Ek – viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

8 december 2022
Dagens ukrainska oblast
Zaporizjzja oblast, eller Zaporizjzja
Dubovyj haj

Från måleri i Petrykivka beger vi oss till Zaporizjzja oblast, eller Zaporizjzja för att kontemplera i en eklund. Eklunden heter Dubovyj haj (Дубóвий Гáй) på ukrainska och ligger i den folkrika staden Zaporizjzja. Eklunden är ett riktigt rekreationsområde för stadsborna, och är givetvis mycket omtyckt. Här kan man välja mellan att vandra under de stora ekarnas beskydd, spela fotboll, fiska i den lilla dammen, eller om man hellre vill, mata fåglarna som förföriskt simmar runt i sin egna lilla fågel-metavärld.

Det ska dock erkännas att eklunden inte bara består av ekar. Här ser du pilträd, björkar och alla sorters träd, men inte gör det lunden sämre för det. Man kan njuta likfullt under en hängpil, som man kan njuta under en ek.

Men eklunden bär, som så ofta i Ukraina, på sina egna myter och legender. Och som så ofta i Ukraina är det svårt att avgöra vad som är riktigt, och vad som är en berättelse som vandrat från mun till öra, från mun till öra och så vidare. Måna av dessa legender har blivit berättade så många gånger, att de faktiskt mycket väl blivit en del av alldeles riktiga händelser. En legend, som varje invånare i staden känner till, lyder att ekarna planerades av kosackerna i Hetmanatet någon gång under 1700-talet. Hetmanatet var den semi-självständiga era, där kosackerna rådde från 1500-talet till 1700-talet, som avslutades med ett brak, när Hetmanen Mazepa förlorade slaget med Karl XII i Poltava. Legenden säger i alla fall att träden planterades efter att kosackerna hade förlorat slaget och sin sitt självstyre. Ekarna är i vilket fall som helst mycket gamla, så legenden kan mycket väl vara sann.

Det finns också en senare legend, som säger att den ukrainske anarkisten Nestor Machno, och hans bondearmé, som först stred i första världskriget, och senare i ryska inbördeskriget både mot de vita och mot bolsjevikerna, skulle ha genomborrat en av ekarna med allehanda vapen som de kom över. Legenden fick fäste bland folket, och blev något av en kultplats. Någon valde därför att sätta upp en skylt som förkunnade att detta var en ek under vilken Nestor Machno och hans mannar år 1921 hade sammanträtt. Det här gillades dock inte av det sovjetiska styret, eftersom Machno stridit mot sovjeterna, och eken höggs ner. För säkerhets skull fyllde man hålet med cement, så att den revolutionära eken inte skulle få för sig att växa upp igen.

Men eklunden med sina ekar och alla andra träd, står ändå ganska stadigt på jorden, och det finns nog en och annan som genom att tänka på dess långa, historiska rötter kommer till insikt om att vi är här under ett ganska obetydligt stycke tid.

I eklunden.

(Läsningstid: 4 minuter)

Det är möjligt att det var någon gång vid den här tiden för 258 år sedan, som ett litet ekollon föll till marken och hade sådan tur att den lyckades gräva ner sig på en gynnsam plats så att den kunde slå rot och låta sina små bladknyten senare sträcka upp sig mot solen. Låt oss säga att det var var år 1762. Det var året då Sverige slöt fred med Preussen, och avslutade det krig som senare fick det lustiga tilltalet Potatiskriget. Namnet kom sig av att de svenska soldaterna tog med sig kunskapen om potatisodling hem. Men i övriga Europa kallades det nog så som polackerna tilltalar kriget, Wojna siedmioletnia, alltså sjuårskriget. Samma år blev i alla fall Katarina II kejsarinna av Ryssland, och Luleå drabbades av en stadsbrand. Även Drottningholmsteatern brann ner. Men samtidigt kunde samtiden glädja sig åt att Christoph Willibald Glucks underbara opera Orfeus och Eurydike hade premiär. Samma år publicerade dessutom Jean Jacques Rousseau sina banbrytande verk Émile eller om uppfostran samt Om samhällsfördraget eller Statsrättens grunder i Amsterdam, eftersom Rousseaus skrifter var förbjudna i hans hemland Frankrike.

Så här kan man nog fortsätta, men det bekommer nog inte den ek som idag står på botaniska trädgården i Kraków. Den står där och upptas antagligen av helt andra tankar. Om den tänker på det vis som vår begränsade uppfattningsförmåga förstår.

På den plats där ekollonet slog rot var det ännu inte en botanisk trädgård. Det skedde först några år senare, närmare bestämt år 1783. Det gör även Krakóws botaniska trädgård, som tillhör Jagellonska universitet, till Polens äldsta. Men egentligen har platsen varit en trädgård längre än så, då Jagellonska universitetet redan på 1500-talet anlade en medicinsk trädgård på platsen. Skillnaden var bara att man inte bedrev någon botanik forskning. Det är ju förvisso föga förvånande, eftersom det först var på 1700-talet som man började med vetenskaplig odling i dylika trädgårdar med ett klassificeringssystem. Ja, mycket riktigt, Carl von Linné hade, med sin Systema naturae från 1735, ett finger med i spelet för att gynna framväxten av botaniska trädgårdar.

Botaniska trädgården i Kraków har många delar att stoltsera med, som redan på 1700-talet hade trädgården upp mot 3000 olika växtarter. Bland annat har man en unik samling orkidéer som samlades in i Sydamerika under mitten av 1800-talet. Idag är det den äldsta och största samlingen av orkidéer i Polen. Växthusen byggdes redan på 1800-talet, och en alpinträdgård tillkom i början av 1900-talet. Man har dessutom utfört meteorologiska observationer sedan 1825, men själva mätstationen är mycket äldre då den installerades redan 1792.

Idag hyser botaniska trädgården i Kraków ungefär 5000 arter, och bland dessa finns vår ek, som är så känd att den tillägnats en egen sida på Wikipedia. Dąb Jagielloński, den Jagellonska eken. I förhållande till den är man liten på många vis, där dess väldiga grenverk sträcker sig ut över himlen. Genom ekens stam, utmed varje gren och i varje blads nervsystem, löper århundraden av människors liv, död, och stök. Eken besitter en slags klokskap som vi människor inte lärt oss. Något som man blir varse när man förundrat låter blicken treva uppför dess respektingivande stam.

Den Jagellonska eken, tillsammans med ett kvinnligt gingkoträd. (Gingkoträd är uppdelade i hon- och hanträd. Honträdet bär frukt.

Det nyrenoverade palmhuset.