viewpoint-east.org

Yuriy Zmorovych vill öppna dörrar till vårt innersta

Category: avantgarde, ukraina, ukraine
Tags: , , , , , , , , , ,

(Läsningstid: 5 minuter)

Vad är avantgard? frågar jag mig plötsligt när jag sitter tillsammans med avantgardmusikern, tillika poeten och teatermannen Yuriy Zmorovych i hans röriga men hemtrevliga studio i centrala Kiev/Kyjiv. Här står böcker, skulpturer, egentillverkade instrument, videoband, DVDs och vinylskivor staplade i en väldigt egensinnig ordning som bara Yuriy tycks förstå. Hur ska jag klara av att förklara storheten, humorn och närvaron i denne mans arbeten genom några fåtal ord, frågar jag mig vidare. I svenska öron kan begreppet avantgard låta hopplöst elitistiskt, pretentiöst och till och med föråldrat. Men Yuriy Zmorovychs avantgard passar absolut inte in på den beskrivningen. Hans avantgardistiska uttryck är lekfullt, intelligent, med en enorm närvaro, samt att det känns aktuellt, helt enkelt samtida, utan att för den sakens skull bli alltför pretentiöst. Det måste vara humorn som är nyckel, tänker jag, för Yuriy har inga som helst problem att skratta medryckande åt sina egna skapelser eller infall.

ЮРИЙ ЗМОРОВИЧ / YURIY ZMOROVYCH

ЮРИЙ ЗМОРОВИЧ / YURIY ZMOROVYCH

Yuriy Zmorovychs produktion är enorm. Han påbörjade sin bana som improvisationsmusiker redan under 1970-talet. Det var dock först under 1990-talet som han fick arbeta med internationellt kända musiker och då den franska improvisationsgruppen ARFI. (ARFI står för Association à la Recherche d’un Folklore Imaginaire.) Under några veckor i augusti 1991 spelade de på en flodbåt som gick från Kiev till Odessa. Mellan sina improvisationer satt de klistrade framför radion och lyssnade förväntansfullt till rapporterna om händelserna i Moskva, då Sovjetunionen drog sin sista suck.

I ständig opposition
För Yuriy var detta symboliskt. Han for på sin flodbåt och bröt ny mark, eller färdades i nya vatten, med avantgard musiker som har samma syn på skapande som han själv. För honom är avantgard att ständigt står i opposition mot normen, bekämpar förtryck och de som utövar makt.

Det var aldrig lätt att vara improvisationsmusiker i Sovjetunionen, menar han och tillägger att det givetvis är mycket lättare för dagens unga att välja den banan. Jazz var till exempel förbjudet, och han berättar inlevelsefullt hur han efter flera års sökande fann “A Drum Is A Woman” av Duke Ellingtion på svarta börsen.

– Han spontanitet har alltid varit näringsgivande åt min egen kreativitet. Men sedan jag kom in på improviserad jazz och avantgard måste jag medge att jag övergett honom för andra. Tillsammans med Dadaism och Malevitj är Ellington mina ikoner, skrattar han.

Men Yuriy vill inte gärna delge övriga inspirationskällor utan svarar svävande att det kan vara vad som helst. Regnet, en katt jamar, någon talar, bilar som kör längs gatan, eller ett inre flöde, en kommunikation med hans inre.

Nyckeln till det avantgarda uttrycket är enligt Yuriy att lyssna till den spontana skapelseprocessen, att våga öppna dörrar till den inre rösten och inte vara rädd för vad man hör, och på så sätt uppfylls även den andra hörnstenen i det avantgarda uttrycket att alltid stå i opposition mot normen. Detta uttryck finner man i den inre rösten om man bara lyssnar, menar han.

Ett ostämt piano blev en bra början
Redan under 1970-talet var hans drivkraft att skapa en en slags noise generator eller stream från själens och kroppens innersta tankar. Han började därför spela på ett hopplöst ostämt piano. Ett utmärkt val tycker Yuriy.

– I mina öron lät det ju givetvis helt korrekt, skrattar han.

YURIY ZMOROVYCH

YURIY ZMOROVYCH

Därefter började han bygga sina egna instrument. Beståndsdelarna var vad han fann omkring sig. Metall, plast, tyg, papper i kombination med en gitarrsträng kan göra underverk, säger han och plockar fram en gammal plastflaska med ett runt hål på mitten. Genom plastflaskan har han spänt en gitarrsträng. När han spelar på strängen, och samtidigt skruvar på korken, kommer det onekligen ut ett ljud som låter märkvärdigt surrealistiskt. Han är även skulptör, och fler av hans instrument kan således tjäna både som skulpturer och instrument.

I början av 1980-talet träffade han Sergej Letov. Detta möte har lett till flera samarbeten, men i begynnelsen var det faktiskt främst film och Yuriy gjorde två filmer tillsammans med Letov på temat improviserat skapande.

Avantgardistisk teater
Yuriys stora genomgrott kom på 1990-talet när han fick möjlighet att bli den avantgardistiska teatern Teatr AA ledare. Hans närmaste samarbetspartner var Olexandr Nesterov (länk på ukrainska), en legendarisk avantgard gitarrist som gick ur tiden 2005. De arbetade både med amatörer och professionella skådepekare. Viktigaste incitamentet i projektet var att leda skådespelarna till att lära sig spela instrument, och ett plus var om de aldrig hade rört ett instrument i hela sitt liv. Sedan fick de lära sig att agera spontant, att improvisera. Detta var inte alltid lätt, då många var skolade skådespelare. Att släppa en redan inlärd kunskap om hur agerande går till är inte lätt, menar Yuriy.


In Memoriam Nesterov – with Kiritchenko, Коtrа, Zagaykevych, Letov, Makarov, Borisov, Yaremchuk, Tovstukha, Khmelyov, Ohrymchuk, Strelnikov, Klymenko, Zmorovych, Smetanin, Rudyi, Putyatin, Khmelyov, Makhno. Obs! Yuriy framträder först på ANDRA stycket! Det första är en improvisation av hans ukrainska kollega Yaremchyck

Teatr AAA fick hyfsat stor uppmärksamhet, inte bara i forna Sovjetstater utan även i Västeuropa och USA. Det senare har lätt till flera samarbeten med amerikanska improvisationsmusiker och skådespelare. Men under krisåren under 1990-talets slut uteblev sponsorerna och teatern fick slutligen läggas ner.

Avantgard som inte är dekorativ
Yuriy värjer inte, som tidigare nämnts, för att samarbeta med amatörer. Han menar att det viktigaste är gestaltande och att vara autodidakt behöver inte betyda att man inte har en förmåga att gestalta. Han värjer sig däremot mot många av sina landsmäns avantgardistiska uttryck. Han menar att de ofta blir alltför dekorativa i sitt utförande och inte alls i opposition mot normen. Han pekar lite lätt mot sin landsman Yuriy Jaremchych, som han även har samarbetat med tidigare. Men de har valt att gå olika vägar och är därför inte är helt överens om det avantgardistiska uttrycket.

Samtidigt vill Yuriy Zmorovych inte låta fördömande. Som svar på frågan vad han tror om framtiden, säger han att han tror att nya generationer kommer att föra avantgard vidare, till nya dimensioner. Formerna kommer förstås att vara annorlunda, men många incitament kommer att bestå.

– Det mänskliga minnet är kollektivt och vår kunskap är gemensam. Nya influenser kommer givetvis att tillföras i takt med att våra liv förändras. Det är dörrarna till just det inre som avantgard ska öppna och hur det kommer låta eller se ut kan bara framtiden berätta, avslutar han leende.

Och jag smittas verkligen av hans framtidsoptimism.


Avgående president blottar en grotesk nationalism

Category: antisemitism, ukraina, ukraine
Tags: , , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Härrom kvällen satt jag med en vän på ett café i centrala Kiev. Vi diskuterade det förestående presidentvalet, trots att jag tänker försöka undvika att skriva om det. Plötsligt sa hon något, som jag visserligen anade kunde ske, men som jag ändå hade hoppats inte skulle ske. Hon berättade att Stepan Bandera postumt hade tilldelats priset som nationell hjälte i Ukraina. Förfärad tog jag mig för pannan. Bandera är en högst kontroversiell person och under andra världskriget gjorde han och hans armé sig skyldig till flera övergrepp och mord på judar och polacker.

Tyvärr måste jag säga att jag inte är förvånad. Den avgående presidenten Jusjenkos nationalism har antag allt groteskare former, och detta är väl egentligen bara en bekräftelse på att denna typ av nationalism har varit hans politiska profil. Personligen kan jag bara känna avsmak.

Men det är dock glädjande att se att FEOR‘s fördömande blir en top nyhet på RT.


Ya Gallery gör skillnad

Category: art, by sophie engström, ukraina, ukraine
Tags: , , , , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Att Ya Gallery är något utöver det vanliga står helt klart efter bara en kort stunds möte med dess grundare och ledstjärna Pavlo Gudimov. För Pavlos ambitioner för Ya Gallery är allt annat än ringa. Han vill sätta stora avtryck, inte bara här och nu, utan även i en mycket avlägsen framtid.

Men i höstas hamnade galleriet i helt oväntat i rampljuset när det brändes ned av en uppretad folksamling. I efterhand har det uppstått ett rykte att det var en utställning om homosexualitet som orsakade attacken, men så var inte fallet. Orsaken till folkmobben vrede var att Ya gallery lät husera en paneldebatt om situationen för homosexuella i dagens Ukraina ledd av en Gay organisation.

– De hade ingenstans att ha sitt möte, och vi såg inget hinder med att låta dem använda vårt galleri för deras paneldebatt. Men tydligen var det för känsligt, förklarar Pavlo. Jag är ganska säker att något liknande aldrig skulle kunna hända i Sverige, avslutar han.

Den unge konstnären Volokitin Artem, som ställde ut vid tillfället för attentatet, behandlar inte homosexualitet, även om hans verk vid en snabb betraktelse kan vara något provocerande, men knappast genom att det tangerar ett homosexuellt tema.


Artem Volokitin får PinChukArtPrize

Pavlo menar dock att både Artem och Ya Gallery har fått upprättelse och till och med tjänat på attentatet. Båda fick uppmärksamhet och fick därför en ny publik. Men de homosexuellas situation är oförändrat svår, så där har inte positivt hänt, säger Pavlo.

Ya Gallery har funnits i tre år, men Pavlo har drivit andra verksamheter tidigare. För 8 år sedan grundade han en design workshop, eller showroom. Det är kanske Ya Gallery har en så bred bas. Pavlo har med företaget Gudimov art project knutit fem företag till sig. De är förläggare, designer eller sysslar med samtida konst på något annat vis. På det sättet kan de sköta hela marknadsföringskedjan för Ya Galleri och Pavlo menar att ett stort problem för samtida konst är att det inte finns någon infrastruktur fört konst och konstnärer. Pavlo poängterar också att korsbefruktningen mellan de olika disiplinerna inim Gudminov art project är mycket viktig. Det skapar en kreativ miljö och nya tankar skapas. Dessutom är publikationer Gudminov art projects största inkomsts källa och det är den som hjälper Ya Gallery att existera.

Ya Gallery med Pavlo Gudminov i spetsen, vill förändra, påverka och även i viss mån anvgöra hur den ukrainska konstscenen borde se ut i framtiden. Pavlo åker runt i landet för att söka upp konstnärer, unga eller gamla spelar ingen roll. Det viktiga för Pavlo är att inte trampa i redan upptrampade spår. Han vill inte heller favorisera ett fåtal konstnärer.

– Många gallerier kör bara med runt 10 konstnärer, men jag vill ha en bredare bas än så, säger han.

Han räds inte heller att ta en helt oprövade kort. Just i skrivande stund ställer de ut två till åren komna konstnärer. De har aldrig ställt ut tidigare, men det hindrar inte Ya Gallery.

– De har ett uttryck som passar vårt koncept, säger Pavlo.

– Vilket koncept, måste jag då fråga. Att det är “ukrainskt” och passar en undertitel “contemporary Ukrainian art”?

– Nja, säger Pavlo. Termen “contemporary Ukrainian art” är ett försök att ge ukrainsk konst ett spelrum eller utrymme. Och jag vill ju vara med att skapa innehållet i det utrymmet.

– Men är inte “ukrainskt” bara ett ord på modet här i Ukraina? Vad händer om det plötsligt blir föråldrat eller riktigt töntigt?

– Ja, jag kan erkänna att det är sant, och att vi i viss mån använder det som smart marknadsföring. Det ger rätt känsla, så att säga. Vi ställer ju dessutom ut internationella konstnärer, ler Pavlo. Men det råder också en enorm okunskap om Ukrainas konstscen, både inom och utom landets gränser. Kan vi vara med och skapa en kunskapsbrygga mellan konstnärerna och deras publik, så är jag nöjd, avslutar Pavlo innan han hastar iväg till nästa möte.


Focus Ukraine!

Category: by sophie engström, ukraine
Tags: ,

(Läsningstid: < 1 minut)

viewpoint-east.org will be posted in Kyiv until 9th of February. I will try to report as often as possible, but I will not focus on political issues that much. If you have ideas for topics, please write me a message as a comment or private here.


My small essay concerning improvised music

Category: guests, music
Tags: , , , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

I am very proud to present an other guest at viewpoint-east.org. Today you can read an essay by Jury Jaremchuk, composer and instrumentalist from Lviv, Ukraine. He plays tenor-sax, soprano-sax, clarinet, percussion, piano. He works in different genres (free jazz, contemporary music, improvised music), contemporary technique of sax play (multiphone, slap, double staccato).

myspace
wordspress

What is improvised music? It is
Music without different aesthetic idioms,
Music which is sent to different currents and styles,
Music is created here and now, directly on eyes at the audience,
The conditions is that it is music of the organized accidents, as a controllable stream
Creative consciousness, certainly, with very high, musical
Preparation of executors of this music which demands a high level
Imaginations, intuitions, concentration and musical culture, which borders to
Religious rituals, creating a strong power field,
Where experience one or two, are empathized by the whole groups of people.
In this music there is no totalitarianism, it is born directly from
Group inspirations participants of ensemble, and feedback of a sound and idea,
This music a sound koan, or group meditation.
All of us know, that music is a sound, and the sound is the carrier enough
The big information, supervising a sound we structure it in
Composition directly at the moment of game, structure which
We make here and now are intelectual, a product of our mind with mentality and intuition,
As the mirror displays our external and inwardness, that is all
Processes that is demonstration all our essence at present.
Truthfulness of this process, proves to be true unpredictability and
Spontaneity played, is actually important for such music.
As the predominating factor this music is freedom, in
The moment of game, we are released from social stratifications and dogmas,
Coming nearer directly to the primary essence.
And still, music and culture as a whole, are the major factors, allowing to overcome intolerableness of social life.

yaremtchuk


A Ukrainian love affair

Category: guests, ukraine
Tags: , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

viewpoint-east‘s second guest writer is Maria Nilsson. She is 30 years old with a master in political science and she lived in Ukraine on and off between 2005-2007.

I have decided for once in my life to leave the politics behind and focus on something more readable as some of you might agree on. Instead of focusing on something like “Rethinking cultural identity in a post communist context – the case of Ukraine” my text is nothing but a declaration of love to a country I never thought I would fall in love with. A country that, where I m from is not known for anything apart from a nuclear power plant disaster 20 years ago, a track and field athletic called Sergey Bukka, a constant political turmoil together with a few plane crashes that makes every Swede nervous even by the sheer mentioning of the words domestic flights. I must confess that it is a love affair with obstacles. Ukraine is not an easy country to love there are no endless beaches with soft sand and blue ocean view (the views in Ukraine are mostly those of old plants), there are no fantastic sights like the ones in New York, no delicious cuisine like in France and frankly speaking Kiev does not stand a chance compared to London, Venice or Rome. The buses are not only never on time, there is not an existing timetable, the ordinary conversation tone is what other people would describe as bordering to arguing, Ukrainians have a fables for the most strange looking leather jackets combined in a worst case scenario with leather hats, they believe your femininity lays in the length of your nails and heels and vodka is consumed on the same occasions as milk are consumed in Sweden.

kyiv
photo by sophie engström

Still, there is not a day that goes by that I don’t miss Ukraine, if I were to live somewhere else than where I live now London, Paris or Rome does not stand a chance to certain Ukrainian cities like Kiev, Odessa or Kerch.

Ukraine has shown me that the great cultural heroines like Tjechov and Achmatova are never forgotten. As a country Ukraine has showed Europe that change is possible. Ukrainians have showed me what is like to live in a close community where people care for each other, where the next level on your career ladder is not the most important thing in life but friendship is. You have shown me that there are people willing to help other people even when they have nothing to offer but love and two strong arms.


Gender Equality in Ukraine

Category: sociala medier, ukraine, web 2.0
Tags: , , , , , , , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

wikigender is a very interesting and needed project. I agree with it, even though I often hesitate for more “separatistic” movements like that. When it comes to gender equality i think it should be mainstreamed, not separated form the general debate or issue. But if you are looking for certain information about gender situation I think it is a great project. (I also think wikiprogress is a really great idea! It is when I see projects like that i understand the extreme impact web 2.0 and social web actually have on IRL).

I also think the wikigender page about Ukraine is great, since you can find several interesting articles in the bottom, and especially then the gender watch.

But women’s representation in parliament, in Ukraine, really… well, suck. 7,1% actually makes me wishing I have had chosen an other field for my interest! But on the other hand, one might say that this only shows how smart women are compared to men; I mean, who wants to be in that swamp of corruption and stupidity anyway? And when it comes to real changes for greater gender equality my assumption is that both candidates (again) suck in that regard… I would even call Yulya Tymoshenko the worst gender equality enemy Europe has… well, possibly after Berlusconi : ))) But according to the lastest pull Yanukovych is leading with 10.5% over Tymoshenko. And since I don’t like any of them, I can’t say I feel much interest in who wins. The country need to make many changes, however, none of the two candidates are serious when they mean that want to change. And please prove me if I am wrong!

elua
Tymoshenko and Janukovych from todays Kyiv Post