Category: photo by prallin

  • З новим роком! Happy New year! Gott nytt år!

    З новим роком! Happy New year! Gott nytt år!

    Läsningstid: 2 minuter

    Lviv har fått sin vinterskrud och staden gör sig redo för nyårs- och julfirande. Men jag tjuvstartar ju med att fira svensk jul. I år fick jag leta extra länge för att hitta rom som inte hade ursprungsland Ryssland, men till slut hittade jag ukrainsk (!) rom. Mycket god. Undrar om den inte till och med är godare än den ryska…

    SAM_4054

    SAM_4057

    SAM_4069

    SAM_4072
    En ny restaurang har i dagarna öppnat på Plosjtja rynok, marknadstorget, Pravda. Lviv Beer Theatre. Även om akustiken inte är helt lyckad, är utsikten desto mer magnifik.

    Utöver det ser jag som vanligt framemot att få höra de ukrainska julsångerna. Min favorit är den mycket kända sången “Sjtjedryk” av den ukrainske kompositören Mykola Leontovytj. Den kan jag verkligen höra om och om igen.

    Och här ytterligare en version.

  • Lvivs oktoberfestival

    Lvivs oktoberfestival

    Läsningstid: 2 minuter

    Trots att det är riktigt kyligt är stämningen hög. Det är nämligen dags för Lvivs årliga Vin- och ostfestival, och inte ens kriget i östra Ukraina kan smula sönder feststämningen. Från båsen flödar vin, i olika prisklasser. Huvudsakligen ukrainskt. Och det är inte fy skam. De ukrainska vinodlarna blir allt skickligare. Min favorit är Konolist. Deras Cabernet-Merlot från 2012 är faktiskt riktigt utsökt.

    Och sedan har vi ju osten. Den kära osten. Som exempelvis osten från La Ferme d’Elise. Mmmmm…

    Under festivalens tre dagar åt vi tre ton ost som vi sköljde ner med 9000 liter vin.

    wpid-fisk.jpg

    wpid-ost.jpg

    wpid-ljus.jpg

    wpid-storosten.jpg

    wpid-vin.jpg

    wpid-storasåpbublor.jpg.jpeg

    wpid-bubbels.jpg

  • Musik i samtiden

    Musik i samtiden

    Läsningstid: < 1 minut

    Lviv har en livlig musikscen. Det spelar faktiskt nästan ingen roll vilken musik du gillar, varje vecka kan du nog hitta något som passar dig. Men det är dock svårare om du har en förkärlek för  experimentell samtida konstmusik. Vi, som nu intresserar oss för denna musikgenre, är ändå lyckliga att kompositören och musikern Ostap Manulyak envist stretar för att skapa en sådan scen. Kvällens mycket lyckade konsert, var antagligen resultatet av hans ambitioner. Här finner du hela programmet för kvällen.

    Det var två stycken som berörde mig mest. Ostaps stycke “Sanctus for flute, clarinet, violin, cello and piano” (från 2014) som bar på en säregen kombination av aggressivitet, frustration och ödmjukhet.  Ryssen Vladimir Rannievs stycke “P est na. iss O ex glo ae for piano, flute and bass clarinet” (från 2011) var motsatsen. Ett försiktigt och trevande verk men samtidigt var det en uppvisning i fenomenal dekonstruktion av Palestina av Bach.

    image

    image

  • Hyllningskonsert till Kancheli

    Hyllningskonsert till Kancheli

    Läsningstid: 2 minuter

    Lvivs filharmoni, 30 september 2014. Kl. 19

    Ett förväntansfullt sorl dominerar i konsertlokalen. Vi är alla där för att under två timmar få hänge oss åt och lyssna till Giya Kanchelis verk. Vi ska för höra “Mourned by the Wind, liturgy for viola and orchestra”(här översatt till cello) samt Symfoni nr. 7.

    Kanchelis musik är bygger på de starka kontrasterna. Ett första anslag på flygeln får nästan fridfullt kling ut, innan solisten tar ton. I nästa minut förflyttas den trygga förvissningen om lugn, till ett aggressivt kaos.

    Kanchelis musik är de förtrycktas musik. Det är musik till dem som aldrig ger upp, men som aldrig kan resa sig fullt upp. De som har kuvad rygg, men stor rakt i själen. Varje rörelse mot en frihet bryts av med en våldsam kraft. Lycka ställs mot sorg. Vrede ställs mot glädje. Skönhet bryts ner, förmultnar, smulas sönder av oro.

    Kanchelis musik är för oss som inte kan se en vacker blomma utan att tänka på dess död. Men den är också för oss som inte kan låta bli att tänka på återkomst efter förödelse. Kanske är hans musik för oss som är galna. Galna nog att tro att musik kan förändra världen. Förändra förloppet.

    När de sista tonerna klingar ut, låter vi tystnaden råda. Gränsen mellan Kanchelis värld och den utanför. Kancheli själv reser sig från sin stol. Bärs av applåderna upp på scenen. Alla vet vad han gett oss. Tron på oss. Att vi med vår kraft ändå kan förändra och smula sönder ett förtryck. Vårt löfte till Kancheli måste bli att vi aldrig låter oss kuvas. Det är vi honom skyldig.

    För Kanchelis musik är också berättelsen om att göra sig fri. Fri från de krafter som förgör.

    image


    Mourned by the Wind, liturgy for viola and orchestra


    Symfoni nr. 7

  • Och när fred skapas

    Och när fred skapas

    Läsningstid: 3 minuter

    Jag tror jag var med om ett historiskt ögonblick igår. Verkligen! På riktigt! Men det är väl visserligen vad alla tror. Att de är där när något historiskt avgörs. Hmmmm, får mig osökt att tänka på Linn Hanséns senaste diktsamling “Gå till historien“, men nu var det inte det jag skulle skriva om. Nej, den där känslan av något historiskt som skapades, var något så odramatiskt som en tandemläsning mellan den ukrainske poeten Serhij Zjadan och hans ryske kollega Lev Rubenstein. Det kan ju låta som något odramatiskt och ointressant. Något torrt och sömning. Ja, ett sådant där ögonblick som dör bort… Suddas ut ur minnet. Men inte gårdagens tillställning. Mitt under ett krig i östra Ukraina, inte långt får Zjadans egen hemstad Charkiv, skapade de båda herrarna en stund av fred. En stund av normalitet, även om vi alla i lokalen var väl medvetna om att ett liknande möte aldrig skulle kunna ske i Moskva. I Lviv igår skapades en stund av gemenskap och eftertanke. Ömsesidig respekt och omtanke. Ett möte i fredens tecken.

    Att Lev Rubenstein är en ödmjuk och rättrådig människa vet jag sedan tidigare. Jag träffade honom kort 2005 och blev betagen av hans ödmjukhet och lyhördhet. Egenskaper han fortsätter att odla. Hos sig själv, och hos dem han möter. Han är dessutom en av de drivande krafterna bakom fredsrörelsen i Ryssland. Zjadan, å sin sida, verkar för att ryskan och ukrainskan ska kunna samexistera i östra Ukraina. Han har enträget öppnat dörrar mellan låsta positioner. Dörrar vi tidigare trodde vara hermeneutiskt tillslutna. Så egentligen förvånar inte mötet nämnvärt. Men den magi som uppstod var ändå oväntad. Jag trodde helt enkelt inte att samspelet dem emellan skulle drabba mig så. Jag trodde helt enkelt inte att publikens vördnadsfulla ansikten skulle nå mig. Jag trodde nog aldrig att man faktiskt kunde skapa fred genom ordets kraft. (Jag har väl tidigare hoppats att så har varit fallet, men det är väl först när man verkligen erfar något som man kan… förstå.)

    Men nu vet jag bättre. Vi KAN skapa fred. Och vi kommer att segra. Vår drivkraft kommer alltid vara starkare.

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES

    SAMSUNG CAMERA PICTURES