viewpoint-east.org

Lars-Erik Larssons Pastoral svit

Category: by sophie engström, music
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Lvivs filharmoni inledde december månad med svenska toner. Under ledning av Ilya Stupel spelade de Lars-Eriks Larssons Pastoral svit. Ett vackert stycke, men personligen hade jag föredragit hans tredje symfoni eller varför inte Förklädd Gud? Till min förvåning presenterade konferenciern dirigenten Ilya Stupel som svensk, och det var för hans skull som de hade ett svenskt tema. Men visst känns hans namn bekant på något sätt, tänkte jag. Dock handlar det inte om musik. 1999 blev blev Ilya Stupel nämligen rikskänd (i Sverige, alltså) då han och hans familj trakasserats av nazister i flera år och tvingades flytta från Vellinge. Stupel är en utmärkt diregent och jag skäms givetvis över att jag inte kände igen hans namn just som dirigent.

Ilya Stupel

Ilya Stupel tog ett säkert tag om Lvivs förträffliga filharmonin när han navigerade dem genom den stundtals tekniskt svåra Pastoral sviten. Även om det var ovana toner för många besökare, var det tydligt att Lars-Eriks Larssons harmonier tilltalade. Vi får hoppas att detta ger filharmonin och besökarna mersmak. Strax efter dundrade Maurice Ravel in och fullkomligt krossade svensken med sin absurdistiska Valse. Inte riktigt rättvist mot Larsson, om ni frågar mig.

Kvällen avslutades med Hector Berlioz Symphonie fantastique. Ett stycke som antagligen gått mig helt förbi, om det inte vore för de två sista satserna. En extra eloge bör dessutom ges till Lviv filharmonins eminenta träblås och pukslagare, vilka som brukligt överträffade sig själva.


Sofia Gubaidulina i L’viv

Category: by prallin, by sophie engström, music
Tags:

(Läsningstid: < 1 minut)

“Bättre sent än aldrig” säger ju ett ordspråk, men i vissa fall är det bättre att “inte skjuta upp det till morgondagen som man kan göra idag”. Den 26 oktober förärades nämligen L’viv med fint besök och det är obegripligt varför det tagit mig exakt en månad att skriva om det. Kompositören Sofia Gubaidulina var här och två av hennes verk framfördes av filharmonin. De verk som framfördes var “The Lyre of Orpheus” (2006) för violin, percussions och stråkar, samt “Fakhverk” för bayan, stråkar och pukor. Det senare framfördes av Roman Yusypey. Denne bayanspelare är något utöver det vanliga. Jag hade förmånen att få lyssna till honom när han framförde ett verk av Kancheli för ett år sedan, och hans uttryck är magnifikt!

Roman Yusypey med Sofia Gubaidulina

Jag kunde inte hitta “Fakhverk” på youtube, men ändock ett annat med bayan, stråkar samt cello. Verket kallas Silenzio (1991) och är i fem stycken.


Alexander Skrjabin

Category: by sophie engström, music
Tags: ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Äntligen! Skrjabin!” Utbrast jag igår när jag gick hem från Lvivs filharmoni. Ända sedan jag besökte Skrjabinmuseet i Moskva har jag hoppats att få höra hans musik på riktigt, fysiskt, vara där i rummet när hans speciella toner sprider sig i konsertsalen. Igår uppfylldes min önskan. Och det var sannerligen med råge.

Lvivs filharmoni inledde kvällen med Skrjabins Pianokonsert i fiss-moll (op. 20) och avslutade kvällen med Prometheus: ”Le poème de feu” (op. 60). I Promethues avslutande toner återfinns det en kör, men gårdagens uppsättning hade uteslutit den. Döm om min förvåning när jag igår upplevde att det faktiskt uppstod ett körljud som ett resultat av hela orkesterns gemensamma styrka! Gårdagens konsert hade dessutom ett ljusspel, inspirerat av Skrjabins färgpåverkan (läs mer på wiki). Jag är i allmänhet inte mycket för publikfriande spektakel, men detta var faktiskt lyckat, och med tanke på att verket sällan uppförs med ljusspel, mycket speciellt och inspirerande.

Ni kan nedan ser och höra till Prometheus framförd av Frankfurt radioorkester. (Dock utan ljusspel.)


Del ett


Del två


Del tre

Alexander Skrjabin blev inte gammal. Han dog 1915 endast 43 år efter att ha fått blodförgiftning. Men det har inte hindrat ryssarna att, med rätta, vara mycket stolta över sin excentriske Skrjabin. Skrjabin utvecklade ett färgsystem som han kanske är mest känd för. Tyvärr, skulle jag vilja tillägga, för hans kompositioner är faktiskt mycket mer intressanta än lite färgglada lampor. Vi mitt ovannämnda besök på Skrjabinmuseet i Moskva, fick jag förevisat mig hans “färgorgel”. Jag förstod verkligen ingenting och försökte övertyga den hjälpsamma guiden att man nog kan uppskatta hans musik utan att förstå hela essensen av hans något tokiga färgtänkande.

Likt många andra konstnärer under sin tid var Skrjabin inspirerad av mysticism. Jag borde säga att, trots det (!) är han en extremt intressant kompositör som helt klart förtjänar mer uppmärksamhet. En orsak till att han är så spännande att lyssna på kan vara hans ganska otraditionella sätt att inte göra “skillnad mellan dur- och molltonaliteter med samma namn (till exempel C-dur och c-moll)” (citat från wiki). Det innebär att man som lyssnare faktiskt lyfts ut ur ett förväntat scenario och verkligen flyger till en helt annan rymd! En känsla som nästan kan kännas hallucinogen – ur ett musikaliskt perspektiv, alltså.

Ni som aldrig hört Skrjabin, eller bara hört mycket lite, bör börja med att botanisera bland hans pianosonater. Sedan har ni ju ovannämnda verk, och framförallt hans undersköna Symfoni nr. 3, “Le Divin Poème” i c-moll (op. 43). När ni hört den, kommer ni antagligen vara för evigt förälskade!


Aram Ilyich Khachaturian

Category: armenia, by sophie engström, georgia, music
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Vår musikaliska resa fortsätter idag med kompositören Aram Khachaturian. Khachaturian föddes 1903 i Tblisi, Georgien. Han kom från em mycket fattig familj med armenskt ursprung, och hans namn klingar verkligen armenskt. Arams familj var igen musikerfamilj och när han, i början av 1920-talet, kom till Moskva hade han ingen musikalsik skolning. Detta hindrade honom ändå inte från att bli antagen till Moskvas konservatorium! Han visade dessutom så stor motivation att han senare blev en av de bästa studenterna, samt att han 1925 blev antagen till kompositionsklassen på konservatoriet.

Aram Khachaturian har en mycket rik produktion, och jag har visserligen bara tagit del av en bråkdel, men några av hans kompositioner har varit mycket betydelsefulla för mig. Det första stycket är ledmotivet till TV-serien Onedin linjen. TV-serien har i olika omgångar visats på svensk TV, och det är egentligen märkligt att jag aldrig funderat över vem som skrivit musiken som jag älskade så mycket som liten. Kompositionen är en balett som heter Spratacus, och nedan kan ni se exempel både från TV-serien och baletten.

Ännu mer märkligt är kanske att jag aldrig funderat över vem som skrivit musiken till det (enligt min mening) mest suggestiva avsnittet i Stanley Kubricks film “2001: A Space Odyssey“. Även detta stycke är ursprungligen en balett, Gayane. Nedan kan ni se en gammal inspelning med Aram Khachaturian själv som dirigent.


Del II
Del III
Del IV


Myroslav Skoryk

Category: by sophie engström, music
Tags: , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Trots att många av Sveriges olika symfoniska orkestrar ofta spelar kompositörer från Ryssland, har jag nästan aldrig hört något stycker komponerat av kompositörer från något av de andra forna Sovjetstaterna. Tråkigt, då det finns så många skickliga och ovanliga kompositörer i bland annat Ukraina, Georgien, Armenien etc. Under senare tid har jag haft möjlighet att ta del av denna kulturskatt, och jag kommer därför framöver synliggöra några sådana kompositörer jag anser förtjänar mer uppmärksamhet.

En kompositör som ofta framförs på Lvivs filharmoni är Myroslav Skoryk. Innan jag kom till Lviv var hans namn helt okänt för mig. Myroslav Skoryk föddes 1938 i Lviv. Han använder sig ofta av ukrainska folklore inslag. Personligen tycker jag mycket om hans Karpatiska konsert från 1972. Ett stycke som jag hade glädjen att höra filharmonin spela förra året.

Jag tror att Myroslav Skoryk är mycket känd för sin opera Moses från 2001. Jag har bara funnit detta smakprov på youtube, men det lockar helt klart till mersmak. Om ni aldrig hört hans kompositioner råder jag att botanisera på youtube. Hans musik förtjänar att undersökas mer.

På lördag spelar filharmonin under Myroslav Skoryks ledning och de framför två stycken av honom själv, samt Bartok och Hayden. Frågan om jag kommer vara där är förstår helt överflödig.


Dakhabrakha och Port Mone – ukrainsk-belarusiskt besök i Lviv

Category: by sophie engström, music

(Läsningstid: < 1 minut)

Ibland tror jag att jag bott här för länge, men egentligen har jag nog bara bott här tillräckligt länge för att förstå lite bättre. Jag har som tidigare nämnt aldrig varit någon folkmusik-fantast. Antagligen är jag inte det nu heller, men faktum är att jag börjar uppskatta viss folkmusik. En av de ukrainska band som jag tycker är mest intressanta är Dakhabrakha. Igår spelade de tillsammans med det belarusiska (vitryska) bandet Port Mone. Kombinationen var mycket lyckad och jag måste säga att Port Mones sammansättning, bas dragspel percussions/ljud intresserar och lovar mycket för framtiden.

Om ni inte bara vill beundra min tjusiga bild så kan ni även lyssna på kombinationen Dakhabrakha och Port Mone band så finns exempel på Soundcloud. Jag lovar en intressant resa i musikens tecken.


Ukrainskt nyår fortsätter på Dzyga

Category: by sophie engström, music
Tags: , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Igår hade vi en fantastisk ukrainsk kväll. På Dzygas Etnoklubb uppträdde skådespelare och musiker från teatern Les’ Kurbas i Lviv som spelade ukrainska jul- och nyårsvisor samt att de visade filmer från Huzuler nyårsfirande i Karpaterna.

Det händer att jag har svårt att njuta av ukrainsk folkmusik, jag finner den något monoton. Men samtidigt är det oerhört fascinerande att leva i en region där så många söker i gammal, kanske glömd, kultur. På det stora hela uppskattar jag därför konserter som dessa.

Så här skriver Etnoklubben om gårdagens konsert:

A few actors of the Les’ Kurbas Theatre have started to explore a song as a drama with its atmosphere, plot and meaning. The next step – experiments with the sound involving vocal improvisations and musical instruments. The main goal of the Project participants is to find methods to reveal the song as a unique substance, a living organism with its own life and drama.

The Project was launched in 2009. The first Raitse pilot album includes: the first part – ritual summer folk songs, wedding songs and ballads; the second part consists of carols, Christmas folk songs and ancient Hutsul legends.

The performance will be accompanied by art-video (Volodymyr Stetskovych, Lviv artist)

Och på myspace.