På den kyliga novemberhimmeln hänger en nästan nyfödd måne, vars krökta form vippar ner, som om den var stadd att sätta sig till rätta för att vila en stund. Månne har den tänkt att kontemplera över alla stjärnbilder eller så har den fått korn på en astroid. Ty dessa är som alla vet förfärligt många. Bland alla dessa finns asteroiden 9331 Fannyhensel, som kretsar i en omloppsbana runt solen, någonstans mellan Jupiter och Mars. Den är med andra ord uppkallad efter dagens jublar Fanny Hensel, född Mendelssohn (1805-1847).
Man brukar beskriva Fanny som Felix Mendelssohns ytterst begåvade syster, men mer rättvisande vore att kalla henne för det hon verkligen var, nämligen tonsättare och pianist. Under sin livstid skulle hon skriva runt 460 verk, och flera av dessa bär spår av det nära samarbete och kunskapsutbyte som hon hade med sin mer namnkunnige bror.
Fanny föddes i Hamburg och familjen var en kulturell och frisinnad judisk familj. Hennes farfar var den kände filosofen Moses Mendelssohn, som under 1700-talet la grunden till den judiska upplysningen och betraktades som en av främsta bland judar i Europa. Men varken Fanny eller Felix skulle uppfostras enligt judiska läror och de skulle aldrig vara praktiserande judar. Antisemitiska strömningar härjade då, som nu, i Europa och familjen ville undervika att olika kampanjer riktades mot dem. Därav döptes Fanny som 11-åring, och resten av familjen, i den protestantiska kyrkan. Men trots detta skulle familjen ha kvar starka band till judendomens sociala och moraliska värderingar.
Det stod tidigt klart att Fanny bar en musikalisk begåvning och den liberala familjen såg till att ge henne möjlighet att utveckla sin talang. När hon var 14 år behärskade hon “Das wohltemperierte Klavier” av Johann Sebastian Bach, ett oerhört krävande verk med 24 preludier och fugor. Flera prominenta lärare kom till hennes hem för att undervisa henne och senare skulle hon även resa till Paris för att studera piano innan hon återvände till Berlin, där familjen nu hade slagit sig ner.
Vid denna tid hade hon redan skrivit sina första verk då hon tillsammans med sin bror studerade komposition för Carl Friedrich Zelter. Hennes första bevarade tonsättning “Ihr Töne schwingt euch fröhlich” tillkom 1819. Det är troligt att verket framfördes i hemmet då familjen arrangerade söndagskonserter med erkänt skickliga musiker där nya tonsättningar ofta fick sina uruppförande. Både Fanny och Felix var dessutom solister under dessa kvällar, och Fanny fick beröm för sin skicklighet som pianist. Någon lär till och med ha yttrat att hon “spelade som en man”, antagligen menat som positivt beröm.
Men trots att hon hade liberala föräldrar var det inte tu tal om annat än att hon skulle gifta sig. Någon karriär som tonsättare eller pianist kom inte på fråga. Hon hade redan förälskat sig i konstnären Wilhelm Hensel, och de skulle senare gifta sig. Wilhelm uppmuntrade Fanny att fortsätta att skriva musik och utveckla sin färdighet som pianist, men hennes alster framfördes praktiskt taget bara i hemmets vrå. Vid ett enda tillfälle ska hon ha haft ett offentligt framförande som pianist, där hon spelade sin brors första pianokonsert.
Samtidigt gjorde brodern Felix en kometkarriär i stora världen, men han var alltid noga med att skicka brev hem till sin syster. Det var också ofta hon som fick titta på och kritiskt granska hans tonsättningar. Fanny hade därför en stor betydelse för Felix tonsättarkonst och man har i efterhand försökt slå fast i hur stor utsträckning han lät sig inspireras av sin syster.
Fanny Hensel lät publicera sitt första opusnummer (Sechs Lieder für eine Singstimme mit Begleitung des Pianoforte) år 1846. Stycket är en sångcykel på sex sånger med piano. Och nog skulle hon ha publicerat några fler av sina totalt 466 verk om hon inte hade ådragit sig en hjärnblödning i vars sviter hon sedan somnade in vid blott 41 års ålder.
När Felix hörde om sin systers död blev han förkrossad. Hans svaga kropp var redan märkt av år av stress och press, och systerns död var ett hårt slag, vilket måhända påskyndade hans frånfälle bara ett halvår senare.
Om jag skulle välja något ur Fannys väldiga katalog en sådan här dag, tror jag att det skulle bli hennes underbart stormiga och eldiga pianotrio (op 11) som tillkom under hennes sista levnadsår. Trion är häpnadsväckande egensinnig och det finns de som menar att den är en av Fanny Hensels mest imponerande tonsättningar.
På teckningen syns Fanny Hensel enligt Wilhelm Hensel.
