Hösten 1918 var en orolig tid. Ja, man kan nog anta att det hade varit en längre tid av turbulens då första världskriget hade härjat i flera år. Habsburgmonarkin, en av Europas mäktigaste imperier som sedan 1400-talet också hade styrt en stor del av Öst- och Centraleuropa, stod och vacklade. Alla väntade på dess fall.
Men långt från alla sörjde den döende stormakten. Många var de som såg chansen att bryta sig loss, såsom exempelvis den grupp med förväntansfulla människor som stod nedanför Sankt Görans katedralens fot i staden Lemberg (idag Lviv) den tjugonde oktober detta år. De stod där med sluttningen ner mot staden bakom ryggen, skulle jag tro. Och deras blickar lär ha varit riktade mot porten till den väldiga katedralens kupolformade fysionomi, ty där stod en talare just skulle ta till orda.
Mannen som just skulle öppna sin mun hette Kos’ Levytskiy och var en ukrainsk politiker och för ögonen hade han en självständig ukrainsk stat för det område som tidigare legat under Österrike-Ungern. Denna tanke var dock inte ny för Levytskiy, ty han hade redan år 1899 grundat ett parti kallat Ukrainska nationelldemokratiska partiet tillsammans med bland annat historikern och politikern Mychajlo Hrusjevskyj. Partiets ideologi vilade på tanken om ett gemensamt land för det ukrainska folket i Galizien, men i en förlängning även hela befolkningen, som vid förra sekelskiftet var splittrad mellan Tsarryssland, Preussen och som sagt Österrike-Ungern.
I oktober 1918 hade ingen av dessa tre imperier stått pall och nu kunde Levytskiy hålla sitt tal för alla de som samlats vid Sankt Görans katedralens fot.
I sitt tal skulle han fokusera på ukrainarnas rätt till självbestämmande över den del av Österrike-Ungern som de bebodde, och han utropade sålunda en självständig ukrainsk stat, vilken några veckor senare skulle bli kallad Västukrainska folkrepubliken. Vidare betonade han minoriteternas rättigheter, vilket främst berörde de polacker och judar som bodde i området. Det ukrainska maktövertagande av Lviv skulle träda i kraft den första november 1918.
Men som de av er som är kunniga om ukrainsk historia redan vet, bröt det ut strider mellan den Västukrainska folkrepubliken och Polen bara några veckor senare. Och mot slutet av november 1918 hade Lviv fallit i Polens händer.
De västukrainska självständighetsivrarna gav sig dock inte. Man försökte istället få stöd från bland annat Frankrike och Storbritannien, men dessa länder prioriterade istället ett samarbete med Polen, som de menade hade större chanser att hålla bolsjevikerna stången. Resultatet blev att de västukrainska förhoppningarna om självständighet grusades, även den drömmen nog aldrig riktigt lät sig kuvas.
—
Sankt Görans katedralen fångad av Olena Kultjytska år 1939.
