Zaporizjzja oblast – viewpoint-east.org

Man skulle kunna tro att tomat är det enda ord som svenskan har lånat från aztekernas språk, men så förhåller det sig tydligen inte alls. Vi slänger oss nämligen gärna med ord som choklad, kakao, chia, chili, avokado eller kayote, vilka alla på ett eller annat sätt kan kopplas till aztekernas språk. Ordet tomat betyder “svullen frukt” och det stämmer ju ganska väl, frånsett att tomat inte alls är någon frukt, utan ett slags bär som dessutom är släkt med potatis.

Carl von Linné gav tomaten det latinska namnet Solanum lycopersicum, där solanum just är det latinska ordet för en potatisväxt. Lycopersicum är däremot långt mer fantasieggande, ty ordalydelsen i en översättning är “vargpersika”. Hur han landade i slutsatsen att tomater är varglika persikor är en gåta som jag helst låter varar obesvarad, enär fantasin i detta fall helst vill löpa fritt.

Om vi har lånat tomaten från aztekernas språk, så har de flesta slaviska språk lånat sitt tomat-ord, pomidor, från italienskan. Pomidor är en sammansättning av orden pomo för äpple och d’oro för gyllene. Man kan ju tycka att det är märkligt att man valde ordet gyllene istället för röd, men tydligen var de första europeiska tomaterna som anlände från Sydamerika gula och inte röda.

Idag finns det troligen omkring 10 000-15 000 i världen, och det odlas ständigt fram nya sorter. Med andra ord finns de i alla möjliga färger (nå, nästan i alla fall) och storlekar. De största tomaterna kan bli upp till 3,5 kg och bär namnet “Delicious”, men tydligen ska den inte vara någon kulinarisk upplevelse, trots sitt namn.

“Delicious” är dock löjligt lätt i en jämförelse med den ukrainska tomaten “Slava pomidory” (Слава помідору!), alltså “Ära till tomaten”. Den väger nämligen hela 600 kilo, och är inget mindre än en ukrainsk hyllning till tomaterna. Fast dessvärre är den av cement och därmed om än ännu mer osmakligt än “Delicious”. Skulpturen står i den ukrainska staden Kamjanka-Dniprovska i Zaporizjzja oblast, som sedan mars 2022 är ockuperad av ryssland. Och vi önskar oss ju alla att Slava pomidory snart får vila sin runda cementkropp på ukrainsk mark igen.

8 december 2022
Dagens ukrainska oblast
Zaporizjzja oblast, eller Zaporizjzja
Dubovyj haj

Från måleri i Petrykivka beger vi oss till Zaporizjzja oblast, eller Zaporizjzja för att kontemplera i en eklund. Eklunden heter Dubovyj haj (Дубóвий Гáй) på ukrainska och ligger i den folkrika staden Zaporizjzja. Eklunden är ett riktigt rekreationsområde för stadsborna, och är givetvis mycket omtyckt. Här kan man välja mellan att vandra under de stora ekarnas beskydd, spela fotboll, fiska i den lilla dammen, eller om man hellre vill, mata fåglarna som förföriskt simmar runt i sin egna lilla fågel-metavärld.

Det ska dock erkännas att eklunden inte bara består av ekar. Här ser du pilträd, björkar och alla sorters träd, men inte gör det lunden sämre för det. Man kan njuta likfullt under en hängpil, som man kan njuta under en ek.

Men eklunden bär, som så ofta i Ukraina, på sina egna myter och legender. Och som så ofta i Ukraina är det svårt att avgöra vad som är riktigt, och vad som är en berättelse som vandrat från mun till öra, från mun till öra och så vidare. Måna av dessa legender har blivit berättade så många gånger, att de faktiskt mycket väl blivit en del av alldeles riktiga händelser. En legend, som varje invånare i staden känner till, lyder att ekarna planerades av kosackerna i Hetmanatet någon gång under 1700-talet. Hetmanatet var den semi-självständiga era, där kosackerna rådde från 1500-talet till 1700-talet, som avslutades med ett brak, när Hetmanen Mazepa förlorade slaget med Karl XII i Poltava. Legenden säger i alla fall att träden planterades efter att kosackerna hade förlorat slaget och sin sitt självstyre. Ekarna är i vilket fall som helst mycket gamla, så legenden kan mycket väl vara sann.

Det finns också en senare legend, som säger att den ukrainske anarkisten Nestor Machno, och hans bondearmé, som först stred i första världskriget, och senare i ryska inbördeskriget både mot de vita och mot bolsjevikerna, skulle ha genomborrat en av ekarna med allehanda vapen som de kom över. Legenden fick fäste bland folket, och blev något av en kultplats. Någon valde därför att sätta upp en skylt som förkunnade att detta var en ek under vilken Nestor Machno och hans mannar år 1921 hade sammanträtt. Det här gillades dock inte av det sovjetiska styret, eftersom Machno stridit mot sovjeterna, och eken höggs ner. För säkerhets skull fyllde man hålet med cement, så att den revolutionära eken inte skulle få för sig att växa upp igen.

Men eklunden med sina ekar och alla andra träd, står ändå ganska stadigt på jorden, och det finns nog en och annan som genom att tänka på dess långa, historiska rötter kommer till insikt om att vi är här under ett ganska obetydligt stycke tid.

I eklunden.

viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 26 september 2026

Bland ekarna