Ovanför porten hoppar ett rådjur mellan två kullar. Man får nästan intrycket av att den är lite räddhågsen, ty dess huvud är riktat bakåt. Men månne är det bara tiden den blickar tillbaka på. Kanske hoppade den nyss över 1935 och nu är i färd med att ta ett språng över år 1936.
Tanken far i väg till tiden då huset och porten var nybyggt. Vilka var det då som kunde ha kommit ut husets innandöme. Jo, om jag anstränger mig ser jag en ung kvinna, med blommiga klänning som springer med snabba steg ut från porten. Kanske har hon en cloche-hatt på huvudet. Ni vet en sådan som ser lite ut som en kruka som man dragit ner över pannan och öronen. Fast det kanske bara är som jag inbillar mig. Hon kanske inte alls har någon hatt. Nu öppnas porten igen. Vem är det som kommer där, om inte en liten gosse iklädd knickers med knästrumpor som korvar sig lite olägligt kring smalbenen. Han efterföljs av en ståtlig herre med blanka lackskor och käpp. En gumma med en korg med äpplen passerar porten på väg mot marknaden som ligger i krokarna.
Allt verkar så fridfullt och idylliskt, men då har man glömt att det är år 1936, och det var då inget lugnt år i Polen. Landet härjades av återkommande demonstrationer, eller riktiga upplopp, skulle jag säga. Ofta var det arbetare eller arbetslösa som protesterade mot låga löner eller höga matpriser. Den ekonomiska depressionen höll Polen i ett järngrepp. Här i Kraków ledde ett av arbetarupploppen till att flera arbetare sköts till döds av polis, vilket i sin tur skulle leda till ytterligare protester över hela Polen. Men ibland hade dessa protester fanns även de med en nationalistisk karaktär som ofta drabbade minoriteter. Ibland var det minoriteterna som låg bakom upploppen, och då inte minst i Lviv, då Lwów, där ukrainarna visade sitt missnöje med den polska överhögheten. Och inte alltför sällan förekom det pogromer mot Polens judar, något som hade pågått över hela Europa under hundratals år, men som nu under 1930-talet förekom i allt större utsträckning.
Och i resten av Europa såg det precis lika illa ut, även om problemen hade skiftande karaktär. I Sverige var det regeringskris. Den socialdemokratiska regeringen hade avgått efter det att den borgerliga majoriteten hade röstat fram en förstärkning av det svenska försvaret. I Spanien härjade ett inbördeskrig. I Tyskland styrde Hitler, som just detta år hade fått ett slags godkännande från omvärlden då OS arrangerades i Berlin. Som om man inte ville tro att alla de antisemitiska lagar som införts i Tyskland hade eller skulle få någon betydelse.
Och porten jag står framför idag, 90 år efter att den tillkom, är en slags påminnelse om världens hållningslöshet mot Tysklands övergrepp på den judiska befolkningen. Ty den som ritade och byggde huset var den polsk-judiske arkitekten Izydor Goldberger. Han föddes i Kraków 1894 och skulle under sin livstid rita flera fina byggnader i Kraków. Bland annat låg han bakom en synagoga som ligger insprängd på en innergård i centrala staden. Han skulle vara med och rita en vacker villa med tillhörande trädgård som idag inrymmer Österrikes Konsulat. På hans skrivbord skulle konturerna till flera hyreshus ta form, så som huset jag står vid nu. Men år 1943 skulle han mördas i Płaszów, ett av Tysklands alla koncentrationsläger.
Och på dagens datum, där den moskovitiske diktatorns födelsedag sammanfaller med treårsdagen av Hamas attack mot Israel, skulle det ju vara lämpligt om vi lyckades dra oss till minnes vad undfallenhet mot tyranni kan leda till. Ty det är ju förhållandevis troligt att det inte är även en slump som dessa två händelser inträffar på en och samma dag.
