Tankar som följer mig

Det är ofta som jag upprörs över att andra inte oroar sig lika mycket som jag gör. För en tid sedan skrev jag en status på Facebook, som jag fått både positiv och negativ respons på. Så här skrev jag:

“Min favoritsysselsättning här i Lviv är att vandra runt i stan. Det finns nästan inte ett område mina skosulor inte nuddat. Jag kan stan som insidan av min jackficka.

Häromdagen gick jag, som så ofta, förbi militärsjukhuset. Vanligtvis är det en tyst sovjetisk klump med nästan ingen aktivitet runt huset. Men inte denna dag. En liten scen hade ställs upp och ett band spelade. Skulle kunna ha varit ett rogivande scenario.
Men det var det inte.

Framför scenen fanns det en skara åskådare. Vid en snabb åsyn skulle man kunna tycka att allt var del av en gemytlig scen. Men när jag studerade åhörarna närmare försvann förmågan att se något gemytligt.

Vad jag såg var sårade soldater. Någon som förlorat sitt ena ben. Någon med ett stort bandage på huvudet. Några i rullstol. Andra med mindre synliga skador. Men ändå, alla var tydligt märkta av kriget.

När jag stod där fick jag åter den hemska förnimmelsen som hemsöker mig allt oftare. Att det som pågår nu inte är, och aldrig kan bli, en liten isolerad konflikt. Det här är något större och groteskare. Något som inte kommer försvinna bara för att vi blundar eller vänder bort blicken.

Det här är vårt krig. Europas krig. Ett krig som kan sträcka sig över hela kontinenten.
Det var i den stunden jag önskade att ni alla skulle tvingas att se det lidande som pågår. (Och då inte bara soldaternas, utan också de civila.) Det var då jag önskade att inte ni heller skulle känna någon ro när ni gick och la er. Att inget kändes riktigt meningsfullt och att framtiden är ett grymt och elakt tingest.”

(1 maj 2015)

Jag vill tacka norska Maidan som publicerade min status.

FacebookTwitterLinkedInPinterestVKShare

Vardag

Det är ibland svårt att veta vad jag ska berätta om livet i Lviv. Vardagen är mer eller mindre varje dag. Ibland är den ledig. Ibland inte. En dag flyter in i nästa. Rädslan för krig, oron över att det otänkbara ska hända, upptar kanske mina tankar oftare än hos många andra, men de har nu börjat bli så bekanta för mig. Jag har blivit van vid rädslan. Den har blivit en normalitet.

Förundras ibland över dem som inte verkar ha någon rädsla. Som går genom livet fast förvissade om att det inte kommer blir något krig i Europa. Hur kan de veta det? Är det för att de inte ser det jag ser? Eller är det för att de inte vill se det jag ser? Skillnaden däremellan är nog hårfin.

Jag ser ut från mitt fönster. Päronträdet blommar inte längre, men bladen lyser härligt gröna. Jag älskar den här platsen, även om jag inte vet om denna här platsen älskar mig.

Så går mina funderingar vidare… Var dag smälter samman till en enhet. Eller sprider ut sig. Som det smälta smöret i stekpannan.

86250004

LvivResor

Efter flera år i Lviv, börjar jag nu känna att jag kan stan tillräckligt väl för att visa besökare stadens pärlor. Därför har jag nu startat upp LvivResor. Det svåraste har egentligen varit att hitta ett passande namn. Lviv är ju tyvärr inte inte känt för många svenska. Men det kommer LvivResor att ändra på!

Vår webbsida är under uppbyggnad, men gå gärna in och kika på den. Vi vill gärna ha feedback. Skicka er feedback till info[at]LvivResor.se. Vi kommer att lägga upp bilder inom kort. Vi lägger dessutom upp bilder flera gånger om dagen på vår Facebook-sida. Gå gärna in och gilla oss där!

Så, vad mer kan jag säga? Ja, vi ses väl i Lviv?

11133730_974437212575933_7835343447966741172_n

Påsk i Lviv

Nu är det äntligen påsk i Lviv! Det är alltid något speciellt med påsken i Ukraina. Den känns mer hoppfull och optimistisk än den svenska. Förra helgen öppnade påskmarknaden på Prospekt Svobody och denna helgen kom värmen. Vi ser framemot några dagar av härligt väder och trevligt påskfirande.

Förra helgen kom också påskägget. Här kommer en bildberättelse om det stora påskägget…

20150404_134437
Ägget har kommit. Spänningen är stor.

20150404_134445
Hur ska det går?

20150404_135521
Efter trixande och tjoande stod ägget till slut upprätt.

SAMSUNG CAMERA PICTURES
Och så här blev det när de pyntat klart.

SAMSUNG CAMERA PICTURES
Tycker faktiskt nästan att ägget är ännu finare i år…

SAMSUNG CAMERA PICTURES
…självständigare på något vis. Som Ukraina själv.

De osynliga

Trafficking-offer. När vi säger det ordet ser vi troligen en kvinna framför oss. Prostituerad eller städerska. Men det är bara en del av saneringen. Flertalet av de som faller offer för människohandel är män. Män inom byggindustri. Män som ofta far mycket illa. Män utan arbetsskydd. Män som vi utnyttjar för att få fina hus, parker eller bilar. Man ska givetvis inte förringa att kvinnor också drabbas. Att det brott de utsätts för ofta är extremt förnedrande. Men vi ska inte heller glömma de andra drabbade.

Sedan 1991 har ofattbara 120 000 ukrainare utsatts av trafficking. Kvinnor och män. Och barn. 10% av dem som drabbats är barn…. Tänk på det. 120 000 män, kvinnor och barn. Har du kanske sett dem på någon gata i Stockholm? Har du suttit vid sidan om dem på bussen i Göteborg? Eller har du cyklat förbi dem i Malmö? Det vet vi ju inte svaret på, men det är ju ganska troligt att du mött någon av dessa.

För att belysa den här problematiken turnerar en utställning runt i Ukraina. Den var i Lviv för några veckor sedan. Nu är den i Odesa. 120 grå människogestalter står uppställda. På några av dem kan du läsa deras historia. Men det finns också de som är tomma. Det är väl de där tomma som drabbar mig mest. När jag själv fyller i.

Ett mycket bra och viktigt projekt. En utställning som även borde turnera till EU.

20150222_160251

20150222_160025

20150222_160038

20150222_155947
Notera att Norges utrikesdepartement är en av initiativtagarna.

DachaBracha – Världen bortom

Att gå på en konsert med Dachabracha (ДахаБраха) är mer än bara musik. Nej, jag syftar inte på spektakulära ljus- eller dansakter. Jag syftar inte ens på utmanande scenkläder (även om deras kläder på många sätt faktiskt är beundransvärda). DachaBracha är inget annat en en resa. En resa till en värld bortom den här. I 10 år har de skapat den här världen, DachaBracha-världen, och nu är den mer levande, vital, provocerande än någonsin tidigare.

A54F8553_s (467x700)
(Bild: Olga Zakrevska)

DachaBracha använder analoga instrument från hela världen. Det här skapar en egen tidsrymd. Där allt är oföränderligt, men ändå totalt skruvat. För DachaBracha kan överraska, även dess mest inbitna beundrare. De är både väldigt “uriska” och förkrossande nutida på en och samma gång.

20150318_205435
(Bild: Sophie Engström)

Bandet firar som sagt 10 års jubileum och det gör de med ett antal konserter runt om i Ukraina. Det är en hisnande upplevelse. Inledningstonerna kastar oss rakt ut i den ukrainska desperationen. Sorgen. Smärtan. Vreden. Det gör ont att lyssna på DachaBracha. Det värker och kräver. Kräver vår fullständiga uppmärksamhet. Första halvan av konserten, eller resan, som DachaBracha tar oss med på, är ett svep över Ukraina. Varje region representeras. Alla olika uttryck får utrymme. Ukraina är många olika. Inte en och samma. Inte två mot varandra. Utan många tillsammans. Det här lyckas DachaBracha visa, något som många andra går bet på att förklara.

SAMSUNG CAMERA PICTURES
(Bild: Gustav Söderström)

I pausen snurrar vi runt. Förvirrade. Alla är tagna. Några har ett lycksaligt uttryck i ansiktet. Andra ser målmedvetna ut. Några är både medvetna och fullkomligt medvetslösa. Vilse i allt, men ändå hittat rätt. Kanske tillhör jag de senare. Jag tror mig nämligen har känt det ukrainska hjärtat för förstå gången. Kände dess slag…

Vi går tillbaka in i salen. Hör den avslutande delen av konserten. Den innehåller förstås deras hits (om de nu kan kan kallas hits). Men inte ens här är något förutsägbart. Allt är skruvat. Argare. Skriker på oss att lyssna.

DachaBracha ska tillslut släppa av oss. Resan vidare utan oss. Då börjar Marko Halanevytj (sång, dragspel, munspel, trummor etc etc) tala om ljuset. Han säger att även om vi inte tror det nu, finns ljuset där. Vi ska komma till ljuset. Ukraina kommer ta sig ur den här mörka perioden. In i ljuset. Det finns ingen som kan hindra den resan.

Sista låten de spelar är “Baby” (från Light). En humoristisk sång, som leker med många normer. Så som genus, eller vad vi förväntas oss av kultur, musik etc. Och när Marko ska sjunga den sista raden “Show me your love”, tystnar han vid “your”. Hela publiken stämmer då upp i ett brokigt, men ändå samstämt, “love”. Ett fullkomligt magiskt ögonblick.

SAMSUNG CAMERA PICTURES
(Bild: Gustav Söderström)

När jag står där och stämmer in med de andra, tänker jag, att så många har missförstått vad som händer i Ukraina. De talar bara om politik. De pratar om Verchovna Rada hit och dit. De tror, att vad Ukraina gjorde förra året, var en politisk revolution. Men det har det aldrig varit. För de som burit det här landet genom förra året, var band som DachaBracha. De skapade en kulturell revolution. En revolution där Ukrainas olikheter faktiskt äntligen kom till uttryck. Politik i det sammanhanget, känns faktiskt tröttsamt tråkigt. Nästan ogiltigt.

Lyssna istället på DachaBracha och försök på riktig höra. Hör Ukraina!

Vinterbilder 2015

Vintern är över och våren borde vara här. Det är den väl, men sedan jag flyttat hit har jag blivit bortskämd. Vårtemperaturer för mig är +15. Men i år kom de varma dagarna redan i februari. Runt åttonde mars hade vi fortsås varmt, men nu en vecka med mer kyligt. Efter att ha följt väderprognosen med stort intresse, så hade jag hoppats att våren nu äntligen skulle komma. Den där fina våren runt +15. Men tyvärr. Det verkar som om våren är lite blyg i år.

Här kommer några vinterbilder, plåtade med min Olympus OM-1. Bilder från januari och februari.

Conversations in Noviy Lviv
Damer konverserar.

bike dream
Ska vi ta en tur? En fin ukrainsk cykel.

old graffiti
Spår från den polska tiden.

birds
Vingar uppåt sträck. Duvor på Avenyn Svobody.

winter traces
Vinterspår.

winter
Snön på taken… S:t Nicolaj kyrkan.

lights
Ljuskrona i S.T Michales kyrka.

Sun is almost down II
Solen är på väg ner, men ändå senare än i Sverige.

Night in Lviv
Kvällspromenad i Lviv.

De sovjetiska granarna sovjetiska granen
…och de sovjetiska granarna.

Related Posts with Thumbnails