viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 7 maj 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 4 minuter)

En liten grå pudel springer lite oroligt i cirklar. Med nosen i vädret söker den ängsligt efter sin matte, som står bara ett stenkast bort och resultatlöst lockar på hunden. Kanske är hunden både blind och döv, ty den uppmärksammar matte först när hon fångar in den och sätter på kopplet. Förutom denna vardagliga, men något förbryllande, scenen är det lugn idag i Bednarski-parken i Podgórze. På helgerna brukar dock ljudbilden var en helt annan, när stora skaror brukar ta sin tillflykt till parken. Men idag hörs inga barn stoja i lekparken, och parkens alla bänkar gapar tomma efter det lätta försommarregnet.

Bednarski-parken har givetvis inte alltid varit en plats för rekreation. Under senare delen av medeltiden inrättades här ett stenbrott, varifrån man flyttade stora block till uppbyggnaden av flera av Krakóws mest kända byggnader. Stenar från stenbrottet återfinns därför bland annat i Wawelkaterdralen, universitetetsbyggnaden Collegium Maius, flera kyrkor så som Mariakyrkan på Rynek główny och S:t Andreaskyrkan för att bara nämna några. Stenblock ingick även i den stadsmur som omgav staden fram till österrikarna rev den på 1800-talet.

Stenbrottet var i bruk till slutet av av 1800-talet, och ganska omgående efter att det stängts höjdes röster för att platsen skulle göras om till en park. Initiativtagare var Wojciech Bednarski, en rektor samt satt i Podgórzes kommunfullmäktige (Podgórze var vid den tidpunkten en egen stad). Ett stort problem var att marken inte hade någon bra jordmån för växtlighet, men Bednarski såg till att skrapa ihop finanser för att forsla dit jord samt även växter. Den 19 juli 1896 invigdes sålunda parken med pompa och ståt och 20 år senare skulle den uppkallas efter Bednarski. Som fotnot kan musiknörden förresten tillägga att en saltgruvsorkester från Wieliczka lär ha framträtt i parken varje helg under de första åren efter invigningen. Det är inte utan att man skulle vilja göra en tidsresa för att höra deras repertoar.

Nåväl, precis som nästan varje plats i Kraków förfogar Bednarski-parken över en alldeles egen legend. Det sägs nämligen att adelsmannen Pan Twardowski höll till i området kring parken någon gång under 1500-talet. Pan Twardowski var en mycket driven person, skulle man kunna kunna säga med dagens vokabulär, och han ville till varje pris uppnå ära och rikedom, men helst helt utan knog. Därför ingick han ett avtal med djävulen, i vilket han lovade att följa med till helvetet i utbyte mot rikedom och välstånd. Men Pan Twardowski var som sagt driven, och väldigt slug, så han lyckades få in en klausul i pakten med djävulen om att Pan Twardowski bara skulle tas till helvetet när han befann sig i Rom. Vad djävulen inte visste var att Pan Twardowski inte alls hade för avsikt att resa till Rom. Under flera år levde Pan Twardowski därför ett liv i sus och dus, bland annat i det som idag utgör Bednarski-parken. Men en dag tog Pan Twardowski in på ett värdshus som hette Rom, och vips var djävulen framme för att kräva sin del av avtalet. På vägen ner mot helvetet bad Pan Twardowski oupphörligen till jungfru Maria och det blev tydligen för mycket för djävulen för han dumpade Pan Twardowski på månen, där denne lär uppehålla sig än idag och enligt källor ska han blicka längtansfullt ner mot jorden. Ja, kanske ser han till och med hela vägen till Bednarski-parken.


Dagens anteckning – 8 april 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 3 minuter)

I Planty råder det för denna årstid en osedvanlig tystnad. Fåglarna verkar hålla andan och bara några små försiktiga visslingar hörs från trädkronorna. Inte heller hörs skrålande turister eller gnolande gatumusikanter. Ett kyligt väderomslag har nämligen gjort att våren tycks ha satts på paus. Men som så ofta i Kraków ser det bara lugnt ut på ytan, ty någonstans inne i stadens väsen ruvar en ilska. Den har dock ingenting med de kyliga vindarna att göra. Nej, det handlar om hur borgmästaren Aleksander Miszalski sköter sitt uppdrag. Det råder, för att uttrycka sig milt, mycket olika åsikter huruvida han lämpar sig som borgmästare. Faktum är att hela kommunfullmäktige är ifrågasatt.

Många menar att borgmästaren är slösaktig med pengar och att han dessutom lovar runt men håller tunt. Men den tändande gnistan var införandet av en miljözon för biltrafik i Kraków. Miljözonen innebär bland annat att äldre bilar samt de som drivs med diesel inte får köra runt på Krakóws gator. När den infördes vid årsskiftet utbröt en folkstorm som utmynnade i en namninsamling till en folkomröstning för att avsätta borgmästaren och kommunfullmäktige. Kritikernas tyngsta argumentet var att miljözonen diskriminerar de ekonomiskt svaga. Men de nöjde sig inte med att få till stånd en namninsamling, utan de överklagade (tillsammans med Małopolskies vojvodskap) införandet av miljözonen till förvaltningsdomstolen i Kraków. Till kritikernas stora besvikelse gav förvaltningsdomstolen dock kommunen grönt ljus för miljözonen.

Det är mycket möjligt att namninsamlingen fick draghjälp av detta domslut, ty dess utfall blev till slut förvånansvärt voluminöst. Och av den anledningen tillkännagavs det igår att Kraków ska hålla en folkomröstning om borgmästarens och kommunfullmäktiges framtid den 24 maj.

Det är i det närmaste omöjligt att sia om hur utfallet kommer att bli. Borgmästaren har uppmanat sina anhängare att inte gå till valurnorna, så att valdeltagandet blir så pass lågt att omröstningen ogiltigförklaras. De som hoppas på kunna avsätta borgmästaren består av en brokig skara, med Łukasz Gibała (förloraren i förra borgmöstarvalet) i täten. Gibała är politiskt oberoende, och har tidigare associerats med vänstern. Men i sin avsikt att fälla borgmästaren har han fått draghjälp av oppositionspartiet Lag och rättvisa, som gärna ser att borgmästaren faller då han tillhör Donald Tusks parti Medborgarplattformen. Andra som ivrigt hejar på är det högerextrema partiet Konfederacjia, som på senare tid främst gjort sig hörda genom att piska upp antiukrainska stämningar. Någonstans i periferin finns även Grzegorz Braun, som tillika befinner sig på yttersta högerkanten. Han har främst gjort sig känd genom sina antisemitiska utspel och sin aversion mot Ukraina. Hur Gibała ska kunna tygla dessa krafter i ett möjligt nytt borgmästarval är en gåta. Månne hoppas han på krakowiternas sunda förnuft, men man kan ju tycka att han leker med elden.

Så även om det förfaller råda en sävlig och harmonisk stämning i Kraków, kan jag meddela att skenet bedrar. Och det i allra högsta grad.


Dagens anteckning – 18 februari 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 3 minuter)

“Här har du inget att hämta”, förefaller den stiliga äldre damen i sin pälsmössa med dramaten i släptåg, säga till en yngre man i blå väst med ordet “Referendum” tryckt på ryggen. Jag skriver “förefaller”, ty jag står inte tillräckligt nära för att höra deras meningsutbyte, men att döma av damens avvisande gest lär det nog vara något sådant hon just formulerat. Den unge mannen ler lite förläget och hastar vidare i sin jakt på villiga att skriva under hans namninsamling. Ja, nu är det inte hans namninsamling, utan initiativtagaren är den lokala politikern Jan Hoffman, som driver en kampanj för att samla in underskrifter till en folkomröstning som syftar till att avsätta borgmästaren Aleksander Miszalski, som tillhör Medborgarplattformen, alltså Donald Tusks parti. Under några få dagar har namninsamlingen fått över 40 000 namnunderskrifter. För att det ska bli tal om en omröstning måste de dock samla in minst 58 000 namn, men kampanjen har satt 100 000 underskrifter som mål.

Det är dock inte bara Jan Hoffman som står bakom kampanjen, utan den består av en brokig skara med sådana som den lokala politikern och affärsmannen Łukasz Gibała med sitt medborgarinitiativ “Kraków dla Mieszkańców, det förra regeringspartiet Lag och rättvisa samt det högerextrema partiet Konfederacja. Trots att dessa grupperingar drar åt olika håll i många andra frågor, förenas de i sin aversion mot den sittande borgmästaren.

Men varför önskar då Jan Hoffman och hans vapendragare en kostsam omröstning? Ett av skälen är den omdebatterade miljözonen, kallad Strefa Czystego Transportu (förkortad SCT, och kan översättas med Ren transportzon). Miljözonen innebär att äldre fordon, eller sådana som drivs med diesel, måste betala en avgift om de vill köra in i Kraków. (Det finns dock många undantag och boende i staden omfattas inte av betalningsplikt.) Sedan miljözonen infördes vid årsskiftet har debatten varit hetsig, för att inte säga aggressiv, och det är uppenbart att det är svårt att vinna polackernas hjärtan om man ger sig på deras bilar.

Men kampanjen innehåller även andra invändningar mot borgmästaren. De menar bland annat att det finns oegentligheter i upphandlingar hos kommunen och att det förekommer en vänskapskorruption i kommunhuset. Likaledes är de kritiska till att kommunens skulder växer i oroande takt. Dessutom lovade borgmästaren i valrörelsen att det skulle hållas en översyn av den tidigare borgmästarens styre, men någon sådan granskning har ännu inte skett. Listan över invändningar mot Aleksander Miszalski kan nog göras längre, men dessa är kanske de viktigaste punkterna i kritiken.

Resultatet av namninsamlingskampanjen är i alla fall att man på gator och torg kan se tusentals unga kvinnor och män med blå västar i jakt på missnöjda invånare. Vissa krakowiter verkar fråga sig varifrån medlen till den omfattande insatsen kommer, och givetvis cirkulerar det rykten om ljusskygga aktörer. Dessa rykten har dessvärre även spätts på av borgmästaren, som har antytt att allt inte går rätt till i kampanjen, och givetvis har han fått svar på tal av kampanjens initiativtagare. De menar att pengarna till dem som samlar in namnen kommer från Gibała, samt att det är en gräsrotsrörelse som består av missnöjda krakowiter. Och debatten mellan de båda lägren tycks bara bli smutsigare och hetsigare för varje dag som går.

Vartåt detta barkar vågar jag inte förutspå, men stämningen i allra högsta grad grälsjuk. Och man kan ju även undrar om Gibała, som förlorade i förra valet mot sittande borgmästaren, verkligen gynnas av att så öppet liera sig med exempelvis Konfederacja. Hur goda ser egentligen hans chanser ut att vinna i ett möjligt nytt val?

Nej, med den bistra atmosfär som råder i staden gör man klokt att fly till Wisłas strand och låta blicken följa hur hon oförtrutet fortsätter att flöda genom landskapet. Vem än borgmästaren månde vara.


Dagens anteckning – 14 februari 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Kung Bure har återvänt till staden, och sin vana trogen strösslar han små vita kristaller omkring sig, som välvilligt fångas upp av trädens grenar, buskagens burriga fysionomier och markens upphöjda tuvor. Våren har, för denna gång, färdats till varmare breddgrader. Lämnat staden åt sitt öde.

Genom Planty vandrar paren arm i arm, under paraplyer som pryds med snöns vita kostym. En skotsk terrier traskar lite villrådigt över den vitklädda gräsmattan. Med sina tassavtryck bildar han en slags hundens tankemönster, omöjlig att avkoda för ett mänskligt öga. Terriern nosar, prövande tycks det som, på de färska snöflingorna. På dess svarta nos och päls landar snöflingor, men lika fort som de landade smälter de bort av hans varma kropp.

Vid Wawel syns en spårvagn upptagen med sina vardagliga göromål, så som att kränga längs sitt invanda spår och beslutsamt skramla över korsningarnas växlar. En cyklist slirar fram över kullerstensgatorna, på jakt efter den vår som härbärgerade häromkring bara igår.

Wisłas svarta kropp skär som brukligt genom staden, ännu är hon inte klädd i is. Hos henne färdas snöflingorna något hastigare, som om de jäktade någonstans. Kanske till ett kärleksmöte någonstans vid flodens strand. Ett snöflingornas tillhåll som snart glöms av tö.

Detta är vad jag lyckas fånga, när jag hastar genom staden i mina lågskor, med snöflingorna fästa i min lugg. Ögonblicksbilder som frambringar den art av njutning som bara åsynen av en stad man älskar kan ge.

Men lite tveksam känner jag mig ändå till vinterns oväntade omfamning.


Dagens anteckning – 23 januari 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

ROTUNDA står det ovanför porten till ett modernistiskt hus ett stenkast från Błonie. Bokstäverna, som en gång nog hade en klarröd glans, har nu ådragit sig en mer sjaskig rosa ton. På nederkanten av n:et har det till och med rostat upp ett litet hål. Huset med skylten ROTUNDA har nämligen fått stå som en bortglömd skugga under ett helt decennium. Men under sina glansdagar var den en kulturinstitution som var vida känt.

Studentklubben Rotunda slog upp portarna efter andra världskriget, och man blev snabbt en vittomtalad institution i Krakóws kulturliv. På 1950-talet lyckades man locka till sig kända jazzmusiker från hela världen och bland de mest namnkunniga finner man pianisten Dave Brubeck, som framträdde där 1953. Men kanske var Rotunda alldeles för välbesökt, ty bara något decennium efter att studentklubben öppnats, bommades den igen för renovering. Portarna skulle stå stängda i åtta år innan man 1976 slog upp dem igen. Invigningsfesten lär ha varit spektakulär, med en sex timmar lång föreställning. Till råga på allt ska ridån ha fastnat mellan två av akterna, och kalabalik uppstod.

Efter att Rotunda hade återinvigts efter renoveringen skulle man också arrangera en jazzfestival, Jazz Juniors, som tillhör en av landets äldsta festivaler av detta slag, som dessutom anordnas än idag. Under 1970-talet anordnade Rotunda flera kulturarrangemang av skiftande karaktär, så som filmfestivaler, teaterfestivaler, kabaréfestivaler och så vidare i nästan all oändlighet. Klubben fungerade också som en mötesplats mellan gymnasieelever, studenter och framtida arbetsgivare. Och denna bredd på olika evenemang kan kanske också vara förklaringen till varför Rotunda överlevde 1980-talet, då undantagstillståndet begränsade deras öppettider samt vilken verksamhet som tilläts. Dessutom hade klubben inga problem att locka till sig unga, trots att intresset under den tiden minskade för andra studentklubbar.

En av de kanske mest omtalade verksamheterna kan möjligen var deras diskotek, som man ställde till med varje torsdag, lördag och söndag. Besökarna på Rotundas diskotek bestod inte bara av studenter från Jagellonska universitet, utan lockade även till dig andra lycksökare, som jag till exempel.

Ja, det är nämligen helt möjligt att det var just diskoteket på Rotunda jag bevistade, när jag som student på studieresa i slutet av 1990-talet var i Kraków för allra första gången. Jag har ett mycket luddigt minne av hela tillställningen, men det var ganska mörkt. Någon som bjöd upp en av mina vänner luktade en blandning av för mycket after shave och någon annan slags sprit man hellre inmundigar än duttar på hakan. Musiken minns jag inte heller, men det är troligt att det inte var min min melodi, så att säga.

Nåväl, låt oss lämna minnenas boulevarder och ta oss till 2016 då man återigen stängde Rotunda för renovering. Men åren gick och ingenting hände. Tills nu, då man äntligen tagit upp hammaren, spiken och en massa verktyg som väsnas för att renovera Rotunda. När den återinvigs ska den enligt Jagellonska universitetet fyllas med kultur och verka som en bro mellan studenter, arbetsgivare, kulturaktörer och intresserad allmänhet. Och det är också något som fattas oss här i Kraków, så låt oss hoppas att det inte dröjer för länge innan man slår upp portarna igen.


Dagens anteckning – 20 januari 2026

Category: by sophie engström
Tags: , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Egentligen målar den ett ganska vackert sken på himlen. En rosa ton, som påminner lite om färgen på kinden hos en nyfödd. Och diset runt omkring bidrar också till att skapa en känsla av att något drömskt, ja, nästan magiskt, gömmer sig däruppe på himlen. Men det enda som gömmer sig i det rosa skimret är en röra av olika illasinnade partiklar. Kraków har, med andra ord, återigen drabbats av smog. Faktum är att det är flera år sedan Kraków hade så dålig luftkvalitet som staden kommer att ha närmaste dagarna.

Orsaken till den dåliga luftkvaliteten går bland annat att finna i att det fortfarande finns hushåll i Kraków som eldar med kol för uppvärmning. Sedan 2019 har man dock lyckats minska andelen hus som värms med koleldning, men det finns alltså fortfarande några områden där man eldar med kol.

De koleldande hushållen i Kraków är dock inte ensamt skyldiga, utan de har fått god hjälp av kranskommunerna, där andelen hus som eldar med kol är högre än den i staden. I många av dessa kommuner har man inte heller infört strängare bestämmelser mot koleldning, vilket och har lett till att det ständigt blossar upp gräl mellan Kraków och de omkringliggande byarna.

Men det är inte bara koleldningen som är boven i den dåliga luftens drama, utan även industrin, den kyliga luften, avsaknad av vind samt givetvis biltrafiken. Och det senare är just nu en het potatis i Kraków, ty staden införde den strängaste miljözonen i Polen den första januari i år. Bestämmelsen innebär bland annat förbud mot att äldre bilar får köras inom kommunen. Det finns flera undantag för dem som är skrivna i Kraków, men de som kommer från kranskommunerna får snällt stanna hemma om de har en bil som är äldre än 15 år. Miljözonen kallas för SCT, vilket är en förkortning av Strefa Czystego Transportu, vilket betyder “Ren transportzon”.

Förbudet har sålunda lett till att Kraków och kranskommunerna fått ytterligare ett trätoämne. Bland annat har invånare i omkringliggande byarna stämt Kraków då de anser att miljözonen är diskriminerande. Ett domslutet i ärendet kommer att tillkännages om någon dag. Andra aktivister har istället ägnat mycket tid att montera ner de skyltar som informerar om miljözonen, och en annan grupp ägnar sig åt att försöka skapa opinion genom att fylla Kraków stads Facebooksida med diverse glåpord. De senare har idag dessutom fått vatten på sin kvarn, då de menar den dåliga luftkvaliteten är ett bevis på att miljözonen är värdelös. Hur de kommer fram till en sådan slutsats är dock för mig höljt i dunkel.

Nåväl, diskussionen om miljözonen existens och koleldning lär fortsätta. Glåpord kommer att hagla och demonstrationer kommer att anordnas. Själv sitter jag och jämför för- och nackdelar med olika luftrenare.


Bildens källa.


Dagens anteckning – 10 december 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Ungefär samtidigt som gästerna på Nobelbanketten år 1989 intog sin måltid, och kanske exakt då som författaren Camilo José Cela höll sitt tacktal och prisade nobelmiddagens delikata smakförnimmelser, stupade Lenin mot marken i Nowa Huta. Ja, det var nämligen på den dagen, den 10 december 1989, som demonstranterna efter flera veckors, eller snarare års, protester äntligen lyckades få den förhatliga härskaren bortkörd från torget i centrala Nowa Huta. Och det var något av en bedrift, ty monumentet vägde tillsammans med sockeln över 150 ton, och var den största statyn över Lenin i Polen.

Lenins bistra uppsyn hade dock bara fått stå på torget och blega surmulet mot omvärlden i lite mer än 16 år sammanlagt, och under den tiden var han aldrig särskilt omtyckt. En av orsakerna till att han var så illa omtyckt var givetvis på grund av att de boende i Nowa Huta aldrig hyste varit särskilt varma känslor för det kommunistiska styret. Dessutom hade myndigheterna huggit ner alla träd och dragit upp alla de älskade rosorna ur rabatterna för att bygga monumentet.

Idag cirkulerar det fortfarande flera legender om vad invånarna i Nowa Huta sa, och i vissa fall gjorde, med monumentet för att visa sitt missnöje med Lenin. Till vardags kallades statyn för “King Kong” eller “Godzillan i Nowa Huta”, men det fanns säkert fler mindre rumsrena tillmälen för att omtala monumentet. Bland de mest innovativa lösningarna att smäda monumentet återfinns den om att smeta in statyn med vänderot, även kallad valerian, vars sötsliskiga doft tydligen lockar till sig katter. Någon hundägare ska också ha lärt sin hund att skälla på statyn. Och så vidare.

Bara några år efter att monumentet hade avtäckts riktades det också ett sprängdåd mot statyn, men eftersom monumentet var så stabilt lyckades förövarna bara åstadkomma några skråmor på sockeln. Dessvärre skadades några boende och den materiella förödelsen på de omkringliggande husen var desto större. Ytterligare några år senare, i april 1982 och mitt under det undantagstillstånd som införts i Polen för att förhindra Solidaritets protester mot regimen, försökte demonstranter sätta eld på Lenin. Men som ni säkert förstår påverkade detta tilltag inte monumentet överhuvudtaget.

Men sju år senare var alltså tiden ute för Lenin i Nowa Huta. Han lyftes av från sin piedestal och fördes bort, till folkets jubel. Under tre år stod Lenin på ett lager i Kraków, innan den svenske affärsmannen Bengt Erlandsson köpte monumentet och lät ställa upp det i sin temapark High Chaparral i Värnamo. Och där står, mig veterligen, denne surmulna Lenin än idag.