viewpoint-east.org

Över sanddynerna, som skiljer Kronoskogen i Ängelholm från Skäldervikens azurblå vatten, lösgör sig oväntat en väldig svart skugga. Först syns bara det svarta huvudet, med manen som fångas av vinden. Sedan tar den de första stegen ut på stranden med sina väldiga hovar.

Hästen låter sig lydigt ledas ner mot vattnet, men dess svans säger att något inte riktigt är som det ska. Den höga svansföringen och dess viftade från sida till sida ger ett oroligt intryck.

Och mycket riktigt. Plötsligt gör hästen en bestämd u-sväng och börjar dra sig tillbaka mot Kronoskogen.

Men hästens förare har andra planer och börjar om med att föra hästen mot vattnet. Proceduren upprepas om och om igen med den enda skillnaden att hästens u-sväng förekommer oftare ju närmare de kommer vattenbrynet.

Men så helt oväntat står de båda i vattnet. Efter en stunds betänketid böjer hästen sin väldiga hals ner mot vattenytan och nosar lite förbryllat på det som nu omger dess hovar. Lika överraskande som hästen hamnade i vattnet lyfter den tvärt mulen från vattennivån och börjar ihärdigt ruska på huvudet så att manen svingas som en väldig solfjäder längs med dess nacke.

Och så tar hästen några snabba kliv upp ur vattnet igen.

Men trägen vinner heter det ju och föraren lyckas med några väl avvägda, utlagda villospår få hästen att gå ut en bit i vattnet. Snart syns de gå i skritt bort mot Utvälinge och om en stund är de nog faktiskt helt utom synhåll.

Det finns de som menar att dammsugare – nu syftar jag alltså på kakan och inte på det väsnande åbäke man är nödd och tvungen att nyttja en gång i veckan – är bördig från Danmark. Där ska denna kaka kallas för “træstammer”, men det finns inga källor som lyckas redogöra på ett trovärdigt sätt för kakans tillblivelse i Danmark. Det enda matnyttiga, om man nu kan använda det ordet i samband med kakor, som jag kan hitta är att “træstammer” har ett nära släktskap med “romkugler”, som i sin tur framställs av rester från wienerbröd. Så med andra ord är “træstammer” sprungna ur wienerbröd och egentligen “romkugler” som rullats ut till längder istället för bollar.

Eftersom den svenska dammsugaren skulle ha släkt i Danmark, hävdar vissa att den också är mest populär i Skåne, men tro mig när jag säger att den är minst lika omtyckt längre upp i vårt avlånga land.

Alla kännare av dammsugare verkar vara rörande överens om är att det är mycket oklart när och dessutom var den första svenska dammsugaren tillkom. Några gör anspråk på att den blev till i Kramfors någon gång under andra världskriget. Men lika många verkar vara av den bestämda uppfattningen att dammsugaren såg dagens ljus i Boden på 1920-talet. De av er som är hemma i svensk geografi vet ju att dessa båda platser ligger på behörigt avstånd från Skåne och Danmark, så den mest trovärdiga teorin är ändå att dammsugaren tillkom i Malmö. Det menar en viss Mats Karlsson, som verkar ha undersökt saken mycket noga.

En nyhet för mig var att “dammsugare” tydligen inte alltid har kallats för “dammsugare”, utan det första vedertagna namnet var “punschrulle”, vilket belyser med all önskvärd tydlighet vad rullen innehåller. Det mer vaga namnet “dammsugare” ska tydligen ha myntats år 1968 av en viss Sven Faringer.

Hur det än förhåller sig med sanningshalten i något av ovanstående nedtecknat låter jag vara osagt, men jag kan emellertid hävda med bestämdhet att de godaste dammsugarna är de som bakats av en riktig konditor. Dammsugare är ju vanligt gröna med chokladbruna ändar, men konditorn på Kakboden i Höganäs har bakat sina egna i regnbågens färger, månne en hyllning till Stockholms Pride som avslutas idag.