viewpoint-east.org

Vin och ost – ett lekande koncept

Category: by sophie engström, photo by prallin, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

I helgen var det vin och ost-festival på kulturpalatstet i Lviv. Mässan var mycket välbesökt. De suddiga bilderna nedan illustrerar dess popularitet och hur trångt det följdaktningen blev.

Personligen uppskattade jag de lokala vinodlarna som kommit ned från karpaterna för att bjuda oss på äppeldoftande muscatvin och rustiga röda viner som inte bara gav röda kinder i höstkylan, utan även vackert rödglänsande läppar.

Osten var däremot av mindre kvantitet och de få tillverkade som var där, var ständigt påpassade av girigt ostlängtande besökare. Det var helt enkelt omöjligt att ta sig fram till deras bord!

Det jag däremot kände är att jag helst sluppit var den alltför höga, och usla, musiken som verkligen inte passade till en stund där man njuter av gott vin. Å andra sidan var det också upplyftande att snobbstämpel på vin suddades ut och att familjefesten var det som stod i centrum. För vilken svensk vinfestival hade haft lekplats för barnen? En verkligt lysande idé! Efter ett eller två glas vin villl både mamma och pappa vara med i leken.


Gator utan bilister – tack!

Category: by sophie engström, ukraina
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Lvivs infrastruktur har varit mig ett kärt ämne sedan jag kom hit. Det intresserar mig verkligen hur ett infrastrukturnät kan ha kollapsat så totalt! Bilisterna är helt klart värst. De är nonchalanta och direkt farliga. Att stanna för en fotgängare vid ett övergångsställe ses som en dödssynd och den som befinner sig på övergångsstället ska prickas av som en måltavla. Det är som att vara tillbaka i S:T Petersburg 1997, då bilisterna tävlade om att träffa fotgängarna som gick över gatan.

Av detta skäl har jag gottat mig extra mycket i Lviv sedan i september. Infrastruktursnillena på stadshuset har helt enkelt grävt upp vägarna, gjort dem omöjliga att färdas på. Visserligen har det genererat mer koas på vissa gator, men till min glädje har bilisterna det jobbigast av alla – där de sitter i sina meningslösa köer och tycker synd om sig själv.

Nedan ser ni mina bilder men titta även på denna blogg, så att ni får fler bildbevis på snillet i arbete.

Läs även denna recension av boken Trafikmaktordningen skriven av Fredrik Österblom i veckans Ny Tid.


Ivan Franko universitetet 350 år

Category: by sophie engström, ukraina
Tags:

(Läsningstid: < 1 minut)

Ivan Franko universitetet i Lviv firar i år 350 års jubileum. I måndags blev jag inbjuden till en träff med de internationella lektorerna, forskarna och lärarna. Alla tilldelades dessutom en medalj av rektorn, vilket kändes enormt hedrande!

I tisdags var jag inbjuden till operan för att bevittna högtidlighållandet med caperna och allt! Talen var många, likaså gåvorna som kom från både nationella och internationella universitet.

För varje dag trivs jag bättre och bättre på mitt jobb och vid detta firande känner jag en tilltagande stolthet att få arbeta på denna fina arbetsplats.


Översättningar av Tranströmer

Category: by sophie engström, poetry, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Lev Hrytsyuks blog kan ni hitta några ukrainska översättningar av Tranströmers dikter. Översättningarna är gjorda av Lev Hrytsyuk och Julia-Wanda Musakovska.


Ett intressant möte mellan folkmusik och frijazz

Category: by sophie engström, music, photo by prallin, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Coralli gallery i Lviv hade i söndags en mycket intressant konsert. Det var den ukrainska sångerskan Uliana Horbachevska som framträdde tillsammans med bassisten Mark Tokar.

Uliana Horbachevska sjunger främst ukrainsk folkmusik och i hennes röst kan man nästan höra de mytiska folksagorna och ett avlägset liv i den ukrainska byvärlden. Hennes samspel med Mark Tokar är fantastiskt och hennes medhörning och lyhördhet fantastisk.

Jag var dock inte lika imponerad av Tokars insats. Han saknade helt enkelt vad Uliana Horbachevska önskade som svar i det tänkta samspelet. Frijazz i all ära, men det måste innebära ett absolut gehör, och jag svävar på målet om jag tycker att Tokar verkligen levde upp till det den kvällen. Å anda sidan stördes han av två mobilsignaler under konserten, och denna konsert krävde full koncentration av musikerna, samt av publiken.

Kvällen var dock väl värd ett besök och trots mina invändningar tycker jag att konserten var en fantastisk upplevelse.


Fler borde träffa That Crazed Girl

Category: by sophie engström, music, photo by prallin, ukraina
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Det var en magisk stämning på Lvivs filharmoni i onsdags när Olena Leonova framförde sin That Crazed Girl. Som skandinav är jag van vid ganska sparsmakade framförande av experimentell jazz, men onsdagens konsert var allt annat än sparsmakad, frånsett en alltför liten publiktillströmning.

Jag uppfattar Olena Leonovas verk That Crazed Girl som en undersökning i kvinnoroller, eller snarare nedmontering av kvinnonormer. De två sångerskorna Oleysa Zhdorovechka och Nazhul Shukayeva har med sitt breda register, genom sina röster och i framställningen, lätt att klara den krävande uppgiften. Olena Leonova själv, samt saxofonisten Olena Pavlova blev en självklar del av nedmonteringen och dekonstruktionen av dessa roller. Själv imponerades jag mycket av Pavlovas spel och jag måste medge ett extra stort leende när jag hör en kvinna så mästerligt bemästra manliga bastioner, som träblåset faktiskt är. Pavlovas spel är modigt, egensinnigt och kunnigt på en och samma gång.

Man bör också nämna kontrabasisten Mark Tokar, som har en enorm förmåga att föra samman olika energier i galet egensinniga improvisationer!

That Crazed Girl är inspirerade W.B. Yeats dikt A crazed girl och inledningsvis hotade konferenciern med att vi skulle få höra inslag av Irländsk folkmusik, men till min stora glädje var det knappast skönjbart.

Själv hoppas jag att snart igen få göra bekantskap med Olenas Leonovas kompositioner. En konsert gav mersmak och var helt enkelt inte tillräckligt!


Från ett tidigare framträdande, dock med andra musiker än onsdagskvällens ensemble.


Ett inslag på ukrainsk TV om Olena Leonovas That Crazed Girl.


Om när tystnaden blev ett försäljningsknep

Category: by sophie engström, EURO2012, ukraina
Tags:

(Läsningstid: 2 minuter)

För andra gången i mitt liv bor jag i en stad som inväntar ett stort sportevenemang. Min tidigare hemstad, Göteborg, inväntade nästan alltid ett stort sportevenemang, staden är ett stort sportevenemang, skulle jag vilja säga. Det största var nog Friidrotts VM 1995, men som lekkvinna inom ämnet kan jag inte avgöra om detta verkligen stämmer (alltså att ovannämnda VM verkligen är det största). Nu bor jag i en stad som satsar för fullt på ett EM som inte är ett VM utan EURO2012. Ett land, som tillsammans med sitt grannland, satsar för fullt, på ett evenemang. Ukraina är fattigt. Landet står i akut behov av upprustning inom den offentliga sektorn, och en hoppfull röst inom mig har nog tidigare hoppats på att ett man verkligen skulle se utslag av insatser även på det området. Men jag vet att det är den mer naiva sidan inom mig. Tyvärr är jag dock inte ensam om dessa förhoppningar.

Enligt min mening pågår det en aktiv och kritisk diskussion i Ukraina om kommande EM verkligen kommer att ge några positiva resultat för landet. Dessa röster när sällan utanför landet. En av de bättre och mer belysande inläggen av en ukrainare som publicerats på engelska är ett inlägg av Oleksiy Radynski, som tidigare medverkat här.

Trots att det är uppenbart att Ukraina redan tyngs av dålig ekonomi och påverkas negativt av de enorma ekonomiska insatser som läggs på byggen av stadions, hotell, flygplatser etc så verkar många anse att Ukraina verkligen har något att tjäna på evenemanget. I somras anordnades en debatt i Kyiv som belyste både de för och de emot stora sportevenemang i fattiga länder. Innan debattens början fick publiken rösta om de trodde att EURO2012 skulle innebära något positivt för Ukraina. En stor majoritet menade att det verkligen var så att Ukraina kommer att tjäna på evenemanget. Efter debatten, när publiken fått höra om utebliva satsningar på välfärd i både Indien och Sydafrika (som varit värd för stora sportevenemang), blev resultatet av publikundersökningen den motsatta. Publiken ville inte se ett EM i fotboll i Ukraina, och de trodde dessutom att de skulle förlora på det! Ni kan se debattinläggen här.

Personligen anser jag att ovanstående promo video talar sitt tydliga språk. Idel bilder från underbara Lviv, men ingen på det det egentligen ska handla om, det där EURO2012. För att påminna er kan jag säga att det är fotboll. Det är som Radynski säger i den ovannämnda och länkade debattartikel, inte ett ord om fotboll. Och jag skulle vilja tillägga att inte ens nu, inte ens innan festen (?) börjat. Det tystnaden kring själva subjektet för evenemanget kommer nog bestå, när ukrainarna nästa år börjar betala notan för affärsmännens och politikernas kalas.