viewpoint-east.org

Sa du “påsk”?

Category: by sophie engström, poland, ukraine
Tags: , , ,

Det är ett väldigt tjat om påsken. Glad påsk hit och dit. Harar och kycklingar poppar upp ur epostlådor och Facebookstatusar. Men det är faktiskt inte så överallt. Som till exempel här i Lviv och Ukraina. Vi har påsk den 1 maj. Snacka om att få vänta länge på påskgodis!

Jag har i alla fall ägnat mig åt att fundera lite på likheter mellan den polska påsken, som firas samtidigt som den svenska, och hur påsken firas i västra Ukraina. Och likheterna är många. Faktiskt lika många som olikheterna.

I Polen har man, precis som i Ukraina, ett påsklamm på bordet. Nej, det är ingen stek där ett alltför ungt djur har offrats på slaktbänken. Det är en liten degfigur gjord av socker. I Polen doppar man den också i socker så att den blir helt vit. I västra Ukraina är den oftast gyllenbrun eller mer degfärgad. Men formen är exakt den samma.

Påsklamm

I Polen och västra Ukraina går man till kyrkan med en korg med mat som ska välsignas av prästen. Korgarna är ganska lika och de innehåller nästan samma saker, men mönstren på äggmålningen skiljer sig åt.

Påskkorg

En annan rolig egenhet, som förekommer både i Polen och västra Ukraina, är “blöta måndagen“. Det är en dag då unga män kastar vatten (nej, inte sådant vatten, utan dricksvatten) på unga kvinnor. Helt bisarr tradition, faktiskt. Men faktum är att den har förändrat sig över tid. I Lviv är det både unga män och kvinnor som kastar vatten på varandra. Jag har till och med sett hur medelålders män och kvinnor blivit riktigt plaskvåta. Det verkar dessutom extra roligt om det är en intet ont anande utlänning som blötläggs. I Lviv brukar staden anordna ett gigantiskt vattenkrig på Plotjsja rynok. Om man inte vill bli totalt genomblöt på “blöta måndagen”, bör man helt enkelt hålla sig därifrån.

Blöta måndagen i Lviv

Blöta måndagen i Lviv

Blöta måndagen i Lodz Bild: Michał Tulinski / Forum

Blöta måndagen i Lodz
Bild: Michał Tulinski / Forum

Att traditionerna flyter över gränser så här, har ju att göra med gränsen har flyttats många gånger, människor har färdats över gränserna, de har fördrivits och ibland flyttat tillbaka. Jag upphör aldrig att fascineras av att bo här, i periferins mitt. Och jag är så glad att bo på en plats där historien ständigt är en del av nutiden.

I maj kommer jag avlägga min årliga påskrapport om den ukrainska påsken. Då kommer jag att berätta mer om olikheterna.

Och med de orden önskar jag er alla en glad påsk! Życzenia wielkanocne! Wesołych świąt!!

9816619-2

Share

Dagarna utan slut

Category: Euromajdan, ukraina
Tags: ,

Det är två år sedan, de där dagarna, men på många sätt har de bara fortsatt att vara just de dagarna. Dagarna när vi lärde oss orden för sorg. Небесна сотня. De Himmelska hundra.

Jag trodde de var de värsta dagarna i mitt liv, men efter det har jag gått genom så många skräckfyllda timmar, dagar, veckor. Nu vet jag att jag tidigare aldrig på riktigt förstått hur illa civila kan drabbas om makthavarna beslutar sig för att använda våld.

Ganska ofta får jag höra att jag inte är tillräckligt opartisk. Ibland menar man att jag och många andra stod på fel sida. Jag får också väldigt ofta höra, av folk som inte var i Ukraina just då, att jag ingenting förstår eller förstod. De är många, de där i Sverige, Tyskland, Norge, Storbritannien osv som säger att de vet bättre vad som hände än vi som kände det genom våra liv här.

Men någonting som ni, självutnämnda allvetare, faktiskt verkar fallera att förstå är hur ont det gör. Hur ont det gör när man slits i stycken av att se hur människors hopp om förändring krossas av övervåld. Någonting inom en tynar bort. Förtvinar. Det är tilltron och tilliten.

En del kanske tänker att de inte är så viktiga incitament för en person eller samhällskropp. Men från andra sidan av muren av krossat förtroende, kan jag hälsa, att tilltro och tillit är det som ger oss förmågan att drömma. Utan drömmar orkar vi inte skapa. Utan kreationer kvävs vi i ett vakuum.

Jag ser ut genom fönstret. Tänker på alla som miste livet. På alla som skadades för livet. På alla som än idag för sitt inre vandrar genom kravallkaotiska gator. Anhöriga som förlorat sina älskade.

De himmelska hundra kan räknas i tusentals.

640px-Bodies_of_protesters_in_the_hotel_Ukraine_lobby._Clashes_in_Kiev,_Ukraine._Events_of_February_20,_2014-2
Bodies of protesters in the hotel Ukraine lobby: Yu. Paraschuk, U. Holodnyuk and R. Varenitsya. Events of February 20, 2014 in Kiev” by Mstyslav Chernov

Share

Polsk musik på filharmonin i Lviv

Category: music, photo by prallin, poland, ukraine
Tags: , , , ,

En kronjuvel i den polska nationen var Lwów, eller Lviv som staden kallas idag. När Nazityskland anföll Polen 1939, så ledde det till att man slutligen förlorade staden. Förlusten av Lviv, eller Lwów, är något som Polen aldrig helt kommer att komma över. Polackernas kärlek till staden tar sig många uttryck. Och inte alltför sällan kan dagens invånare få gåvor från Polen. Som ikväll, när polska konsulatet i Lviv stödde en konsert på filharmonin. Vi som vågade oss till filharmonin, trots varningar om regn och ruskväder, fick lyssna till en lysande konsert med kompositioner av bland annat Frydryck Chopin och Stanisław Moniuszko.

image

image

image

Share

Tankar som följer mig

Category: by sophie engström, ukraina
Tags: ,

Det är ofta som jag upprörs över att andra inte oroar sig lika mycket som jag gör. För en tid sedan skrev jag en status på Facebook, som jag fått både positiv och negativ respons på. Så här skrev jag:

“Min favoritsysselsättning här i Lviv är att vandra runt i stan. Det finns nästan inte ett område mina skosulor inte nuddat. Jag kan stan som insidan av min jackficka.

Häromdagen gick jag, som så ofta, förbi militärsjukhuset. Vanligtvis är det en tyst sovjetisk klump med nästan ingen aktivitet runt huset. Men inte denna dag. En liten scen hade ställs upp och ett band spelade. Skulle kunna ha varit ett rogivande scenario.
Men det var det inte.

Framför scenen fanns det en skara åskådare. Vid en snabb åsyn skulle man kunna tycka att allt var del av en gemytlig scen. Men när jag studerade åhörarna närmare försvann förmågan att se något gemytligt.

Vad jag såg var sårade soldater. Någon som förlorat sitt ena ben. Någon med ett stort bandage på huvudet. Några i rullstol. Andra med mindre synliga skador. Men ändå, alla var tydligt märkta av kriget.

När jag stod där fick jag åter den hemska förnimmelsen som hemsöker mig allt oftare. Att det som pågår nu inte är, och aldrig kan bli, en liten isolerad konflikt. Det här är något större och groteskare. Något som inte kommer försvinna bara för att vi blundar eller vänder bort blicken.

Det här är vårt krig. Europas krig. Ett krig som kan sträcka sig över hela kontinenten.
Det var i den stunden jag önskade att ni alla skulle tvingas att se det lidande som pågår. (Och då inte bara soldaternas, utan också de civila.) Det var då jag önskade att inte ni heller skulle känna någon ro när ni gick och la er. Att inget kändes riktigt meningsfullt och att framtiden är ett grymt och elakt tingest.”

(1 maj 2015)

Jag vill tacka norska Maidan som publicerade min status.

Share

Oksana Kis om genusforskning och feminism i Ukraina

Category: by sophie engström, gender, ukraine
Tags: , ,

I online tidskriften Kultura Enter finns i det senaste numret en alldeles lysande artikel av Oksana Kis, fristående forskare vid vetenskapsakademin, om situationen för genusvetenskapen och feminismen i dagens Ukraina. Under rubriken “Feminism in Contemporary Ukraine: From “Allergy” to Last Hope” ger hon en både oroande och frustrerande beskrivning av den ukrainska situationen, men hon kan även se att situationen inte är hopplös och hon lyfter fram de internationella kontakterna som extra viktiga för att säkra en positiv utveckling. Läs hela hennes artikel här.

Share

Lina Kostenko i översättning av Halyna Michalyk

Category: guests, poetry, ukraina
Tags: , , ,

Idag är det är det 83 år sedan den ukrainska poeten Lina Kostenko föddes. Vi uppmärksammar det med ytterligare en översättning av Halyna Michalyk.

Lina Kostenko

Skrämmande ord – de ord som skapar tystnad,
är ord som plötsligt lägger undan sig,
du är osäker hur man börjar prata ut om dem,
då varje ord av några andra redan uttalats – var för sig.
Man grät med ord, har utstått, eller lidit,
med ord man skulle börja å fullborda skulle man med samma ord.
Miljarder människor använt miljarder glosor,
och du få säga dem för första gången och få göra dem till dina egna ord!
Allt gick omgångar: skönhet omväxlad till fulhet.
Allt ägde rum: *asfalten byttes mot de sköna trampörtsängar.
Endast i poesin blir allt oförlikneligt
liksom en oförglömlig beröring vid våra själar.

(*det hårda livet skulle plötsligt mjukna upp)
LINA KOSTENKO

svensk översättning av Halyna Michalyk

———————–
Страшні слова, коли вони мовчать,
коли вони зненацька причаїлись,
коли не знаєш, з чого їх почать,
бо всі слова були уже чиїмись.
Хтось ними плакав, мучивсь, болів,
із них почав і ними ж і завершив.
Людей мільярди і мільярди слів,
а ти їх маєш вимовити вперше!
Все повторялось: і краса, й потворність.
Усе було: асфальти й спориші.
Поезія – це завжди неповторність,
якийсь безсмертний дотик до душі.
ЛІНА КОСТЕНКО

Share

Behövs en ukrainsk kvinnohistoria?

Category: by sophie engström, gender, photo by prallin, ukraina
Tags: , , ,

Under rubriken Behövs en ukrainsk kvinnohistoria? föreläste Oksana Kis (forskare vid Katolska universitetet i Lviv) om kvinnors plats i den ukrainska historien. Tisdagens föreläsning skedde på bokhandeln Ye. Oksana Kis diskuterade var de ukrainska kvinnor var i de avgörande ögonblicken i Ukrainas historia. Vad gjorde de t.ex. när kristendomen introducerades? Var de involverade när kosackerna lade grunden till den ukrainska nationen? Vad hände under den kommunistiska tiden? Var fanns kvinnorna då? Och hur har de olika bilderna av den ukrainska kvinnan sett ut?

genus1234

Kvinnohistoria, eller Herstory som det också kallas, är en inriktning med anor. När jag själv började studera genusvetenskap tyckte jag att det var en ganska mossig forskning, och jag saknade helt intresse för den. Under tisdagens föreläsning på bokhandel Ye i Lviv funderade jag således onekligen på om den typen av kvinnoforskning som Oksana Kis bedriver är intressant, utanför den ukrainska kontexten, och svaret blev att den självklart har en viktig betydelse för den fullständiga förståelsen för den centraleuropeiska och den ukrainska kontexten. Oksana Kis knyter samman det ukrainska nationsbildandet med olika hjältinnor i den ukrainska historien. Det känns egentligen ganska främmande för mig att i dagsläget bedriva en forskning som knyter samman kvinnors historia och narrativitet med nationsbildandet, men det kanske snarare beror på att den nationella identiteten är inte är lika viktig för en svensk. För Oksana Kis är det däremot viktigt att genom kvinnors plats i nationsbildandet förstå deras specifika erfarenheter, och hur det lett fram till dagens ukrainska syn på kvinnor, feminism och jämställdhetsfrågor.

Jag måste medge att jag känner en djup tacksamhet över att Oksana Kis finns och att hon bedriver sin forskning, trots att hon har haft många motgångar. Det finns mycket att mer att förtälja, men hoppas att jag kan få återkomma till det efter att jag fått en intervju med Oksana Kis.

Related Posts with Thumbnails
Share

%d bloggers like this: