… L’viv Autumn 2012
-
Behövs en ukrainsk kvinnohistoria?
Publicerad:
Läsningstid: 2 minuterUnder rubriken Behövs en ukrainsk kvinnohistoria? föreläste Oksana Kis (forskare vid Katolska universitetet i Lviv) om kvinnors plats i den ukrainska historien. Tisdagens föreläsning skedde på bokhandeln Ye. Oksana Kis diskuterade var de ukrainska kvinnor var i de avgörande ögonblicken i Ukrainas historia. Vad gjorde de t.ex. när kristendomen introducerades? Var de involverade när kosackerna lade grunden till den ukrainska nationen? Vad hände under den kommunistiska tiden? Var fanns kvinnorna då? Och hur har de olika bilderna av den ukrainska kvinnan sett ut?
Kvinnohistoria, eller Herstory som det också kallas, är en inriktning med anor. När jag själv började studera genusvetenskap tyckte jag att det var en ganska mossig forskning, och jag saknade helt intresse för den. Under tisdagens föreläsning på bokhandel Ye i Lviv funderade jag således onekligen på om den typen av kvinnoforskning som Oksana Kis bedriver är intressant, utanför den ukrainska kontexten, och svaret blev att den självklart har en viktig betydelse för den fullständiga förståelsen för den centraleuropeiska och den ukrainska kontexten. Oksana Kis knyter samman det ukrainska nationsbildandet med olika hjältinnor i den ukrainska historien. Det känns egentligen ganska främmande för mig att i dagsläget bedriva en forskning som knyter samman kvinnors historia och narrativitet med nationsbildandet, men det kanske snarare beror på att den nationella identiteten är inte är lika viktig för en svensk. För Oksana Kis är det däremot viktigt att genom kvinnors plats i nationsbildandet förstå deras specifika erfarenheter, och hur det lett fram till dagens ukrainska syn på kvinnor, feminism och jämställdhetsfrågor.
Jag måste medge att jag känner en djup tacksamhet över att Oksana Kis finns och att hon bedriver sin forskning, trots att hon har haft många motgångar. Det finns mycket att mer att förtälja, men hoppas att jag kan få återkomma till det efter att jag fått en intervju med Oksana Kis.
-
Ukrainsk julkänsla
Publicerad:
Läsningstid: 2 minuterJuletid i Lviv är helt enkelt en underbar tid, med massor av musik och festligheter. Den ukrainska julen inleds den 7 januari och fram till den 19 januari framförs det ofta julsånger i kyrkorna. I söndags framträdde till exempel kören Axios i Carmelite kyrkan (till minne av Ärkeängeln Mikael) i Lviv. Under ledning av körledaren Marta Karapinka framförde kören traditionella ukrainska julsånger.
Till Carmelite kyrkan finns ett kloster och det var klostrets munkar som grundade kören. Vanligtvis medverkar kören på gudtjänsten varje söndag, samt på heldagar. Men Axios är ingen typiskt kyrkokör, utan har ofta konserter utanför kyrkan. De har bland annat varit i Slovakien och Polen samt spelat in filmmusik till en film om ikoner. Kören är dessutom inte professionell, men för en lekman är det väldigt svårt att höra då körens klang är magnifik.
En av körens deltagare är svenskstudenten Stepan Lesnyak och hans favoritsånger är “В господаренька є криниченька”, “Устань, ґаздочку” samt “Коляда-колядка“. Och den sistnämnda ger även mig en mycket speciell ukrainsk julkänsla.
-
Isskulpturer erövrar turister
Publicerad:
Läsningstid: < 1 minutI helgen samlades några av västra Ukrainas bästa skulptörer på Plosha Rynok, för att skulptera fram sina kreationer i is. Så det är uppenbarligen inte bara i Jukkasjärvi som har fattat att is är en given turistmagnet! Och kanske ska det ses som en skänk från ovan att det regnar is idag… eller?
-
Lucia i Lviv anno 2012
Publicerad:
Läsningstid: < 1 minutÅrets luciafirandet i Lviv var hektiskt. Studenterna på Ivan Franko universitetet fick framträda tre gånger – på två företag (Remit och Itera) samt på Lvivs lokal TV, kanal 12. Tyvärr har jag inte lyckats ordna något klipp från TV, men väl hela framträdandet på ett av företagen.
Min egen favorit är framförandet av dikten Tomten av Viktor Rydberg:
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
-
Lars-Erik Larssons Pastoral svit
Publicerad:
Läsningstid: 2 minuterLvivs filharmoni inledde december månad med svenska toner. Under ledning av Ilya Stupel spelade de Lars-Eriks Larssons Pastoral svit. Ett vackert stycke, men personligen hade jag föredragit hans tredje symfoni eller varför inte Förklädd Gud? Till min förvåning presenterade konferenciern dirigenten Ilya Stupel som svensk, och det var för hans skull som de hade ett svenskt tema. Men visst känns hans namn bekant på något sätt, tänkte jag. Dock handlar det inte om musik. 1999 blev blev Ilya Stupel nämligen rikskänd (i Sverige, alltså) då han och hans familj trakasserats av nazister i flera år och tvingades flytta från Vellinge. Stupel är en utmärkt diregent och jag skäms givetvis över att jag inte kände igen hans namn just som dirigent.
Ilya Stupel
Ilya Stupel tog ett säkert tag om Lvivs förträffliga filharmonin när han navigerade dem genom den stundtals tekniskt svåra Pastoral sviten. Även om det var ovana toner för många besökare, var det tydligt att Lars-Eriks Larssons harmonier tilltalade. Vi får hoppas att detta ger filharmonin och besökarna mersmak. Strax efter dundrade Maurice Ravel in och fullkomligt krossade svensken med sin absurdistiska Valse. Inte riktigt rättvist mot Larsson, om ni frågar mig.
Kvällen avslutades med Hector Berlioz Symphonie fantastique. Ett stycke som antagligen gått mig helt förbi, om det inte vore för de två sista satserna. En extra eloge bör dessutom ges till Lviv filharmonins eminenta träblås och pukslagare, vilka som brukligt överträffade sig själva.
-
Sofia Gubaidulina i L’viv
Publicerad:
Läsningstid: < 1 minut“Bättre sent än aldrig” säger ju ett ordspråk, men i vissa fall är det bättre att “inte skjuta upp det till morgondagen som man kan göra idag”. Den 26 oktober förärades nämligen L’viv med fint besök och det är obegripligt varför det tagit mig exakt en månad att skriva om det. Kompositören Sofia Gubaidulina var här och två av hennes verk framfördes av filharmonin. De verk som framfördes var “The Lyre of Orpheus” (2006) för violin, percussions och stråkar, samt “Fakhverk” för bayan, stråkar och pukor. Det senare framfördes av Roman Yusypey. Denne bayanspelare är något utöver det vanliga. Jag hade förmånen att få lyssna till honom när han framförde ett verk av Kancheli för ett år sedan, och hans uttryck är magnifikt!
Roman Yusypey med Sofia Gubaidulina
Jag kunde inte hitta “Fakhverk” på youtube, men ändock ett annat med bayan, stråkar samt cello. Verket kallas Silenzio (1991) och är i fem stycken.













