viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 6 oktober 2026

Category: by sophie engström
Tags: , ,

På en terrass till en kolonistuga i koloniområdet Małe Błonia (Lilla Błonie) sitter men man i rutig skjorta och rensar äpplen. Varje äpple tas varsamt upp ur en hink, vändes och vrides på, inspekteras i minsta detalj, innan han sätter sin lilla kniv i dem och skär bort skadade partier och kärnhuset. Sedan kastas de rensade bitarna i en annan hink, innan han böjer sig ner för att plocka upp ett nytt äpple och proceduren upprepas. Måhända har han tänkt sig att göra juice eller kanske kompott.

I dessa tider är det nog många i Polen som försöker komma på vad de ska göra med alla äpplen, enär dessa växer lite som ogräs häromkring. Polen är det land i Europa som skördar och exporterar flest äpplen. Polen är sanna mina ord ett riktigt äppelrike.

Mannens ansikte skyms förresten av en rönnsumak som fortfarande bär sitt stolta gröna bladverk. Den känns lite som en främling i vårt europeiska landskap, med sina hart när palmliknande blad vars hänger graciöst likt en fjäder. Ibland tycker jag att rönnsumakar ser lite ut som om de tänkt sig att gå på kalas i sina finaste festblåsor. De pryder dessutom sig med vackert röda frukter som står piggt rakt upp. Kanhända en smula överklädd. Och ett stycke längre bort syns en annan rönnsumak, men den har redan iklätt sig sin röda höstskrud, till äventyrs också bjuden som gäst till en fest. Överhuvudtaget är rönnsumakar gäster från fjärran, nämligen Nordamerika. Fast de har slagit sig ner på många platser. Som exempelvis på äppelrensarens kolonilott och i min mammas trädgård.

Något som den äppelrensande mannen kanske inte vet är att han kan göra juice även på rönnsumakens röda frukter. Först måste de blötläggas, för att sedan sköljas under rinnande vatten. Sedan lägger man dem i en burk med kallt vatten där de får stå en stund. Därefter börjar en våldsam process där man måste skaka burken i fem minuter, innan man lämnar den för att tänka över sitt öde en stund. Men den lämnas inte i fred särskilt länge för nu tar du en potatisstöt och krossar frukten, silar bort överflödigt grums, strör över lite socker och tar en klunk av det som i Nordamerika kallas för indianlemonad eller sumak-ade.

Fast jag vet inte om jag lockas av det där. Nej, äppelrensande är nog mer min melodi. Fast något äppelträd förfogar jag nu inte över.


Dagens anteckning – 12 juli 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

I äppelträden har blommorna sedan länge blommat ut, och pollinerats för att knyta ihop sig till små frukter. Lite syrligt tycks de hänga från sina grenar, där de betraktar omvärlden med det som tidigare var deras blomfäste. Kanske hade de föredragit att förbli blommor, och slippa ödet att inmundigas av diverse organismer. De är kanske inte heller medvetna om vilken särställning de har i våra, ja, praktiskt taget nästan alla, kulturer.

Äpplen nämns ju som bekant i bibeln, men givetvis också i flera mytologier. I den nordiska mytologin förknippas äpplen nog främst med kärleksgudinnan Idun som jämt och ständigt bar omkring på en korg med äpplen, som enligt diverse källor var de som höll gudarna unga. Inom slavisk mytologi är det dock svårare att hitta en tydlig koppling till äpplen, men vissa källor anger att en vår- och sommargudinna vid namn Lada kan förknippas med äpplen. Men faktum är att man tvistar om hon verkligen vara en av gudarna inom slavisk mytologi eller uppstod senare. Hon nämns nämligen första gången i Gniezno-predikningarna, som är en samling predikningar som nedtecknades första gången på 1400-talet. Hennes namn ska också ha förekommit i flera äldre folkvisor. Men under 1800-talet började man ifrågasätta om ordet “Lada” i visorna verkligen syftade på en gudinna, och debatten huruvida gudinnan Lada existerade (alltså som gudinna) i den slaviska mytologin fortsätter faktiskt ända in i våra dagar, så låt oss återvända till äpplen som förefaller vara ett mindre omtvistat ämne.

Det svenska ordet äpple är som alla vet inte särskilt unikt, utan har släktingar i flera språk. Men det är kanske lite mindre känt för alla och envar att till exempel det polskans “jabłko”, ukrainskans “jabluka” (“яблука”) eller litauiskans “óbůlas” också ingår i samma familj. Man kan ju därför med viss rätt fråga sig varför ett och samma ord har ynglat av sig så till den milda grad att det dyker upp i flera olika språk i Europa. Svaret kan kanske vara, med betoning på “kanske”, att ordet härstammar från orten Abella (även Avella) i Italien, vars namn enligt källor kan betyda “staden där äpplen kommer från”. Men denna fråga dryftas ännu, ty det kan lika gärna vara tvärtom, alltså att staden har uppkallats efter äpplen, eftersom de odlades där.

Ja, så här kan man hålla på och associera hit och dit utan att för den delen riktigt beröra själva äpplet. Men som synes är de inte riktigt mogna ännu.