viewpoint-east.org

(Läsningstid: 4 minuter)

På solidaritetsgatan (aleja solidarności) i Nowa Huta brummar motorcyklarna förbi. Men det är inte så olycksbådande som man kan tro, ty det är bara årets upplaga av tomteparaden på motorcykel. Ett enormt uppskattat inslag och därjämte ett härligt utslag av polackernas muntra kynne. Fast jag har inte tänkt att upprätthålla mig vid vintern, då min avsikt är att ta mig till sommaren. Jag är nämligen på väg till konstnären Jan Matejkos (1838-1893) herrgård och sommarparadis.

Herrgården låg under Matejkos tid i ett litet samhälle vid namn Krzesławice, med anor från 700-talet. Den första riktigt kända innehavaren av herrgården var den polska politikern och professorn vid Jagellonska universitetet Hugo Kołłątaj (1750-1812), som kanske mest är ihågkommen för sin inblandning i det misslyckade Tadeusz Kościuszko-upproret. Detta engagemang ledde till att Kołłątaj fängslades och dessutom förlorade rätten att vistas på herrgården. Därefter vandrade ägandeskapet av herrgården mellan flera olika familjer innan Jan Matejko år 1876 kunde köpa herrgården med kontanta medel efter en lyckosam försäljning av målningen “Stefan Batory vid Pskov” (“Stefan Batory pod Pskowem”).

Herrgården köptes framförallt med anledning av att Matejkos barn led av de dåliga sanitära förhållanden i Krakóws stadskärna, där familjen bodde. Herrgården var dock i dåligt skick och familjen blev nödgad att göra en totalrenovering innan de kunde flytta in. Förutom själva bostadsdelen inredde de även en ateljé till Matejko och han skulle där skapa flera kända verk, så som “Slaget vid Grünwald” (“Bitwa pod Grunwaldem”) från 1878, vilken skildrar ett slag mellan Polsk-Litauiska samväldet och de tyska riddarordrarna som skedde 1410. För den som månde inte vet, bör kanske tilläggas att Matejkos specialitet var det historiska måleriet. Runt omkring herrgården lät familjen Matejko anlägga en fruktträdgård med tillhörande köksträdgård. Huset förseddes även med en veranda som vette mot fruktträdgården, och man lät därtill bygga ett orangeri samt ett växthus.

Matejko lär ha älskat herrgården i Krzesławice, och han tog varje tillfälle att lämna Krakóws innerstad för det friare livet på sommarstället. Familjens bostad på Floriańska i gamla stan, låg dock närmare konsthögskolan där Matejko var professor och undervisade i måleri, vilket gjorde att han trots sin kärlek till herrgården oftast befann sig i stadens centrum.

När Matejko gick bort övergick äganderätten av herrgården till hans äldsta son, men denne hyste inga särskilda känslor för herrgården, så den såldes vidare. Fram till andra världskriget fungerade herrgården sålunda som bostad åt en familj vid namn Cybulski. Men när tyskarna ockuperade Kraków drevs familjen Cybulski bort från gården. Tyskarna vanskötte givetvis gården och mycket av interiören förstördes. Men det kanske mest oförlåtliga var att de skövlade fruktträdgården med tillhörande köksträdgård samt alla de träd som planterats av Kołłątaj, Matejko och inte minst Cybulski. Om det var då som orangeriet och växthuset förstördes låter jag däremot vara osagt.

Efter andra världskriget ägdes herrgården av Maria Burzyńska, dottern till Cybulski som hade köpt gården av Matejkos son. Men i det kommunistiska Polen tilläts inte privat ägande och hon tvingades hyra ut rum till människor som inte alls såg värdet i det gamla huset. De plundrade herrgården bit för bit. Men Maria såg värdet i herrgården och hon lät därför donera marken till konstföreningen i Kraków, med det enda villkoret att de skulle inrätta ett museum över Matejko i herrgården. Huset var dock enormt sargat, och det tog därför flera år att renovera, innan man 1966 kunde slå upp portarna för besökare.

Det är sålunda inte mycket i huset som härrör från Matejkos tid, men man har med små medel försökt rekonstruera en miljö som på sina ställen faktiskt ger en mycket god föreställning om hur det kan ha tett sig när det tjänade som sommarställe. Även om just sommaren, en sådan här grå decemberdag, känns ohyggligt avlägsen.