Dagens anteckning – 3 augusti 2026
Category: by sophie engström
Tags: Dagens anteckning, Mölle, Skåne
Vid fågelvikens bad i Mölle råder den slags lugn som nog bara kan uppstå en sommardag i augusti. Familjer som tillsammans släntrar ner mot badet iklädda sina slitna badrockar. Och desto slitnare badrocken är desto finare är man. Ty en väl använd badrock signalerar att man haft en stuga i Mölle sedan länge. Det är till och med möjligt att man tillhör en släkt som haft en sommarstuga i Mölle sedan tidernas begynnelse och att badrocken hängt med sedan dess. Fast uppriktigt sagt är det ju möjligt att införskaffa en lagom nött badrock, ta bilen och parkera den en bit från badplatsen för att sedan knata ner mot bryggan i slik majestät som förväntas av någon som har haft en sommarstuga i Mölle sedan tidernas begynnelse. Tro mig när jag säger att sådant förekommer.
Mölle har för övrigt en lång och stolt historia som en av Sveriges första riktiga turistorter. Man brukar lite skämtsamt säga att en av de första turisterna var Carl von Linné, som besökte Mölle i mitten av 1700-talet, men sanningen är väl snarare att den första större turistvågen kom ungefär 100 år senare och då i form av danskar. Senare anslöt givetvis andra nationaliteter, som stockholmare till exempel, men danskarna har varit ett bestående inslag i Mölle. Och faktum är de fortfarande tillhör en av de mest ihärdiga turisterna i Mölle.
Det fick jag förövrigt illustrerat för mig med all önskvärd tydlighet under dagens besök i Mölle, där var och varannan var dansk. Men trots att vi borde vara ganska vana vid varandras tungomål vid detta lag, utkristalliserades små skärvor av missförstånd.
Som när den svenske mannen med sin vita labrador frågade det unga danska paret om han lagt sig för nära dem. Efter en stunds betänketid svarade dansken med frasen “hvad siger du?”, fast på det danska sammandragna sättet “hva’ seier du?”. Frasen kan faktiskt ur ett svenskt perspektiv uppfattas som lätt oartigt. “Vad säger du?” kan ju nästan låta som om man ifrågasätter vad ens samtalspartner just yttrat, eller i värsta fall ett sätt att mucka gräl.
Kanske var det därför som den svenske mannen med sin vita labrador tappade sitt svenska målföre och gick över till engelska, vilket i sin tur fick den danske mannen att yppa något om att “det var lidt sjovt” (i bemärkelsen att det var lite knasigt) till sin partner, angående att svensken gick över till engelska.
Mannen med hunden verkade dock inte förstå den möjliga gliringen enär han föreföll vara bördig från Stockholm, vilken som sagt också är en turistgrupp som utgör en majoritet i Mölle, som dessvärre ibland har svårt att inte bara förstå danska utan även det lokala tungomålet. Men det är ju en annan fråga som vi kanske kan återkomma till vid annat tillfälle.
