Katerina Motrichs presenterade sin senaste roman på Etnografiska museet under gårdagen. Romanen, som är utgiven på förlaget Spolom (Сполом), heter “Вавилонська вежа”, “Babels torn”, och är en kritik mot Ukrainas inslagna bana. Hon menar, precis som legenden om tornet, att folket i Ukraina har slutat lyssna på varandra och bildligt talat talar olika språk. Det kommer att leda till landets undergång, om inget radikalt görs. En inre splittring finns i landet, men Motrich vill påpeka att det fortfarande finns möjlighet att överbringa motsättningarna och oförmågan att lyssna på varandra.
Samtalet på Etnografiska museet handlade mycket om vad som är specifikt ukrainskt, men även om den “unika ukrainska arvsmassan” vilket enligt många är ett uttryck för rasism och överdriven nationalism. Jag bör dock påpeka att dessa åsikter kom från publiken och inte ska sammankopplas med Motrich författarskap.
Katerina Motrich läser ur sin roman Babels torn (Вавилонська вежа)
Katerina Motrich debuterade 1977 och har sedan dess publicerat flera noveller och romaner. I sina romaner behandlar hon ofta svåra politiska och nationalistiska frågor. Hennes litterära stil är poetisk och hon använder ofta bönen som form vilket återspeglas i hennes uppläsningsstil, som ger religiösa konnotationer. Ett stil som helt klart är ett medvetet drag hos Motrich.