Category: by sophie engström, photography
Now, when Winter hopefully is loosing its grip I feel safe to post some Winter memories. Let’s call it “Winter 2012/3 R.I.P – May you never come back”.
In a couple of days I will though publish some more Winter shots. The rhythm of slowness… and film developing.
Category: by sophie engström, photography, poland
Tags: Kazimierz, Kraków, nowa huta
Som jag skrev i mars gjorde jag ett kort besök i Krakow. Bilderna är från stadsdelarna Kazimierz, Krowodrza och Nowa Huta. Jag skulle hemskt gärna vilja bo i Krakow under en längre tid. Trevlig stad… trevligt folk… trevligt land. Krakow är som Berlin borde vara (men inte är), öppet, självständigt, spännande, kreativt. En plats där varje själ kan hitta sin plats. Fördomarna om ultrareaktionära Östeuropa kommer verkligen på skam här. (Om nu ett sådant finns förutom i de – kanske ultrareaktionära – västis medias periskop perspektiv).
Category: biking, by sophie engström, ukraina
Tags: biking, Ukraine
När jag flyttade till Lviv såg jag bara några få cyklister på gatorna, men nu har läget förändrats. Cykeln blir allt vanligare, men fortfarande är det inte riktigt vanligt att t.ex. cykla till jobbet. Se denna fina nederländska film om ukrainska cyklister.
Category: by sophie engström, gender, ukraine
Tags: genus, Oksana Kis, Ukraina
I online tidskriften Kultura Enter finns i det senaste numret en alldeles lysande artikel av Oksana Kis, fristående forskare vid vetenskapsakademin, om situationen för genusvetenskapen och feminismen i dagens Ukraina. Under rubriken “Feminism in Contemporary Ukraine: From “Allergy” to Last Hope” ger hon en både oroande och frustrerande beskrivning av den ukrainska situationen, men hon kan även se att situationen inte är hopplös och hon lyfter fram de internationella kontakterna som extra viktiga för att säkra en positiv utveckling. Läs hela hennes artikel här.
Category: guests, poetry, ukraina
Tags: Halyna Michalyk, poetry, Ukraina, ЛІНА КОСТЕНКО
Idag är det är det 83 år sedan den ukrainska poeten Lina Kostenko föddes. Vi uppmärksammar det med ytterligare en översättning av Halyna Michalyk.
Lina Kostenko
Skrämmande ord – de ord som skapar tystnad,
är ord som plötsligt lägger undan sig,
du är osäker hur man börjar prata ut om dem,
då varje ord av några andra redan uttalats – var för sig.
Man grät med ord, har utstått, eller lidit,
med ord man skulle börja å fullborda skulle man med samma ord.
Miljarder människor använt miljarder glosor,
och du få säga dem för första gången och få göra dem till dina egna ord!
Allt gick omgångar: skönhet omväxlad till fulhet.
Allt ägde rum: *asfalten byttes mot de sköna trampörtsängar.
Endast i poesin blir allt oförlikneligt
liksom en oförglömlig beröring vid våra själar.
(*det hårda livet skulle plötsligt mjukna upp)
LINA KOSTENKO
svensk översättning av Halyna Michalyk
———————–
Страшні слова, коли вони мовчать,
коли вони зненацька причаїлись,
коли не знаєш, з чого їх почать,
бо всі слова були уже чиїмись.
Хтось ними плакав, мучивсь, болів,
із них почав і ними ж і завершив.
Людей мільярди і мільярди слів,
а ти їх маєш вимовити вперше!
Все повторялось: і краса, й потворність.
Усе було: асфальти й спориші.
Поезія – це завжди неповторність,
якийсь безсмертний дотик до душі.
ЛІНА КОСТЕНКО
Category: guests, poetry
Tags: Halyna Michalyk, Oksana Zabuzjko, Pavlo Tytjyna, poetry, Yanina Ignatenko
Nedan kan ni ta del av några dikter av Pavlo Tytjyna, Oksana Zabuzjko samt Yanina Ignatenko i översättning av Halyna Michalyk. För mer information om Halyna Michalyks översättningar och övriga arbete besök hennes hemsida Eurolang
—————————-
Pavlo Tytjyna
Översättning till svenska av Halyna Michalyk
еn PLOG
en Vind
Nej inte vinden – en storm!
… Som sönderkrossar, bryter, drar ur marken…
(Det blixtar! Åskar!),
med hjälp av det som gömdes bakom svarta moln,
av miljon miljoner muskulösa armar
som sträcker genom svarta moln …
Rullar på och över. Skruvar sig In i jorden
(så som i städer, som på vägar eller ängar),
går ner i jorden denna plog.
På jorden finns det människor och djur, och gårdar,
på jorden tempel finns och gudar:
infinn dig, infinn dig ovan oss,
Fördöm oss!
Så fanns det folk som gav sig ut på flykten.
Mot grottor, sjöar, skogar.
— Och vilka krafter fanns bakom makten? —
man undrade.
ingen som framförde sång och glädje,
av dem åskådare som vittnade om en
Eldhäst som blåstes bort av vinden—
eldhästen—
en natt —)
Och många vidöppna döda ögon som blev kvar
avspeglade skönheten av den nya dagen!
Ögon.
(1919)
ПЛУГ
Вітер.
Не вітер — буря!
… Трощить, ламає, з землі вириває…
За чорними хмарами
(з блисками! ударами!),
за чорними хмарами мільйон мільйонів мускулястих рук…
Котить. У землю врізає
(чи то місто, дорога, чи луг),
у землю плуг.
А на землі люди, звірі й сади,
а на землі боги і храми:
о пройди, пройди над нами,
розсуди!
Й були такі, що тікали.
В печери, озера, ліси.
— Що ти за сило єси? —
питали.
І ніхто з них не радів, не співав.
(Огняного коня вітер гнав —
огняного коня —
в ночі —)
І тільки їх мертві, розплющені очі
відбили всю красу нового дня!
Очі.
(1919)
—————————-
Oksana Zabuzjko
Översättning till svenska av Halyna Michalyk
Oksana Zabuzjko
Finns det fortfarande människor
som läser dikter ?-
frågade en poet. –
Dikter är inte mer än endast pappershanddukar,
som jag använder att torka mina tårar .
Människor, som tar upp
blöta pappershanddukar, –
det är dem som stannar kvar med den skadade,
medan ambulansen är på väg,
det är dem, som kan giva blommor till
en främmande ensam kvinna –
och gå i väg utan att säga sitt namn,
det är dem, som alltid finner tid för
människor som vandrat vilse,
och för de gamla.
Finns det verkligen sådana människor? –
frågade en poet. –
Då är jag inte en av dem…….
– Невже ще існують люди,
котрі читають вірші? –
спитав поет. –
Бо ж вірші – то тільки паперові серветки,
що слугують мені до промокання сліз.
Люди, котрі підбирають
мокрі паперові серветки, –
це ті самі, що лишаються з потерпілим,
доки не приїде карета «швидкої»,
ті, що можуть подарувати квіти
незнайомій самотній жінці –
і піти собі, так і не назвавшись,
ті, хто завжди має час для заблуканих перехожих
і для старих людей.
Невже ще є такі люди? –
спитав поет. –
Бо я до них не належу
—————————-
Yanina Ignatenko
Översättning till svenska av Halyna Michalyk
Utan namn
Din kropp har lämnat skrynkligt spår
Efter en smutsig natt på min obäddade säng
Så som du glömde det du önskat
Du minns enbart…. Du saknar ensamhet…
Du klättrar över en sopphög
Som hindrar dig ifrån den nya dagen
Du sluter dina trötta ögon i förväg
Innan du hinner vara blind av solen
Du få dig kvävas
när du känner lukten från vardagliga ansikten,
Så att du även glömmer vem du är…
Och väntar, otåligt väntar att få tillbaka natten.
Själv slängas ner
Och hjärta ditt i mörkret krossa
Du känner törst men istället drunknar
av dagens sedeslösa vin,
För att du är din egen fiende….
Du räddar dig inte undan
när du rusar ifrån dig själ
Du skrattar bakom din rygg
Som om du vore ditt eget öde
Du sliter dig i bitar för begären timmar långa
Och för kärlekar….. minuter korta
Без назви
Залишаєш зім”ятий слід свого тіла
На постелі неприбраній брудної ночі
Забуваєш, що ти чогось хотіла
Пам”ятаєш, що ти нікого не хочеш…
Переступиш сміття на порозі деннім
Сонні очі зліпиш, щоб не сліпнути з сонця
задихнешся сморідом лиць буденних
Забуваючи – хто ти…
І чекаєш, не можеш діждати ночі,
Щоб упасти, і розбити серце об морок,
Захлинаєшся, спрагла, в вині пороку,
Бо сама собі ворог…
Не тікаєш, коли біжиш від себе
І смієшся у слід собі, мов причинна
Розриваєш себе на годинні потреби
Й на кохання.. хвилинні
Category: by sophie engström, EU, photo by prallin, poland, ukraina, ukraine
Tags: EU, Kraków. poland, poland, russia
… är en fråga som visserligen bara några få ukrainare brottas med. För det finns nog nästan inte någon som tror att Ukraina verkligen vill, eller kan, bli en del av den EU-gemenskapen. Men härrom veckan fick jag ändå anledning att fundera över denna fråga, när jag hade en kortsemester i underbara Krakow. När man åker tåg från den ukrainska gränsen till Krakow slås man av den enorma skillnaden i levnadsförhållanden som till och med syns genom ett tågfönster. Polen verkligen exploderar av infrastrukturprojekt. Infrastruktur är en god markör för välfärd. Längs hela sträckan från ukrainska gränsen till Krakow byggs det t.ex. dubbelspår och stationerna renoveras. En nybyggd motorväg syns också genom fönstret. När man sedan stiger av tåget ser man även att landet har många synliga sociala projekt och till och med fler än jag ens ser i Sverige. Det är inte utan viss förvåning jag ser hur bra Polen mår av vara en del av den byråkratiska jättekolossen EU.
Jag vill påpeka att jag är egentligen inte är någon ensidig EU-förespråkare, men i en jämförelse med Polens östra granne, kan jag bara undra om det kanske är så att länder med behov av stor samhällelig upprustning faktiskt kan tjäna stort på att gå med i EU.
Sedan Polen blivit ett EU-land har landet lyckats få bättre placeringar på Transparency Internationals lista över korruption. Som ett exempel kan man ta att bara sedan 2009 har Polen gått från plats 49 till 41 år 2012. Det är helt OK placering, men klart att den kan bli bättre. Men hur ser det ut för andra EU-länder? Polen ligger klart bättre till än Italien (72), Slovakien (62) eller Tjeckien (54). Ukraina däremot har, under samma period, gjort kräftgång på listan och befinner sig just på på plats 144 av 174 platser.
Många pekar på att Ukraina står i ett vägskäl, mellan att närma sig EU eller den tullunion Ryssland leder. För en region som Lviv skulle det vara katastrofalt om Ukraina närmade sig Ryssland. Regionen lever på de myrstigar av handel och kontakter som går mellan Polen och Ukraina. Samtidigt är det så att Ukraina måste börja arbeta med sin utbredda korruption om man närmar sig EU. Och det är inte så enkelt. Det är nämligen de som sitter på makten som samtidigt är de som tjänar på korruptionen.
Men att närma sig Ryssland är inte heller helt problemfritt. Jätten i öster har nämligen problem. Ryssland största problem är inte demokratin utan just korruption. Det är korruptionen som upprör medborgarna mer än demokratiproblem och de leder dessutom till att de svagaste i samhället drabbas. (Lyssna på Johanna Melins reportage från Noginsk i Ryssland).
Så frågan om Ukrainas vägval är knappast så enkel som det ofta sägs. Och ingen av alternativen verkar helt bra. Från mitt perspektiv vore det faktiskt bäst om Ukraina slapp välja. Jag skulle önska att det fanns möjlighet att samarbeta och utvecklas med Polen. Att få ta del av polackernas nyvunna självförtroende och vägledning hur man tyglar korruptionen. Kanske vore Polen en bättre och mer realistisk inspirationskälla än flera av de övriga länderna inom EU.
