viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 2 oktober 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

Fredagseftermiddagen tillbringades i sällskap av solen som vandrade över himlen för att slutligen få doppa sina sista strålar i Wisła, som sin vana trogen stillsamt flöt genom staden. Dess yta krusades bara lätt av en svanfamilj som elegant gled längs med strandbanken. Med sina sänkta huvuden får de en hart när moloken, ja, rent av butter, framtoning, trots sin resta och majestätiska hållning. Kanske är det också beroende på denna utstrålning som människan när en förtjusning i svanar.

Under medeltiden blev det riktigt i ropet bland adeln och kungligheter att ha svanar. Varje palats eller slott var som nödd att ha en damm med tillhörande svanar. Kulmen för denna trend var under 1600-talet. Under romantiken uppstod ett nytt intresse för svanar, men då var deras uppgift att smycka de offentliga parkerna som byggdes upp under denna tid. I Storbritannien gick det så långt att man blev tvungen att importera svanar från Polen och Baltikum för att kunna tillgodose efterfrågan.

Och det var då den dök upp, den polska svanen.

1836 upptäckte zoologen William Yarrell hur några svanar inte riktigt såg ut som de andra. Han drog slutsatsen att det var en egen art, alltså en ny familj inom svansläkten. Den döptes till “polsk svan” eftersom de antogs komma fram Polen. Yarrell gav den nya svanen även ett latinskt namn, Cygnus immutabilis, vilket betyder “den oföränderliga svanen”. Några decennier senare skulle man dock komma fram till att den polska svanen inte alls var någon egen art, utan en färgkombination som finns i generna hos vissa svanar.

Vad är det då som gör en polsk svan? Jo, för det första är deras ägg lite ljusare än vanliga knölsvanar. När de väl föds är de helt vita, och inte gråbruna som hos knölsvanarns. Som vuxna ser de nästan exakt ut som vilken knölsvan som helst, frånsett att de har en ljusare ton på benen och fötterna.

Nåväl, de svanar jag mötte idag var helt vanliga knölsvanar, ty ungarna hade alltjämt sin gråbruna fjäderdräkt. De verkade också ganska obekymrade huruvida de var polska eller inte. En uppfriskande inställning i vår tid med ständiga gränsdragningar.

Dagens anteckning – 11 februari 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , , , ,

Ett par svanar glider med sina tunga nästan sävliga vingslag över Wisłas blanka yta. Deras vita fjäderdräkt är snart sagt den enda vita som återstår att skåda här runt omkring, ty snön har gett vika för mycket efterlängtade plusgrader.

Svan på polska har två mycket olika termer, den vetenskapliga “cygnini” och den mer vardagliga och folkiga “łabędź”. Men det är den sistnämnda termen man oftast hör polacker säga. (Den första termen används mest av ornitologer.) Enligt källor har ordet “łabędź” minst två rötter, där den ena sträcker sig till det latinska ordet “albus” som ni nog anar betyder vit, och anspelar på den vita fjäderdräkten, medan den andra roten går att finna i urslaviska. Det gör att flera slaviska språk har snarlika namn på svanar.

I ukrainskan kallas svan “lybid”, men de flesta ukrainare associerar inte bara ordet till fågeln utan även till huvudstaden Kyjiv. Lybid nämns nämligen i den beryktade Nestorskrönikan som skrevs på 1100-talet. Enligt den legenden var Lybid syster, eller möjligen dotter, till Kyjivs grundare bröderna Kyj, Sjtjek och Choryv. Hon ska ha varit så oerhört vacker att hon förvred huvudena på alla män. En efter en kom friarna till henne och bad om hennes hand. De lovade guld och gröna skogar, men Lybid bara skakade på huvudet, hon ville inte gifta sig. Hon visade dem därför helt sonika på porten.

Hon levde så i slottet med sina bröder, eller möjligen far, tills det att de, eller denne, dog. Lybid stod nu på bar backe och tvingades lämna allt bakom sig. Hon byggde sålunda en hydda på en kulle och där bodde hon helt ensam och alldeles utblottad. Sorgen var så stor att hon inte kunde sluta gråta. Hon grät och grät och hennes tårar bildade till slut floden Lybid, som faktiskt rinner genom Kyjiv än idag. Men tydligen går denna historia att bestrida, ty det ska vara lite oklart om hon gifte sig eller inte. Det finns även källor som menar att hon var gift, men hon var dessvärre otrogen sin man, som svarade med att mörda henne, vilket innebar att han hamnade i krig med hennes bröder. Det finns också andra uppgifter som anger att hon kan ha varit en vit svan som varnade Kyjiv-borna för översvämningar. Nå, vi får helt enkelt vänja oss vid tanken på att vi nog aldrig får reda på vem hon verkligen var.

Man är inte heller helt säker på om Lybid har något alls med ordet för svan att göra. Någon källa menar nämligen att hennes namn kan anspela på ett urslaviskt ord för “bergstopp”. Ytterligare andra menar att det kan ha ett skandinaviskt ursprung. Vilket då, kan man undra.

—

På bilden syns dock inte floden Lybid, utan gamla kära Wisła.

Dagens anteckning – 26 maj 2025

Category: by sophie engström
Tags: , ,

Det är möjligt att det är ganska många som önskar att Pjotr Tjajkovskijs “Svansjön” ska sändas dacapo på rysk television. Nu är det inte så att alla dessa nödvändigtvis är särskilt förtjusta i baletten “Svansjön”, även om det inte är helt omöjligt. Önskan om att få se “Svansjön” på rysk television går att härleda till en förhoppning om att det råder villervalla i den ryska statsapparaten. Bakgrunden är att “Svansjön” sändes om och om igen på sovjetisk TV under dagarna för Sovjetunionens sönderfall. Traditionen att sända “Svansjön” på TV, för att signalera röra i det ledande skiktet, grundlades under 1980-talet, då de sovjetiska ledarna hade för vana att dö på löpande band.

Baletten “Svansjön” skrevs mellan åren 1875–76 och hade premiär i 1877. Märkligt nog blev det inte någon omedelbar publiksuccé och det skulle dröja ända till 1895 innan baletten blev en riktig publikframgång. Sedan dess har den varit en pelare i rysk kulturkanon, skulle man kunna säga. Men varför valde man att sända just “Svansjön” under de där kaotiska dagarna när Sovjetunionen föll samman och när deras ledare dog? Jo, svaret kan vara så enkelt som att den, med sina tre timmar, är förhållandevis lång och under speltiden kunde man ta beslut om vilken information som skulle kunna gå ut till folket.

Nåväl, i väntan på att “Svansjön” ska sändas på rysk TV får vi nöja oss med att njuta av denna vackra svanfamilj som stillsamt glider fram längs med Wisła. Familjen är spännande att beskåda, ty det är uppenbart att det är förra årets ungar som fortfarande lever med sina föräldrar. Detta är dock inget häpnadsväckande, då svanungar ofta lever tillsammans med sina föräldrar över hela vintern och till våren. Snart är det således dags för föräldrarna att jaga bort fjolårets ungar, för att på så sätt ge plats åt en ny generation svanar. De bortjagade ungarna kommer sedan att leva tillsammans med andra unga svanar tills det att de är könsmogna, om så där ett till tre år.