viewpoint-east.org

(Läsningstid: 4 minuter)

En liten grå pudel springer lite oroligt i cirklar. Med nosen i vädret söker den ängsligt efter sin matte, som står bara ett stenkast bort och resultatlöst lockar på hunden. Kanske är hunden både blind och döv, ty den uppmärksammar matte först när hon fångar in den och sätter på kopplet. Förutom denna vardagliga, men något förbryllande, scenen är det lugn idag i Bednarski-parken i Podgórze. På helgerna brukar dock ljudbilden var en helt annan, när stora skaror brukar ta sin tillflykt till parken. Men idag hörs inga barn stoja i lekparken, och parkens alla bänkar gapar tomma efter det lätta försommarregnet.

Bednarski-parken har givetvis inte alltid varit en plats för rekreation. Under senare delen av medeltiden inrättades här ett stenbrott, varifrån man flyttade stora block till uppbyggnaden av flera av Krakóws mest kända byggnader. Stenar från stenbrottet återfinns därför bland annat i Wawelkaterdralen, universitetetsbyggnaden Collegium Maius, flera kyrkor så som Mariakyrkan på Rynek główny och S:t Andreaskyrkan för att bara nämna några. Stenblock ingick även i den stadsmur som omgav staden fram till österrikarna rev den på 1800-talet.

Stenbrottet var i bruk till slutet av av 1800-talet, och ganska omgående efter att det stängts höjdes röster för att platsen skulle göras om till en park. Initiativtagare var Wojciech Bednarski, en rektor samt satt i Podgórzes kommunfullmäktige (Podgórze var vid den tidpunkten en egen stad). Ett stort problem var att marken inte hade någon bra jordmån för växtlighet, men Bednarski såg till att skrapa ihop finanser för att forsla dit jord samt även växter. Den 19 juli 1896 invigdes sålunda parken med pompa och ståt och 20 år senare skulle den uppkallas efter Bednarski. Som fotnot kan musiknörden förresten tillägga att en saltgruvsorkester från Wieliczka lär ha framträtt i parken varje helg under de första åren efter invigningen. Det är inte utan att man skulle vilja göra en tidsresa för att höra deras repertoar.

Nåväl, precis som nästan varje plats i Kraków förfogar Bednarski-parken över en alldeles egen legend. Det sägs nämligen att adelsmannen Pan Twardowski höll till i området kring parken någon gång under 1500-talet. Pan Twardowski var en mycket driven person, skulle man kunna kunna säga med dagens vokabulär, och han ville till varje pris uppnå ära och rikedom, men helst helt utan knog. Därför ingick han ett avtal med djävulen, i vilket han lovade att följa med till helvetet i utbyte mot rikedom och välstånd. Men Pan Twardowski var som sagt driven, och väldigt slug, så han lyckades få in en klausul i pakten med djävulen om att Pan Twardowski bara skulle tas till helvetet när han befann sig i Rom. Vad djävulen inte visste var att Pan Twardowski inte alls hade för avsikt att resa till Rom. Under flera år levde Pan Twardowski därför ett liv i sus och dus, bland annat i det som idag utgör Bednarski-parken. Men en dag tog Pan Twardowski in på ett värdshus som hette Rom, och vips var djävulen framme för att kräva sin del av avtalet. På vägen ner mot helvetet bad Pan Twardowski oupphörligen till jungfru Maria och det blev tydligen för mycket för djävulen för han dumpade Pan Twardowski på månen, där denne lär uppehålla sig än idag och enligt källor ska han blicka längtansfullt ner mot jorden. Ja, kanske ser han till och med hela vägen till Bednarski-parken.