Fredagseftermiddagen tillbringades i sällskap av solen som vandrade över himlen för att slutligen få doppa sina sista strålar i Wisła, som sin vana trogen stillsamt flöt genom staden. Dess yta krusades bara lätt av en svanfamilj som elegant gled längs med strandbanken. Med sina sänkta huvuden får de en hart när moloken, ja, rent av butter, framtoning, trots sin resta och majestätiska hållning. Kanske är det också beroende på denna utstrålning som människan när en förtjusning i svanar.

Under medeltiden blev det riktigt i ropet bland adeln och kungligheter att ha svanar. Varje palats eller slott var som nödd att ha en damm med tillhörande svanar. Kulmen för denna trend var under 1600-talet. Under romantiken uppstod ett nytt intresse för svanar, men då var deras uppgift att smycka de offentliga parkerna som byggdes upp under denna tid. I Storbritannien gick det så långt att man blev tvungen att importera svanar från Polen och Baltikum för att kunna tillgodose efterfrågan.

Och det var då den dök upp, den polska svanen.

1836 upptäckte zoologen William Yarrell hur några svanar inte riktigt såg ut som de andra. Han drog slutsatsen att det var en egen art, alltså en ny familj inom svansläkten. Den döptes till “polsk svan” eftersom de antogs komma fram Polen. Yarrell gav den nya svanen även ett latinskt namn, Cygnus immutabilis, vilket betyder “den oföränderliga svanen”. Några decennier senare skulle man dock komma fram till att den polska svanen inte alls var någon egen art, utan en färgkombination som finns i generna hos vissa svanar.

Vad är det då som gör en polsk svan? Jo, för det första är deras ägg lite ljusare än vanliga knölsvanar. När de väl föds är de helt vita, och inte gråbruna som hos knölsvanarns. Som vuxna ser de nästan exakt ut som vilken knölsvan som helst, frånsett att de har en ljusare ton på benen och fötterna.

Nåväl, de svanar jag mötte idag var helt vanliga knölsvanar, ty ungarna hade alltjämt sin gråbruna fjäderdräkt. De verkade också ganska obekymrade huruvida de var polska eller inte. En uppfriskande inställning i vår tid med ständiga gränsdragningar.