viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 11 mars 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

I Planty är träden ännu nakna, men några tycks ha fått svans. Det är små gröna eller gula svansar som hänger längst ut på trädens grenar och dallrar lätt av de svaga vindpustar som letat sig in bland träden.

På svenska kallas dessa svansar vanligtvis för hängen, vilket kan tyckas vara ett fantasilöst namn för något som borde locka till ordlekar. Men det har polackerna tagit fasta på, ty de kallar dem för “kotka” alltså “katt”. Det är dock förhållandevis oklart vilken del av hängena som polackerna associerar till katter. Är det hängenas svansliknande fysionomier som avses eller har polackerna studerat hängena närmare och menar att blomställningarna, som hängena består av, liknar katter. Jag är rädd att vi aldrig kommer få ett entydigt svar på den frågan, och vi lämnar sålunda en slutsats om detta därhän. För övrigt finner vi liknande associationer i engelskan, då hängena av engelsktalande kallas för “catkin”. Tyskarna har dessutom åldersbestämt dem. De kallar hängena för “Kätzchen”, alltså “kattungar”.

Litauerna, som tycks ha en egen logik med det mesta, associerar istället till rytttare, och där lystrar hängena till ett äldre ord för hästspann, nämligen “žirginys”. Etymologin här är oklar, men litauerna kanske har hästspann med en slags svansföring, vad vet jag.

Även danskarna har gått sin egen väg, och kallar hängena för “rakle”, men dess etymologi tycks också svårligen bestämd och låt oss därför nöja oss med att det är en slags dansk angelägenhet omöjligt för oss svenskar att avkoda. Ordet rakle borde däremot ställa med diverse problem i ett möjligt konversation mellan danskar och polacker, ty på polska är “rakiel” eller “rakla” en sådan där skrapa man använder för att få bort frost på bilrutan eller den typen av skrapa man använder vid exempelvis silkesscreentryck. Och i tjeckiskan avser “rakle” en fönsterskrapa. Sålunda kan man säga att ordet “rakle” är något av en “falsk vän” mellan olika språkgrupper. Besvärligt.

Nåväl, låt oss återgå till våra hängen. Det visar sig att man måste ta sig till ukrainskan för att hitta ett språk som också associerar till hängen. “Serezjka” (“Сере́жка”) kallas de på ukrainska, vilket betyder örhängen. (Liknande ord även på ryska.) Det finns kanske andra språk som också kallar hängen för hängen, men här slutar min associationslek, och man kan avrunda med säga att i träden hänger alltså inte bara hängen utan även katter av olika åldrar och om det vill sig riktigt illa hänger där en fönsterskrapa.

Dagens anteckning – 1 mars 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Över nejden fäller våren ut sitt flor, lägger ett tunt dis mellan kullarna, som gör tillvaron lite mer vänligt luddig. I buskagen hörs småfåglarnas pratglada tjatter, och under dem syns några modiga snödroppar kika fram. Åkrarna visar stolt upp sina nyplöjda fåror, dit grödornas snart gör sitt efterlängtade intåg. Men trädens grenar spretar ännu naket mot himmelen. Månne är de visa av erfarenhet att vinterns regim snart kan återkomma. Blott några enstaka har fällt ut sina ludna knoppar. Men alla verkar ändå tala med samma tunga, att vårens första månad har anlänt.

Månaden mars är dessvärre uppkallad efter stridsguden Mars i den romerska mytologin, men krig är ju något som vi frossar i för stor omfattning, enligt min mening, så låt oss istället vända oss till språk i vår närhet som valt andra associationsbanor för denna månad. Som exempelvis ukrainskan.

På ukrainska kallas marsmånad för berezen’ (Бе́резень). Detta trevliga månadsnamn går att härleda till det urslaviska ordet för björk. Man kan nu hoppa i galen tunna och anta att månaden kallas så för att björkens knoppar skulle, under synnerligen goda omständigheter, veckla ut sina skrynkliga små blad redan denna månad. Men det finns även andra teorier. Några menar att namnets härkomst går att finna i att man vid vårstädningen bränner gamla grenar, som exempelvis björk. Ytterligare andra hänvisar till att det är under mars som saven vaknar i björken. Användningen av ordet berezen’ i ukrainska språket är uråldrig, och går att härleda tillbaka till Kyjivriket. Det har dock förekommit tider då “marts” dominerade i vissa kretsar, men det är ett minne blott.

I litauiska språket har man istället låtit sig inspireras av fåglar, nämligen råkorna, som också är mycket aktiva under den tidiga våren. Marsmånad kallas för “kovas” av litauerna. Precis som ukrainarnas berezen’ lär kovas ha gamla anor, men jag har dessvärre inte lyckats hitta några trovärdiga källor som svarar på varför månaden heter som den gör på litauiska, eller när namnet kan ha uppstått. Nåväl, vissa frågor gör sig alldeles utmärkt obesvarade. De tar istället ut en på en angenäm resa på fantasins egensinniga atlas.

Dagens anteckning – 12 januari 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Nere vid Wiśla betraktar jag hur is återigen har samlats till sin årliga vintersammankomst. De ska väl ha någon överläggning om något som bara is förstår. Flaken kittar samman sig och tillsammans bildar de imponerande öar, som om de ritade en ny värld, med praktfulla kontinenter, där floder och sjöar uppstår och försvinner, där bergskedjorna slingar sig genom de nyskapade rikena. Och å ena sidan tycks isen vara så fast och robust, för att i nästa stund vittra sönder och rämna.

När jag så står där och betraktar hur isen skapar sin nya egenartade sfärer, börjar jag givetvis med att gunna över det polska ordet för is som är “lód”. Ordet härstammar från urslaviskans “ledъ”, som givetvis också ska ha betytt is. Även bland andra slaviska språk finner vi liknande ord för is, som exempelvis “lid” (лід) på ukrainskan. Och, hör och häpna, så finns det ett liknande ord för is på litauiska, nämligen “ledas”. För en gång skull låter sig litauerna alltså ledas in i samma fålla som slaviska språk. (Förlåt för dålig ordvits.)

Nåväl, det svenska ordspråk som förekommer mest frekvent i mitt talande språk innehar faktiskt ordet is, och det lyder “det är ingen ko på isen”. Man kan ju fråga sig om polackerna har ett liknande ordspråk, med en ko på isen, men jag kan inte hitta att det finns något sådant ordspråk i polskan. Det är kanske bara vi svenskar som associerar kor med is. Däremot verkar de ha ordspråk som liknar vårt om att “vara ute på hal/tunn is”, fast ordspråket ska dessutom vara ett ganska nyligen lånat uttryck från engelskan.

Men man kan ju fråga sig varifrån det polska ordspråket “mieć pieniędzy jak lodu” eller “ktoś ma forsy jak lodu”, som betyder “att ha pengar som is”/”någon som har mycket pengar”, kan komma sig av. Substantiven “is” och “pengar” vill man ha i motsatsförhållande till varandra. Pengar ska helst varken smälta bort eller frysa till is. Och hur mycket jag än söker bland bland mina hjärnvivlar kan jag inte finna ett liknande ordspråk på svenska. Känner ni månne till ett liknande ordspråk på svenska?

Dagens anteckning – 5 januari 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Snö verkar ju vara ett tema för mången samtal just nu. Om man tittar på en karta över snötäcket i Europa kan man klart och tydligt skönja att en stor del av kontinentens norra del faktiskt har lagts under ett vitt lager av snö. Men om man tittar lite närmare på kartan ser man också att en plats faktiskt sticker ut, och det är Kraków. Här finns just nu praktiskt taget ingen snö alls. På fälten utanför stan syns dock små vita strimmor av snö, men in till stan vågar den sig tydligen inte.

Men trots avsaknaden av snö har en frostig kyla lagt sig över staden, vilket ju också anstår en månad som januari. På polska heter januari “styczeń” och enligt vissa teorier anspelar ordet just på kyla och frost. Men det finns också andra tolkningar, som istället menar att ordet kommer från verbet “stykać się” som betyder att mötas eller kontakta. Enligt denna logik skulle styczeń syfta på mötet mellan det gamla och nya året.

Om vi tar oss österut till ukrainskan, så möter vi istället ordet “sitjen'” (січень) som beteckning för januari. Ordet sitjen’ kan härledas till ett fornöstslaviskt ord för skära eller hugga. Detta kommer sig av att man i gamla tider ofta avverkade skog under januari, när det inte fanns annat att företa sig i jordbruket. Enligt Wikipedia har tydligen även det kroatiska ordet för januari samma härkomst, men om detta språk vet jag dessvärre mycket lite. Jag har dock hört andra förklaringar från ukrainare till ordet sitjen’, som menar att det kommer från ordet för kyla. Men kanske är detta dock en sammanblandning med det belarusiska ordet för januari, som lyder “studzen'” (студзень), vilket betyder just “kall”.

Men hur är det då med den ständigt så egensinniga och egendomliga litauiskan? Vad kallar kallar litauerna innevarande månad för? Jo, de kallar januari för “sausis”, vilket enligt källor ska betyda “torr”. Litauerna utgår nämligen från att den kallaste månaden på året är just torr. Egentligen syftar de inte på klimatet som sådant, utan faktiskt på snön, som de å det bestämdaste menar är som torrast när det är som kallast. Tänk, där ser man! Som skåning har jag fått lära mig att snö kommer i formerna blötsnö eller snöblandat regn som sedan blir slask och töväder.

Vad katten kallar januari för är dock oklart. Som svar på frågan gav hon mig följande inte särskilt talande nosuttryck.

Dagens anteckning – 13 oktober 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Wisła speglar ännu de sista skärvorna av dagens ljus. Gatlyktornas ljusknippen glittrar på varje liten krusning som syns på ytan. Ja, det tycks som om Wisła med sin mörka kropp vill suga upp varje ljuspunkt. Kanske är det till och med så att hon samlar dem för att skänka oss ljuset åter imorgon. Är det så, frågar jag Wisła, men hon tiger och låter bara sin blanka yta glida ljudlöst genom staden.

Är det så att jag tilltalar henne på fel sätt. Hon vill kanske hellre att jag använder en diminutivform av hennes namn, för att visa min tillgivenhet. Vad skulle det kunna bli? Det enda jag kan komma på är Wisełka, likt Czarna Wisełka, som sägs vara Wisłas källa. Eller så tycker hon att jag borde tilltala henne genom att använda hennes titel, alltså “flod”, som blir “rzeka” på polska. Fast jag vet inte om det riktigt passar. Det känns en aning för torrt, vilket i sig är ett adjektiv som måste vara alla floders värsta mardröm. Låt oss istället använda diminutivformen av rzeka, alltså “rzeczka” eller varför inte det mer svulstiga “rzeczułka”, som också är lättare att skilja från den ukrainska diminutivformen av “flod”, “ritjetjka” (“рі́чечка”). Jag vet nämligen inte om Wisła är så bra på ukrainska.

En sak är i alla fall säkert och det är att hon inte förstår litauiska, ty jag vet inte vad hon säger om att hon kallas för Vysla i Litauen och att “upė” betyder flod. Men diminutivformen “upelis” är i alla fall förträffligt söt.

Dagens anteckning – 8 oktober 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Vi har med all önskvärd tydlighet gått in i den åttonde månaden. Ja, som ni vet kommer ordet “oktober” från latinets “octo”, som just betyder “åtta”. Vänta nu, skrev jag “åttonde månaden”? Visst är det den tionde månaden just nu? Nej, inte enligt den första romerska kalendern som vi utgår ifrån, och enligt den bestämdes det att året hade tio månader och 304 dagar. Det här skapade snabbt en massa besvär eftersom jordklotet inte hade för avsikt att vika sig för romarnas administrativa iver och fortsatte snurra envist med utgångspunkt från att året hade ytterligare 61 dagar. Därför kapitulerade romarna 50 år senare och la till två månader.

Med tanke på att romarna var ute och reste är det ganska klokt av de språk som valt ett annat namn för månaden. Polska och litauiska har till exempel valt att utgå från jordbruket och har uppkallat ordet efter linskörden, som ofta företas vid denna årstid. Men de två språken har helt olika namn för månaden. På litauiska heter den “spalis” och polska “październik”. Orden är, som ni ser, mycket olika, men syftar faktiskt på samma företeelse, nämligen det avfall som blir efter att man skördat lin. Belaruserna vill inte heller vara sämre och de utgår från samma fenomen, men oktober heter hos dem istället “kastrytjnik” (“кастрычнік”). Allt detta gör man för att göra det krångligt för oss som vill försöka lära oss dessa språk.

Men ukrainarna har har ändå lyckats hitta ett av de finaste månadsnamn som finns, ty där kallas månaden för “Zjovten'” (“Жовтень”) som betyder “gyllene”. Vi har, enligt det ukrainska sättet att se på saken, alltså gått in i den gyllene månaden. Och det bör tilläggas att det just var ukrainarna som övertygade mig om att tycka om denna månad. För visst känns det bättre att utgå från att allt omkring oss skimrar i gyllene färger, än att utgå från fel räkneord, eller att, för den delen, trampa runt bland en massa kvistar efter att man repat linen från deras stjälkar?

Dagens anteckning – 30 september 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Ett litet blad singlar ner från ett träd i Planty och landar på asfalten med en liten blöt suck. Kraków har sålunda svepts in i de första höstregnet, lagom till att höstterminen ska dra igång på stadens universitet. Det regnar förhållandevis ofta i Kraków. Man kan givetvis inte jämföra regnets frekvens med det som försiggår längs med den norska kusten, eller för den delen i Göteborg, men regnmolnen söker sig av någon anledning gärna hit. Kanske beror det på att de lätt halkar ner för Beskiderna hit. Kanske beror det på att Kraków ligger i en dalgång som är skiljelinjen mellan bergen och slätten norr om stan. Eller så tycker regnet bara att Kraków är vacker och vill passa på att ta sig en extra lång titt på stan. Hur det än förhåller sig så hänger de gärna häromkring.

Men trots allt regnade är Kraków inte uppkallad efter regn. Namnets härkomst är dock svår att precisera, men vissa menar att Kraków kan syfta på dess grundare, kung Krak. Men frågan är om han någonsin har funnits, ty han är mest troligt en legend. Andra teorier säger att det kommer från alla kråkfåglar som gärna vistas i vår stad. Som bekant säger krak-krak-krak. Var -ów kommer in i bilden vågar jag inte uttala mig om.

Mig veterligen finns det inte många platser som uppkallats efter regn. Flera av er sträcker nu säkert upp handen, som en lydig student, och säger “regnskogen” i munnen på varandra. Men visste ni att ni inte behöver åka till andra sidan jordklotet för att hitta platser som kan vara uppkallade efter regn? Nä, tänkte väl det, ty även jag var till helt nyligen också ovetande om att Lettland och Litauen kan ha fått sina namn efter regn. På lettiska och litauiska kallas regn nämligen för “lietus”, som har sin rot i urbaltosvaviskan, och betyder “att hälla”. Enligt den lettiska lingvisten Konstantin Karulis kan alltså de båda ländernas namn kunna härledas till det ordet. Tydligast syns det kanske i Litauen, som kallas för Lietuva på litauiska. Lettland heter Latvija på lettiska, och här syns kanske inte släktskapet särskilt tydligt.

Men denna teori av Karulis kan säkerligen ifrågasättas. Andra källor hävdar till exempel att Litauen kommer från ordet “leičiai” som var undersåtarna i Storfurstendömet Litauen från mitten av 1200-talet till första hälften av 1500-talet. Varifrån letternas namn på sitt land härstammar från kan jag för tillfället inte uppbåda energi till att undersöka. En regnig dag, som dagen har varit, är nämligen ett krävande tingest.