En gång om året måste jag bege mig till skattemyndigheten i Lviv. Centrala studiestödsnämnden, även kallad CSN, kräver en mindre förmögenhet av mig om jag inte uppvisar min inkomst i Ukraina. Det kan ju låta som en smal sak att fixa fram ett dokument som säger vad man tjänar, men då har man aldrig haft med ukrainska myndigheter att göra. För att få ut ett papper med min sammantagna årsinkomst måste jag författa en liten anmodan och om den inte följer alla konstens regler blir det inget med det hett eftertraktade dokumentet. Om jag har riktig otur blir det inget med mitt dokument överhuvudtaget. Detta för att man 1. kan vägra att ta emot min ansökan 2. jag kommer på fel dag och tjänstemannen som sitter i luckan där jag ska lämna in min ansökan känner inte för att ta emot den 3. luckan är övergiven och ingen annan vill ta emot den 4. jag hittar inte rätt lucka och ingen kan/vill berätta var jag borde gå. Som utlänning med rostig byråkratukrainska kan jag dessutom förvänta mig att bli utskälld eller bara förolämpad för att jag inte fattar systemet.
Det får mig att undra hur det är i Sverige. Hur blir man bemött om man inte förstår systemet? Kan nog tänka mig att många tar tillfället i akt och vara otrevliga eller arroganta.
Nåväl, efter att besökt hos den nära nog ointagliga skatteskrapan i Lviv behöver jag uppmuntran och tröst. Och vad passar då bättre än en konjak av märket Zakarparskij samt kaffe och med tillhörande ostmacka på Restaurang Sputnik?
Och hade jag bott i Sverige hade jag väl fått nöja mig med en mjukglass.
