Det var särskilt ett av konstverken på slottet i Sucha Beskidzka som fångade min uppmärksamhet. Men var det inte motivet som fascinerade mig, utan upphovsmannen, eller i detta fall, upphovskvinnan. Konstnären, eller konstnärinnan om man vill använda ett mer ålderdomligt begrepp, i fråga hette Sofonisba Anguissola (1532-1625) och hon lär tillhör ett av få exempel på kvinnliga konstutövare som rönte stora framgångar under renässansen.
Sofonisba föddes i en adlig familj i Lombardiet och hon ska ha skolats till konstnär redan i barndomen. Hennes föräldrar ville nämligen att alla deras barn, inklusive flickorna, skulle få kunskap i de sköna konsterna. Sofonisbas barndomshem var därmed mycket avvikande från dåtidens normer, ty det var inte vanligt att flickor fick sådan bildning. Redan vid unga år visade Sofonisba prov på stor skicklighet med penseln, och det uppmärksammades av hennes far som uppmuntrade henne att fördjupa sina kunskaper ytterligare inom bildkonstens skrå hos kända läromästare. Inte heller detta, att föräldrar skickade sina döttrar till dylik utbildning, var särskilt vanligt under renässansen, men så gjorde man alltså med Sofonisba. Hon lär också ha fått stor uppskattning för sina förmågor av självaste Michelangelo.
Men trots att hon fick möjlighet att utbilda sig hos kända konstnärer, fanns det vissa begränsningar under hennes utbildningstid. Som kvinna fick hon nämligen inte studera kroki, vilket enligt vissa påverkade hennes alster så tillvida att hon saknade vissa kunskaper om kroppsbyggnad och proportioner. Men jag vågar drista mig till att säga att en lekman blott svårligen kan skönja några sådana brister.
Sofonisba Anguissola skulle dock inte låta sig nedslås av slik påstådda tillkortakommanden, utan skulle under sin livstid utveckla en särdeles förmåga att åstadkomma vackra och talande porträtt samt att hon var en mästare, eller mästarinna, på miniatyrporträtt. Detta var något som var i ropet under just renässansen.
År 1559 blev Sofonisba Anguissola ombedd att bege sig till Madrid för att undervisa den spanska drottningen Elisabeth av Valois, och det är faktiskt just denna drottning som Sofonisba har avporträtterat nedan. Och som ni kan se innehåller målningen en miniatyr, vilket torde vara ett porträtt av drottningens make, nämligen Filip II av Spanien.
Sofonisba Anguissola var knuten till det spanska hovet till 1568, då drottningen gick bort. Men kung Filip II ömmade för Sofonisba och försökte hitta en lämplig blivande make till konstnärinnan. Valet föll slutligen på en adelsman från Sicilien, som Sofonisba sedemera gifte sig med. Giftemålet betydde lyckligtvis inte att hon slutade utveckla sin konst, eftersom hennes make uppskattade hennes alster. Äktenskapet varade dock bara i nio år då maken gick bort under oklara omständigheter. Men blott två år senare blev hon under en seglats förälskad i en sjökapten som hon gifte sig med, trots protester från hennes familj, och de skulle leva lyckligt framtill 1620 när sjökaptenen gick ut tiden. Sofonisba skulle fem år senare följa honom den vägen.
