• Dagens anteckning – 2 juni 2026

    Dagens anteckning – 2 juni 2026

    Publicerad:

    Läsningstid: 2 minuter

    Så här års går det inte en dag utan att jag sätter i mig några gubbar. Ja, man skulle nästan kunna kalla mig gubbslukare. De flesta gubbar låter jag dock helst bli att sluka, eftersom de inte låter sig väl smaka. Inte heller jordgubbar låter särskilt aptitretande (för vem vill sätta i sig jordiga äldre herrar?), men trots det har jag svårt att låta bli dem. Jordgubbarna, alltså.

    I begynnelsen var faktiskt inte jordgubbar just jordgubbar utan parksmultron. De senare ska inte förväxlas med skogsmultron, som tydligen är något annat. Ordet jordgubbar, som alltså beskrev parksmultron, finns hursomhelst belagt i svenskan sedan 1600-talet. De första jordgubbarna togs dock inte fram förrän på 1700-talet, och kallades inledningsvis för ananassmultron. Även detta namn kan leda till en förväxling, och då till annansjordgubbar som är en slags vit jordgubbe som likaledes togs fram under 1700-talet. Det finns faktiskt de som bestämt hävdar att annansjordgubbar är den äldsta sorten av odlade jordgubbar.

    Nå, även i andra språk tycks jordgubbar ha en tendens att skapa förvirring, såsom i ukrainskan. I västra Ukraina ligger nämligen en stad kallad Truskavets. Enligt vissa källor kan stadens namn härledas till truskawka som är det polska ordet för jordgubbar, eller det västukrainska ordet truskavky (трускавки). (Många ukrainare föredrar dock polynytsi – полуни́ці.) Fast många bedömare gör faktiskt gällande att detta en felaktig slutsats, ty Truskavets kan enligt dem härledas till ett slaviskt familjenamn eller månne till det litauiska ordet för salt (druska) då det kan ha funnits saltkällor i området. Och det är också en mycket troligare förklaring, enär Truskavets faktiskt fanns långt innan de första jordgubbarna såg dagens ljus.

    Truskawka/truskavky, som alltså jordgubbar heter på polska och likaså för en del ukrainare, har också en intressant etymologi. Man tror nämligen att ordet har ett onomatopoeiskt ursprung som syftar på det prasslande ljud som uppstår när man rör vid sträva blad. Tänk där ser, eller kanske snarare, hör man.


  • Dagens anteckning – 1 juni 2026

    Dagens anteckning – 1 juni 2026

    Publicerad:

    Läsningstid: 2 minuter

    Precis där solen har letat sig in mellan trädens kronor syns ett perfekt litet hål i trädstammen. Hålet är så felfritt runt att man skulle kunna tro att det tagits fram och räknats ut av avancerad teknik, med möjlig inblandning av AI. Men som alla vet kan även naturen åstadkomma perfekt symmetri, som när den mindre hackspetten hackar ut ett hålrum i träden åt sina ungar. Och ser man på, där kommer faktiskt en mindre hackspettshanne tassande uppför trädstammen och närmar sig hålet, varifrån man nu kan höra ett oregelbundet pipande från de hungrande ungarna. Men så upptäcker hannen att han fått oönskad uppmärksamhet, alltså min, och han flaxar sålunda resolut iväg under trädkronornas beskydd.

    Men i grannskapet finns det månne ytterligare en ömmande fader, ty mindre hackspettar ägnar sig ibland åt polygami. I de mindre hackspettarnas värld innebär det att honan sällskapar med två hannar. Man vet faktiskt inte riktigt av vilken anledning som mindre hackspettshonor idkar polyandri, som det kallas när honor kilar stadigt med två hannar. Källor anger att det kan vara ett led i att förstärka arten efter någon tillfällig olägenhet som förorsakat minskningar av antalet mindre hackspett. Genom att vara tre som värnar ungarna har deras avkommor bättre förutsättningar att överleva tills dess att de är beredda att lämna boet. Dessutom förhåller det sig som så att det är hannarna som värmer ungarna under natten och det torde vara trevligare att vara två om den uppgiften, eller hur?

    Mindre hackspettar har även andra intressanta egenheter, såsom att båda könen har liknade läten. Under vinterhalvåret kan man höra deras karaktäristiska kikikiki-läte i skogarna. Det kan möjligen uppfattas som lite hotfullt, men det är tydligen mest bara lite kallprat mindre hackspettar emellan. På våren sätter de även igång att trumma och de är riktiga mästare på att hitta goda föremål som ger extra förstärkning åt deras trummande. En återkommande resonansbotten som mindre hackspettar föredrar är döda grenar eller ihåliga träd. Varje trumsolo består av tio till trettio slag som pågår i någon sekund. Sedan tar de paus en kort stund för att sedan upprepa samma monotona solo. Ja, sådär kan de hålla på.


  • Dagens anteckning – 31 maj 2026

    Dagens anteckning – 31 maj 2026

    Publicerad:

    Läsningstid: 3 minuter

    Det är säkert bara mina fantasier, men jag inbillar mig ibland att katten föredrar Joseph Haydn (1732-1809) framför andra tonsättare. Och jag kan minsann hålla med henne om att han är en synnerligen trevlig tonsättare. Men dagens datum är verkligen inte ett datum att fira för oss som håller av Haydns musik, enär det dessvärre är det datum som mästaren Joseph Haydn gick ut tiden 77 år gammal. Under sin livstid skulle han åstadkomma 106 symfonier, 68 stråkkvartetter, 13 operor, 14 mässor, tre oratorier, säkerligen uppemot 50 konserterna för olika soloinstrument, en herrans massa kammarmusik och så vidare. Således är det mycket svårt att välja ett verk bland alla dessa som är mer betydelsefullt och viktigt än de andra. Inte heller katten vill svara på vilken hon föredrar framför de andra, så jag tycker vi lämnar denna fråga därhän. Och inte är det särskilt roligt att tänka på hans dödsdag heller, så något om det kommer inte dagens anteckning handla om.

    Låt oss istället vända oss till hans födelse, och varför inte ta en tur till den plats där han såg dagens ljus för första gången, nämligen österrikiska Rohrau, ett litet samhälle fyra mil öster om Wien. Rohrau ligger vid den lilla floden Leithas flodbädd, en flod som med finurliga krokar kryssar sig genom det österrikiska landskapet innan den uppslukas av Donau i Ungern. Floden är viktig för Rohrau på många sätt och vis, vilket också syns på stadens stadsvapen, som bland annat pryds av vass som skjuter upp ur ett vågigt mönster.

    Det är för mig lite oklart när Rohrau grundades, men det framgår i alla fall att platsen var viktig som vägskäl redan under romarriket, samt att Rohrau nämns första gången 1240 som ett säte för riddare. Under 1500-talets slut skulle man bygga det första slottet i Rohrau och på 1700-talet skulle fasaden föräras med en mycket särpräglad barockstil kallad Josephiansk stil, en betäckning som dock inte anspelar på Joseph Haydn, utan på kejsaren Josef II. Denne kejsare var starkt influerad av Voltaire och upplysningen och skulle under sin regenttid vara en riktig reformivrare, vilket faktiskt ledde till att han kom i luven på sin egen mamma, kejsarinnan Maria Teresia.

    Jag märker att vi börjar glida farligt långt från ämnet, alltså Rohrau och Joseph Haydn som föddes här år 1732. Joseph Haydns far livnärde sig på att bygga hjul, ett yrke han hade ärvt från sin far, samt att han hade en viktig ställning i Rohrau. Mamma lär ha haft anställning på det ovan nämnda slottet innan hon gifte sig. Ingen av föräldrarna var skolade inom musik eller kunde läsa noter, men fadern vurmade för folkmusik, och det var också han som upptäckte att sonen Joseph var duktig musiker. En av Joseph Haydns bröder, Michael Haydn, var likaledes en mycket duktig tonsättare av främst kyrkomusik. Han har dessvärre hamnat helt i skuggan av sin mycket mer produktiva och framgångsrika bror. De hade även en bror som skulle bli en efterfrågad tenor. Vad som hände med de fyra systrarna är däremot tyvärr mer oklart.

    Nåväl, fadern upptäckte alltså att sonen Joseph var en skicklig musiker, så sonen skickades därför, blott sex år gammal, ut i den stora världen för att få utbildning. Något som alltså skulle visa sig vara ett mycket framgångsrikt beslut. I Rohrau ser man som sig bör Joseph Haydn som sin och där finns självfallet ett museum i det som en gång var hans barndomshem. Jag skulle tro att det nog är mer välbesökt än slottet. (Akvarellen nedan föreställer Haydns barndomshem.)

    Och på frågan hur det går för katten kan jag tillägga att hon kämpar på, även om faran inte tycks vara över. Vi får helt enkelt ta en dag i sänder och hoppas på att allt avlöper lika uppsluppet som Haydns tonspråk ibland kan vara.


  • Dagens anteckning – 30 maj 2026

    Dagens anteckning – 30 maj 2026

    Publicerad:

    Läsningstid: 2 minuter

    Dagens anteckning blir kort. Kvällen avslutades med ytterligare ett akutbesök hos veterinären då katten åter började visa tecken på illamående. Hon kräks inte, äter men vägrar allt annat än tonfisk för katter.

    Ordinationen blev en ny injektion mot illamående och så hem hem igen.

    På kliniken var det full rulle. Hundar med skadade tassar. Hundar som hade ont i magen. Och en upphittad katt som skulle undersökas. Och så Kosma, som var rasande och inte alls sugen på att bekanta sig med en ny helt okänd vetrinär.

    Nu kan vi bara hoppas att sprutan börjar verka, att katten inte är för arg och sist men inte minst, att hennes provresultat igår inte visade helt galet. Ty resultatet från gårdagen sa nämligen att att hon inte alls är så illa däran som man kan tro.

    Eftersom jag inte lyckats fånga en anständig bild på katten får ni betrakta bilder från den blommande Wisława Szymborska-parken.


  • Dagens anteckning – 29 maj 2026

    Dagens anteckning – 29 maj 2026

    Publicerad:

    Läsningstid: 3 minuter

    Dagen har ägnats åt vetrinärbesök av det mer akuta slaget. Helt oväntat hade katten nämligen fått nog av sin njurmat och hon vägrade att ta en enda smula i sin lilla huggtandförsedda mun. Detta är ett tilltag som inte rekommenderas för några katter, men de med försvagad njurfunktion bör inte under några omständigheter sätta sig själv på sparlåga på detta sätt. Så därför bar det av till vetrinären och katten undersöktes och fick med tillhörande djungelvrål lämna blod för analys. Sedan vätskades hon upp, som de säger, och fick injektioner mot illamående. Men trots denna behandling, eller månne på grund av den, vägrade katten äta den diet som föreskrivs till katter med hennes diagnos. Efter nogsamt övervägande, samt efter att ha rådfrågat vetrinären, serverades hon slutligen lite tonfisk. Som väntat slank den ner, och faran var över i alla fall för stunden, ty nu återstår de svåra förhandlingarna om att återgå till njurmat.

    Nå, dagar som denna är det sålunda inte lätt att skrapa ihop några rader till dagens anteckning. Jag är nämligen övertygad om att ni inte är särskilt intresserade av att få en genomgång av hennes provsvar eller läsa om olika turer med matskålar och tankar kring hur man bäst krusar en katt. Men trots att dagen alltså helt gått i kattens tecken lyckades sommarens första ros fastna på bild.

    Rosor är som bekant en av våra mest älskade blommor. Finns det någon annan blomma som besjungits, skildrats i text eller bild så som rosen? Och det är kanske inte så konstigt, ty de är ju oss överlägsna både i prakt och doft. De är därtill riktiga veteraner här på jorden i en jämförelse med oss människor. De första rosorna dök nämligen upp för ungefär 40 miljoner år sedan, de är alltså runt 35 miljoner år äldre än oss. Man tror att de första rosorna spirade i dagens USA, men det finns säkert de som bestrider denna uppgift, ty rosorna fanns också tidigt i dagens Asien.

    Sedan vi människor uppstod på jorden har vi använt rosor till att parfymera oss, balsamera döda kroppar, och vi har även ätit dem. Dessutom har vi använt dem som läkeväxter då de har ansetts ha haft en rad hälsofördelar. Vi har också gett dem olika symbolvärde, som att de vore en symbol för kärlek, sexualitet, evig ungdom och vi har även fört krig i deras namn, jag syftar alltså på Rosornas krig, alltså det engelska inbördeskriget om tronen mellan 1455-1485.

    Men i dagens tillvaro är kanske rosen främst ansedd för dess fördelaktiga utseende och vällukt. Som denna, vilka jag fångade på bild på min väg hem genom Podgórze efter besöket hos vetrinären.


    Och katten efter veterinärbesöket


Archives: