Category: photo by prallin

  • När våldet kom till Lviv

    När våldet kom till Lviv

    Läsningstid: 3 minuter

    Vi visste det väl redan igår på eftermiddagen. Det kändes i luften. Vreden. Ursinnet. Känslan av total maktlöshet. Känslan av svek. Vi visste att det skulle bli reaktioner, och någonstans inom oss visste vi väl även att reaktionerna skulle rikta sig mot vissa administrationer. Ganska tidigt på kvällen rapporterades att Lvivs oblast, länsadministrationen, åter var ockuperad. Den var ju tidigare ockuperad men hade återlämnats under måndagen. Sedan duggade det tätt av tweets på Twitter med vilka administrationer som ilska och frustrerade demonstranter gav sig på. Åklagarmyndigheten stod snart på tur. Nedan ser ni bilder på det sönderslagna huset. När vi kom på eftermiddagen brann de utkastade datorerna och akterna fortfarande. Den tjocka röken låg tung över annars gemytliga Taras Sjevtjenkogatan. Därefter sattes minst två polisstationer i brand och vandaliserades. Säkerhetspolisens stora och skräckinjagande hus blev också demonstranternas kap. Det var sammanlagd sju olika administrationer som blev ockuperade och vandaliserades i natt. Sju!

    Lvivs borgmästare, Andrij Sadovyji, stack därför ut hakan i morse och proklamerade att Lviv nu är Janukovytj-fri. Jo, jag tackar. Vi kan ju bara hoppas att vi inte blir utsatta för några ruskiga vedergällningar. Lviv, med sin envist Europavänliga inställning. Med sitt uppkäftiga sätt. Varför skulle inte vår stad, och region, bli precis det som regeringens bedömer som nästa smarta (?) drag? Kanske är jag bara för apokalyptisk, men jag är inte säker på att jag gillar vad som hände i natt. Lviv, som vill vara ett europeisk föredöme, måste väl ändå vara bättre än alla andra sammantaget? Men samtidigt, hur kan man kallsinnigt se på när demonstranter slaktas i Kyjiv? Vem kan sitta hemma och säga att passivitet är bästa recept? Jo, möjligtvis EU… Men sent ska syndaren vakna.

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES
    Åklagarmyndigheten på Taras Sjevtjenkogatan är utbränd och vakas av maskerade demonstranter. Vi står alla tysta, och beskådar förödelsen. Det är oklart vad folket runt omkring mig faktiskt tycker.

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES
    En av de polisstationer som tömts på poliser och innehåll. Röken ligger tung och det sticker i näsan. Här är stämningen dock lite mer munter. En hund som verkar tillhöra en av demonstranterna väcker mycket ömhet hos de som passerar förbi.

    SAMSUNG CAMERA PICTURES
    Man kan se spåren av att Säkerhetspolisens hus har utrymts, men inga demonstranter. Bara några få nyfikna. Huset inger fortfarande respekt. Bakom huset ser vi hur stora rökpelare stiger mot himmeln. Någon eldar något på gården. Men vad?

  • Den ukrainska värmen

    Den ukrainska värmen

    Läsningstid: 3 minuter

    Det är kallt. Snön yr och mina kinder och näsa har nästan domnat bort av köld. -12° och det blåser en isande vind. Glasögonen immar igen fast att jag är utomhus. Hur är det möjligt, undrar jag. Jag är vid Lvivs länsadministration, eller landsting. Administrationen är ockuperad av folket sedan två dagar. Det var en fredlig aktion som ledde till att ledaren för länsstyrelsen frivilligt avgick. Inget våld användes.

    Utanför administrationen har det byggts barrikader. Sandsäckar, bildäck, en gammal julgran, en dörr, snö, ja, allt som finns tillhands får agera som skydd mot en eventuell stormning. En maskerad man står på vakt längst uppe på barrikaden. Efter viss tvekan går jag in genom barrikaden. Hur är det innanför, tänker jag. Är platsen fylld av vilda extremister med farliga tillhyggen? Men det är förstås lugnt innanför barrikaden. Runt omkring eldas det i oljetfat och jag vänder ryggen till mot en av dem och jag känner hur värmen sprider sig över ryggen.

    Men det är inte bara min rygg som blir varm. Värmen sprids också till mitt hjärta. Det är en helt underbar gemenskap och stämning här. Unga män skottar snö. Äldre står och pratar kring oljefaten. Kvinnor och män bär ut värmande te och mackor till volontärerna. Ett brudpar fotograferas. Det hörs skratt och glada leenden syns i nästan varje ansikte.

    Jag går in i länsadministrationen. Här står volontärer och värmer sig i trapphuset. I vaktbåset sitter polisen och dricker te och käkar mackor. De samspråkar med volontärerna , och det syns inga motsättningar alls. Det är som om alla tillhör samma familj och delar samma önskan om en bättre framtiden.

    Det är en märklig känsla det här. Att vara med om en revolution. Jag har svårt att riktigt beskriva mina känslor med ord. Det är en rent fysiskt känsla. Något varmt och tryggt som sprider sig i min kroppen. Och en förnimmelse av att jag upplever något historiskt. Något bortom allt jag upplevt tidigare.

    Att bo i en stad, i ett län, som styrs av det ukrainska folket, känns så vackert. Och tryggt. Om det är några jag fruktat i Ukraina så är det polisen. Men folket, nej, det har jag aldrig fruktat. Det är alltid där jag funnit förnuftet. Sakligheten. Värmen. Givmildheten och gästfriheten. Och jag kan nog ändå sätta ord mina känsla. När jag står här inne i länsadministrationens trapphus. Det kloka ukrainska folket har äntligen tagit över och nu handlar det bara om mer mod och kraft för att välta jätten.

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES
    En svensk revolutionär, månntro?

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

  • Musik i förorten

    Musik i förorten

    Läsningstid: 2 minuter

    I torsdags spelade Hycz orkester på en festival i en förort till Lviv. Förorten, som heter Levandivka, har ganska dåligt rykte. Jag har ett flertal gånger hört av lvivbor att området är känt för sitt “småbus”, som min far skulle uttrycka sig. Men som så ofta med likvärdiga rykten, så är det bara en liten del av befolkningen på platsen som stämmer överens med ryktet och när man väl är där ser man inget bevis på att något av det skulle vara sant.  Bebyggelsen är dessutom mycket intressant. De flesta hus är enfamiljshus och inte alls höghus som de flesta påstår. De små husen ligger tätt intill varandra längs med smala gator. Trädgårdarna är ofta välskötta och köksträdgårdarna växer frodigt. Jag tycker till och med att Levandivka verkar vara en ganska välmående och trevlig förort.

    Bilderna nedan är tagna av prallin och är från själva festivalen. Jag hoppas att kunna åstadkomma med ett bildreportage från området längre fram i vår.

    image

    image

    image

    image

  • Jul i Shevchenkivskij parken

    Jul i Shevchenkivskij parken

    Läsningstid: 2 minuter

    I dagarna firas den ortodoxa julen här i Ukraina. I Lviv firas julen med massor av sång. Jag berättade tidigare om julbordet men nämnde aldrig pampukherna. Dessa söta bullar med olika fyllningar säljs överallt och de har även en egen liten festival här i stan. Men igår gjorde vi en liten utflykt till  Shevchenkivskij parken, Lvivs friluftsmuseum, och lyssnade på julmusik, tittade på smeder och kosacker och åt pampukher, förstås.

    image

    image

    image

    image

    image

    image

    image

    image

  • Ukrainsk julmat

    Ukrainsk julmat

    Läsningstid: < 1 minut

    För första gången sedan jag flyttade hit har jag gjort ett ukrainskt julbord. Enligt traditionen ska man servera tolv rätter och bordets höjdpunkt är en gröt som heter kutja och består av vete, honung och vallmofrön. Mycket god men kanske något söt enligt mitt tycke. Det är tolv rätter efter Jesus tolv lärjungar men enligt wiki förekom julbordet redan före Jesu tid.

    Man får inte servera kött på det ukrainska julbordet men flera av rätterna innehåller fisk. Rödbetssoppan och varenikiys är andra viktiga ingredienser på bordet. Läs mer på wiki.
    image