viewpoint-east.org

Bokmässa på gång i Lviv

Category: art, by sophie engström, poetry, ukraina
Tags: , , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Mellan den 14 och 18 september inträffar Lvivs årliga bokmässa, Lviv Book Forum och Skandinaviska inslag återfinns i programtablån. Särskilt glädjande är det att kunna berätta om en nyutkommen diktsamling, 18 поетів із Гетеборга – 18 poeter från Göteborg. Översättningarna till ukrainska är gjorda av Lev Hrytsyuk och diktsamlingen kommer att presenteras under bokmässan. Bland de översatta poeterna återfinns Lina Ekdahl, Anna Mattsson, Johannes Anyuru, Ragnar Strömberg, Pamela Jaskoviak och m.fl. Diktsamlingen är utgiven av bokförlaget Krok.

Även Norge är representerat under bokmässan. Under bokmässan öppnar den norska utställningen Pripyat project – en utställning med foto (Børge Bjartmann Bjerk och Skjalg Ekeland) och poesi (Terje Hellesen) – på Dzyga Gallery. Bilderna från staden Pripyat, som övergavs efter Tjernobyl katastrofen, får nytt liv genom vacker poesi.

Den norske författaren Erlend Loe kommer även att besöka mässan och det norska temat för årets bokmässa ger hopp om fler svenska och danska inslag nästa år.


Två ukrainska sommarfester

Category: av studenter, ukraina

(Läsningstid: 2 minuter)

Författaren: Stepan Lesnyak

Jag heter Stepan Lesnyak. Jag studerar svenska vid Ivan Franko Universitetet. Varje land har sina egna intressanta traditioner. Tyvärr vet man inte så mycket om Ukraina utomlands, så jag ska nu berätta lite om två ukrainska sommarfester och dess traditioner.

Första festen heter Ivana Kupala. Den här festen är mer än 1000 år gammal. Den firar man den 7 juli. Den sjätte juli, på kvällen, samlats man och tänder ett stort bål. Der är bäst att vara med sin käraste. Det finns en folktro att om ett par, som älskar varandra, hoppar över bålet och håller varandras händer, då skulle de efter bröllopet leva tillsammans till de dör.

Man sjunger mycket och dansar ringlekar. Tjejerna flätar kransar från blommor och lägger dem i ån. Man trodde att om någon kille på andra sidan av ån skulle fånga den skulle de gifta sig. Unga människor följer, tyvärr, inte den traditionen.

Den andra festen jag vill berätta om heter Gröna Fester. Den firar man den femtionde dagen efter påsk. Den är ganska spridit i västra Ukraina. Festen är också mycket gammal, men idag gör ukrainare bara en sak – de pryder sina bostäder med grönska. Det symboliserar övergången till sommar. I Lviv kan man till exempel se spårvagnar prydda med grenar!


Vad vet ukrainare om Sverige??

Category: av studenter, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Författaren: Daryna Polishchuk

Jag heter Daryna Polishchuk. Jag går i andra årskursen på Frankouniversitetet i Lviv. Jag har läst svenska i 2 år och jag tycker att svenska är ett fint språk. Jag förstod att det finns många intressanta saker med Sverige. Och det är värt att “studera” Sverige. Så bestämde jag mig att ta reda på:

 

 

Vad vet ukrainare om Sverige??

Jag bestämde mig att ta reda på vad ukrainare vet om Sverige. Det intresserar mig eftersom för två år sedan, när jag inte studerade svenska, visste jag inte så mycket om Sverige. Kanske några välkända faktum som jag har fått lära mig i skolan, till exempel att Sverige ligger i Nordeuropa, att Sverige är ett av de nordiska länderna, att Sveriges huvudstad heter Stockholm, att folk pratar svenska i Sverige, att Astrid Lindgren och hennes “Karlsson på taket” är svenskar.

Myroslav: In Flames

Så bestämde jag mig att fråga andra människor vad de vet om Sverige. Jag pratade mestadels med studenter från andra fakulteter. Och jag förstod att deras kunskaper beror på vad de studerar på universitetet. Och jag var mycket förvånad när jag fick veta att det finns studenter som inte vet vad Sveriges huvudstad heter, men då blev jag mer förvånad när jag fick veta att det finns studenter som vet vad kungen i Sverige heter.

Taras: ABBA, Alfred Nobel, lakrits

Jag pratade också med några vuxna. Alla visste välkända faktum om Sverige som huvudstad, officiellt språk, statsskick, största städer o.s.v. Men jag förstod att ukrainare vet nästan ingenting om svensk kultur. Frånsett Astrid Lindgren känner de inte till andra författare. Det är synd, men det är inte så konstigt. I skolan studerar barn världslitteratur men de läser inte svensk litteratur. Det är samma situation med svensk musik. Eftersom många svenska sångare sjunger på engelska. Bara ungdomar som lyssnar på rockmusik eller death-metal känner till The Hives, In Flames, Arch Enemy. Och några vuxna (och studenter också) vet att The Cardigans, ABBA och Roxette är svenskar.

 

Och med filmindustri är det mycket dåligt. Bara en student känner till Lukas Moodysson. Och några vuxna känner till Ingmar Bergman.

Marisha: Backyard Babies, IKEA

Jo…jag vill säga att ukrainska ungdomar (inte alla, men många) inte är intresserade av kultur, inte bara svensk, men också ukrainsk. Och det är mycket tråkigt, tycker jag.

Dessa svar fick jag av några ukrainare om vad de vet om Sverige:
Myroslav (17 år, internationella relationer) In Flames
Igor (45 år, taxichaufför) ”Volvo och SAAB, fisk”
Olena (18 år, biologiska fakulteten) ”Pippi Långstrump”
Adam (43 år, arbetar på arkiv) ”Ingmar Bergman och hans ‘Fanny och Alexander’”
Misha (18 år, internationella relationer) ”Kortfilmer, hög BNP (Bruttonationalprodukt)”
Yevgen (17 år, internationella relationer) ”Ett skandinaviskt land, vikingar”
Marisha (20 år, sociologi) ”Backyard Babies, IKEA”
Taras (19 år, internationella relationer) ”ABBA, Alfred Nobel, lakrits”
Ostap (16 år, från elvan) ”Ericsson”


Nationalismen och nionde maj i Lviv

Category: by sophie engström, ukraina

(Läsningstid: 2 minuter)

I förrgår, den nionde maj, firades andra världskrigets slut i de forna sovjetländerna. I flera av länderna (som ex. i Baltikum) firas inte dagen, utan blir en påminnelse om ett långt förtryck som följde efter krigets slut. Likaså i Lviv. Jag häpnades dock av att det nationalistiska partiet Svoboda har vuxit sig så stort och inflytelserikt i regionen. I höstas, vid valet till det ukrainska parlamentet Radan, fick jag uppfattningen att Svoboda var ett ganska nybildat parti. Den nionde maj gjorde de en riktig kraftmätning. På den militära kyrkogården skulle ryska företrädare lägga en krans vid monumentet som hyllar sovjetiska offer. Enligt min bedömning var de flesta som samlats där äldre veteraner. Detta hindrade inte att en mängd motdemonstranter, från bland annat Svoboda, visade sin avsky. Hormonstinna unga (?) män bråkade med något förvirrad polis.

Jag hyser stor förståelse för den ilska som många här visar för vad ukrainare utsattes för efter andra världskriget. Lvivs invånare har verkligen anledning att sörja sina egna offer. Men aggressiv nationalism kan inte bidra till något positivt. Nationalism, överhuvudtaget, medför enligt min mening endast ökas konfrontation och minskad förståelse. I det homogena Lviv har jag fått vänja mig vid en närmast kolerisk utövande av ukrainsk nationalism, med nationalistiska utrop var än jag går. Det har därför blivit svårt att avgöra när nationalistiska uttryck kan leda till våldsamheten utan bara är glada tillrop. I förrgår vad det dock första gången jag verkligen trodde på dem som säger att Ukraina har potentialen att inleda ett inbördeskriget, och att den nuvarande presidenten bidrar till att öka denna potential.

UPDATE: En länk som samlat flera videos från dagen.


Var inte rädd, mamma lilla – en rapport från Kyiv (eller Kiev)

Category: by sophie engström, economy, gender, ukraina, ukraine
Tags: , , , , , , , ,

(Läsningstid: 6 minuter)

När jag läste massmedia på en folkhögskola föreslog vår omtyckta lärare oss att vi skulle föreställa oss en fiktiv lyssnare, när vi skrev våra artiklar eller spelade in våra radioprogram etc. Han berättade sedan om en känd radiopratare som ofta föreställde sig sin mamma som lyssnare, och lyckades på så sätt trollbinda sina lyssnarna. Jag måste erkänna att jag inte tog till mig min lärares råd om en fiktiv läsare, men idag har jag tänkt att göra ett undantag. Jag tänker helt enkelt skriva till min kära mamma. För de av er som känner er förolämpade av denna exkludering, föreslår jag att helt enkelt sluta läsa här.

För du förstår mamma, det är inte så lätt att besvara dina frågor. Du frågar mig om jag inte kan skriva en artikel om hur det är i Ukraina, eller rättare sagt Kyiv (eller Kiev). Jag skulle så gärna vilja skriva en sådan artikel, men jag vet inte riktigt om jag kan. Jag är liksom inte värst obejktiv. Kiev (eller Kyiv) är en favoritplats som jag ständigt återvänder till. Typ som den där favoritbadplatsen som man återvänder till, eller favoritavsnittet i en bok, eller låten eller stycket man fascineras av. Det betyder visserligen inte att jag inte ser något nytt, men jag “plusar på”, vilket betyder att det är en ganska komplex sak att beskriva vad jag ser. Jag ser det genom filtret av det jag redan vet. Men för din skull ska jag göra ett försök att förklara.

Härromdagen regnade det. Ja, det låter ju inte så farligt, men med tanke på att gatorna var i ett bedrövligt skick redan innan, så var det en katastrof. Mina redan hala skor var som en dödsfälla. Men lugn mamma, jag har broddarna med mig. Alla här klagar på gatorna och på att snöröjningen havererat denna vinter. Alla säger att det är Kosmos fel. Alltså inte universum Kosmos, utan personen, Kievs (eller Kyivs) borgmästare Leonid Chernovetskyi. Han kallas så för att han är uppe i det blå. Många menar att han är narkoman och fler tillägger att det är ett faktum att han faktiskt är narkoman. Så pengarna till snöröjning har gått till … ja, ingen verkar veta, men inte är det snöröjning i alla fall. Folk gör så gott de kan och röjer framför husen, så det är ganska OK ändå.

Som du vet, mamma, så är det presidentval här på söndag. Jag märker faktiskt inte så mycket av det. Stora posters är det förstås. Mörkblå och kantiga för Viktor Janukovitj och fluffiga och vita med ett rött hjärta för Julia Tymosjenko. Här räds man inte att anspela på genusstereotyper. Själv kan jag inte låta bli att skratta, men egentligen är det väl inte roligt. Tänk dig hur det brukar se ut i Sverige och föreställ dig att till exempel Reinfeldt skulle anspela på maskulinitet och till exempelvis Sahlin på femininitet. Jag kan inte riktigt se att det skulle gå, eller hur? Fast det är ju klart, vi kallar ju ofta Sahlin för Mona och Fredrik för Reinfeldt… så visst finns det hos oss med. Man kanske inte riktigt lika övertydligt.

Jag frågar alla jag träffar vad de ska rösta på. Många är säkra. Här i Kyiv (eller Kiev) kommer nog Julia Tymosjenko att vinna. Många säger att de bara inte kan rösta på Janukovitj. De gjorde ju allt det kunde för att inte få honom till makten för fem år sedan, under orangea revolutionen. Men många säger att det är höljt i dunkel vad Tymosjenko har tänkt att föra för politik. Men ingen jag talat med har varit pessimist. Alla ser ljust på framtiden. Jag undrar var andra media hittar sina pessimister, för de verkar ha hittat sådan i överflöd. Men Janukovitj är mycket populär i östra Ukraina och på landsbygden.

metro

Vad alla är överens om här är att det i alla fall är ett demokratiskt val! Vi vet i alla fall inte vem som vinner, säger de, och pekar på grannlandet Ryssland – vars senaste val har varit upplagda, milt sagt. Och kanske, kanske, fortsätter de, kommer det en mer demokratisk ledare om fem år, hoppas de tålmodigt.

Själv är jag rädd att man inför visum efter valet, men jag inser att de är en högst egoistisk oro.

Du frågar oroligt om kravaller. Jag har inte sett några kravaller, mamma. Jag läste om dem i Kyiv Post, den engelsk språkiga tidningen. Jag måste erkänna att jag är lite förvånad att de finns de som är så engagerade. De flesta jag träffar verkar bara vara trötta på politik, och det kan jag förstå. Tydligen är denna sista omgången av presidentvalet extremt smutsigt och de båda kandidaterna försöker överträffa varandra med smutskastning av varandra.

Ja, så var det det här med affärer. De är öppna som vanligt, med överflöd av varor. Tänk dessutom att det är fullt med små kiosker med allsköns varor, i alla tunnelbanenedgångar, tunnlar under vägar och vid busshållplatser och på många, många fler ställen. Så du kan nog föreställa dig vilken kommers!

Men det finns ju de som inte har råd, och de som tigger, och kanske de som inte har tillräckligt med mat. Men jag ser ändå inte fler tiggare här än hemma, vilket förstås inte är någon förmildrande omständighet.

Bilkaoset är hemskt. Jag hatar bilar mer än någonsin. Det gör jag alltid när jag är här. Det är mycket värre än på Sveavägen, och stora jäkla åbäken har de… Men de stannar faktiskt på övergångsställena… eller ibland. Typ som i Sverige ; )

Men det finns faktiskt saker som glädjer mig mycket. Häromdagen fick jag till exempel veta att man börjat med sopsortering! Visst är det bra! Jag tycker det är ett fantastiskt framsteg. Och en av de bästa sakerna med Kiev (eller Kyiv) är maten! Jag älskar deras potatispannkakor som påminner om Raggmunkar, serverade med smetana, fyllda med svamp eller med lax till. Eller puréad chaminjonsoppan. Mums! Och sedan är de experter på te. Jag dricker massor av gott te. Inga läskiga parfymeringar här, som vi har i Sverige.

Och sist var det här med varför jag skriver Kyiv eller Kiev hela tiden. Saken är den att Kiev, som svenska journalister använder, är en translitterering på den ryska stavningen och uttalet, medan Kyiv är en translittering från ukrainska. Jag tycker nog att man ska använda Kyiv istället för Kiev. Det är ju ändå huvudstaden i Ukraina och det officiella språket är ukrainska. Men det är ju inte många som gör det i Sverige. (Fast när det kommer till svensk media måste jag även påpeka att de i allmänhet verkar vara hopplöst konservativ. I Sverige skriver vi ju till exempel Bombay ännu, trots att staden heter Mumbai sedan länge och kallas så av de flesta internationella media.)

På det hela tagen trivs jag här. Jag har snälla vänner och ibland tror jag att jag har fler här än hemma! Du både komma hit en dag. Kanske på våren. Då är staden vacker, och om Kosmos lyckas klura ut det där med renhållning, så är det en fantastisk stad, som ett blommande paradis, en solig majdag : )

kram
din dotter

ps. Ja, och jag läser Lars Tylle Herlins bok “Var inte rädd, mamma lilla” just nu, som du kanske märker av titeln ; )


Yuriy Zmorovych vill öppna dörrar till vårt innersta

Category: avantgarde, ukraina, ukraine
Tags: , , , , , , , , , ,

(Läsningstid: 5 minuter)

Vad är avantgard? frågar jag mig plötsligt när jag sitter tillsammans med avantgardmusikern, tillika poeten och teatermannen Yuriy Zmorovych i hans röriga men hemtrevliga studio i centrala Kiev/Kyjiv. Här står böcker, skulpturer, egentillverkade instrument, videoband, DVDs och vinylskivor staplade i en väldigt egensinnig ordning som bara Yuriy tycks förstå. Hur ska jag klara av att förklara storheten, humorn och närvaron i denne mans arbeten genom några fåtal ord, frågar jag mig vidare. I svenska öron kan begreppet avantgard låta hopplöst elitistiskt, pretentiöst och till och med föråldrat. Men Yuriy Zmorovychs avantgard passar absolut inte in på den beskrivningen. Hans avantgardistiska uttryck är lekfullt, intelligent, med en enorm närvaro, samt att det känns aktuellt, helt enkelt samtida, utan att för den sakens skull bli alltför pretentiöst. Det måste vara humorn som är nyckel, tänker jag, för Yuriy har inga som helst problem att skratta medryckande åt sina egna skapelser eller infall.

ЮРИЙ ЗМОРОВИЧ / YURIY ZMOROVYCH

ЮРИЙ ЗМОРОВИЧ / YURIY ZMOROVYCH

Yuriy Zmorovychs produktion är enorm. Han påbörjade sin bana som improvisationsmusiker redan under 1970-talet. Det var dock först under 1990-talet som han fick arbeta med internationellt kända musiker och då den franska improvisationsgruppen ARFI. (ARFI står för Association à la Recherche d’un Folklore Imaginaire.) Under några veckor i augusti 1991 spelade de på en flodbåt som gick från Kiev till Odessa. Mellan sina improvisationer satt de klistrade framför radion och lyssnade förväntansfullt till rapporterna om händelserna i Moskva, då Sovjetunionen drog sin sista suck.

I ständig opposition
För Yuriy var detta symboliskt. Han for på sin flodbåt och bröt ny mark, eller färdades i nya vatten, med avantgard musiker som har samma syn på skapande som han själv. För honom är avantgard att ständigt står i opposition mot normen, bekämpar förtryck och de som utövar makt.

Det var aldrig lätt att vara improvisationsmusiker i Sovjetunionen, menar han och tillägger att det givetvis är mycket lättare för dagens unga att välja den banan. Jazz var till exempel förbjudet, och han berättar inlevelsefullt hur han efter flera års sökande fann “A Drum Is A Woman” av Duke Ellingtion på svarta börsen.

– Han spontanitet har alltid varit näringsgivande åt min egen kreativitet. Men sedan jag kom in på improviserad jazz och avantgard måste jag medge att jag övergett honom för andra. Tillsammans med Dadaism och Malevitj är Ellington mina ikoner, skrattar han.

Men Yuriy vill inte gärna delge övriga inspirationskällor utan svarar svävande att det kan vara vad som helst. Regnet, en katt jamar, någon talar, bilar som kör längs gatan, eller ett inre flöde, en kommunikation med hans inre.

Nyckeln till det avantgarda uttrycket är enligt Yuriy att lyssna till den spontana skapelseprocessen, att våga öppna dörrar till den inre rösten och inte vara rädd för vad man hör, och på så sätt uppfylls även den andra hörnstenen i det avantgarda uttrycket att alltid stå i opposition mot normen. Detta uttryck finner man i den inre rösten om man bara lyssnar, menar han.

Ett ostämt piano blev en bra början
Redan under 1970-talet var hans drivkraft att skapa en en slags noise generator eller stream från själens och kroppens innersta tankar. Han började därför spela på ett hopplöst ostämt piano. Ett utmärkt val tycker Yuriy.

– I mina öron lät det ju givetvis helt korrekt, skrattar han.

YURIY ZMOROVYCH

YURIY ZMOROVYCH

Därefter började han bygga sina egna instrument. Beståndsdelarna var vad han fann omkring sig. Metall, plast, tyg, papper i kombination med en gitarrsträng kan göra underverk, säger han och plockar fram en gammal plastflaska med ett runt hål på mitten. Genom plastflaskan har han spänt en gitarrsträng. När han spelar på strängen, och samtidigt skruvar på korken, kommer det onekligen ut ett ljud som låter märkvärdigt surrealistiskt. Han är även skulptör, och fler av hans instrument kan således tjäna både som skulpturer och instrument.

I början av 1980-talet träffade han Sergej Letov. Detta möte har lett till flera samarbeten, men i begynnelsen var det faktiskt främst film och Yuriy gjorde två filmer tillsammans med Letov på temat improviserat skapande.

Avantgardistisk teater
Yuriys stora genomgrott kom på 1990-talet när han fick möjlighet att bli den avantgardistiska teatern Teatr AA ledare. Hans närmaste samarbetspartner var Olexandr Nesterov (länk på ukrainska), en legendarisk avantgard gitarrist som gick ur tiden 2005. De arbetade både med amatörer och professionella skådepekare. Viktigaste incitamentet i projektet var att leda skådespelarna till att lära sig spela instrument, och ett plus var om de aldrig hade rört ett instrument i hela sitt liv. Sedan fick de lära sig att agera spontant, att improvisera. Detta var inte alltid lätt, då många var skolade skådespelare. Att släppa en redan inlärd kunskap om hur agerande går till är inte lätt, menar Yuriy.

In Memoriam Nesterov – with Kiritchenko, Коtrа, Zagaykevych, Letov, Makarov, Borisov, Yaremchuk, Tovstukha, Khmelyov, Ohrymchuk, Strelnikov, Klymenko, Zmorovych, Smetanin, Rudyi, Putyatin, Khmelyov, Makhno. Obs! Yuriy framträder först på ANDRA stycket! Det första är en improvisation av hans ukrainska kollega Yaremchyck

Teatr AAA fick hyfsat stor uppmärksamhet, inte bara i forna Sovjetstater utan även i Västeuropa och USA. Det senare har lätt till flera samarbeten med amerikanska improvisationsmusiker och skådespelare. Men under krisåren under 1990-talets slut uteblev sponsorerna och teatern fick slutligen läggas ner.

Avantgard som inte är dekorativ
Yuriy värjer inte, som tidigare nämnts, för att samarbeta med amatörer. Han menar att det viktigaste är gestaltande och att vara autodidakt behöver inte betyda att man inte har en förmåga att gestalta. Han värjer sig däremot mot många av sina landsmäns avantgardistiska uttryck. Han menar att de ofta blir alltför dekorativa i sitt utförande och inte alls i opposition mot normen. Han pekar lite lätt mot sin landsman Yuriy Jaremchych, som han även har samarbetat med tidigare. Men de har valt att gå olika vägar och är därför inte är helt överens om det avantgardistiska uttrycket.

Samtidigt vill Yuriy Zmorovych inte låta fördömande. Som svar på frågan vad han tror om framtiden, säger han att han tror att nya generationer kommer att föra avantgard vidare, till nya dimensioner. Formerna kommer förstås att vara annorlunda, men många incitament kommer att bestå.

– Det mänskliga minnet är kollektivt och vår kunskap är gemensam. Nya influenser kommer givetvis att tillföras i takt med att våra liv förändras. Det är dörrarna till just det inre som avantgard ska öppna och hur det kommer låta eller se ut kan bara framtiden berätta, avslutar han leende.

Och jag smittas verkligen av hans framtidsoptimism.


Avgående president blottar en grotesk nationalism

Category: antisemitism, ukraina, ukraine
Tags: , , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Härrom kvällen satt jag med en vän på ett café i centrala Kiev. Vi diskuterade det förestående presidentvalet, trots att jag tänker försöka undvika att skriva om det. Plötsligt sa hon något, som jag visserligen anade kunde ske, men som jag ändå hade hoppats inte skulle ske. Hon berättade att Stepan Bandera postumt hade tilldelats priset som nationell hjälte i Ukraina. Förfärad tog jag mig för pannan. Bandera är en högst kontroversiell person och under andra världskriget gjorde han och hans armé sig skyldig till flera övergrepp och mord på judar och polacker.

Tyvärr måste jag säga att jag inte är förvånad. Den avgående presidenten Jusjenkos nationalism har antag allt groteskare former, och detta är väl egentligen bara en bekräftelse på att denna typ av nationalism har varit hans politiska profil. Personligen kan jag bara känna avsmak.

Men det är dock glädjande att se att FEOR‘s fördömande blir en top nyhet på RT.