More summer harmony in Lviv

When the heat strikes Lviv, the tempo gets slower. And the city gets even more friendly and many spots are created for recreation and reflection. But sometimes we just invent them by ourselves.

resting in the park
It is nice and relieving in the grass.

waiting for my man
Anywhere were you can find shadow.

sitting in the shadow

sitting in the road

sitting at the restaurant

bikes
Even the bikes takes a rest.

помідори
The tomatoes is growing.

birthday flowers I
And the flowers too.

dinner arrangements
And the peas.

Flying ears
Kosma is resting in the bathroom.

FacebookTwitterLinkedInPinterestVKShare

Junisol och skuggor

Sol och skugga. Regn och värme. Vi vandrar genom staden. Möts av olika atmosfärer. Ibland av värme, ibland av iskyla. Staden har sitt eget ansikte. Byter ut det. Tar på ett gammalt eller ett nytt. Att älska något sådant är väldigt enkelt.

Summer habits

Waiting for those beloved one's

Here everywhere

watering can

Dinner

Gaming and talking

Walking by

On the island

walking in the shadow

lost patterns

hiding sun game

wedding couple

house in a pound

relaxing

fur show

Lite mer junimagi

Juni är en underbar och magisk månad. Skälvande. Sökande. Inger hopp och förväntningar. Hela naturen hälsar oss, och vi ser allt på nytt.

Och det här landet, vackra Ukraina. Det innehåller så mycket hopp och kärlek, och kreativitet. Mycket mer än vad många av er tror.

First harvest
Redan dags för första skörden.

Bravinok IV
En badsjö väntar.

Barvinok II
På dig.

Art gallery
Och plötsligt, ett underligt skjul.

Man out of shadows
Det berättar en historia.

Someone hunted
Det berättar många historier.

Deer
Om en jakt, kanske.

waiting for harvest
De hann inte med att skörda hela fältet.

In the square and outside
Och i stan är det någon som inte vill vara inrutad.

Maj i ur och skur

Maj var en opålitlig månad i år. Vi brukar annars skryta med finaste vädret. Men de blommade fint. Och Botaniska trädgården höll förstås öppet som vanligt.

rainy day
Regn i Striskiy park.

once up on a time...
Jag gillar ljusens mönster.

trapped
…och skuggornas mönster.

apples
Träden blommade.

Summer's first toe shot
…och badvattnet värmdes upp.

waiting to open
På Botaniska trädgården.

talk water
Ett samtal i det gröna.

95690023

Vår går mot sommar

Det går undan i Centraleuropa när våren kommer. Plötsligt är det sommar, tycker jag, men många här fnyser och säger att det är kallt. I vattnet är det i alla fall varmt. Man kan ligga i länge och lyssna på fåglarna.

Jag har tagit ett litet upphåll med fotograferandet. Blev trött på krånglande kamera. Och svårt att finna motiv. Fann inte mitt kameraöga. Tror jag hittat det nu… Tror det i alla fall.

Talk after swim
En räknar på fingrar. En annan avvaktar. Den tredje drömmer sig tillbaka till vattnet.

Washing out winter
Grannen tvättar bort vintern.

Sit high high up
Långt där uppe sitter de.

We wait
Väntar på bussen.

Fast coffe
En dam. Några kassar och snabbkaffe. Eller snabbcafé.

Clean
Och det tvättas.

Umralla walking away
En dam tar skydd.

In a hole
Fortsättning följer…

Tankar som följer mig

Det är ofta som jag upprörs över att andra inte oroar sig lika mycket som jag gör. För en tid sedan skrev jag en status på Facebook, som jag fått både positiv och negativ respons på. Så här skrev jag:

“Min favoritsysselsättning här i Lviv är att vandra runt i stan. Det finns nästan inte ett område mina skosulor inte nuddat. Jag kan stan som insidan av min jackficka.

Häromdagen gick jag, som så ofta, förbi militärsjukhuset. Vanligtvis är det en tyst sovjetisk klump med nästan ingen aktivitet runt huset. Men inte denna dag. En liten scen hade ställs upp och ett band spelade. Skulle kunna ha varit ett rogivande scenario.
Men det var det inte.

Framför scenen fanns det en skara åskådare. Vid en snabb åsyn skulle man kunna tycka att allt var del av en gemytlig scen. Men när jag studerade åhörarna närmare försvann förmågan att se något gemytligt.

Vad jag såg var sårade soldater. Någon som förlorat sitt ena ben. Någon med ett stort bandage på huvudet. Några i rullstol. Andra med mindre synliga skador. Men ändå, alla var tydligt märkta av kriget.

När jag stod där fick jag åter den hemska förnimmelsen som hemsöker mig allt oftare. Att det som pågår nu inte är, och aldrig kan bli, en liten isolerad konflikt. Det här är något större och groteskare. Något som inte kommer försvinna bara för att vi blundar eller vänder bort blicken.

Det här är vårt krig. Europas krig. Ett krig som kan sträcka sig över hela kontinenten.
Det var i den stunden jag önskade att ni alla skulle tvingas att se det lidande som pågår. (Och då inte bara soldaternas, utan också de civila.) Det var då jag önskade att inte ni heller skulle känna någon ro när ni gick och la er. Att inget kändes riktigt meningsfullt och att framtiden är ett grymt och elakt tingest.”

(1 maj 2015)

Jag vill tacka norska Maidan som publicerade min status.

Vardag

Det är ibland svårt att veta vad jag ska berätta om livet i Lviv. Vardagen är mer eller mindre varje dag. Ibland är den ledig. Ibland inte. En dag flyter in i nästa. Rädslan för krig, oron över att det otänkbara ska hända, upptar kanske mina tankar oftare än hos många andra, men de har nu börjat bli så bekanta för mig. Jag har blivit van vid rädslan. Den har blivit en normalitet.

Förundras ibland över dem som inte verkar ha någon rädsla. Som går genom livet fast förvissade om att det inte kommer blir något krig i Europa. Hur kan de veta det? Är det för att de inte ser det jag ser? Eller är det för att de inte vill se det jag ser? Skillnaden däremellan är nog hårfin.

Jag ser ut från mitt fönster. Päronträdet blommar inte längre, men bladen lyser härligt gröna. Jag älskar den här platsen, även om jag inte vet om denna här platsen älskar mig.

Så går mina funderingar vidare… Var dag smälter samman till en enhet. Eller sprider ut sig. Som det smälta smöret i stekpannan.

86250004

Related Posts with Thumbnails