätzchen”, alltså “kattungar”.

    Litauerna, som tycks ha en egen logik med det mesta, associerar istället till rytttare, och där lystrar hängena till ett äldre ord för hästspann, nämligen “žirginys”. Etymologin här är oklar, men litauerna kanske har hästspann med en slags svansföring, vad vet jag.

    Även danskarna har gått sin egen väg, och kallar hängena för “rakle”, men dess etymologi tycks också svårligen bestämd och låt oss därför nöja oss med att det är en slags dansk angelägenhet omöjligt för oss svenskar att avkoda. Ordet rakle borde däremot ställa med diverse problem i ett möjligt konversation mellan danskar och polacker, ty på polska är “rakiel” eller “rakla” en sådan där skrapa man använder för att få bort frost på bilrutan eller den typen av skrapa man använder vid exempelvis silkesscreentryck. Och i tjeckiskan avser “rakle” en fönsterskrapa. Sålunda kan man säga att ordet “rakle” är något av en “falsk vän” mellan olika språkgrupper. Besvärligt.

    Nåväl, låt oss återgå till våra hängen. Det visar sig att man måste ta sig till ukrainskan för att hitta ett språk som också associerar till hängen. “Serezjka” (“Сере́жка”) kallas de på ukrainska, vilket betyder örhängen. (Liknande ord även på ryska.) Det finns kanske andra språk som också kallar hängen för hängen, men här slutar min associationslek, och man kan avrunda med säga att i träden hänger alltså inte bara hängen utan även katter av olika åldrar och om det vill sig riktigt illa hänger där en fönsterskrapa.

  • Dagens anteckning – 1 mars 2026

    Dagens anteckning – 1 mars 2026

    Läsningstid: 3 minuterÖver nejden fäller våren ut sitt flor, lägger ett tunt dis mellan kullarna, som gör tillvaron lite mer vänligt luddig. I buskagen hörs småfåglarnas pratglada tjatter, och under dem syns några modiga snödroppar kika fram. Åkrarna visar stolt upp sina nyplöjda fåror, dit grödornas snart gör sitt efterlängtade intåg. Men trädens grenar spretar ännu naket mot himmelen. Månne är de visa av erfarenhet att vinterns regim snart kan återkomma. Blott några enstaka har fällt ut sina ludna knoppar. Men alla verkar ändå tala med samma tunga, att vårens första månad har anlänt.

    Månaden mars är dessvärre uppkallad efter stridsguden Mars i den romerska mytologin, men krig är ju något som vi frossar i för stor omfattning, enligt min mening, så låt oss istället vända oss till språk i vår närhet som valt andra associationsbanor för denna månad. Som exempelvis ukrainskan.

    På ukrainska kallas marsmånad för berezen’ (Бе́резень). Detta trevliga månadsnamn går att härleda till det urslaviska ordet för björk. Man kan nu hoppa i galen tunna och anta att månaden kallas så för att björkens knoppar skulle, under synnerligen goda omständigheter, veckla ut sina skrynkliga små blad redan denna månad. Men det finns även andra teorier. Några menar att namnets härkomst går att finna i att man vid vårstädningen bränner gamla grenar, som exempelvis björk. Ytterligare andra hänvisar till att det är under mars som saven vaknar i björken. Användningen av ordet berezen’ i ukrainska språket är uråldrig, och går att härleda tillbaka till Kyjivriket. Det har dock förekommit tider då “marts” dominerade i vissa kretsar, men det är ett minne blott.

    I litauiska språket har man istället låtit sig inspireras av fåglar, nämligen råkorna, som också är mycket aktiva under den tidiga våren. Marsmånad kallas för “kovas” av litauerna. Precis som ukrainarnas berezen’ lär kovas ha gamla anor, men jag har dessvärre inte lyckats hitta några trovärdiga källor som svarar på varför månaden heter som den gör på litauiska, eller när namnet kan ha uppstått. Nåväl, vissa frågor gör sig alldeles utmärkt obesvarade. De tar istället ut en på en angenäm resa på fantasins egensinniga atlas.

  • Dagens anteckning – 12 januari 2026

    Dagens anteckning – 12 januari 2026

    Läsningstid: 2 minuterNere vid Wiśla betraktar jag hur is återigen har samlats till sin årliga vintersammankomst. De ska väl ha någon överläggning om något som bara is förstår. Flaken kittar samman sig och tillsammans bildar de imponerande öar, som om de ritade en ny värld, med praktfulla kontinenter, där floder och sjöar uppstår och försvinner, där bergskedjorna slingar sig genom de nyskapade rikena. Och å ena sidan tycks isen vara så fast och robust, för att i nästa stund vittra sönder och rämna.

    När jag så står där och betraktar hur isen skapar sin nya egenartade sfärer, börjar jag givetvis med att gunna över det polska ordet för is som är “lód”. Ordet härstammar från urslaviskans “ledъ”, som givetvis också ska ha betytt is. Även bland andra slaviska språk finner vi liknande ord för is, som exempelvis “lid” (лід) på ukrainskan. Och, hör och häpna, så finns det ett liknande ord för is på litauiska, nämligen “ledas”. För en gång skull låter sig litauerna alltså ledas in i samma fålla som slaviska språk. (Förlåt för dålig ordvits.)

    Nåväl, det svenska ordspråk som förekommer mest frekvent i mitt talande språk innehar faktiskt ordet is, och det lyder “det är ingen ko på isen”. Man kan ju fråga sig om polackerna har ett liknande ordspråk, med en ko på isen, men jag kan inte hitta att det finns något sådant ordspråk i polskan. Det är kanske bara vi svenskar som associerar kor med is. Däremot verkar de ha ordspråk som liknar vårt om att “vara ute på hal/tunn is”, fast ordspråket ska dessutom vara ett ganska nyligen lånat uttryck från engelskan.

    Men man kan ju fråga sig varifrån det polska ordspråket “mieć pieniędzy jak lodu” eller “ktoś ma forsy jak lodu”, som betyder “att ha pengar som is”/”någon som har mycket pengar”, kan komma sig av. Substantiven “is” och “pengar” vill man ha i motsatsförhållande till varandra. Pengar ska helst varken smälta bort eller frysa till is. Och hur mycket jag än söker bland bland mina hjärnvivlar kan jag inte finna ett liknande ordspråk på svenska. Känner ni månne till ett liknande ordspråk på svenska?

  • Dagens anteckning – 5 januari 2026

    Dagens anteckning – 5 januari 2026

    Läsningstid: 3 minuterSnö verkar ju vara ett tema för mången samtal just nu. Om man tittar på en karta över snötäcket i Europa kan man klart och tydligt skönja att en stor del av kontinentens norra del faktiskt har lagts under ett vitt lager av snö. Men om man tittar lite närmare på kartan ser man också att en plats faktiskt sticker ut, och det är Kraków. Här finns just nu praktiskt taget ingen snö alls. På fälten utanför stan syns dock små vita strimmor av snö, men in till stan vågar den sig tydligen inte.

    Men trots avsaknaden av snö har en frostig kyla lagt sig över staden, vilket ju också anstår en månad som januari. På polska heter januari “styczeń” och enligt vissa teorier anspelar ordet just på kyla och frost. Men det finns också andra tolkningar, som istället menar att ordet kommer från verbet “stykać się” som betyder att mötas eller kontakta. Enligt denna logik skulle styczeń syfta på mötet mellan det gamla och nya året.

    Om vi tar oss österut till ukrainskan, så möter vi istället ordet “sitjen’” (січень) som beteckning för januari. Ordet sitjen’ kan härledas till ett fornöstslaviskt ord för skära eller hugga. Detta kommer sig av att man i gamla tider ofta avverkade skog under januari, när det inte fanns annat att företa sig i jordbruket. Enligt Wikipedia har tydligen även det kroatiska ordet för januari samma härkomst, men om detta språk vet jag dessvärre mycket lite. Jag har dock hört andra förklaringar från ukrainare till ordet sitjen’, som menar att det kommer från ordet för kyla. Men kanske är detta dock en sammanblandning med det belarusiska ordet för januari, som lyder “studzen’” (студзень), vilket betyder just “kall”.

    Men hur är det då med den ständigt så egensinniga och egendomliga litauiskan? Vad kallar kallar litauerna innevarande månad för? Jo, de kallar januari för “sausis”, vilket enligt källor ska betyda “torr”. Litauerna utgår nämligen från att den kallaste månaden på året är just torr. Egentligen syftar de inte på klimatet som sådant, utan faktiskt på snön, som de å det bestämdaste menar är som torrast när det är som kallast. Tänk, där ser man! Som skåning har jag fått lära mig att snö kommer i formerna blötsnö eller snöblandat regn som sedan blir slask och töväder.

    Vad katten kallar januari för är dock oklart. Som svar på frågan gav hon mig följande inte särskilt talande nosuttryck.