viewpoint-east.org

Galiziens svarta guld

Category: by sophie engström, Galizien, Kåseri
Tags: , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

20 december 2021
Dagens okända
Kopalnie nafty na Ratoczynie w Borysławiu (Oljeborrtorn i Ratoczyna i Borysław)
Fotograf Wilhelm Russ
1902

I den galiziska staden Borysław (på ukrainska Борислав/Boryslav) hade Wilhelm Russ en av sina fotoateljéer. Det var ingen tillfällighet att han hade förlagt den just dit. Vid den här tiden var trakten kring Borysław ett riktigt Klondike, men här var det inte guld som glimmade, utan det svarta guldet, oljan! På 1850-talet började man borra efter olja i västra Galizien, och snart hade ryktet om att Galiziens mark gömde olja spridit sig till omvärlden. Ögonvittnesskildringar säger att marken var som impregnerad av olja. Man behövde bara stampa lite i marken, så sprutade oljan rakt upp mot himmeln. Vi vet ju inte dessa skildringar är sanningsenliga, men av Wilhelm Russ fotografi kan vi se att det var väldigt tätt mellan borrtornen.

Kulmen på oljetillgången tycks ha varit 1909. Då var regionen den fjärde största producenten av olja i världen, och det var ungefär då som Wilhelm tog sin panoramabild över det galiziska oljefältet.


Vid Havets öga

Category: by sophie engström, Galizien, Kåseri
Tags: , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

19 december 2021
Dagens okända
Morskie oko (Havets öga)
Fotograf Gustaw Russ
År 1960-70-tal

Vi dröjer oss kvar ett ögonblick hos Gustaw Russ. Han slog sig ju ned i Jasło i östra Polen, och arbetade som fotograf och reseledare. Han medverkade även till att alstra resebroschyrer till olika eftertraktade turistmål i Polen. En av alla var denna lilla skrift som guidar till ett besök vid sjön Morskie Oko i Tatrabergen. Morskie Oko ligger 1395 m ö.h., och den är som djupast 50 meter. Morskie oko betyder Havets öga. Namnet kommer från en legend som menar att sjön har en underjordisk passage till det öppna havet. Tidigare kallades dock sjön vanligtvis för Rybie Jezioro, Fisksjön, eftersom den hade god tillgång på forell.

Morskie Oko, ligger mycket vackert beläget mellan de höga Tatrabergen som omsluter den. Det är kanske därför som sjön både är avmålad, besjungen och omskriven i flertalet dikter samt romaner. Likaså har filmer spelats in vid denna vackra sjö. En plats som man vallfärdas till helt enkelt, och att döma av fotografiet signerat Gustaw Russ, tar man sig dit både på hjul och till fots.

Källa: https://pocztowki.antykwariat.biz/object/index/id/16359
https://en.wikipedia.org/wiki/Morskie_Oko


Fadern till polskt fotografi

Category: by sophie engström, Galizien, Historia
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

18 december 2021
Dagens okända
Fotograf Wilhelm Russ
År omkring 1900

Wilhelm Russ (1873-1934) brukar kallas för fadern till polskt fotografi. Född i en judisk familj i Drohobycz, blev han tidigt intresserad av fotografi, och han öppnade fotoateljéer i tre städer, Drohobycz, Boryslaw och Truskawiec. Under första världskriget flydde han med sin familj till Wien, där hans son Gustaw föddes 1914. I Wein blev Wilhelm intresserad av mikroskopfotografering, och han blev snart en pionjär inom området. Efter kriget återvände han så snart det gavs möjlighet till sitt Galizien. Wilhelm gick ur tiden fem år före invasionen av Polen år 1939.

Gustaw, som följde i sin faders fotspår, hade redan under 1930-talet tagit över firman. Han arbetade således som fotograf i de tre städerna fram till andra världskrigets inledning. När tyskarna anföll sovjetunionen och intog de galiziska kullarna, blev Gustaw tillsammans med alla andra judar internerade i getton. Men Gustaw lyckades undkomma att mördas i Förintelsen. Det är troligt att han hade en beskyddare på det slavläger där han befann sig. Även han mor fanns i detta läger, men hon ska ha mördats, dock oklart under vilka omständigheter.

Efter kriget tog Sovjetunionen över det som idag är västra Ukraina, och alla av polsk börd, däribland Gustaw som var polskspråkig, tvingades flytta till västra Polen. Trots att man krävde att de tvångsförflyttade från sovjetiskt territorium, att de skulle stanna i västra Polen, lyckades Gustaw flytta till den lilla staden Jasło i östra Polen. Han återvände alltså till Galizien. Här slog han sig ned, och öppnade en egen fotoateljé. Han arbetade här som fotograf, samt reseledare, fram till sin död 1992.

Källa: https://kehilalinks.jewishgen.org/drohobycz/families/wilhelm-russ-family.html
https://polona.pl/search/?query=Wilhelm_Russ&filters=public:1
https://pl.wikipedia.org/wiki/Wilhelm_Russ


En månkatt

Category: by sophie engström, Galizien, Kåseri
Tags: , , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

17 december 2021
Dagens okända
Porträtt på Celina i Artur Zjypnika
Fotograf Wilhelm eller Gustaw Russ
År 1930-talet

Förr i tiden var inte vanligt att djur fick komma till porträttfotografen. Kanske berodde det på att djur inte hade samma ställning i familjen som de har idag. De var möjligen inte riktigt familjemedlemmar. Vi vet inte heller om denna kisse var del av familjen Zjypnika, om katten bodde hos fotografen eller om det bara var en kringstrykande katt som fångades in för själva fototillfället. Celina, flickan på fotografiet, håller dock ett säkert grepp om den lilla, och det finn ändå något fortroligt och självklart över hennes grepp.

Namnet Celina är förresten en polsk variant av det grekiska namnet Selene, och betyder “månens gudinna”. Artur betyder “den noble” eller “Tors följeslagare”. Vad lille kisse heter förtäljer inte våra källor. På webbsidan catdogsnames ligger namnet Luna, alltså “måne”, på första plats över polska kattnamn. Så låt oss dikta ihop att den lystrade till det tilltalsnamnet. Om nu katter ägnar sig åt sådant som att lystra till namn…

Och till fotograferna, Wilhelm och Gustaw Russ, återkommer vi till imorgon.

Källor: https://www.catdognames.com/c/Popular%20Polish%20cat%20names
https://www.ebabynames.com/#!meaning-of-Celina
https://www.poland101.com/what-is/arthur/polish


Ett nyttjad bok

Category: by sophie engström, Galizien, Historia, Kåseri, poland
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

16 december 2021
Dagens okända
Fotograf okänd
År 1925

På gatan Szpitalna i Gamla stan i Kraków har sedan över 200 år handlats med begagnade böcker. Om detta har det här tidigare förtäljts. (Se länk nedan) Ett av de viktigaste inslagen i denna handel var kommersen med redan nyttjade skolböcker. Ända fram till andra världskrigets utbrott samlades varje höst föräldrar och skolbarn på gatan för att försöka lägga vantarna på de finaste exemplaren av redan använda böcker. Det lär ha varit ett fasligt liv, när böckerna skiftade ägare. Efter kriget återupptogs aldrig verksamheten. En förklaring till att förhöll sig så, var att många av handlarna av de begagnade böckerna hade mördats under Förintelsen. Det var nämligen främst stadens judar, och företrädesvis kvinnorna, som innehade detta skrå.

Hur såg då Kraków ut vid tiden för fotografiet? Jo, som ni kan ana i nedanstående film var det en ganska luggsliten, men stolt stad. (Förslagsvis stänger ni av ljudet till denna film, då musikvalet är illa valt.) Wawel var under mellankrigstiden i dåligt skick, och man sökte kapital för att försöka rädda det gamla eftersatta slottet. Idag är Wawel Krakóws främsta stolthet, och inte undra på det, så vackert som man har lyckats renovera det.

Källa: https://viewpoint-east.org/2021/10/03/pa-bockernas-sidogata/
Women – Residents of Jewish Krakow EMG 2021


I en medryckande dans

Category: by sophie engström, Galizien, Kåseri, music
Tags: , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

15 december 2021
En familjetrio från Drohobytj
Fotograf B (?). Lieber… (?)
År omkring 1920

Efter så mycket kroppsövningar, är vi i behov av lite örongodis. Man kan ju hysa förhoppningar om att denna trio skulle kunna bistå oss med det. På fotografiet ser vi pappa Roman Savalkevytj på violin, dottern Krystyna på cello, samt sonen Ivan på slagverk. Ivans instrument kan möjligen vara en bukhalo, ett instrument som är vanligt inom ukrainsk folkmusik. Den används till dansmusik, och det är möjligt att lille Ivan kunde få folket att svänga sina lekamen. Men hur kan det då ha låtit? Kanske något i stil med såsom videon nedan genljuder. Och visst rycker det lite i benen?

En fråga som dock återstår att svara på är vilka det nyfikna hucklet och pojkarna i trädet, som skymtar bakom staketet, månde ha varit.

Källa: http://www.face-music.ch/instrum/ukraine_instrumen.html


Svensk klockstöld

Category: by sophie engström, Galizien, Historia, Kåseri
Tags: , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

14 december 2021
Dagens okända
Fotograf okänd
År troligen 1927

Efter så många mustascher och tyngdlyftning, är det dags för några rakryggade gymnaster att göra entré. Det är fem enkla rörelser, som man ska göra i tät följd. Undertecknad kan intyga att rörelserna är befriande, om än möjligen inte särskilt muskeluppbyggande, så någon tyngdlyftare blir man nog inte av de där rörelserna.

Kvinnorna står på gården till ukrainsk-ortodoxa kyrkan Dormition i Lviv (på ukrainska Ставропігійний Храм Успіння), som med sitt karaktäristiska torn, Kornjakttornet, har en alldeles särskild plats i lviviansernas hjärtan. När tornet byggdes i slutet av 1500-talet stoltserade arkitekterna med att de fäste Galiziens största kyrkklocka i tornet. Men munkarna som tillhörde den intilliggande dominikanska kyrkan klagade, ty de menade att de inte kunde koncentrera sig på predikan eller bön när klockan exekverade med sitt klockspel. Klockan fick dock hänga kvar, trots munkarnas protester, och den blev stadens viktigaste klocka. Den kallade inte bara till bön, utan meddelade om bränder, naturkatastrofer, ringde för prominenta lvivianer som gått ur tiden, samt för militära hot. Och det var också ett militärt hot som blev dess slut. När Karl X Gustav på 1650-talet anföll det polsk-litauiska samväldet, kallad Potop av polackerna, flyttades klockan från tornet. Källorna anger dock inte var dem klämtar idag. Kornjakttornet står kvar än idag, och är tveklöst ett av de vackraste exemplen på renässansarkitektur i Ukraina.

Men efter denna utläggning om kyrkklockor behövs månne lite gymnastik. Nedan bjuds på Bertil Ugglas nacksving. Dock enkom för den med följsamma extremiteter.


%d bloggers like this: