• Om när tystnaden blev ett försäljningsknep

    Publicerad:

    Läsningstid: 2 minuter

    För andra gången i mitt liv bor jag i en stad som inväntar ett stort sportevenemang. Min tidigare hemstad, Göteborg, inväntade nästan alltid ett stort sportevenemang, staden är ett stort sportevenemang, skulle jag vilja säga. Det största var nog Friidrotts VM 1995, men som lekkvinna inom ämnet kan jag inte avgöra om detta verkligen stämmer (alltså att ovannämnda VM verkligen är det största). Nu bor jag i en stad som satsar för fullt på ett EM som inte är ett VM utan EURO2012. Ett land, som tillsammans med sitt grannland, satsar för fullt, på ett evenemang. Ukraina är fattigt. Landet står i akut behov av upprustning inom den offentliga sektorn, och en hoppfull röst inom mig har nog tidigare hoppats på att ett man verkligen skulle se utslag av insatser även på det området. Men jag vet att det är den mer naiva sidan inom mig. Tyvärr är jag dock inte ensam om dessa förhoppningar.

    Enligt min mening pågår det en aktiv och kritisk diskussion i Ukraina om kommande EM verkligen kommer att ge några positiva resultat för landet. Dessa röster när sällan utanför landet. En av de bättre och mer belysande inläggen av en ukrainare som publicerats på engelska är ett inlägg av Oleksiy Radynski, som tidigare medverkat här.

    Trots att det är uppenbart att Ukraina redan tyngs av dålig ekonomi och påverkas negativt av de enorma ekonomiska insatser som läggs på byggen av stadions, hotell, flygplatser etc så verkar många anse att Ukraina verkligen har något att tjäna på evenemanget. I somras anordnades en debatt i Kyiv som belyste både de för och de emot stora sportevenemang i fattiga länder. Innan debattens början fick publiken rösta om de trodde att EURO2012 skulle innebära något positivt för Ukraina. En stor majoritet menade att det verkligen var så att Ukraina kommer att tjäna på evenemanget. Efter debatten, när publiken fått höra om utebliva satsningar på välfärd i både Indien och Sydafrika (som varit värd för stora sportevenemang), blev resultatet av publikundersökningen den motsatta. Publiken ville inte se ett EM i fotboll i Ukraina, och de trodde dessutom att de skulle förlora på det! Ni kan se debattinläggen här.

    Personligen anser jag att ovanstående promo video talar sitt tydliga språk. Idel bilder från underbara Lviv, men ingen på det det egentligen ska handla om, det där EURO2012. För att påminna er kan jag säga att det är fotboll. Det är som Radynski säger i den ovannämnda och länkade debattartikel, inte ett ord om fotboll. Och jag skulle vilja tillägga att inte ens nu, inte ens innan festen (?) börjat. Det tystnaden kring själva subjektet för evenemanget kommer nog bestå, när ukrainarna nästa år börjar betala notan för affärsmännens och politikernas kalas.


  • Katerina Motrichs “Babels torn”

    Publicerad:

    Läsningstid: 2 minuter

    Katerina Motrichs presenterade sin senaste roman på Etnografiska museet under gårdagen. Romanen, som är utgiven på förlaget Spolom (Сполом), heter “Вавилонська вежа”, “Babels torn”, och är en kritik mot Ukrainas inslagna bana. Hon menar, precis som legenden om tornet, att folket i Ukraina har slutat lyssna på varandra och bildligt talat talar olika språk. Det kommer att leda till landets undergång, om inget radikalt görs. En inre splittring finns i landet, men Motrich vill påpeka att det fortfarande finns möjlighet att överbringa motsättningarna och oförmågan att lyssna på varandra.

    Samtalet på Etnografiska museet handlade mycket om vad som är specifikt ukrainskt, men även om den “unika ukrainska arvsmassan” vilket enligt många är ett uttryck för rasism och överdriven nationalism. Jag bör dock påpeka att dessa åsikter kom från publiken och inte ska sammankopplas med Motrich författarskap.


    Katerina Motrich läser ur sin roman Babels torn (Вавилонська вежа)

    Katerina Motrich debuterade 1977 och har sedan dess publicerat flera noveller och romaner. I sina romaner behandlar hon ofta svåra politiska och nationalistiska frågor. Hennes litterära stil är poetisk och hon använder ofta bönen som form vilket återspeglas i hennes uppläsningsstil, som ger religiösa konnotationer. Ett stil som helt klart är ett medvetet drag hos Motrich.


  • 18 göteborgspoeter i fokus

    Publicerad:

    Läsningstid: 2 minuter

    Kabinet var varmt och många nyfikna kom för att vara med vid presentationen av Lev Hrytsyuk översättningar av 18 göteborgspoeter. Moderatorn Yuriy Kucheryavyj gjorde en grundlig genomgång och bland annat fick vi höra varför förläggaren Yury Zavadsky beslutat att publicera en antalogi med svenska poeter, ett val som kanske inte är helt lätt att förstå, även om det är mycket glädjande!


    Lev Hrytsyuk, Yuriy Kucheryavyj och förläggaren Yury Zavadsky


    Lev Hrytsyuk signerar

    Som svensk blir man imponerad av hur grundligt antologin presenterades, en och en halv timmes presentation, mitt under en hektiskt bokmässa skulle kanske inte ske i Göteborg. Mitt allmänna intryck är också att Lvivs Book Forum tar litteratur på mycket större allvar än vad jag är van vid. Inga flashiga författarporträtt utan böcker, bara böcker. Fler svenskar borde komma hit och göra studiebesök och nästa år borde Sverige vara officiellt representerat. Intresset för Sverige och vår litteratur är stort och kan helt klart blir större!


    Läsare och förläggare vid Piramidas monter


  • Ett besök på Book Forum i Lviv

    Publicerad:

    Läsningstid: 2 minuter

    Book Forum i Lviv är sannerligen kaotiskt och trångt, men enligt min mening mycket mysigare och mer inbjudande än Göteborgs bokmässa. Book Forum känns mer som en plats som handlar om just böcker – i Göteborg känns det ofta som en plastig branschmässa, vilken som helst. En av de mest välbesökta montrarna var förlaget Piramida och bland titlarna återfanns Anna-Lena Laurens “De är inte kloka, de där ryssarna” som nyligen översatts till ukrainska av Natalia Ivanchuch.


    Ute på gården var det härligt folkliv.


    Inomhus var det dock lite stökigare,
    men ändå en gemytlig atmosfär.


    Ursprungligt tryck.

    Men efter någon timme i folkhavet var det ändå härligt att kunna smita iväg till Kupol och av en händelse mötas av Juriy Jaremchucks underbara saxofonspel. Det var sannerligen en inspirerande avslutning på en trevlig eftermiddag.


    Ni kan finna ett spår på Juriys myspace.


  • Terje Hellesen på miniturné i Lviv

    Publicerad:

    Läsningstid: < 1 minut

    Under gårdagen tog Terje Hellesen igen att han blev blev en dag försenad och uteblev från vernissagen på Dzyga i onsdags. Kvällen inleddes med ett författarsamtal på Kabinet, där Hellesen samatalade med Lev Hrytsyuk.

    Därefter fortsatte kvällen underjordiskt, både fysiskt och mentalt, på klubben Leviy bereg “Левый берег“, som ligger under operan.


    Hellesen ackompanjerad av suggestiva rytmer

    Att Norge är så framträdande på bokmässan är mycket glädjande för en svensk i staden. Det skandinaviska samförståndet är unikt och något vi ska förvalta. Hellesen fick även konkurrera med sin norske kollega, Erland Loe, som hade ett framförande på Teatern för barn och unga.


  • Vernissage på Dzyga – Pripyat utan norrmän

    Publicerad:

    Läsningstid: < 1 minut

    Gårdagens vernissage av den fina foto- och poesiutställningen Pripyat var välbesökt. Tyvärr uteblev dock huvudattraktionen, de norska fotograferna Børge Bjartmann Bjerk och Skjalg Ekeland samt poeten Terje Hellesen. Ett inställt flyg från Bergen till Oslo (kanske var det stormen?) ställde till det.

    Själv ser jag därför särskilt framemot kvällens möte med Terje Hellesen på Kabinet, som då förhoppningsvis har letat sig fram till Lviv.


  • Halvsvensk experimentell duo på Dzyga

    Publicerad:

    Läsningstid: < 1 minut

    På söndag, den 18 september, får Lviv svenskt besök i den experimentella musikens tecken. Den svenska basisten Joel Grip kommer att spela tillsammans med den franske saxofonisten Pierre Borel. De framträder förstås på Dzyga och tiden är satt till 19.00.

    På deras hemsida finns det möjlighet att se dem på film samt få ett smakprov på deras ekvilibristika utsvävningar.


  • The Guardian helt fel ute

    Publicerad:

    Läsningstid: 2 minuter

    Den 2 september publicerade den ansedda tidningen The Guardian en artikel som lämnade mycket att önska. Artikelförfattaren beskrev hur ruinerna av en synagoga i Lviv, Den Gyllene Rosen, hade förstörts i en slags Förintelseförnekande handling. Jag blev mycket förvånad, då jag aldrig upplevt att Lvivs invånare har visat en öppen antisemitism så som artikelförfattaren beskrev. Som exempel kan ges att monumentet även Ghettot i Lviv inte vandaliserats så som exempelvis det som återfinns i Warszawa.

    När jag själv begav mig till platsen för Gyllen Rosen kunde jag inte se att något förändrats sedan i juni i år, som var mitt senaste besök på platsen. Vad jag däremot såg var att ett annat hus har demolerats, men det ligger en bra bit från platsen för Gyllene Rosen. Det hus som demolerats ligger granne med ett lyxhotell. Vad som däremot är upprörande är att hotellet och huset som revs, ligger i gamla stan som är med på UNESCOs Världsarvslista. Det betyder att hotellet helt klart bröt mot alla tänkbara regler att skydda ett kulturarv, men att deras agerande knappast kan ses som en antisemitisk Förintelseförnekande handling!


    Gyllene Rosen innan den förstördes av tyskarna 1943.

    Enligt min mening kan The Guardians artikel bidra till att piska upp en redan ansträngd position för Lvivs judiska församling. Församlingen förnekar också att det, i skrivande stund, finns något hot finns mot Gyllene Rosen. En klargörande artikel på The Global News Service for Jewish People publicerades den 9 september, och själv hoppas jag bara att The Guardian förljer efter och skriver en dementi.

    UPD.: Läs även Ingmar Oldbergs artikel som belyser Ukrainas problematiska relation till Förintelsen.


  • Bokmässa på gång i Lviv

    Publicerad:

    Läsningstid: < 1 minut

    Mellan den 14 och 18 september inträffar Lvivs årliga bokmässa, Lviv Book Forum och Skandinaviska inslag återfinns i programtablån. Särskilt glädjande är det att kunna berätta om en nyutkommen diktsamling, 18 поетів із Гетеборга – 18 poeter från Göteborg. Översättningarna till ukrainska är gjorda av Lev Hrytsyuk och diktsamlingen kommer att presenteras under bokmässan. Bland de översatta poeterna återfinns Lina Ekdahl, Anna Mattsson, Johannes Anyuru, Ragnar Strömberg, Pamela Jaskoviak och m.fl. Diktsamlingen är utgiven av bokförlaget Krok.

    Även Norge är representerat under bokmässan. Under bokmässan öppnar den norska utställningen Pripyat project – en utställning med foto (Børge Bjartmann Bjerk och Skjalg Ekeland) och poesi (Terje Hellesen) – på Dzyga Gallery. Bilderna från staden Pripyat, som övergavs efter Tjernobyl katastrofen, får nytt liv genom vacker poesi.

    Den norske författaren Erlend Loe kommer även att besöka mässan och det norska temat för årets bokmässa ger hopp om fler svenska och danska inslag nästa år.


  • Två ukrainska sommarfester

    Publicerad:

    Läsningstid: 2 minuter

    Författaren: Stepan Lesnyak
    Jag heter Stepan Lesnyak. Jag studerar svenska vid Ivan Franko Universitetet. Varje land har sina egna intressanta traditioner. Tyvärr vet man inte så mycket om Ukraina utomlands, så jag ska nu berätta lite om två ukrainska sommarfester och dess traditioner.

    Första festen heter Ivana Kupala. Den här festen är mer än 1000 år gammal. Den firar man den 7 juli. Den sjätte juli, på kvällen, samlats man och tänder ett stort bål. Der är bäst att vara med sin käraste. Det finns en folktro att om ett par, som älskar varandra, hoppar över bålet och håller varandras händer, då skulle de efter bröllopet leva tillsammans till de dör.

    Man sjunger mycket och dansar ringlekar. Tjejerna flätar kransar från blommor och lägger dem i ån. Man trodde att om någon kille på andra sidan av ån skulle fånga den skulle de gifta sig. Unga människor följer, tyvärr, inte den traditionen.

    Den andra festen jag vill berätta om heter Gröna Fester. Den firar man den femtionde dagen efter påsk. Den är ganska spridit i västra Ukraina. Festen är också mycket gammal, men idag gör ukrainare bara en sak – de pryder sina bostäder med grönska. Det symboliserar övergången till sommar. I Lviv kan man till exempel se spårvagnar prydda med grenar!


Archives: