viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 9 september 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

Uppblandat med det glada sorlet från badgästerna vid Bagry, bryter ett stundtals enerverande bröl in. Eller det är kanske fel ord för att beskriva den märkliga ljudinstallation som pågår. Egentligen är det väl som ett monotont brummande som endast avbryts av olika visslande och genomträngande pys och väs. Brum, pys, väs, brum, väs, pys. Så håller det på. Om man sluter ögonen för en stund och blott använder öronen skulle man kanske landa i slutsatsen att man befinner sig i någon mekanisk verkstad av något slag. Men så är det på intet sätt, ty det som försiggår är att brädor för ståpaddling, även kallade SUP:ar, blåses upp med hjälp av en diverse manicker samt dess uppblåsta fysionomiet som ska befrias från sin luft. Brum, pys, väs, brum, väs, pys.

Polacker måtte älskar SUP:ar. Nästan varje familj som kommer till badstranden har en SUP som man måste pyssla om. Den verkar till och med ha ersatt all annan kontakt. Och dessa SUP:ar kräver en del av sina hussar och mattar, så det är ett fasligt rumsterande. Det pysslas med det ena och pysslas med det andra och det pumpas och sedan bär man stolt som tupp ner sina brädor till vattnet och paddlar ut mot horisonten. Problemet är väl bara att man knappast är ensam där ute. Sjön är hart när fylld till bredden med SUP:ar som guppar hit och dit.

Och efter lite efterforskning visar det sig att antalet SUP:ar faktiskt har ökat i Polen under de senaste åren. Sedan pandemin har polackerna nämligen börjat uppskatta friluftslivet ännu mer än de gjorde tidigare, och enligt polsk kutym kräver all form av friluftsliv olika mackapärer för att bli ett riktigt lyckat friluftsliv. Det gäller ju förstås alla områden där det “frilufsas”, men det är bara med just SUP:ar som jag har upplevt en sådan explosionsartad utveckling under de senaste åren. Vi får se om polackernas tycke för SUP:ar kvarstår under nästa badsäsong, men just i år är de strändernas kungar och drottningar.

Dagens anteckning – 19 januari 2025

Category: by sophie engström
Tags: , ,

Isen ligger i små flak i den södra sidan av badsjön Bagry, och vid strandbrynet syns några barn och hundar leka, medan ett par vinterbadare stönar besvärat, till åskådarnas stora förtjusning. Allt återspeglar en trivsam söndagsfrid som bara ett besök vid Bagry kan ge.

Men i mitt huvud pågår något annat, ty där spelas fortfarande opera. Det är Puccinis opera “Flickan från Vilda Västern” (eller “La fanciulla del West”) från 1910 som är i görningen i mitt inre. Trots att den tillhör en av de minst kända av hans operor, har jag en särskild förkärlek för denna, och anledning torde vara dess något annorlunda upplösning. Ty i “Flickan från Vilda Västern” överlever hjältinnan Minnie, även om hon tvingas genomgå flera vedermödor innan hon lyckas ta sig helskinnad till operans slutscen. Och inte nog med det, hon lyckas dessutom rädda berättelsens hjälte undan att avrättas.

Om det vore operan Tosca hade hon tvingats bevittna hjältens avrättning och sedan kasta sig ut för ett stup. Och om det vore La boheme hade hon väl kvävts i en hostning. Ja, det kan vara därför jag tycker om “Flickan från Vilda Västern”. Men det kan ju lika gärna vara det melodiska tema som återkommer flera gånger under operan, och som jag förknippar med Minnies viljestyrka och hennes outtröttliga tro på godheten och att kärleken ska segra (vilket den också gör).

Är det förresten är ett märkligt sammanträffande som gör att hjältinnorna dör i de mest kända av Puccinis operor – alltså, La boheme, Tosca, Madam Butterfly, Turandot och Manon Lescaut, frågar jag mig när jag kommer till Bagrys norra ände där isen ligger mer tät än den gör i den södra delen av sjön. Är det kanske så att deras död också bidrar till att vi engageras mer i berättelsen? För inte kan det väl vara så att vi föredrar att se starka kvinnor brytas ner och förgöras? Nej, så kan det inte vara. Och själv har jag dessutom fått se en uppsättning där Tosca överlever, vilket varken förtog dramats spänning eller dess fängslande musik. Snarare tvärtom, faktiskt.

Vad är det som gömmer sig på botten…

Category: by sophie engström, Centraleuropa, Galizien, Historia, Kåseri, krönika, poland
Tags: , , , ,

Vita segel glider över vattnet, och girar vackert synkroniserade över vattenytan. Det är segelklubben “Klub Żeglarski Horn Kraków” som har en kurs i att segla optimistjolle. På stranden ligger badgäster, som understundom kastar sig i vattnet med glada tjut. Här vid sjön Bagry råder verkligen sommarstämning, långt bort från vardagens tristess och elaka virus som flockas i media.

Badsjön Bagry ligger ett stenkast från Krakóws centrum, och flankas av bostadshus i finaste 1930-tals funkis. Längs med sjöns ena långsida löper järnvägsspåren som går in mot stadens centrum.

Här ryms också ett rikt djurliv, men en het sommardag som denna göre de sig inte besvär. Trots att paddorna försöker överrösta de solbadande krakowiterna bryter deras gurglande stämmor endast stundtals genom sorlet av människors livlighet. Även fåglarna tycks vara oförmögna att få gehör. Det råder ändock ett sommarstiltje, som det bara kan göra vid en insjö som denna.

Man vill ju inte förstöra den gemytliga stämningen, men sjön rymmer faktiskt en annan historia än den som de många badgästerna och seglarna nu upptas av. Det var under den nazistiska ockupationen av Polen som sjön tillkom. Man behövde grus till järnvägsbyggen, och därav inrättade man tvångsarbete vid platsen för sjön. Arbetet utfördes av fångar på ett intilliggande koncentrationsläger. Det ska alltså inte handla om det ökända koncentrationslägret Płaszów, utan ett annat som låg i Prokocim. Vilka fångarna var framgår inte bland några källor. Lägret likviderades 1944, men grustaget fanns kvar ända till efterkrigstiden.

Det förekommer lite olika uppgifter om hur Bagry slutligen förvandlades till den uppskattade sjö som den är idag. Uppgifter på polska Wikipedia gör gällande att sjön tillkom när tyskarna tvingades retirera från Kraków. De pumpar som skulle pumpa upp vattnet som strömmade ur grustaget stängdes av, och det fylldes så snabbt att ingen hann rädda den grävmaskin och tågvagnar som fanns längst ner. De skulle vara kvar där än idag, menar Wikipedia. Det här skulle förresten förklara sjöns tilltal, Bagry, som enligt sidan ska komma från det tyska ordet för grävskopa (bagger). En annan sida säger bestämt att det är pumpar som finns på botten. Dessa pumpar skulle reglera så att det inte blir översvämning. Med andra ord har Kraków sitt eget Loch Ness-odjur, men här är den möjligen en grävskopa, kanske en pump…

Det tutar till någonstans en bit bort. Det är ett tåg som anländer österifrån. Kanske har det varit i Tarnów, eller så har det varit hela vägen till Przemyśl, och kikat in över gränsen mot Ukraina. Men det bekommer inte badgästerna som oförtrutet fortsätter med sina strandsysslor. Optimistjollarna slår sina segel och de fladdrar sådär sommarlikt i vinden.