Category: photo by prallin

  • Belarus + Sverige + Ukraina = sant

    Belarus + Sverige + Ukraina = sant

    Läsningstid: 3 minuter

    Lviv gästades av Litteraturresan i helgen. Belarusiska och svenska poeter och musikanter möttes för ett litterärt samt musikaliskt utbyte. Det kanske ter sig något underligt att ett svensk-belarusisk projekt har sitt möte i Lviv, men orsaken är tyvärr så dyster som bara avsaknaden av realpolitik kan vara. Maria Söderberg, projektets producent och initativtagare, beviljades inte visum till Belarus. Belarus och Sverige har ju som bekant haft frostiga förbindelser ända sedan “nalleaktionen“. Även om det är sorgligt att Maria Söderberg inte fick visum till Belarus så betyder det vissa fördelar för oss i Lviv. Ett svenskt besök av den kalibern har Lviv inte förärats på länge. Särskild uppmärksamhet ska man också ge översättaren Lev Hrytsyuk medverkan, hans insats var ovärderlig.

    Under de tre litteraturdagarna i Lviv kunde man bland annat få lyssna till dikter av den ukrainska poeten och författaren Oksana Zabuzhko, den i Sverige verksamma poeten, konstnären och översättaren Dmitri Plax, författaren Svetlana Aleksievitj, Andrej Khadanovitj och den tidigare svenske ambassadören i Minsk Stefan Eriksson, de svenska poeterna Jenny Wrangborg och Sissel Almgren för att bara nämna några få.

    Dagarna avslutades med ett ukrainsk-svenskt fyrverkeri på Dzyga där Riksspelmannen Daniel Wikslund mötte medlemmar ur Hycz Orkestr samt tsymbalispelaren Petro Petrovych (även kallad hackbräde). En oförglömlig kväll där musikerna öppnande dörren till musikens världsomspännande språk.

    belarus05

    Dmitri Plax

    belarus06

    Jenny Wrangborg, Maria Söderberg, Janna Frolén och Daniel Wikslund

    belarus04

    Sissel Almgren

    belarus08

    Suddigt på Hycz och Daniel Wikslund

    belarus09

    Petro Petrovych

    belarus02

    Daniel Wikslund och Zmitser Vajtsiusjkevitj

    belarus12

  • Att vara, eller inte vara med i EU…

    Att vara, eller inte vara med i EU…

    Läsningstid: 3 minuter

    … är en fråga som visserligen bara några få ukrainare brottas med. För det finns nog nästan inte någon som tror att Ukraina verkligen vill, eller kan, bli en del av den EU-gemenskapen. Men härrom veckan fick jag ändå anledning att fundera över denna fråga, när jag hade en kortsemester i underbara Krakow. När man åker tåg från den ukrainska gränsen till Krakow slås man av den enorma skillnaden i levnadsförhållanden som till och med syns genom ett tågfönster. Polen verkligen exploderar av infrastrukturprojekt. Infrastruktur är en god markör för välfärd. Längs hela sträckan från ukrainska gränsen till Krakow byggs det t.ex. dubbelspår och stationerna renoveras. En nybyggd motorväg syns också genom fönstret. När man sedan stiger av tåget ser man även att landet har många synliga sociala projekt och till och med fler än jag ens ser i Sverige. Det är inte utan viss förvåning jag ser hur bra Polen mår av vara en del av den byråkratiska jättekolossen EU.

    Jag vill påpeka att jag är egentligen inte är någon ensidig EU-förespråkare, men i en jämförelse med Polens östra granne, kan jag bara undra om det kanske är så att länder med behov av stor samhällelig upprustning faktiskt kan tjäna stort på att gå med i EU.

    krakow3

    Sedan Polen blivit ett EU-land har landet lyckats få bättre placeringar på Transparency Internationals lista över korruption. Som ett exempel kan man ta att bara sedan 2009 har Polen gått från plats 49 till 41 år 2012. Det är helt OK placering, men klart att den kan bli bättre. Men hur ser det ut för andra EU-länder? Polen ligger klart bättre till än Italien (72), Slovakien (62) eller Tjeckien (54). Ukraina däremot har, under samma period, gjort kräftgång på listan och befinner sig just på på plats 144 av 174 platser.

    krakow2

    Många pekar på att Ukraina står i ett vägskäl, mellan att närma sig EU eller den tullunion Ryssland leder. För en region som Lviv skulle det vara katastrofalt om Ukraina närmade sig Ryssland. Regionen lever på de myrstigar av handel och kontakter som går mellan Polen och Ukraina. Samtidigt är det så att Ukraina måste börja arbeta med sin utbredda korruption om man närmar sig EU. Och det är inte så enkelt. Det är nämligen de som sitter på makten som samtidigt är de som tjänar på korruptionen.

    Men att närma sig Ryssland är inte heller helt problemfritt. Jätten i öster har nämligen problem. Ryssland största problem är inte demokratin utan just korruption. Det är korruptionen som upprör medborgarna mer än demokratiproblem och de leder dessutom till att de svagaste i samhället drabbas. (Lyssna på Johanna Melins reportage från Noginsk i Ryssland).

    Så frågan om Ukrainas vägval är knappast så enkel som det ofta sägs. Och ingen av alternativen verkar helt bra. Från mitt perspektiv vore det faktiskt bäst om Ukraina slapp välja. Jag skulle önska att det fanns möjlighet att samarbeta och utvecklas med Polen. Att få ta del av polackernas nyvunna självförtroende och vägledning hur man tyglar korruptionen. Kanske vore Polen en bättre och mer realistisk inspirationskälla än flera av de övriga länderna inom EU.

  • Behövs en ukrainsk kvinnohistoria?

    Behövs en ukrainsk kvinnohistoria?

    Läsningstid: 2 minuter

    Under rubriken Behövs en ukrainsk kvinnohistoria? föreläste Oksana Kis (forskare vid Katolska universitetet i Lviv) om kvinnors plats i den ukrainska historien. Tisdagens föreläsning skedde på bokhandeln Ye. Oksana Kis diskuterade var de ukrainska kvinnor var i de avgörande ögonblicken i Ukrainas historia. Vad gjorde de t.ex. när kristendomen introducerades? Var de involverade när kosackerna lade grunden till den ukrainska nationen? Vad hände under den kommunistiska tiden? Var fanns kvinnorna då? Och hur har de olika bilderna av den ukrainska kvinnan sett ut?

    genus1234

    Kvinnohistoria, eller Herstory som det också kallas, är en inriktning med anor. När jag själv började studera genusvetenskap tyckte jag att det var en ganska mossig forskning, och jag saknade helt intresse för den. Under tisdagens föreläsning på bokhandel Ye i Lviv funderade jag således onekligen på om den typen av kvinnoforskning som Oksana Kis bedriver är intressant, utanför den ukrainska kontexten, och svaret blev att den självklart har en viktig betydelse för den fullständiga förståelsen för den centraleuropeiska och den ukrainska kontexten. Oksana Kis knyter samman det ukrainska nationsbildandet med olika hjältinnor i den ukrainska historien. Det känns egentligen ganska främmande för mig att i dagsläget bedriva en forskning som knyter samman kvinnors historia och narrativitet med nationsbildandet, men det kanske snarare beror på att den nationella identiteten är inte är lika viktig för en svensk. För Oksana Kis är det däremot viktigt att genom kvinnors plats i nationsbildandet förstå deras specifika erfarenheter, och hur det lett fram till dagens ukrainska syn på kvinnor, feminism och jämställdhetsfrågor.

    Jag måste medge att jag känner en djup tacksamhet över att Oksana Kis finns och att hon bedriver sin forskning, trots att hon har haft många motgångar. Det finns mycket att mer att förtälja, men hoppas att jag kan få återkomma till det efter att jag fått en intervju med Oksana Kis.

  • EURO 2012 poetry

    EURO 2012 poetry

    Läsningstid: < 1 minut

    And now for some more “non football during Euro 2012”-activities. At the fens to Ivan Franko Park you can find translated poetry by contemporary Polish and Ukrainian poets. I would say that Yuri Andrukhovych is among the most famous, and especially for an international audience. Among other Ukrainian names you can find Katerina Babkina and Andrei Bondar.

    I am afraid that I am no good in Polish poetry, and can’t say mych about the names. But many of the pieces are very intrigues. So, to tell the truth, there are some small tasty pieces in the Euro 2012 pie.

    For more info.

  • Länge leve stickgraffiti!

    Länge leve stickgraffiti!

    Läsningstid: 2 minuter

    Fotbolls-EM har precis startat, och jag är verkligen ingen vän av bollar. Jag är ju inte den första som säger det här, men jag förstår inte varför denna löjliga sport får så mycket positiv feed back, från… typ alla håll. Den är aggressiv, smaklös och släpar prostitution, sexism och rasism med sig, vart än den vandrar. Så jag måste därför medge att glädjeämnena är mycket få just nu. Fast då har ju förstås glömt att berätta om den underbara YARN bombing, eller stickgraffiti på svenska, som vi fått på Taras Shevchenko avenyn här i Lviv. Ett underbart, fenimistiskt uppror. Länge leve stickorna! Bu för bollarna!


    Färgglad itländare…


    …bastant tysk…


    … och det svenska spinkiga benet.