Den 30 september fyllde min ukrainske favoritkompositör 77 år – Valentyn Sylvestrov. Som en hyllning till denne eminente musikhjärna publicerar jag ett axplock av några av mina favoritkompositioner av honom.
Ett förväntansfullt sorl dominerar i konsertlokalen. Vi är alla där för att under två timmar få hänge oss åt och lyssna till Giya Kanchelis verk. Vi ska för höra “Mourned by the Wind, liturgy for viola and orchestra”(här översatt till cello) samt Symfoni nr. 7.
Kanchelis musik är bygger på de starka kontrasterna. Ett första anslag på flygeln får nästan fridfullt kling ut, innan solisten tar ton. I nästa minut förflyttas den trygga förvissningen om lugn, till ett aggressivt kaos.
Kanchelis musik är de förtrycktas musik. Det är musik till dem som aldrig ger upp, men som aldrig kan resa sig fullt upp. De som har kuvad rygg, men stor rakt i själen. Varje rörelse mot en frihet bryts av med en våldsam kraft. Lycka ställs mot sorg. Vrede ställs mot glädje. Skönhet bryts ner, förmultnar, smulas sönder av oro.
Kanchelis musik är för oss som inte kan se en vacker blomma utan att tänka på dess död. Men den är också för oss som inte kan låta bli att tänka på återkomst efter förödelse. Kanske är hans musik för oss som är galna. Galna nog att tro att musik kan förändra världen. Förändra förloppet.
När de sista tonerna klingar ut, låter vi tystnaden råda. Gränsen mellan Kanchelis värld och den utanför. Kancheli själv reser sig från sin stol. Bärs av applåderna upp på scenen. Alla vet vad han gett oss. Tron på oss. Att vi med vår kraft ändå kan förändra och smula sönder ett förtryck. Vårt löfte till Kancheli måste bli att vi aldrig låter oss kuvas. Det är vi honom skyldig.
För Kanchelis musik är också berättelsen om att göra sig fri. Fri från de krafter som förgör.
Mourned by the Wind, liturgy for viola and orchestra
Ikväll smet jag från alfa jazz och gick istället till Lvivs filarmoniska orkester. Under ledning av vår chefsdirigent, svenske Ilya Stupel, fick vi en fantastisk konsert. Lvivpubliken fick även bekanta sig med den svenske kompositören Kurt Atterberg. Hans lätta skandinaviska klanger bröt av vackert mot det ryska sällskapet, som var Prokofjev, Sjostakovitj och Musorgskij.
Igår inleddes Alfa Jazz Lviv. Det är fjärde året som Lviv ordnar denna härliga festival. Det bästa med festivalen är att det är en riktig folkfest och vänlig mot både den tjocka och tunna plånboken. Man har ordnat en picknick-zon med gratis inträde och med storbilds-TV. Öl, vin och mat finns också till en billig peng.
Gårdagens höjdpunkt var Dee Dee Bridgwater. En konsert med mycket hjärta. Hon avslutade konserten med Amazing Grace, och en bön för fred i Ukraina. En medmänsklighet och ett empatiuttryck som publiken verkligen behövde. Det var knäpptyst när hon sjöng, och vi var många som fick tårar i ögonen.
Huvudsponsorn Borjomi hade helt klart den flashigaste reklam jag någonsin sett. Men så är det också ett gott mineralvatten.
Julfirandet fortsätter för vår del på ukrainskt vis, och lite hlyntvien (Glintwien) smakar ju alltid gott.
Jag tror att detta är en av de vackraste julsånger jag känner till, “Vid floden i Jordanien” (“Ой на річці на Йордані”). Den börjar redan höras bland de amerikanska julsångerna, som spelas i varje affär eller på varje krog med självaktning, men det är framförallt efter nyår som den brukar spelas. Sången är självfallet en ukrainsk julsång, men undrar om den är unik för Ukraina. Känner någon annan till om den finns i t.ex. något ukrainsk grannland?
Här också i modern tappning av Djalapita, (Джалапіта ) ett band från Lviv. Likheterna är väl inte direkt slående, men det är i alla fall en innovation tolkning.
UPD: Har nu fått reda på att den även finns på engelska “Carol of the Bells“. Sången är komponerad av Mykola Leontovych och är ursprungligen ukrainsk.
Den svenske dirigenten Ilya Stupel (som jag skrivit om tidigare) har blivit ny chefsdirigent för Lvivs filarmoniska orkester. Det är ju mycket glädjande nyheter för oss som hoppas på fler kontaktytor mellan svensk och ukrainsk konstmusik.
Midsommarafton i Lviv betyder helgmusik i hela stan. Många kreativa inslag men bäst var nog ändå Hycz orkestr som fick hela planen utanför Ideernas museum att gunga.
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish.AcceptRejectRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.