Dagens anteckning – 22 november 2025
Category: by sophie engström
Tags: Dagens anteckning, Holodomor
Det råder ett särdeles lugn denna lördagskväll i Planty där det mellan träden singlar små försiktiga snöflingor ner mot marken, med sådana där piruetter som bara just flingor av detta slag kan åstadkomma. Utanför för den grekisk-katolska kyrkan har man tänt lyktor vid monumentet över offren för holodomor, den av Moskva orkestrerade svältkatastrof som tilldrog sig vintern 1932-33. Ordet “holodomor” är en sammansättning av “holod” som betyder hunger eller svält, samt “mor” som betyder farsot eller pest. Under några fasansfulla månader svält miljoner ukrainare ihjäl, som en konsekvens av tvångskollektivisering av jordbruket i det som idag ligger i centrala och östra Ukraina. Bakgrunden till katastrofen var att Moskva hade dragit slutsatsen att det ukrainska jordbruket skulle effektiviseras då det inte levde upp till de spanmålskvoter som Kreml hade satt upp. De bönder som trilskades eller protesterade kunde deporteras, mördas eller få sina jordbruksredskap och boskap beslagtagna.
Att Moskva gick hårt fram i Ukraina berodde även på att man ville kuva det motstånd som fanns bland ukrainarna mot den kommunistiska ledningen i Moskva. Bara i mars 1930 rapporterades över 1700 protester mot de sovjetiska myndigheternas i den då sovjetiska ukrainska republiken. Både fattiga och mer välbeställda bönder protesterade dels mot kollektiviseringen men även mot att “ukrainiseringen” (alltså att man under de första åren efter att området införlivats i Sovjetunionen hade fått lära sig ukrainska, publicera böcker och tidningar på ukrainska) hade bromsades in. Moskva beslöt därför att attackera den ukrainska kulturen, för att knäcka ukrainarnas motståndsvilja samt tvinga dem till kollektivisering av sitt jordbruk.
Resultatet blev en förödande svält som skulle hemsöka en stor del av dagens östra och centrala Ukraina, men även delar av dagens Ryssland. De flesta dog av svält, men många dog också efter att man ätit omogna eller otjänliga grödor eller exempelvis efter ha ätit gräs. Man vet idag inte exakt hur många som föll offer för svälten men många bedömare menar att upp mot sju miljoner kan ha dukat under. Och eftersom det var en orkestrerad svältkatastrof, med udden riktad mot ukrainare, menar många likaledes att den borde erkännas som ett folkmord. Idag är det 35 länder som erkänner holodomor som ett folkmord. Dessvärre finns inte Sverige bland dessa 35 länder, men väl nog Polen. Vilket svaret än är på frågan vad som hindrar Sverige från att erkänna detta folkmord, lär jag nog aldrig kunna godta det.
Snöflingorna har nu tydligen samlat mod till sig, och i större antal låter de sig dras med en kylig vind genom Planty, innan de faller med en bestämd duns mot marken. Jag drar upp halsduken över näsan där jag står och tittar på lyktornas sken vid monumentet över offren för holodomor. Ljusen fladdrar lite oroligt. Vid sidan av en av lyktorna ligger två korslagda veteax, och lite längre bort har någon lagt ett bröd och ost till minne av dem som svalt till döds för att de ville bruka sin mark som de gjort i hundratals år, och för att de ville tala sitt språk.
















