viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 1 november 2024

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Idag är det allhelgonadagen i Polen vilket är en röd dag. De flesta polska familjer har haft en hektisk dag, när de har färdats mellan olika kyrkogårdar för att städa och tända ljus på framlidna släktingars gravar, i en ömsint hälsningar till de som bar fram dåtidens nutid. Annars verkar vår santid främst fixerad vid vår tid samt möjligen framtiden, och de döda göre sig icke besvär. Men om man tillhör den lätträknade skara som lyssnar på klassisk musik är de döda liksom ständigt närvarande i livet, och då genom musiken.

Den enda olägenheten med att uppehålla sig så mycket vid döda människors musik, är att man aldrig får tillfälle att träffa dessa frambringare av tonkonst. Till exempel vore det väldigt trevligt att träffa Felix Mendelssohn (1809-1847), denna renässansmänniska som både skrev egen musik, framförde andras, skrev ljuvligt vackra texter och målade fascinerande akvareller. Tänk er en dag med honom!

Och som av lycklig slump har någon skrivit om just en sådan dag! A Day with Felix Mendelssohn Bartholdy, som går att finna gratis på Gutenberg, är skriven av en viss George Sampson. Vem som döljer sig bakom detta namn är inte helt lätt att svara på. Gutenberg uppger att författaren levde mellan 1873-1950, men den referensen är ganska dåligt underbyggd. Den George Sampson som levde under den angivna tiden var litteraturhistoriker, och ovanstående titel går inte att finna bland hans alster. Kanske skrev han verkligen novellen om en dag med Mendelssohn, eller så fanns det månne en annan George Sampson, som verkligen levde på Mendelssohns tid och träffade tonsättaren? Eller är det en efterkonstruktion? Gutenberg är förtegen om dylik information. Ett trevligt litet mysterium.

Nåväl, bokens berättare är en brittisk sångare som söker upp Mendelssohn i hans hem i Leipzig. Under en dag får vi stiga in i Mendelssohns värld där vi får höra typiska musikeranekdoter, diskutera Mendelssohns arbete med att återintroducera den då nästan bortglömda Johann Sebastian Bach på reportoaren, lyssna på valda delar ur Mendelssohns oratorium Elias (Op. 70, MWV A 25), titta på akvareller av Mendelssohn och så vidare och så vidare. Dessutom får vi stifta bekantskap med en energisk och uppspelt Robert Schumann (1910-1856), innan vi fulla av intryck raglar ut från Mendelssohns hem till Leipzig stadsliv.

Vilken upplevelse, eller hur?


Från den inskannade versionen av novellen.


Lvivs nya musikaliska hjärta

Category: by sophie engström, krönika, music
Tags: , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Haydn. Ja, det var honom jag tyckte att 2018 skulle låta sig inspireras av. Denne kreativa mästare, med sina mycelliknande kreationer som hade en tillsynes oändlig förmåga att föröka sig. Och det kändes därför extra ödesmättat att årets första konsert inleddes med just Haydn, framfört av Collegium Musicum Orchestra i Orgelsalen.

Haydns symfoni nr 59, även kallad Feuer (Eld) är vackert och betraktas som ett tidigt verk (skrevs 1769). Det är väl främst sista satsen som får det att bränna till. Här ställs det höga krav på trä- och bläckblås. Jag tyckte att hornen klarade det bra, eftersom jag utgår ifrån att det är ett förträffligt svårspelat instrument. Dirigenten Theodor Kuchar hade dessutom ett mycket sympatiskt och inspirerande sätt att leda orkestern, vilket spred sig via tonerna till oss åhörare.

Kvällens stora stjärna var dock violinisten Noah Benedix-Balgley. Orkestern och han lämnade inte ett öga torrt efter att de briljerat med Mozarts violinkonsert nr 5.

Men trots detta, var kvällens största behållning avslutningen, Mendelssohns nionde stråksymfoni (MWV N 9). Det hördes att kvällens gästdirigent drillat orkestern under repetitionerna så att det skulle sitta perfekt. En viss nervositet kunde vi i publiken därför skönja efter pausen, men den spolades bort när kvällens solist plötsligt steg in och tog plats bland violinisterna. Ganska snart var de spända ansiktsuttrycken borta, och de hade förbytts mot roade leenden. Och med vilken bravur orkestern tog sig an denna symfoni! Hela publiken fångades in bland tonerna och snart var vi alla sammanflätade med detta vackra partitur, som Mendelssohns nionde symfoni är. Det låter så vilseledande enkelt, men det är just när det låter som enklast som det tycks som svårast.

Hjärnorna bakom Collegium Musicum, Taras Demko och Ivan Ostapovitj, har tagit över ledarskapet för Orgelsalen. Det bådar gott inför framtiden och i synnerhet 2018. Lvivs stadshus gör därför en fenomenal insats genom att stödja de här krafterna i Lviv. Det är precis vad vi behöver, en fast scen för Collegium Musicums energi, som definitivt kommer fortplanta sig ut bland stans alla nervceller. Det var därför extra trevligt att åter skönja borgmästaren, Andrij Sadovyj, i publiken.

Jag tror nog att vi alla lyfter på våra imaginära plommonstop, för konsertens gäster, musiker, arrangörer och för Lvivs stad.