viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 9 augusti 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

Längst ut på piren i Höganäs hamn syns en staty som föreställer en utsträckt hand. Statyn är rest till minne av de 7000 danska judar som flydde över sundet 1943. Denna flykt, samt mottagandet, tillhör ett kollektivt minne i trakten kring sundet. Hart när varje fiskeläge längs med kusten har berättelser om modiga svenska fiskare som med risk för liv och lem seglade ut i sundet för att låta de flyende gå ombord på deras skepp till säkerheten i Sverige.

Under årens lopp har många skildrat denna heroiska insats av danska och svenska fiskare som ådrog sig under några veckor i slutet av 1943. Händelsen har också varit något som svenskar har kunnat känna sig stolta över, i motsats till vår undfallenhet mot, och till och med samarbete med, tyskarna. Många har känt sig kallade att beskriva flykten och de insatser som gjordes i Sverige, men tyvärr tenderar man att glömma, eller möjligen medvetet undvika, att återge hur stämningen var i Sverige då de danska judarna anlände.

På utställningen “Flykten 1943“, som just nu pågår på Citadellet i Landskrona, lyckas man däremot att återge hur intrikat situationen faktiskt var. Ty ungefär samtidigt som de danska judarna företog sig flykten från det ockuperade Danmark pågick det antisemitiska demonstrationer i Landskrona. Nu var staden ingalunda unik på något sätt, utan liknande demonstrationer förekom över hela Sverige. Men det som gör dessa sammankomster så iögonfallande var alltså att man demonstrerade mot att tillåta att judar kom till Sverige, trots att man nog var medveten om vad som väntade de judar som deporterades till förintelselägren.

De danska judar som satt på båtarna visste dock vad som skulle ha skett om de inte hade flytt. Ett år tidigare hade nämligen de norska judarna deporterats till Tyskland via Danmark och ryktena hade spritt sig som en löpeld genom det danska samhället. Det var måhända därför som man i Danmark såg till att försöka föra ut alla judar innan de mötte samma öde som de norska. Men det var inte gratis och många judar fick använda alla sina besparingar för att fly. Dessutom var det nog flera som oroades över hur framtiden skulle te sig i grannlandet, ty Sverige hade ju vikt sig för Tyskland samt att det som sagt rådde starka antisemitiska strömningar i Sverige.

“Flykten 1943” lyckas inte bara skildra flykten och tiden i Sverige övertygande, utan de lyfter även hur livet tedde sig för dessa när de återvände till Danmark efter krigsslutet. Det var nämligen inte så att de möttes med öppna armar. Många hade fått alla sina tillgångar beslagtagna av tyskarna och i deras hem bodde nu andra familjer. Flera danska judar valde faktiskt att söka sig vidare efter kriget och en del återvände även till Sverige.

I dessa tider, när antisemitiska strömningar åter manifesteras på våra gator, gör en sådan här utställning stor nytta. Det är nämligen i mannaminne som Europas judar praktiskt taget utplånades. Det är sålunda en oerhört viktig och angelägen utställning som jag rekommenderar varmt.

Utställningen pågår till hösten 2029.


Dagens anteckning – 6 augusti 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

Vid en trottoarkant har en förrymd lejongapsplanta slagit rot. Med sina gapande käftar tycks dess blommor nästan vilja bjuda in till något slags palaver med de förbipasserande. Som om de sa att här står vi och gapar efter mycket och mer.

Och de har nog en del att säga om både det ena och det andra, ty de kan ha funnits i våra trädgårdar ända sedan antiken. Under medeltiden lär de ha varit särdeles uppskattade, och de ansågs bland annat vara sinnebilden för styrka, djärvhet och mod. Den symboliken bär de måhända på ännu, ty lejongapen räds inte att blomma när andra blommor inte vågar titta fram.

Inom svensk folktro ska lejongap även ha haft en förmodad negativ inverkan på förräderi och till och med kunna visa onda ögat på porten, och därav planerades gärna lejongap runt husen som ett skydd mot trolldom av detta slag. I andra kulturer förknippas lejongap däremot med kärlek, starka känslor eller rentav lekfullhet, vilket kanske också kan förklara varför de ofta förekommer i buketter.

Om det folkliga namnet lejongap för tankarna till en av våra största kattdjur, så kan faktiskt dess vetenskapliga namn leda oss till nosar och kanske hela vägen till noshörningarnas horn. Det är nämligen så man kan tolka “rhin” i “antirrhinum majus” som lejongap kallas på latin. (Noshörning heter som bekant rhinoceros på latin.) Och det kan ju månne var så att man har ett horn i sidan åt tillvaron om man valt att slå ner bopålarna vid en trottoarkant.


Dagens anteckning – 5 augusti 2026

Category: by sophie engström
Tags:

Över sanddynerna, som skiljer Kronoskogen i Ängelholm från Skäldervikens azurblå vatten, lösgör sig oväntat en väldig svart skugga. Först syns bara det svarta huvudet, med manen som fångas av vinden. Sedan tar den de första stegen ut på stranden med sina väldiga hovar.

Hästen låter sig lydigt ledas ner mot vattnet, men dess svans säger att något inte riktigt är som det ska. Den höga svansföringen och dess viftade från sida till sida ger ett oroligt intryck.

Och mycket riktigt. Plötsligt gör hästen en bestämd u-sväng och börjar dra sig tillbaka mot Kronoskogen.

Men hästens förare har andra planer och börjar om med att föra hästen mot vattnet. Proceduren upprepas om och om igen med den enda skillnaden att hästens u-sväng förekommer oftare ju närmare de kommer vattenbrynet.

Men så helt oväntat står de båda i vattnet. Efter en stunds betänketid böjer hästen sin väldiga hals ner mot vattenytan och nosar lite förbryllat på det som nu omger dess hovar. Lika överraskande som hästen hamnade i vattnet lyfter den tvärt mulen från vattennivån och börjar ihärdigt ruska på huvudet så att manen svingas som en väldig solfjäder längs med dess nacke.

Och så tar hästen några snabba kliv upp ur vattnet igen.

Men trägen vinner heter det ju och föraren lyckas med några väl avvägda, utlagda villospår få hästen att gå ut en bit i vattnet. Snart syns de gå i skritt bort mot Utvälinge och om en stund är de nog faktiskt helt utom synhåll.


Dagens anteckning – 4 augusti 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

Sedan vikingatiden lär vi ha njutit av rågbröd. Ja, det har utgrävningar i bland annat Danmark visat. Och genom Hákonar saga Hákonarsonar från 1200-talet vet man även att vikingarna bredde smör på rågbrödet och med största säkerhet även olika pålägg. Det är däremot oklart exakt när självaste smørrebrøden uppstod, men de kan ha sitt ursprung i äldre tiders bondkultur, där det var gängse att man serverade en “brødbrik”, alltså en bricka med bröd och olika pålägg.

När så industrialiseringen gjorde sitt intåg började man göra matpaket (“madpakke”) och de bestod ofta av en slags förlaga till dagens smørrebrød, enär arbetarna sällan hade möjlighet att värma upp maten.

I mitten av 1800-talet hade värdshusen snappat upp trenden med smørrebrød och i Köpenhamn serverade över 800 inrättningar denna rätt. De flesta smørrebrød anrättades då med kött eller sill. Men snart började smørrebrøden också utvecklas med exempelvis fisk, räkor, majonäs, rostad lök och potatis samt att de letade sig in på riktigt fina restauranger. 1883 kunde man på Tivoli i Köpenhamn till exempel välja och vraka mellan olika slags smørrebrød, och nu var det inte bara rågbröd som var stommen utan där fanns smørrebrød med franskbröd eller surdegsbröd. Och snart kunde man köpa smørrebrød i varje gathörn i de större städerna. Men skulle kunna säga att detta var smørrebrødens glansdagar, ty man åt inte bara maträtten på restaurang utan tillredde smørrebrød även i hemmen, vilket ledde till att den första kokboken helt tillägnad denna maträtt utkom 1903.

Smørrebrødens starka ställning inom den danska kokkonsten skulle bestå till 1960-talet, då den plötsligt fick konkurrens av importerade mattraditioner. Och under 1970-talet fick smørrebrøden en undanskymd plats på matsedlarna och de tvingades samsas med exempelvis pizza och sandwich. Men tack och lov skulle sakernas tillstånd förändras i början av detta sekel då smørrebrød åter entré, vilket ledde till en omedelbar succé. Och idag är det en vedertagen praxis på de flesta inrättningar att ha smørrebrød på menyn.

Men för er som inte uppskattar denna välsmakande förplägning bjuder jag på lite smått och gott från Helsingør. Ja, nästan som en matsedel med olika smørrebrød, faktiskt.


Dagens anteckning – 3 augusti 2026

Category: by sophie engström
Tags: , ,

Vid fågelvikens bad i Mölle råder den slags lugn som nog bara kan uppstå en sommardag i augusti. Familjer som tillsammans släntrar ner mot badet iklädda sina slitna badrockar. Och desto slitnare badrocken är desto finare är man. Ty en väl använd badrock signalerar att man haft en stuga i Mölle sedan länge. Det är till och med möjligt att man tillhör en släkt som haft en sommarstuga i Mölle sedan tidernas begynnelse och att badrocken hängt med sedan dess. Fast uppriktigt sagt är det ju möjligt att införskaffa en lagom nött badrock, ta bilen och parkera den en bit från badplatsen för att sedan knata ner mot bryggan i slik majestät som förväntas av någon som har haft en sommarstuga i Mölle sedan tidernas begynnelse. Tro mig när jag säger att sådant förekommer.

Mölle har för övrigt en lång och stolt historia som en av Sveriges första riktiga turistorter. Man brukar lite skämtsamt säga att en av de första turisterna var Carl von Linné, som besökte Mölle i mitten av 1700-talet, men sanningen är väl snarare att den första större turistvågen kom ungefär 100 år senare och då i form av danskar. Senare anslöt givetvis andra nationaliteter, som stockholmare till exempel, men danskarna har varit ett bestående inslag i Mölle. Och faktum är de fortfarande tillhör en av de mest ihärdiga turisterna i Mölle.

Det fick jag förövrigt illustrerat för mig med all önskvärd tydlighet under dagens besök i Mölle, där var och varannan var dansk. Men trots att vi borde vara ganska vana vid varandras tungomål vid detta lag, utkristalliserades små skärvor av missförstånd.

Som när den svenske mannen med sin vita labrador frågade det unga danska paret om han lagt sig för nära dem. Efter en stunds betänketid svarade dansken med frasen “hvad siger du?”, fast på det danska sammandragna sättet “hva’ seier du?”. Frasen kan faktiskt ur ett svenskt perspektiv uppfattas som lätt oartigt. “Vad säger du?” kan ju nästan låta som om man ifrågasätter vad ens samtalspartner just yttrat, eller i värsta fall ett sätt att mucka gräl.

Kanske var det därför som den svenske mannen med sin vita labrador tappade sitt svenska målföre och gick över till engelska, vilket i sin tur fick den danske mannen att yppa något om att “det var lidt sjovt” (i bemärkelsen att det var lite knasigt) till sin partner, angående att svensken gick över till engelska.

Mannen med hunden verkade dock inte förstå den möjliga gliringen enär han föreföll vara bördig från Stockholm, vilken som sagt också är en turistgrupp som utgör en majoritet i Mölle, som dessvärre ibland har svårt att inte bara förstå danska utan även det lokala tungomålet. Men det är ju en annan fråga som vi kanske kan återkomma till vid annat tillfälle.


Dagens anteckning – 2 augusti 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

I finrummet på hembygdsgården Hustofta utanför Höganäs står en klivia, eller mönjelilja för den som hellre vill det, från 1903. Ja, du läste rätt. Växten är med andra ord 123 år, och ska enligt uppgift ha stått på samma plats under alla dessa år. Klivior, om de nu heter så i plural, härstammar dock inte från Höganäs och inte heller från Hustofta, utan kommer ursprungligen från Afrika, men hur nämnda växt har hamnat i finrummet på hembygdsgården Hustofta finns det tyvärr inga källor som anger.

Vad som det däremot finns kunskap om är vad som hände det år, alltså 1903, då växten hamnade på gården. Det var nämligen året då Margaret Ann Neve gick ur tiden. Hon var den sista personen som hade fötts på 1700-talet och hon blev faktiskt hela 110 år, men alltså inte lika gammal som klivian på hembygdsgården i Hustofta är idag.

Andra intressanta händelser från år 1903 att betänka är att Wilhelm Peterson-Bergers första opera, kallad “Ran”, hade premiär på Operan i Stockholm, samt att den internationellt bejublade svenska operasångerskan Kristina Nilsson besökte samma stad och hyllades av enorma folkmassor. Detta år arrangerades också den första upplagan av Tour de France.

Därtill skulle bröderna Wright för första gången bemästra ett flygplan som skulle ta dem på en 37 meter lång flygtur.

Lingvistiken Gerda Östberg skulle detta år vara den första gifta kvinnan att disputera på ett svenskt universitet, och hon skulle sedemera bli den första kvinnliga doktorn i romanska språk.

Och bland alla dessa stora händelser återfinns också små händelser, som den om en klivia som kom till gården Hustofta strax utanför Höganäs.


Dagens anteckning – 1 augusti 2026

Category: by sophie engström
Tags:

Det finns de som menar att dammsugare – nu syftar jag alltså på kakan och inte på det väsnande åbäke man är nödd och tvungen att nyttja en gång i veckan – är bördig från Danmark. Där ska denna kaka kallas för “træstammer”, men det finns inga källor som lyckas redogöra på ett trovärdigt sätt för kakans tillblivelse i Danmark. Det enda matnyttiga, om man nu kan använda det ordet i samband med kakor, som jag kan hitta är att “træstammer” har ett nära släktskap med “romkugler”, som i sin tur framställs av rester från wienerbröd. Så med andra ord är “træstammer” sprungna ur wienerbröd och egentligen “romkugler” som rullats ut till längder istället för bollar.

Eftersom den svenska dammsugaren skulle ha släkt i Danmark, hävdar vissa att den också är mest populär i Skåne, men tro mig när jag säger att den är minst lika omtyckt längre upp i vårt avlånga land.

Alla kännare av dammsugare verkar vara rörande överens om är att det är mycket oklart när och dessutom var den första svenska dammsugaren tillkom. Några gör anspråk på att den blev till i Kramfors någon gång under andra världskriget. Men lika många verkar vara av den bestämda uppfattningen att dammsugaren såg dagens ljus i Boden på 1920-talet. De av er som är hemma i svensk geografi vet ju att dessa båda platser ligger på behörigt avstånd från Skåne och Danmark, så den mest trovärdiga teorin är ändå att dammsugaren tillkom i Malmö. Det menar en viss Mats Karlsson, som verkar ha undersökt saken mycket noga.

En nyhet för mig var att “dammsugare” tydligen inte alltid har kallats för “dammsugare”, utan det första vedertagna namnet var “punschrulle”, vilket belyser med all önskvärd tydlighet vad rullen innehåller. Det mer vaga namnet “dammsugare” ska tydligen ha myntats år 1968 av en viss Sven Faringer.

Hur det än förhåller sig med sanningshalten i något av ovanstående nedtecknat låter jag vara osagt, men jag kan emellertid hävda med bestämdhet att de godaste dammsugarna är de som bakats av en riktig konditor. Dammsugare är ju vanligt gröna med chokladbruna ändar, men konditorn på Kakboden i Höganäs har bakat sina egna i regnbågens färger, månne en hyllning till Stockholms Pride som avslutas idag.