Bland lärkträdets mjuka barr syns kottarna piggt titta fram. Men egentligen är de nu inte så värst pigga de där kottarna, ty vedartade som deras kroppar är, kan de väl bäst beskrivas som förtorkade, förstelnade och faktiskt ganska döda. De pollinerade fröna som de har burit på har nämligen redan flugit sin kos med vindens hastighet mot nya äventyr. Kvar sitter alltså kottarna på sina grenar, och de verkar ju ändå trivas ganska bra med det för de kan tydligen sitta fast på grenarna i flera säsonger. Tills det att de av någon oförklarlig anledning råkar trilla av och något klåfingrigt barn, förresten en annan slags kotte, plockar upp kottarna för att göra kottkor av dem, vilket man skulle kunna säga ger kottarna nytt liv. Frågan är bara om de tycker om sin nya uppenbarelse. Men det är ingen kotte som frågar kottar och vad de säger om sakernas tillstånd.

Det svenska ordet kotte betyder enligt källor “en liten klump”, och går att knyta till både ordet “kutte” som betyder “liten gris” eller “liten pojke”. Men om man nu ska vara lite petimäter kan man ju faktiskt inflikar att riktiga kottar, alltså de på träden, inte alls pojkar är utan de är honor. Hankottar är faktiskt oftast så små att de är svåra att upptäcka med blotta ögat och dessutom verkar de upplösas och gå upp i rök ganska tidigt på säsongen. Tråkigt för dem, skulle man kunna säga, men de slipper i alla fall sitta och vara vedartade på en gren i flera säsonger, eller omdanas till kottkor.

Nåväl, mig veterligen finns det inte en kotte i Sverige som heter Kotte i förnamn, men däremot runt 300 som bär Kotte som efternamn. Och enligt en trovärdig källa finns det faktiskt 16 personer i Sverige som bär efternamnet Szyszka, vilket betyder kotte på polska. Vilket inte heller ligger långt från vare sig ukrainska, belarusiska eller ryska. Men däremot verkar ingen bära det litauiska ordet för kotte, nämligen Kankorėžis, som efternamn. Litauiska kottar göre sig med andra ord inte något besvär vare sig i Litauen eller annorstädes.