viewpoint-east.org

Kvinnors röster i krig

Category: by sophie engström, gender, krönika, music, poetry, ukraina
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

“I krig lider kvinnor mest”, säger Richard Moriarty med eftertryck från scenen i Orgelsalen. Det råder en spänd atmosfär efter hans ord. I Ukraina känner man väl till de civilas lidande, men det är oftast soldaternas offensiver, och död, som skapar de stora hyllningskörerna. Kvinnornas lidande möts ofta med en stum tystnad. Vi vet att de finns, att deras lidande är verkligt, men det delas inte ut några tapperhetsmedaljer i civilt lidande.

Richard Moriartys verk “We That Wait”, som ikväll uppfördes första gången i Ukraina, består av sju sånger, baserade på i huvudsak kvinnors röster. En tonsatt cykel, där krigets grymhet gestaltas i en skicklig orkestering. Orden faller ut i pukslagarnas bombardemangskaskad. Ett fält om våren, där blommor skulle blomma, har bytts ut mot en lerig sörja av våld. Det låter kanske groteskt, men stundtals är det smäktande vackert. Skönheten och livet försöker bryta upp, bort och förbi våldet. De reser sig upp mot skyn, men tvingas ner av de fasor som följer med kriget. Emily Dickinson tillhör de mest välkända poeterna som Moriarty har valt, men det är tonsättningen av Ella Wrens dikt “We Have Parted”, som griper tag i mig. Den rymmer både sentimentalitet, och en ilska över det som förlorats.

Jag har ingen kunskap om hur vanligt det är med tonsättningar som hyllar kvinnors lidande i krig, men en snabb genomgång i mitt inre kartotek leder inte till några resultat. Det betyder inte att de inte finns, men det är ändå talande att jag inte känner till en endaste liknande tonsättning.

Efter pausen tar Richard Moriarty tag i ett annat känsligt ämne. Kvinnors rätt till prästerskap i den katolska kyrkan. “Adsum!”, som betyder “Jag är här” på latin, är en symfoni i nio satser för orkester, kör samt två sångare, en sopran och en tenor. Stycket är till sin karaktär inte lika lättillgängligt som ovannämnda “We That Wait”. Här finns en återhållen vrede, som lyser fram genom tonerna. Varje sats, ja, praktiskt taget varje ton, hamrar in i oss åhörare att rätten att få leda en gudstjänst ska ges till alla som känner sig kallade. Vreden slungas ut i det rum, som även tjänar som just katolsk kyrka. Den slår mot kyrkans väggar, och plötsligt släpps ljuset in, när de två sångarna förenas och sjunger simultant. För mitt inre förvandlats kvällens konsert därför till en revansch. Kanske är det Moriartys personliga revansch, men vi alla görs ändock delaktiga.

Det är oerhört vackert och även mycket intressant att denne tonsättare tycks brinna för kvinnors rätt att göra sina röster hörda. För lika mycket som styckena handlar om krig och rätt till att vara präst, handlar de om kvinnor, i sammanhang där de oftast är osynliga.

Kvällens dirigent är den mycket uppskattade Theodore Kuchar, och jag tror mig ana att han ligger bakom att Richard Moriarty låter uppföra sina två mest kända verk här. Det är en ynnest att Orgelsalen har fått ett ledarskap som gör att den här typen av konserter vanligare i Lviv. Och som så ofta på just Orgelsalen så är medelåldern i publiken låg. Det bådar ju gott för framtiden. En ny scen har inte heller lett till att publiken sinar på andra håll (det kan jag själv intyga), utan har endast inneburit att nya människor får smak på konstmusik.

Och i en bättre värld hade vi skapat och lyssnat till mer musik, istället för att slakta varandra på våldets blodtörstiga och tillika omättliga altare.

Share

när jag lägger salt på öga

Category: by sophie engström, poetry
Tags: , , ,

(Läsningstid: 1 minut)

I dag behöver vi en dikt av Marianna Kijanowska. Marianna föddes i Zjovkva, som ligger strax norr om Lviv. Hon är poet, översättare essäist och mycket välkänd för den ukrainska publiken. Mycket roligt att Halyna Michalyk har översatt en dikt av henne till svenska.

när jag lägger salt på öga
Av Marianna Kijanowska
Svensk text Halyna Michalyk

när jag lägger salt på öga
förstår jag meningen med ljus
på mina sår för första gången djupa
som liknar sprucken is

under isen finns icke vatten – däremot magma
amalgam levande
men fördömanden promissa magna –
äro enbart uttalanden

[“Promissa magna” på latin betyder “stora löften”]

*****************************
прикладаючи сіль до ока
розумію навіщо світ
рана вперше така глибока
як надтріснутий лід

під яким не вода а магма
амальгама жива
та приречень promissa magna –
все ще тільки слова

home live still

Share

Svensk poesi lockar

Category: by sophie engström, poetry
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Ett mycket uppskattat och välbesökt inslag på årets bokmässa var när de tre poeterna Lina Ekdahl, Jens Gren och Helena Broberg läste sina dikter.

De tre poeterna är sinsemellan mycket olika. Lina Ekdahls enkla språk står i bjärt kontrast mot Brobergs metaforer som i sin tur förstärkte Jonas Grens prosaistiska uttryck. Kontrasterna visade den svenska poesiscenens vitalitet.

Jonas Grens dikter lockar verkligen till mer läsning och jag ser framemot hans debut nästa år med diktsamlingen “Lantmäteriet”. Jag skulle kunna beskriva Jonas poesi som en slags “grön poesi”, men istället för att tukta naturen som den konstnärliga motsvarigheten (tänk ex. på Robert Smithsons jättespiral) så dekonstruerar Gren människans önskan att kontrollera naturen. Dikterna är dessutom visuellt intressanta och de antar formen av det som beskrivs. Om det handlar om motorvägar ser dikterna ut som just motorvägar (se ex. nedan).

Helena Broberg läste främst ur sin senaste diktsamling. En klaustrofobisk exposé i kvinnors utsatthet. Men den kvinnliga rösten som hörs är inte bruten, utan glöder av styrka och aggressivitet. Något som leder till att Brobergs dikter får en egen lyskraft.

Översättare är som vanligt eminente Lev Hrytsyuk.

image

image

image

image

image

Share

Skandinavisk succé på Night of poetry and music

Category: by sophie engström, literature, poetry
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Fyra av de på bokmässan medverkande skandinaverna fick stort gillande av publiken på Night of poetry and music. Teatern för barn och unga var faktiskt mer än fullsatt, då publiken satt i gångarna och köade in. Framträdandet var skandinavernas på bokmässan och därför var det särskilt roligt att det blev en sådan succé.

Ni ser i tur och ordning Jonas Gren, Helena Broberg, Lina Ekdahl samt Claus Ankersen. Medverkade gjorde även översätyaren Lev Hrytsyuk.

image

image

image

image

image

Efter skandinaverna fortsatte succén Night of poetry and music med ukrainska mastodonter som Juriy Andrukhovych samt Sergiy Zhadan med flera.

image

image

Share

En dansk stämma på bokmässan

Category: by sophie engström, poetry
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Den karismatiske danske spoken word-artisten och poeten Claus Ankersen hade igår en uppläsning på bokmässan i Lviv. På det lilla kaféet fördes ett samtal kring bland annat dansk poesi av idag, protestaktioner mot gentrifieringen av stadsrummet samt poesins politiska styrka. Publiken som kommit tycktes särskilt njuta av när Ankersen läste sina danska dikter. Samtalet handlade också om dikten “ALTID – din gamle røver” som idag finns att beskåda på Enghave plads i Köpenhamn.

I samtalet deltog också översättaren Lev Hrytsyuk samt tolken Sofiya Volkovetska.

Kvällen avslutades på italienska gården där Lvivs borgmästare bjöd bokmässans deltagare på fest.

image

image

image

Share

Lina Kostenko i översättning av Halyna Michalyk

Category: guests, poetry, ukraina
Tags: , , ,

(Läsningstid: 1 minut)

Idag är det är det 83 år sedan den ukrainska poeten Lina Kostenko föddes. Vi uppmärksammar det med ytterligare en översättning av Halyna Michalyk.

Lina Kostenko

Skrämmande ord – de ord som skapar tystnad,
är ord som plötsligt lägger undan sig,
du är osäker hur man börjar prata ut om dem,
då varje ord av några andra redan uttalats – var för sig.
Man grät med ord, har utstått, eller lidit,
med ord man skulle börja å fullborda skulle man med samma ord.
Miljarder människor använt miljarder glosor,
och du få säga dem för första gången och få göra dem till dina egna ord!
Allt gick omgångar: skönhet omväxlad till fulhet.
Allt ägde rum: *asfalten byttes mot de sköna trampörtsängar.
Endast i poesin blir allt oförlikneligt
liksom en oförglömlig beröring vid våra själar.

(*det hårda livet skulle plötsligt mjukna upp)
LINA KOSTENKO

svensk översättning av Halyna Michalyk

———————–
Страшні слова, коли вони мовчать,
коли вони зненацька причаїлись,
коли не знаєш, з чого їх почать,
бо всі слова були уже чиїмись.
Хтось ними плакав, мучивсь, болів,
із них почав і ними ж і завершив.
Людей мільярди і мільярди слів,
а ти їх маєш вимовити вперше!
Все повторялось: і краса, й потворність.
Усе було: асфальти й спориші.
Поезія – це завжди неповторність,
якийсь безсмертний дотик до душі.
ЛІНА КОСТЕНКО

Share

Pavlo Tytjyna, Oksana Zabuzjko och Yanina Ignatenko i översättning av Halyna Michalyk

Category: guests, poetry
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Nedan kan ni ta del av några dikter av Pavlo Tytjyna, Oksana Zabuzjko samt Yanina Ignatenko i översättning av Halyna Michalyk. För mer information om Halyna Michalyks översättningar och övriga arbete besök hennes hemsida Eurolang

—————————-

Pavlo Tytjyna
Översättning till svenska av Halyna Michalyk

еn PLOG
en Vind
Nej inte vinden – en storm!
… Som sönderkrossar, bryter, drar ur marken…
(Det blixtar! Åskar!),
med hjälp av det som gömdes bakom svarta moln,
av miljon miljoner muskulösa armar
som sträcker genom svarta moln …

Rullar på och över. Skruvar sig In i jorden
(så som i städer, som på vägar eller ängar),
går ner i jorden denna plog.
På jorden finns det människor och djur, och gårdar,
på jorden tempel finns och gudar:
infinn dig, infinn dig ovan oss,
Fördöm oss!

Så fanns det folk som gav sig ut på flykten.
Mot grottor, sjöar, skogar.
— Och vilka krafter fanns bakom makten? —
man undrade.
ingen som framförde sång och glädje,
av dem åskådare som vittnade om en
Eldhäst som blåstes bort av vinden—
eldhästen—
en natt —)
Och många  vidöppna döda ögon som blev kvar
avspeglade skönheten av den nya dagen!
Ögon.
(1919)

ПЛУГ
Вітер.
Не вітер — буря!
… Трощить, ламає, з землі вириває…
За чорними хмарами
(з блисками! ударами!),
за чорними хмарами мільйон мільйонів мускулястих рук…

Котить. У землю врізає
(чи то місто, дорога, чи луг),
у землю плуг.
А на землі люди, звірі й сади,
а на землі боги і храми:
о пройди, пройди над нами,
розсуди!

Й були такі, що тікали.
В печери, озера, ліси.
— Що ти за сило єси? —
питали.
І ніхто з них не радів, не співав.
(Огняного коня вітер гнав —
огняного коня —
в ночі —)
І тільки їх мертві, розплющені очі
відбили всю красу нового дня!
Очі.
(1919)

—————————-

Oksana Zabuzjko
Översättning till svenska av Halyna Michalyk

Oksana Zabuzjko

Oksana Zabuzjko

Finns det fortfarande människor
som läser dikter ?-
frågade en poet. –
Dikter är inte mer än endast pappershanddukar,
som jag använder att torka mina tårar .
Människor, som tar upp
blöta pappershanddukar, –
det är dem som stannar kvar med den skadade,
medan ambulansen är på väg,
det är dem, som kan giva blommor till
en främmande ensam kvinna –
och gå i väg utan att säga sitt namn,
det är dem, som alltid finner tid för
människor som vandrat vilse,
och för de gamla.
Finns det verkligen sådana människor? –
frågade en poet. –
Då är jag inte en av dem…….

– Невже ще існують люди,
котрі читають вірші? –
спитав поет. –
Бо ж вірші – то тільки паперові серветки,
що слугують мені до промокання сліз.
Люди, котрі підбирають
мокрі паперові серветки, –
це ті самі, що лишаються з потерпілим,
доки не приїде карета «швидкої»,
ті, що можуть подарувати квіти
незнайомій самотній жінці –
і піти собі, так і не назвавшись,
ті, хто завжди має час для заблуканих перехожих
і для старих людей.
Невже ще є такі люди? –
спитав поет. –
Бо я до них не належу

—————————-

Yanina Ignatenko
Översättning till svenska av Halyna Michalyk

Utan namn
Din kropp har lämnat skrynkligt spår
Efter en smutsig natt på min obäddade säng
Så som du glömde det du önskat
Du minns enbart…. Du saknar ensamhet…

Du klättrar över en sopphög
Som hindrar dig ifrån den nya dagen
Du sluter dina trötta ögon i förväg
Innan du hinner vara blind av solen
Du få dig kvävas
när du känner lukten från vardagliga ansikten,
Så att du även glömmer vem du är…
Och väntar, otåligt väntar att få tillbaka natten.
Själv slängas ner
Och hjärta ditt i mörkret krossa
Du känner törst men istället drunknar
av dagens sedeslösa vin,
För att du är din egen fiende….
Du räddar dig inte undan
när du rusar ifrån dig själ
Du skrattar bakom din rygg
Som om du vore ditt eget öde
Du sliter dig i bitar för begären timmar långa
Och för kärlekar….. minuter korta

Без назви
Залишаєш зім”ятий слід свого тіла
На постелі неприбраній брудної ночі
Забуваєш, що ти чогось хотіла
Пам”ятаєш, що ти нікого не хочеш…
Переступиш сміття на порозі деннім
Сонні очі зліпиш, щоб не сліпнути з сонця
задихнешся сморідом лиць буденних
Забуваючи – хто ти…

І чекаєш, не можеш діждати ночі,
Щоб упасти, і розбити серце об морок,
Захлинаєшся, спрагла, в вині пороку,
Бо сама собі ворог…
Не тікаєш, коли біжиш від себе
І смієшся у слід собі, мов причинна
Розриваєш себе на годинні потреби
Й на кохання.. хвилинні

Related Posts with Thumbnails
Share

%d bloggers like this: