viewpoint-east.org

Category: gender

  • Min ESC-analys: en hyllning till de ukrainska kvinnorna

    Min ESC-analys: en hyllning till de ukrainska kvinnorna

    Läsningstid: 2 minuter

    Jag tittade inte på Eurovision song contest igår, eller rättare sagt, jag såg poängfördelningen. Orsaken till att jag inte tittade är inte ett utslag av någon elitism. Jag blir riktigt upprymd av tanken på att så många människor tycker att det är så roligt med musik. Det är helt enkelt fantastiskt! Men jag har tyvärr inte längre förmågan att titta på den typen av galaporr. Det roar mig inte. Jag förstår att det gör mig till landsförrädare. ESC är ju en svensk nationalsport. Ja, kanske den enda sporten vi har chans att vinna i. Dessutom är det kanske dubbelt hädiskt. Tillställningen var i Kyjiv, med ett svenskt team som styrde spakarna. Helt enkelt ett svensk-ukrainskt samarbetsprojekt. Men inte ens det kunde locka mig till TV-soffan.

    Igår gjorde jag ändå som jag så ofta gör vid ESC-tider, jag följde det på Facebook och Twitter fram till att jag trodde att det var säkert att logga på Youtube. Jag hade planerat att jag skulle komma lagom till den där obskyra telefonleken, som inkluderar tidsfördröjningar, språkförvirring och inte alltför sällan riktiga klavertramp. Men jag kom in för tidigt.

    Jag lyckades till min fasa, och lite glädje, få höra vimsiga Verka, samt bli tvingad att se någon lustigkurres bakdel. Just det senare kunde jag gott vara utan. Så roligt är det inte med rumpor. Lustigkurren håller nog inte med mig.

    Men just som jag trodde jag skulle avlida av tristess äntrade Onuka scenen. Deras inslag visade just på det Ukraina jag älskar. Det där kreativa och kaxiga Ukraina. Den delen av Ukraina som ofta fylls av extremt begåvade och självständiga kvinnor. Kvinnor som vågar. Och gör. Det här står i klar kontrast till bilden av ukrainskorna som semiprostituerade livegna. En bild som tyvärr ofta tittar fram mellan orden på annars normalbegåvade svenskar. Det är nämligen bara en bild som inte alls korresponderar med verkligheten. De tre nissarna som var programledare visade egentligen bara på en avsaknad av kunskap, som dröjer sig kvar i Ukraina, och det är avsaknaden av kunskap om kvinnornas enormt betydelsefulla ställning på den ukrainska kulturscenen.

    Jag upplever det ändå som ett gott omen, att de tre mellanakten framfördes av kvinnor. Visserligen tre mycket olika kvinnor, men de dominerar inom sina egna genrer.

    Lyssna nu till Onuka. Det här är bortom mainstream eller ESC för den delen. Och bortom bilden av ukrainskorna som passiva, viljelösa offer. Ukrainskorna är, och förblir, Europas egentliga hjältar. De leve!

  • Internationella feministdagen, NU!

    Internationella feministdagen, NU!

    Läsningstid: 2 minuter

    En dag som denna, dagen som kallas Internationella kvinnodagen, fylls mitt huvud av motstridiga tankar. Vad gör den här dagen för kvinnorna i Ukraina? Motverkar den verkligen orättvisor och diskriminering? Eller förstärker de kanske just dessa? Här är dagen till en dag där man (och betoning på “man”) hyllar kvinnor för att de är… ja, just kvinnor. Det ges blommor och choklad. Och det dricks champagne. Om du vandrar utan en bukett på stan, får ofta du en ömkande blick. “Stackars, har du ingen man som hyllar dig?”. Överallt ser jag nyfriserade kvinnor med snäva klänningar som balanserar på extra höga klackar med män, som likt käppar, håller uppe kvinnorna. Ja, jag vet. Det var lite elakt.

    Men det är med andra ord väldigt långt ifrån vad jag associerar till Internationella kvinnodagen. För mig, och väldigt många andra, handlar inte denna dag om att jag är kvinna, och att jag ska hyllas för mitt kön. Det är en dag där kvinnors kamp för lika värde sätts i fokus. Och dagen borde fokusera på så mycket mer, som Erika Alm, lektor i genusvetenskap och proprefekt vid Institutionen för kulturvetenskaper på Göteborgs universitet, skriver på Facebook:

    An immodest proposal (taking the cue from voices over timespace): International Women’s Day is hereby International Feminist Day, with a demand on intersectional analyses of cisnormative, heteronormative, racist, ableist, ageist, bodynormative structures, and applauds, applauds, applauds for transformative strategies.

    Ja, låt oss göra om dagen till Internationella feministdagen. På det viset öppnar vi för flera kategoriers orättvisor och diskriminering. För vår dag borde vara en dag när vi tydligt belyser att hälften av jordens befolkning systematiskt diskrimineras och utsetts för orättvisor. Och det stannar inte vid det. Det borde vara en dag där vi kräver full belysning av att det finns många olika markörer som diskrimineras.

    Även om det är gulligt, en chokladask eller en bukett blommor råder inte någon bot på dessa föråldrade fenomen.

    looking out
    Kvinnor är ofta underrepresenterade på maktpositioner i Ukraina. Som exempel kan ges att endast 11% av parlamentets ledamöter är kvinnor. Många kvinnor i Ukraina drömmer om ett mer jämställt land, men alltför få vill kalla sig feminist.

  • Vikingar och kosacker som manlighetssymbol

    Vikingar och kosacker som manlighetssymbol

    Läsningstid: < 1 minut

    Under onsdagen talade Tatiana Bureychak, knuten till Tema Genus på Linköpings universitet, om bilder av vikingar och kosacker för en skara forskare på Etnologiska museet i Lviv. Rubriken för diskussionen var Historiska bilder av manlighet i tvärkulturellt perspektiv: Kosackerna och vikingarna i moderna Ukraina och Sverige och under det ämnet diskuterades olika sätt att närma sig ämnet metodiskt och teoretiskt. Det är kanske lika många likheter som olikheter mellan bilderna av vikingarna och kosackerna och det är dessutom möjligt att vi har olika sätt att förhålla sig till dessa manlighetssymboler/maskuliniteter. Det vore mycket intressant att läsa en större studie i ämnet och tror att Tatiana Bureychaks arbete också skulle väcka stort intresse i Sverige.

    Seminariet arrangerades av institutet för sociologi, antropologi och etnologi samt laboratoriet för socialforskning i Lviv.

    20130612_172450

    20130612_172453

  • Oksana Kis om genusforskning och feminism i Ukraina

    Läsningstid: < 1 minut

    I online tidskriften Kultura Enter finns i det senaste numret en alldeles lysande artikel av Oksana Kis, fristående forskare vid vetenskapsakademin, om situationen för genusvetenskapen och feminismen i dagens Ukraina. Under rubriken “Feminism in Contemporary Ukraine: From “Allergy” to Last Hope” ger hon en både oroande och frustrerande beskrivning av den ukrainska situationen, men hon kan även se att situationen inte är hopplös och hon lyfter fram de internationella kontakterna som extra viktiga för att säkra en positiv utveckling. Läs hela hennes artikel här.

  • Behövs en ukrainsk kvinnohistoria?

    Behövs en ukrainsk kvinnohistoria?

    Läsningstid: 2 minuter

    Under rubriken Behövs en ukrainsk kvinnohistoria? föreläste Oksana Kis (forskare vid Katolska universitetet i Lviv) om kvinnors plats i den ukrainska historien. Tisdagens föreläsning skedde på bokhandeln Ye. Oksana Kis diskuterade var de ukrainska kvinnor var i de avgörande ögonblicken i Ukrainas historia. Vad gjorde de t.ex. när kristendomen introducerades? Var de involverade när kosackerna lade grunden till den ukrainska nationen? Vad hände under den kommunistiska tiden? Var fanns kvinnorna då? Och hur har de olika bilderna av den ukrainska kvinnan sett ut?

    genus1234

    Kvinnohistoria, eller Herstory som det också kallas, är en inriktning med anor. När jag själv började studera genusvetenskap tyckte jag att det var en ganska mossig forskning, och jag saknade helt intresse för den. Under tisdagens föreläsning på bokhandel Ye i Lviv funderade jag således onekligen på om den typen av kvinnoforskning som Oksana Kis bedriver är intressant, utanför den ukrainska kontexten, och svaret blev att den självklart har en viktig betydelse för den fullständiga förståelsen för den centraleuropeiska och den ukrainska kontexten. Oksana Kis knyter samman det ukrainska nationsbildandet med olika hjältinnor i den ukrainska historien. Det känns egentligen ganska främmande för mig att i dagsläget bedriva en forskning som knyter samman kvinnors historia och narrativitet med nationsbildandet, men det kanske snarare beror på att den nationella identiteten är inte är lika viktig för en svensk. För Oksana Kis är det däremot viktigt att genom kvinnors plats i nationsbildandet förstå deras specifika erfarenheter, och hur det lett fram till dagens ukrainska syn på kvinnor, feminism och jämställdhetsfrågor.

    Jag måste medge att jag känner en djup tacksamhet över att Oksana Kis finns och att hon bedriver sin forskning, trots att hon har haft många motgångar. Det finns mycket att mer att förtälja, men hoppas att jag kan få återkomma till det efter att jag fått en intervju med Oksana Kis.