viewpoint-east.org

De här envetna, eller måhända enerverande om ni så vill, anteckningarna brukar försöka uppehålla sig kring sådant som leder bort tankarna från samtidens olika obehag. Men idag måste vi dessvärre behandla ett av dessa mindre angenäma företeelser som vår tid för med sig. Vi måste nämligen ägna en stunds uppmärksamhet åt kaninen Marcyś.

Det var i februari i år som hela Kraków, ja, faktiskt hela Polen, med förskräckelse fick kännedom om en gruvlig upptäckt. I en park i centrala Kraków hittade några förbipasserande en liten kanin som var illa däran. Det stod klart för upphittarna att kaninen hade utsatts för misshandel och tortyr. De beslutade sig därför för att ta kaninen till djurskyddet, vilka snart kunde konstatera att den lilla kaninen svävade mellan liv och död. Den hade fått sina öron avskurna. Den hade bränts och fått flera sticksår över hela kroppen.

Arbetet med att försöka rädda den lilla kaninen inleddes direkt, och veterinärerna gjorde allt för att kaninen skulle räddas. Men tillståndet blev kritiskt och efter flera operationer beslöt man för att amputera kaninens bakbenen. Hela Polen höll andan. Skulle lille Marcyś klara sig?

Och efter en tid såg det faktiskt ut som om veterinärerna hade lyckats. Marcyś blev utskriven och hamnade i det bästa tänkbara hemmet, ett härbärge för kaniner som drivs av eldsjälen Kasia. Under den första tiden i sitt nya hem såg Marcyś lite vilsen ut och pälsen skvallrade om att kaninen inte mådde så bra.

Men snart gjorde Marcyś enorma framsteg. Efter bara någon vecka kunde man på Facebook se hur kaninen hoppade fram på det tultande vis som kännetecknar någon som förlorat sina ben. Men det var inte fråga om annat än att Marcyś var lycklig. Så lycklig som en kanin kan bli.

Under tiden gjorde polisen en insats för att hitta Marcyś plågoande, men man saknade spår. Polackerna är som bekant ett envist folk och man gav sig inte utan startade en insamling till ersättning för de tips som kunde leda till gärningsmannens gripande. På bara några dagar samlade man in 13 000 PLN (c:a 37 000 kronor). Och med dessa tips kunde polisen gripa förövaren.

Det visade sig vara en 21-åring med ett lika sargat inre som Marcyś kropp och sinne. Men domstolen fann inga förmildrande omständigheter, utan 21-åringen dömdes till fem månader i fängelse, 10 000 PLN (c:a 26 000 kronor) i skadestånd till djurskyddet och för veterinärskostnader samt ett förbud mot att äga och arbeta med djur i 15 år. Nog fanns det de som tyckte det var ett klent straff, men sanningen att säga var domen, alltså förbudet mot att äga eller ha hand om djur, det högsta som finns i polsk lagstiftning.

Hemma hos Kasia fortsatte Marcyś att göra framsteg och varje dag kunde vi följare njuta av nya bildbevis på att kaninen hade fått det liv den förtjänade. Och från hela Polen strömmade presenter, såsom hö, filtar, leksaker och mycket mera, in till Kasias härbärge för kaniner. Lyckan tycktes fullständig och det var nog många av oss i Polen som drog en lättnadens suck.

Men igår förbyttes glädjen mot sorg. Kasia meddelade nämligen att lille Marcyś hastigt hade gått bort efter en operation. Hans svaga kropp orkade helt enkelt mer. Med andra ord var det en slags komplikation efter misshandeln. Och Marcyś var borta.

Det är oklart hur många i Polen som fällde en tår igår, men det var säkerligen många som kände bedrövelse över att lille Marcyś inte fick fler lyckliga dagar i sitt nya hem hos Kasia.

Men fallet med Marcyś har ändå lett till att frågan om djurrätt blivit mer allmänt diskuterad i Polen och flera brister i skyddet av djur har blottlagts. En klen tröst, jag vet, men trots allt en början och bådar gott för djuren och väl så för deras framtid.

Källan till bilden på Marcyś:
https://www.facebook.com/profile.php?id=61552290084776

Under träden i Henryk Jordana-parken i Kraków råder ett osedvanligt lugn. Några ligger på en picknick i gräset och dåsar i hettan. Andra har spänt upp en hängmatta mellan träden. Några sitter på bänkarna och samtalar i sävlig sommarton. Under terminerna brukar parken soliga och varma dagarna befolkas av studenter från universitetet. De syns ofta djupt försjunkna i sina mobiler, snarare än kurslitteratur, och det vanligaste förekommande ljudet kommer från någon reel som studenterna visar för varandra och som möjligen roar för stunden. På helgerna byts däremot sorlet ut mot ett annat slag, då parken nämligen intas av barnfamiljer, med tillhörande aktiviteter som alstrar en polyfonisk ljudbild bestående av bollekar, cykletramp, tjut och skratt, eller bara skrik i största allmänhet.

Men idag har alltså ett sällsynt stiltje lagt sig över parken. Studenterna är antingen upptagna med sina tentor eller så har de redan gett sig av. Och barnfamiljerna syns inte heller till, eftersom det är skolavslutning först imorgon. Det är därför ingenting som stör mina tankebanor och jag låter dem därav färdas iväg till begynnelsen.

Ja, nu menar jag inte begynnelsen av allt, utan just begynnelsen av parken Henryk Jordana-parken. Till sitt yttre ser den kanske ganska oansenlig ut, men dess historia är faktiskt unik. Parken tillhör nämligen en av de första i sitt slag. Bakgrunden är att en läkare vid namn Henryk Jordan (1842-1907) kom med en idé att anlägga en offentligt park med betoning på fysisk aktivitet och även lekplatser för stadens barn. Vid förra sekelskiftet betraktades parker som en mötesplats för vuxna, där de förväntades spankulera runt och socialisera sig med varandra, lyssna på med musik eller gå till någon inrättning i parken där det serverades alkohol. Förlagan till dessa parker var exempelvis den legendariska parken Prater i Wien. Henryk Jordana tyckte inte att den typen av parker gav starka, friska och lyckliga människor, därför tog han initiativet till att skapa en ny slags park, som slutligen hade invigningen år 1889.

I parkens barndom arrangerades därför ofta olika lekar både för barn och vuxna. Man inrättade även tennisbanor, en swimmingpool och ishall. Därtill anlade man en labyrint, och några år efter att parken invigts upprättade man en skulpturpark med byster av kända vetenskapsmän, författare och andra kända polacker. Samt en byst föreställande Henryk Jordana, som givetvis har fått en plats i hjärtat av parken. Idag finns dock varken swimmingpoolen eller ishallen kvar, med däremot tennisbanorna, en liten del av labyrinten samt givetvis skulpturerna.

Och jag skulle också vilja tillägga att än idag utgör aktivitet, med betoning på glädje och fritid, en hörnsten i parkens karaktär.

I Planty råder det för denna årstid en osedvanlig tystnad. Fåglarna verkar hålla andan och bara några små försiktiga visslingar hörs från trädkronorna. Inte heller hörs skrålande turister eller gnolande gatumusikanter. Ett kyligt väderomslag har nämligen gjort att våren tycks ha satts på paus. Men som så ofta i Kraków ser det bara lugnt ut på ytan, ty någonstans inne i stadens väsen ruvar en ilska. Den har dock ingenting med de kyliga vindarna att göra. Nej, det handlar om hur borgmästaren Aleksander Miszalski sköter sitt uppdrag. Det råder, för att uttrycka sig milt, mycket olika åsikter huruvida han lämpar sig som borgmästare. Faktum är att hela kommunfullmäktige är ifrågasatt.

Många menar att borgmästaren är slösaktig med pengar och att han dessutom lovar runt men håller tunt. Men den tändande gnistan var införandet av en miljözon för biltrafik i Kraków. Miljözonen innebär bland annat att äldre bilar samt de som drivs med diesel inte får köra runt på Krakóws gator. När den infördes vid årsskiftet utbröt en folkstorm som utmynnade i en namninsamling till en folkomröstning för att avsätta borgmästaren och kommunfullmäktige. Kritikernas tyngsta argumentet var att miljözonen diskriminerar de ekonomiskt svaga. Men de nöjde sig inte med att få till stånd en namninsamling, utan de överklagade (tillsammans med Małopolskies vojvodskap) införandet av miljözonen till förvaltningsdomstolen i Kraków. Till kritikernas stora besvikelse gav förvaltningsdomstolen dock kommunen grönt ljus för miljözonen.

Det är mycket möjligt att namninsamlingen fick draghjälp av detta domslut, ty dess utfall blev till slut förvånansvärt voluminöst. Och av den anledningen tillkännagavs det igår att Kraków ska hålla en folkomröstning om borgmästarens och kommunfullmäktiges framtid den 24 maj.

Det är i det närmaste omöjligt att sia om hur utfallet kommer att bli. Borgmästaren har uppmanat sina anhängare att inte gå till valurnorna, så att valdeltagandet blir så pass lågt att omröstningen ogiltigförklaras. De som hoppas på kunna avsätta borgmästaren består av en brokig skara, med Łukasz Gibała (förloraren i förra borgmöstarvalet) i täten. Gibała är politiskt oberoende, och har tidigare associerats med vänstern. Men i sin avsikt att fälla borgmästaren har han fått draghjälp av oppositionspartiet Lag och rättvisa, som gärna ser att borgmästaren faller då han tillhör Donald Tusks parti Medborgarplattformen. Andra som ivrigt hejar på är det högerextrema partiet Konfederacjia, som på senare tid främst gjort sig hörda genom att piska upp antiukrainska stämningar. Någonstans i periferin finns även Grzegorz Braun, som tillika befinner sig på yttersta högerkanten. Han har främst gjort sig känd genom sina antisemitiska utspel och sin aversion mot Ukraina. Hur Gibała ska kunna tygla dessa krafter i ett möjligt nytt borgmästarval är en gåta. Månne hoppas han på krakowiternas sunda förnuft, men man kan ju tycka att han leker med elden.

Så även om det förfaller råda en sävlig och harmonisk stämning i Kraków, kan jag meddela att skenet bedrar. Och det i allra högsta grad.