viewpoint-east.org

Ett besök på Book Forum i Lviv

Category: avantgarde, by sophie engström, literature, photo by prallin, ukraina, ukraine
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Book Forum i Lviv är sannerligen kaotiskt och trångt, men enligt min mening mycket mysigare och mer inbjudande än Göteborgs bokmässa. Book Forum känns mer som en plats som handlar om just böcker – i Göteborg känns det ofta som en plastig branschmässa, vilken som helst. En av de mest välbesökta montrarna var förlaget Piramida och bland titlarna återfanns Anna-Lena Laurens “De är inte kloka, de där ryssarna” som nyligen översatts till ukrainska av Natalia Ivanchuch.


Ute på gården var det härligt folkliv.


Inomhus var det dock lite stökigare,
men ändå en gemytlig atmosfär.


Ursprungligt tryck.

Men efter någon timme i folkhavet var det ändå härligt att kunna smita iväg till Kupol och av en händelse mötas av Juriy Jaremchucks underbara saxofonspel. Det var sannerligen en inspirerande avslutning på en trevlig eftermiddag.


Ni kan finna ett spår på Juriys myspace.


Halvsvensk experimentell duo på Dzyga

Category: avantgarde, by sophie engström, music, ukraina, ukraine
Tags: , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

På söndag, den 18 september, får Lviv svenskt besök i den experimentella musikens tecken. Den svenska basisten Joel Grip kommer att spela tillsammans med den franske saxofonisten Pierre Borel. De framträder förstås på Dzyga och tiden är satt till 19.00.

På deras hemsida finns det möjlighet att se dem på film samt få ett smakprov på deras ekvilibristika utsvävningar.


Yuriy Zmorovych: “An avantgardist should always be in opposition to the norm”

Category: art, avantgarde, by sophie engström, music, theatre, ukraine
Tags: , , , , , , , , , , ,

(Läsningstid: 5 minuter)

Read the Swedish version here.

What is avantgarde? I ask myself while sitting with avant-garde sculptor, musician, poet and theatre man Yuriy Zmorovych in his chaotic but very cozy studio in central Kyiv. Books, sculptures, self-made instruments, videotapes, DVDs and vinyl records are stacked in a very wayward regime only known by Yuriy. How should I manage to explain the greatness, humor and the presence of this man’s work, by just using some few words? I ask myself further. For many the term avant-garde have elitistic, pretentious and even obsolete conjections. But Yuriy Zmorovychs avantgarde do not fit into this description. His avantgarde expression is playful, intelligence which feels current and contemporary, without being pretentious. It must be the humor that is key to, I think, for Yuriy has no problem laughing captivating when he talks about his own creations and ideas.

ЮРИЙ ЗМОРОВИЧ / YURIY ZMOROVYCH

ЮРИЙ ЗМОРОВИЧ / YURIY ZMOROVYCH

Yuriy Zmorovych has a great production. He began his career as an improviser in early 1970s. And in the early 1980s, he met the Russian musician and avantgardist Sergei Letov. This meeting has led to several collaborations, but in the beginning it was actually mainly film-making and Yuriy made two films together with Letov, improvised on the theme of creation.

In the 1990s he started to work with international artists and one of the more memorable was when he worked with the French group improvisation ARFI. (ARFI stands for Association à la recherche d’un Folklore imaginaire.) In a few weeks in August 1991 they played on a river boat that went from Kiev to Odessa. Between their improvisations, they all sat like glued in front of the radio and listened to the reports on events from Moscow. It was the time when the Soviet Union fell apart.

In constant opposition
For Yuriy, this was symbolic. He went on his river boat and broke new ground, or traveling in new waters, with avantgarde musicians who had similar views on the creation of his own. And in then same time Soviet Union came to an end. For him, avantgarde must constantly stands in opposition to the norm, fighting oppression and those who exercise power.

It was never easy to be improvisational in the Soviet Union, he says, adding that it is of course much easier for young people today to choose that path. Jazz was, for example, prohibited, and he tells emphatically how he, after several years of searching, found “A Drum Is a Woman” by Duke Ellington on a black market in Odessa.

– Duke Ellington had a great spontaneity and it has always been fruitful for my own creativity. But since I came into improvised jazz and avant-garde, I must admit that I abandoned him to others. Along with the Dadaism and Malevich, Ellington are my icons, Yuriy implies.

Yuriy would not want to notify other sources of inspiration, and responds that it could be anything. The rain, a cat jamar, no talking, cars driving along the street, or an internal flow.

The key to the avantgarde expression, according to Yuriy to listen to the spontaneous creative process, to dare to open the doors to the inner voice and not be afraid of what you hear, and the second cornerstone of the avantgarde expression is that always stand in opposition against the norm. This expression is found in the inner voice if you just listen, he says.

His untuned piano was a great beginning
Already in the beginning, in 1970s, his drive was to create a kind of noise generator or stream from the innermost of the soul and the body. He says that he therefor began to play on an untuned piano. An excellent choice, Yuriy implies.

– In my ears it sounded accurate, of course, he laughs.

YURIY ZMOROVYCH

YURIY ZMOROVYCH

By then he started to build his own instruments. The material was everything he found around him. Metal, plastic, cloth, paper, combined with a guitar string can make miracles.

– Like this, he says and picks up an old plastic bottle with a round hole in the middle. Through the plastic bottle, he has strained a guitar string. When he plays on the string, while screws on the cap, it sounds actually strangely surreal.

Avantgarde theater
In the 1990s Yuriy had the opportunity to become the creative leader for avantgarde theater Teatr AA. His partner was Olexandr Nesterov (link in Ukrainian), a legendary avantgarde guitarist and composer who dead in 2005. They worked with both amateur and professional actors. Important for the project was to lead the actors to learn to play instruments, and to act spontaneously, to improvise. This was not always easy, since many were trained actors. To release an already learned knowledge of how acting should be is not easy, says Yuriy.


In Memoriam Nesterov – with Kiritchenko, Коtrа, Zagaykevych, Letov, Makarov, Borisov, Yaremchuk, Tovstukha, Khmelyov, Ohrymchuk, Strelnikov, Klymenko, Zmorovych, Smetanin, Rudyi, Putyatin, Khmelyov, Makhno. NOTE! You hear Zmorovych in the second piece (if ou have any problem hearing it here, go to the website, see the link above) and not on the first, that is Yuriy Yaremchuck performing!

Teatr AAA got much attention, not only in former Soviet Union but also in Western Europe and the USA. But during the crisis years of the 1990s the sponsors fled and the theater had to be closed.

“Avantgarde should never be decorative”
Yuriy loves to to work with amateurs. He argues that the most important thing is to be creative and to be self-taught and that does not necessarily mean that you do not know how to create. He argues that many musicians or artists in avantgarde often are overly decorative in their design and not in opposition to the norm. He points a little at his compatriot Yuriy Jaremchych, he also worked with previously. But they have chosen different ways and is therefore not entirely agree on the avantgarde expression. At the same time Yuriy Zmorovych would never allow condemnation against other artists.

I ask him what he thinks about the future and he urge that he believes that a new generations will bring avantgarde further to new dimensions. The forms will of course be different, but the most incentives will stand.

– The human mind is collective, and our knowledge is shared. New influences will of course be added as our lives are changing. These are doors that the avantgardist should open. But how it will be can only the future reveal, he concludes.

And I am really feel enthusiastic by his optimism.


Yuriy Zmorovych vill öppna dörrar till vårt innersta

Category: avantgarde, ukraina, ukraine
Tags: , , , , , , , , , ,

(Läsningstid: 5 minuter)

Vad är avantgard? frågar jag mig plötsligt när jag sitter tillsammans med avantgardmusikern, tillika poeten och teatermannen Yuriy Zmorovych i hans röriga men hemtrevliga studio i centrala Kiev/Kyjiv. Här står böcker, skulpturer, egentillverkade instrument, videoband, DVDs och vinylskivor staplade i en väldigt egensinnig ordning som bara Yuriy tycks förstå. Hur ska jag klara av att förklara storheten, humorn och närvaron i denne mans arbeten genom några fåtal ord, frågar jag mig vidare. I svenska öron kan begreppet avantgard låta hopplöst elitistiskt, pretentiöst och till och med föråldrat. Men Yuriy Zmorovychs avantgard passar absolut inte in på den beskrivningen. Hans avantgardistiska uttryck är lekfullt, intelligent, med en enorm närvaro, samt att det känns aktuellt, helt enkelt samtida, utan att för den sakens skull bli alltför pretentiöst. Det måste vara humorn som är nyckel, tänker jag, för Yuriy har inga som helst problem att skratta medryckande åt sina egna skapelser eller infall.

ЮРИЙ ЗМОРОВИЧ / YURIY ZMOROVYCH

ЮРИЙ ЗМОРОВИЧ / YURIY ZMOROVYCH

Yuriy Zmorovychs produktion är enorm. Han påbörjade sin bana som improvisationsmusiker redan under 1970-talet. Det var dock först under 1990-talet som han fick arbeta med internationellt kända musiker och då den franska improvisationsgruppen ARFI. (ARFI står för Association à la Recherche d’un Folklore Imaginaire.) Under några veckor i augusti 1991 spelade de på en flodbåt som gick från Kiev till Odessa. Mellan sina improvisationer satt de klistrade framför radion och lyssnade förväntansfullt till rapporterna om händelserna i Moskva, då Sovjetunionen drog sin sista suck.

I ständig opposition
För Yuriy var detta symboliskt. Han for på sin flodbåt och bröt ny mark, eller färdades i nya vatten, med avantgard musiker som har samma syn på skapande som han själv. För honom är avantgard att ständigt står i opposition mot normen, bekämpar förtryck och de som utövar makt.

Det var aldrig lätt att vara improvisationsmusiker i Sovjetunionen, menar han och tillägger att det givetvis är mycket lättare för dagens unga att välja den banan. Jazz var till exempel förbjudet, och han berättar inlevelsefullt hur han efter flera års sökande fann “A Drum Is A Woman” av Duke Ellingtion på svarta börsen.

– Han spontanitet har alltid varit näringsgivande åt min egen kreativitet. Men sedan jag kom in på improviserad jazz och avantgard måste jag medge att jag övergett honom för andra. Tillsammans med Dadaism och Malevitj är Ellington mina ikoner, skrattar han.

Men Yuriy vill inte gärna delge övriga inspirationskällor utan svarar svävande att det kan vara vad som helst. Regnet, en katt jamar, någon talar, bilar som kör längs gatan, eller ett inre flöde, en kommunikation med hans inre.

Nyckeln till det avantgarda uttrycket är enligt Yuriy att lyssna till den spontana skapelseprocessen, att våga öppna dörrar till den inre rösten och inte vara rädd för vad man hör, och på så sätt uppfylls även den andra hörnstenen i det avantgarda uttrycket att alltid stå i opposition mot normen. Detta uttryck finner man i den inre rösten om man bara lyssnar, menar han.

Ett ostämt piano blev en bra början
Redan under 1970-talet var hans drivkraft att skapa en en slags noise generator eller stream från själens och kroppens innersta tankar. Han började därför spela på ett hopplöst ostämt piano. Ett utmärkt val tycker Yuriy.

– I mina öron lät det ju givetvis helt korrekt, skrattar han.

YURIY ZMOROVYCH

YURIY ZMOROVYCH

Därefter började han bygga sina egna instrument. Beståndsdelarna var vad han fann omkring sig. Metall, plast, tyg, papper i kombination med en gitarrsträng kan göra underverk, säger han och plockar fram en gammal plastflaska med ett runt hål på mitten. Genom plastflaskan har han spänt en gitarrsträng. När han spelar på strängen, och samtidigt skruvar på korken, kommer det onekligen ut ett ljud som låter märkvärdigt surrealistiskt. Han är även skulptör, och fler av hans instrument kan således tjäna både som skulpturer och instrument.

I början av 1980-talet träffade han Sergej Letov. Detta möte har lett till flera samarbeten, men i begynnelsen var det faktiskt främst film och Yuriy gjorde två filmer tillsammans med Letov på temat improviserat skapande.

Avantgardistisk teater
Yuriys stora genomgrott kom på 1990-talet när han fick möjlighet att bli den avantgardistiska teatern Teatr AA ledare. Hans närmaste samarbetspartner var Olexandr Nesterov (länk på ukrainska), en legendarisk avantgard gitarrist som gick ur tiden 2005. De arbetade både med amatörer och professionella skådepekare. Viktigaste incitamentet i projektet var att leda skådespelarna till att lära sig spela instrument, och ett plus var om de aldrig hade rört ett instrument i hela sitt liv. Sedan fick de lära sig att agera spontant, att improvisera. Detta var inte alltid lätt, då många var skolade skådespelare. Att släppa en redan inlärd kunskap om hur agerande går till är inte lätt, menar Yuriy.


In Memoriam Nesterov – with Kiritchenko, Коtrа, Zagaykevych, Letov, Makarov, Borisov, Yaremchuk, Tovstukha, Khmelyov, Ohrymchuk, Strelnikov, Klymenko, Zmorovych, Smetanin, Rudyi, Putyatin, Khmelyov, Makhno. Obs! Yuriy framträder först på ANDRA stycket! Det första är en improvisation av hans ukrainska kollega Yaremchyck

Teatr AAA fick hyfsat stor uppmärksamhet, inte bara i forna Sovjetstater utan även i Västeuropa och USA. Det senare har lätt till flera samarbeten med amerikanska improvisationsmusiker och skådespelare. Men under krisåren under 1990-talets slut uteblev sponsorerna och teatern fick slutligen läggas ner.

Avantgard som inte är dekorativ
Yuriy värjer inte, som tidigare nämnts, för att samarbeta med amatörer. Han menar att det viktigaste är gestaltande och att vara autodidakt behöver inte betyda att man inte har en förmåga att gestalta. Han värjer sig däremot mot många av sina landsmäns avantgardistiska uttryck. Han menar att de ofta blir alltför dekorativa i sitt utförande och inte alls i opposition mot normen. Han pekar lite lätt mot sin landsman Yuriy Jaremchych, som han även har samarbetat med tidigare. Men de har valt att gå olika vägar och är därför inte är helt överens om det avantgardistiska uttrycket.

Samtidigt vill Yuriy Zmorovych inte låta fördömande. Som svar på frågan vad han tror om framtiden, säger han att han tror att nya generationer kommer att föra avantgard vidare, till nya dimensioner. Formerna kommer förstås att vara annorlunda, men många incitament kommer att bestå.

– Det mänskliga minnet är kollektivt och vår kunskap är gemensam. Nya influenser kommer givetvis att tillföras i takt med att våra liv förändras. Det är dörrarna till just det inre som avantgard ska öppna och hur det kommer låta eller se ut kan bara framtiden berätta, avslutar han leende.

Och jag smittas verkligen av hans framtidsoptimism.


A forgotten masterpiece

Category: avantgarde, by sophie engström, movies, russia, ukraine
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

The movie “The Eve of Ivan Kupala” is perhaps one of the most intrigues movies I have ever seen. The movie is based on Nikolai Gogol’s short story “The Eve of Ivan Kupala” (or “S:t John’s Eve” in translation). I did read the short story by Gogol a couple of years ago, but can’t say my imagination was able to create anything like this movie. The director, Yuri Ilyenko, has made a very independent interpretation of Petro’s pact with the devil, or what is thought to be the devil.


Petro’s meeting with the devil at Bear’s Ravine

The story is, as I told above, based on a short story by Gogol. Gogol has in his turn interpreted and collected Ukrainian folk tales. The story circles about the poor peasant Petro that falls in love with Pidorka. She is much richer than Petro, and her father disagree to their love. Finially her father forbid him to ever see her again, and Petro tries to make everything in his power to see her. He gets so desperate that he makes a pact with a stranger in town, that possibly could be seen as the devil. To make a long story very short, Petro agrees to blood shred in order to get the gold so he can get his Pidorka back. After protests he agrees to kill the child, in order to get the gold. Petro wakes up after two days Petro, unable to reember how he got the money.

Yuri Ilyenko has created a nonlinear masterpiece, with very little dialogue. He has left a lot of space for your own imagination and interpretation. But the fact that it isn’t easy to follow only makes the narration more complex and intrigues.

The movie was made in 1968 but wasn’t released until 1989. I believe it could be because the spoken language is Ukrainian, which was rather controversial to use in Soviet days. If anyone can fill me in why this movie was “forgotten” about for so long, I would be more than thankful. I can’t find much info about the movie, even though I have been looking almost everywhere.


Rysk avantgardist som har mycket kvar att ge

Category: avantgarde, by sophie engström, music, russia, ryssland
Tags: , , , , , ,

(Läsningstid: 5 minuter)

Sergej Letov är en gigant inom rysk avantgardistisk musik. Det finns nästan ingen experimentell musiker i Ryssland som inte samarbetat med Sergej Letov. Han har dessutom varit verksam sedan tidigt 1980-tal och har därför ett perspektiv på den ryska musikscenen som nästan ingen annan.


foto: Mila Shilina

För den stora massan i Ryssland är Sergej Letov kanske mest välkänd som storebror till den nu bortgångne punkvirtuosen Egor Letov. Letov den yngre var mycket uppskattad för sina orädda politiska texter och många jämförde honom med den sovjetiska trubadursångaren och skådespelaren Vladimir Vysotskij, som hade sin storhetstid under 1970-talet. Egor var också något av en levande legend under sina sista år, och det var ett chockat Ryssand som i februari 2008 tog emot nyheten att Egor hade dött av hjärtstillestånd i sömnen, endast 43 år gammal.
Continue reading…