En dag som denna, när de flesta nog är upptagna med att det smörja kråset med sill och potatis, passar det sig inte att komma dragande med långa och snåriga texter om diverse företeelser som ligger utanför gemene mans intresse. Därav kommer jag dagen till ära bara uppehålla er med att tillönska er särdeles angenäm midsommar, samt komma med ett förslag på vad ni kan göra med all färskpotatis som blivit över sedan ni förlustade er med de olika göromål vid middagsbordet som hör midsommaren till. Imorgon kan ni givetvis lägga kall och skivad potatis på ett knäckebröd med majonnäs och gräslök. Men varför inte ta en tur till det ukrainska, eller snarare lvivianska, köket.
För många år sedan, när jag besökte översättaren Natalja Ivanytjuk och hennes man Andrij, i deras förtrollande värld strax utanför Lviv, blev jag nämligen bjuden på den godaste potatissallad man kan uppbringa. Och detta trots att den är förträffligt enkel att tillreda. Ta den kalla potatisen och skär den i tärningar. Koka samtidigt ett eller två ägg. De måste förstås vara hårdkokta, ty annars blir det ogörligt att hacka dem i småbitar. Hacka därefter dill och blanda alla ingredienserna tillsammans med smetana. Konsistensen ska vara kletig, men inte geggig som svensk potatissallad helst tycks vilja vara. Jag hackar ibland i rädisor, (färsk och inlagd) gurka eller annat som jag kan tycka passa. Smaka av med salt , peppar och en skvätt vinäger.
Svårare än så är det inte.
Varje gång jag lagar, och sedan äter, denna rätt, färdas jag i tanken ut på landsbygden kring Lviv. Det är nästan tyst så när som på några grodor eller möjligen rörsångare som kvacka till från ett vattendrag, vilka i sin tur ackompanjerades av surret av insekter. Och bland detta hör jag givetvis också Nataljas röst. Även om allt bara sker i mitt inre skänker tankarna mig ett särskilt sommarlugn. Kan en midsommarafton bli bättre än så?
