Dagens anteckning – 11 juli 2026
Category: by sophie engström
Tags: Dagens anteckning, Ukrainare i Polen
Som svarta skärvor singlar de ner från skyn till skymningens gyllene ljus, där de möts med sina karaktäristiska tjut. Ibland möts de, som i en kyss, men det är ju blott en tornseglarförälder som lämnar över ett stycke föda till en av sina avkommor. Snart kretsar de kring Wawels torn, innan natten omsluter oss alla, och tornseglarna försvinner in i sina reden.
Under tornseglarnas himmelska dans, knatar människorna tillsammans i sommarnatten, och deras polygotta sörja blandas upp med tornseglarnas vinande tjut. Språken flyter in och ut ur varandra. Polska flyter in i engelska. Tyska sugs upp av spanska. Italienska hoppar in i svenskans ställe.
Och här och var bryter ukrainska eller ryska genom strömmen av språk. Tillsammans med polska utgör de snart sagt stommen i den språkliga ljudbilden i Kraków, eller vilken annan stad i Polen. I Kraków bor det uppemot 80 000 till 100 000 ukrainare, vilket är ungefär 10 % av befolkningen, och det gör dem till den största minoritetsgruppen. De flesta av dessa kom faktiskt före det ryska anfallskriget mot Ukraina, så de är väl integrerade i samhället, men deras modersmål är och förblir ukrainska eller ryska. Några av dem som talar ryska är belaruser men de utgör en långt mindre grupp, på ungefär 10 000 talare.
Om man bara utgick från olika medier, skulle man nästan kunna få för sig att talare av dessa två språk, ryska och ukrainska, inte vågade göra sig hörda i Kraków, av rädsla för att bli trakasserade eller i värsta fall misshandlade. Under senare tid har det förekommit flera rapporter om misshandel och verbala attacker mot ukrainare. Och dessa rapporter har ökat lavinartat under de senaste veckorna, sedan grälet om Ukrainska upprorsarméns (UPA) brott i Volynien under andra världskrigets slutskede. Idag var det också minnesdag för de som föll offer, så det har funnits en oro för att ukrainare skulle kunna utsättas för attacker. Men ännu så länge har jag inte sett något sådant rapporteras.
Verkligheten är ju som bekant också mycket mer komplex än vad olika nyhetsmedier kan återge. Om man rör sig i Kraków hör man tydligt att de två språken, ukrainska eller ryska, talas av ungefär var tionde person, och så även ikväll. Under de senaste dagarna har jag även upplevt att det strömmat till fler ukrainare till Kraków, vilket sannolikt kan förklaras med att det är semestertider, men även de tilltagande ryska attackerna på Kyjiv.
Men det finns de ukrainare som inte vill tillkännage sin härkomst beroende på rädsla för angepp, och de väljer istället att tala polska med varandra, trots att de har exempelvis ukrainska som gemensamt modersmål. Och även om de månne inte utgör en majoritet, så måste deras rädsla uppmärksammas. Det är helt enkelt oacceptabelt att man i ett fritt och öppet land väljer att dölja sitt modersmål.
Och man skulle önska att detta också kunde vara något som Polens premiärminister eller president kunde fokusera på en sådan här dag. Men jag har dessvärre inte heller sett några sådana rapporter.

