Det ettriga surret kommer närmare och närmare och så plötsligt är det precis bakom mig, där jag står i vägrenen och kontemplerar över en liten humla som somnat (möjligen med partikeln “in”) bland kronbladen i en vallmo. “Uwaga!”(“Se upp!”), ropar nu den surrande varelsen som är iklädd tighta cykelkläder, som inte utelämnar mycket åt fantasin, och lika snabbt som han dök upp ilar han nu förbi mig på sin cykeln. Ja, som ni redan förstått rör det sig om en av Polens alla snabbtrampande fritidscyklister som precis susat förbi mig.
Ty i Polen tillhör praktiskt taget alla cyklister den snabbtrampande sorten. Tillika är det alltså brukligt att svida sig enligt normen för en snabbtrampande cyklist. Det ska alltså vara åtsittande plagg i lycra och gärna med tillhörande debal för något företag så att man verkligen ser ut som en tävlingscyklist. Och inte tycks det bekomma om man råkar ha en figur som inte riktigt gör sig i dessa plagg. Tajt ska det vara om man cyklar, tycks devisen lyda här. Det förefaller dessutom nästan som om det är en polsk sedvänja att all typ av motion utomhus sker på en cykel. Löpning är som regel inte lika allmänt förekommande.
Att motionscykling, iklädd avslöjande cykelkläder likt en tävlingscyklist, är något av en folksport i Polen är dock ingen slump. Förklaringen till detta förhållningssätt torde gå att finna i den polska cykeltävlingen “Polen runt” (Tour de Pologne) som är något av en nationell angelägenhet. Första gången tävlingen arrangerades var 1928, med den franska Tour de France som förebild. 71 cyklister skulle trampa Polen runt, alltså ungefär 1 500 kilometer, och det på fyra dagar. Tävlingen blev en succé och den återkom varje år fram till andra världskrigets utbrott, då den av förklarliga skäl inte kunde arrangeras. Men det skulle faktiskt bara dröja två år efter krigets slut innan tävlingen kunde återupptas och den har allt sedan dess varit en kär angelägenhet som engagerat nästintill varje polack. Och som sagt har cykeltävlingen, med dess udda estetik, också inspirerat alla polska motionscyklister. Av den anledningen trampar hart när varje cyklist jag möter geschwint och som om det gällde livet.
På helgerna är det många motionscyklister i Kraków som trampar ut till Tyniec i bruklig raketfart. Väl i Tyniec hoppar man av från sin cykel och trippar på sina cykelskor (klick-klack hörs det från dem) och med hjälmen på huvudet in på bryggeriet för att köpa en öl, eller två. Efter att ha inmundigat dessa öl hoppar man galant (nåja, det tycks i alla fall vara föresatsen) upp på cykeln och trampar ivrigt iväg mot horisonten och Kraków, där någon sorts osynlig mållinje förfaller vara uppsatt.
