(Läsningstid: 3 minuter)Ibland tror jag att det är svårt att greppa vad som händer här i Ukraina. Jag märker att det är väldigt få andra som engagerar sig än de som har en direkt koppling till landet. Trots att Ukraina är ett land som ligger så nära Sverige ser jag lite bevis på intresse i svensk media. Fast att jag inte är förvånad funderar jag på varför. Är det för att det är ett land som väldigt få svenskar besökt eller är det för att man helst inte känner någon samhörighet med folken österut?
Jag tror tyvärr att det är det senare. Förtrycket i Belarus har t.ex. pågått i decennier men det svenska engagemanget är svalt. Motsatserna finns ju och en stor eloge till Östgruppens oförtröttliga arbete. Att stödet för de fängslande Pussy riot-medlemmarna var stort kan förklaras med att många andra länder och t.ex kända artister engagerade sig.
Finns det då andra orsaker till varför det är svårt att engagera sig i denna revolution? Ja, jag tror det. EU är en komplex fråga i Sverige. Vänstern är kategoriskt negativa och att ställa sig bakom demonstranter med EU-flaggor blir motsägelsefullt. Vänstern är viktig, för det är ofta de som kan mobilisera folk att demonstrera. Inom högern är det längre till det initiativet även om det givetvis förekommer.
Det står tydligen utom all tvivel att vänstern i Sverige offrar stödet till Ukrainas folk på en inrikespolitik fråga. Detta trots att Ukrainas myndigheter har brutit mot all internationell rätt och misshandlat fredliga demonstranter.
Det finns även en annan förklaring. En förklaring som är mindre trevlig för vänstern. Många inom den politiska vänstern när en överdrivet romantiserad bild av Sovjetunionen. Att kritisera ex. Ryssland kan därför vara känsligt.
Detta sammantaget leder till att man inom vänstern hellre väljer att vara tyst än visa ett öppet stöd för demonstranterna i Ukraina. Demonstranter som bara har en önskan att få leva i ett samhälle där yttrande frihet och mänskliga rättigheter råder. Detta gör de under en EU-flagga, inte för att de tror att EU är ett paradis utan för att det är den väg ut de ser.
I dagsläget råder stor osäkerhet om hur detta ska sluta. Kommer de slås ner med våld eller ebba ut beroende på minskat stöd? Eller skulle regeringen här mot all förmodan vända och gå demonstranterna till mötes? Jag hoppas i alla fall att fler utanför Ukrainas gränser ska vakna och ge sitt stöd. Detta så att vi kan få reda på vad som hänt de demonstranter som försvann förra veckan efter kravallpolisens tillslag. Hjälp Ukraina med det och tänk på att detta i första hand är en kamp mot korruption och diktaturer och i andra hand för EU som institution.
Avslutningsvis vill jag dela med mig av en artikel med bilder hur det såg ut på Majdan minuterna innan tillslaget lördagen den 30 november. Som ni ser på bilderna är majoriteten unga. Några av dessa är nu försvunna. Jag tycker att frågan om deras frihet och framtid är viktig. Vi ska inte ha en till diktatur i Europa. Det borde vi kunna vara överens om. Vare sig vi är för eller emot EU.
