viewpoint-east.org

Oscarsnominerad film om hjältemod i Lviv

Category: by sophie engström, movies, poland, ukraina
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 1 minut)

Den polska filmen W ciemności av filmskaparen och manusförfattaren Agnieszka Holland har nominerats till en Oscar i kategorin Bästa utländska film. Filmen, som på engelska heter In the Darkness, handlar om en polsk man som genom att riskera sitt eget liv gömmer judar i Lvivs kloaker. Filmen är bygger på en verkliga händelser som skildras i boken “In the Sewers of Lvov” av Robert Marshall. I centrum av berättelsen finns den polske kloakarbetaren Leopold Socha som vägrade att acceptera nazisternas oförrätter mot judarna och därför gömde dem i de kloaker där han arbetade.

UPD: Se även Agnieszka Hollands biograficulture.pl

Share

Andrej Kurkov i Lviv

Category: by sophie engström, literature, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: 1 minut)

Idag var den ukrainske författaren Andrej Kurkov på besök i Lviv. Han hade ett framträdande på Bokhandeln Ye, där han presenterade sin senaste bok. Jag gick främst dit för att det intresserade mig hur Kurkov skulle mottas i Lviv. Kurkov skriver på nämligen ryska och anses av en del vara en rysk författare eftersom han är född i S:t Petersburg, då Leningrad. Andra menar att han ändå bör anses vara en ukrainska författare då han faktiskt bor i Ukraina.

Ytterligare orsak att jag gick dit var att jag uppskattade romanerna “Döden och pingvinen”, “Pingvin försvunnen” och “Presidentens sista kärlek” som finns översatta till svenska.

Kurkov presenterade sin nya roman “Jimi Hendrix på Lviv turné” (ungefärlig översättning). Romanen publiceras samtidigt på ryska och ukrainska (den senare översatt från ryska) med identiska omslag. Ett intressant nationsbildande projekt kanske? Till min förvåning talade Kurkov även på ukrainska. Jag har tidigare trott att han inte talade ukrainska utan höll sig till ryska. Det ska bli intressant att följa hur romanen mottas, men att döma av publikens förtjusning fick både författaren och hans verk godkänt.

Share

Architecture – finished, completed

Category: by sophie engström, photography, ukraina
Tags:

(Läsningstid: 1 minut)

While living in Lviv you are very spoiled with lovely architecture from 15th to 20th century. This implies that it is easy to forget the other buildings. However, I have always been very interested in 19060s, 1970s architecture, so here is some evidence of those “non-seen”-houses.

Share

I kylans grepp

Category: by sophie engström, ukraina
Tags: ,

(Läsningstid: 1 minut)

Kylan har varit hård i Lviv och hela Ukraina. I morse var det till exempel minus 29 grader. Ukraina har dessutom legat i topp med antalet döda, ihjäl frusna. Jag ha haft svårt att finna exakta uppgifter om hur många som frusit ihjäl, men av de 14000 hemlösa i huvudstaden är den nog en tresiffrig siffra. I Lviv har jag inte sett några tält som erbjuder värme för de hemlösa, likt de som visats i ukrainsk TV från Kyiv. Jag tror dock att det funnits hjälp att få, då de hemlösa faktiskt inte synts till i centrum. Det enda beviset jag finner är denna bild från news.com.au, publicerad den 1 februari.


Picture: AFP

Share

En resa till Ivan Trushs värld

Category: art, by sophie engström, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Efter att pulsat genom nyfallen snö, kom vi äntligen fram till konstnären Ivan Trush ateljé. Ivan Trush (1869 – 1941) föddes i byn Verkhnye Vysotske i västra Ukraina, i Lvivs oblast. Som ung antogs han till Krakows konstnärliga akademi. När Ivan Trush återvände till Lviv blev han bekant med den ukrainske poeten, författaren, politiska aktivisten Ivan Franko. Ett möte som antagligen stärkte Ivan Trush nationalism. Bland annat anslöt han sig till Shevchenkos vetenskapliga sällskap, ett sällskap som fokuserade på ukrainsk identitet, språk och kultur.

Ivan Trush konstnärskap är, enligt min mening, dock mycket mer intressant än som enbart en del i en ukrainsk nationalistisk rörelse. I hans fina ateljé finner man just prov hans bredd och fina öga för omgivningen. En av de serier som intresserar är hans resa till Egypten, Jordanien och Palestina. I hans målningar känner man nästan hur han bändas av ljuset. Jag upplever att hans nyfiken på människorna och landskapen känns genuin och ärligt.

Men den serie som intresserar mig mest är nog den som kallas Ensamhetsserien. Efter första världskriget hände något i Ivan Trush konstnärskap. Människorna försvann, och de idylliska målningarna från hans trädgård försvann. Även målningar av ukrainare i folkdräkter försvann. Plötsligt blev han intresserad av ensamma träd, eller buskar i ödsliga landskap. Vad hände med Trush under första världskriget? Varför slutade han tro på mänskligheten? Frågor som jag inte funnit svar på, men i min fantasi bygger jag vidare på vad Ivan Trush såg under första världskriget, men aldrig målade.

Från Ensamhetsserien

Min absoluta favorit är dock målningen ovan. Färgglada slingerkrasse som bryter av mot en gråbrun jord. En målning, som för mig, talar om allas rätt till olikhet. Den plats där någon växer och utvecklas, är kanske inte en efterlängtad plats för andra. Vi måste ändå tillåta varandra att vara olika och ändå se varandras skönhet. Något att minnas då världen känns alltmer likriktad.

Share

Autumn in Lviv continues

Category: by sophie engström, photography, ukraina

(Läsningstid: 1 minut)

My interpretation of the Lvivian autumn continues. Lovely city it is!

Share

Sverige sviker i frågan om Holodomor

Category: by sophie engström, photo by prallin, ukraina
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

I lördags, den 26 november, hedrade ukrainarna de som föll offer för en av Europas kanske värsta svältkatastrofer. Holodomor, som katastrofen kallas, har en årlig minnesdag som sker sista lördagen i november. I Lviv var det två olika ceremonier, en vid Taras Shevchenko monumentet på huvudgatan Svobody och en vid Stepan Bandera monumetet. Det kändes självklart för mig att välja ceremonin vid Taras Shevshenko monumentet.

Men varje år när Holodomordagen närmar sig skäms jag som svensk. Sverige tillhör den dystra skara av länder som vägrar erkänna att svältkatastrofen i Ukraina 1932-33 var ett folkmord. Den enklaste förklaringen är väl att man vill hålla sig väl med Ryssland. Men varför Ryssland själv inte tar avstånd från Sovjetunionens agerande är faktiskt helt obegripligt. Varför försvarar Ryssland Sovjetunionens förorättar?

Enligt min mening är det är sorgligt, för att inte säga direkt nonchalant, av Sverige att inte våga ta ställning mot ett uppenbart diktatoriskt handlande, så som Sovjetunionen faktiskt gjorde sig skyldig till under Holodomor. Varför denna fega utrikespolitik? 2008 erkände till och med Europadomstolen att Holodomor var ett brott mot mänskligheten! Och listan över länder som erkänner Holodomor är ganska lång. Sverige behöver helt enkelt inte känna sig som någon pionjär i denna fråga.

Efter en dansföreställning, tal och sång tändes det ljus.

En annan tradition är att denna dag tända ett ljus i sitt fönster

Share

%d bloggers like this: