viewpoint-east.org

Offentlighetens nya rum

Category: by sophie engström, sociala medier
Tags: ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Var sker debatten? Var finner vi det offentliga rummet? Det fanns en tid då den frågan var enkel att besvara. Det offentliga samtalet skedde i SVTs olika debattprogram, på ledarsidorna eller exempelvis DN Debatt. Idag har diskussionen alltmer flyttat sig från dessa rum in i det som vi kallar sociala medier. (Nåväl, det är väl oftast inte alla sociala medier man hänvisar till när man använder det begreppet, utan främst Facebook och Twitter.)

Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt, men för en tid sedan påpekade jag själv att tonen i dessa två medier ofta är oförklarligt hård och oresonlig. Det är inte bra, och det har ju lett till att debattklimatet ibland är outhärdligt. Men för den skull kan vi inte bortse från att debatterna pågår där, eller låtsats att den är mindre viktig.

Idag blev jag återigen påmind om hur man i vissa kretsar ser på de som diskuterar på sociala medier, och påminnelsen var tyvärr olustig. Karin Olsson har på Expressen kultur gjort en sammanställning av den världsbild som bland annat Aftonbladet Kultur sprider. I Olssons artikel finner vi hänvisningar till två personer, som kanske inte är de flitigaste skribenterna i tryckt media, men väl så aktiva på sociala medierna.

Tidigare kunde vi faktiskt vifta bort dylika personligheter och låtsats att deras stöd för Putins världsbild och spridning av falska nyheter inte hade någon inverkan. Vi kunde hänvisa till att det verkliga samtalet pågick någon annanstans.

Men så är det inte idag.

Den världsbild som sprids på sociala medier bidrar till att skapa vår uppfattning om vad som pågår runt omkring oss. Många svenskar har till och med Facebook som sin främsta nyhetskälla. Det betyder bland annat att de läser de artiklar som vänner väljer att sprida.

Det finns en annan dimension på det här som skrämmer mig ännu mer. Dagens populister, så som Trump, Le Pen, Beppe Grillo och Åkesson, lever och växer på bilden att det finns en “elit” som vägrar att förstå och lyssna på “vanligt folk”. Att eliten lever i en slags parallell och förljugen verklighet. Om vi inte tar de röster som hörs på sociala medier på allvar, utan fortsätter med att avvisar dessa som löjeväckande pajasar, så kommer vi i slutändan endast göra Trump & c:o en alltför stor tjänst. Det hatiska språket kommer fortsätta att gro, samtidigt som massor av människor kommer dras till deras retorik. Det är nämligen mycket lättare att trycka “gilla” på något hatiskt än något kärleksfullt i dagens värld.

Avslutningsvis vill jag poängtera att jag tycker det är viktigt att vi har debatten om att Kremls världsbild sprids på många olika ställen. Och med det tar jag hatten av för Martin Kragh och Sebastian Åsberg, som initierade debatten med sin artikel i Journal of strategic studies, samt för Karin Olsson, som med sin sammanfattning belyser och lyfter fram de aktörer som idag sprider Kremls världsbild. Och om de här aktörerna nu sprider dessa tankar i tryckt form eller sociala medier spelar mindre roll.

Vuxnas låtsaslek?

En annan typ av systemkollaps

Category: by sophie engström, sociala medier
Tags: , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Jag är på många vis en gammal räv. En gammal sociala medier-räv. Jag har varit med nästan från begynnelsen. Eller, det stämmer ju inte alls, men jag fanns på sociala medier långt före de flesta andra. Till och med före Facebook eller Twitter dök upp.

Då var det mycket lek, och navigering. Man sökte upp varandra, de som hade liknande intresseområden. Vi möttes över nationsgränser och åldersgrupper. Våra möten ledde ofta till att våra perspektiv förändrades. Att vi fick fick in nya tankar som förändrade våra tankebanor. Ibland till det bättre. Ibland var de irrvägar som man senare släppte (eller kanske finns det någon som irrar vidare i ett oändligt frågetecken).

Det som ändå var utmärkande var att tonen var till övervägande del god. Om någon kom in i ett sammanhang, där den inte tyckte som de andra, var man oftast artig. Jag minns väldigt få tillfällen där en diskussion gick överstyr. Man försökte förstå. Inte förinta varandra.

Sociala medier var också en plats för de lite blygare och de mindre självsäkra personerna (mig själv inkluderat). Här kunde vi får utlopp för vårt behov av kommunikation, utan att riskera att få tillmälen slängt efter oss. Självklart fanns det situationer där tongångarna var hårda, men de var på ett annat vis än idag. Hårda, men med vårdat språk. (Överhuvudtaget var skriftspråket på internet bättre än idag.)

När jag ser på kommunikationen på Facebook eller Twitter av idag, så undrar jag vad som hänt. Är det så att vi nästan aldrig har något trevligt att säga varandra? Jag ser nästan aldrig de som skriver något trevligt om någon. Jag ser så väldigt sällan de som ger beröm till en någon annan, förutom om personen inte redan är känd skribent eller innehar en upphöjd position i något annat sammanhang.

Det jag ser är inte sociala medier. Det är asociala medier.

Men det är klart. Det är inte alltid av ondo. På många vis är det bra att fler engagerar sig i ett förhållandevis öppet samtal. Det är snarare hur man säger vad än att man säger, som gör att jag blottlägger min skepticism.

Jag frågar mig vad det beror på. Det finns olika sätt att tolka det. Den mindre snälla tolkningen är att de som befann sig på sociala medier i dess barndom hade andra intressen som upptog stora delar av deras liv. På så vis berikades också sociala medier. En annan, kanske snällare tolkning, är att debattklimatet i världen har blivit grövre. Att språken har förändrats och påverkats av… oklart vad. Man brukar ju skyllda på populärkulturen… Hiphopen? Ja, det måste vara hiphopen.

Vad bör då göras? Jag själv försöker alltid hålla god ton. Det påverkar sällan mina sk samtalspartners, men det får mig att må bättre. Det är egentligen mitt enda recept, att själv använda en god ton, och inte angripa, utan försöka skapa förståelse för att det finns olika positioner. (Det händer att man misslyckas med att hålla den goda tonen, men då kan man ju alltid försöka vara bättre näsa gång.)

Vissa slag är till synes redan förlorade. Gräsrötternas politiska diskussionerna på ex Twitter eller Facebook är totalt omöjliga. Om man är en själ med den typ av sensibilitet som jag har, så blir man bara ledsen och tappar tilltron till mänskligheten. Och det är precis dithän vi inte vill.

Avslutningsvis kan jag säga, att jag förväntar mig mina glada eller snälla tillrop. För det är ju så att jag kanske kritiserar just dig… Men det kanske kan ge dig lite annat perspektiv.

viewpoint-east.org in Moscow May 12 – 23

Category: by sophie engström, russia
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

I will come to Moscow on the May 12. I have been invited to hold a seminar about “Social Media and Gender” at a workshop, that belongs to a joint venture project between IREX and FOJO. The workshop is funded by SIDA.


Moscow sky by me.

Alexander Lukashenko loves Sweden

Category: belarus, by sophie engström, sociala medier, web 2.0
Tags: , , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Alexander Lukashenko has a political reputation that few wants to be confused with, and one can think that also Swedish politicians would try to avoid being confused with his ideas of running a country. But unwillingly the Swedish government has got a new fan, and perhaps a fan they never wanted to have, and that is, again, Alexander Lukashenko.


Alexander Lukashenko from wiki

Recently the Swedish Minister of Justice, Beatrice Ask, got a request from Alexander Lukashenko, where he asks her to start an exchange project, where Belarus government can learn more about how to reduce economic crime on Internet. I am however sure that this is not Alexander Lukashenko real intentions. Sweden did more than a year introduce the FRA law, that actually gives a certain department the right to track and read all emails and sms’ that crosses the border. The idea is to try to track down terrorists, which of course is complete nonsense. Sweden has a long tradition of tracking its own citizens. (It is no wonder we are the land of accurate statistics on all the moves the citizens takes.) Many in the Swedish piracy movement interpets this as a new way to violate human rights in Sweden (and other countries), and also because FRA can sell the information to anybody they want to!

I am pretty sure Alexander Lukashenko understand how the Swedish government can use all the information they track from the email and sms’ that crosses the border. (To be clear: all emails in Sweden cross the borders. Servers have a very unpatriotic style and don’t really care which server it communicates with, inside or outside Sweden, the server never care.)

It is however very easy for me to be ironic, sitting here in a country with freedom of speech, but I am really worried that this interest of Alexander Lukashenko in Internet, is more and more threatening all activity on Internet in Belarus. And outside the borders! I think it is high time that we, the blogging swarm that wants to help the citizens of Belarus to get freedom of speech and a free internet, to speaks up! At least I will do all in my power to try to high light all this crimes against human rights!

Gender Equality in Ukraine

Category: sociala medier, ukraine, web 2.0
Tags: , , , , , , , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

wikigender is a very interesting and needed project. I agree with it, even though I often hesitate for more “separatistic” movements like that. When it comes to gender equality i think it should be mainstreamed, not separated form the general debate or issue. But if you are looking for certain information about gender situation I think it is a great project. (I also think wikiprogress is a really great idea! It is when I see projects like that i understand the extreme impact web 2.0 and social web actually have on IRL).

I also think the wikigender page about Ukraine is great, since you can find several interesting articles in the bottom, and especially then the gender watch.

But women’s representation in parliament, in Ukraine, really… well, suck. 7,1% actually makes me wishing I have had chosen an other field for my interest! But on the other hand, one might say that this only shows how smart women are compared to men; I mean, who wants to be in that swamp of corruption and stupidity anyway? And when it comes to real changes for greater gender equality my assumption is that both candidates (again) suck in that regard… I would even call Yulya Tymoshenko the worst gender equality enemy Europe has… well, possibly after Berlusconi : ))) But according to the lastest pull Yanukovych is leading with 10.5% over Tymoshenko. And since I don’t like any of them, I can’t say I feel much interest in who wins. The country need to make many changes, however, none of the two candidates are serious when they mean that want to change. And please prove me if I am wrong!

elua
Tymoshenko and Janukovych from todays Kyiv Post

Sociala medier i kampen mot valfusk

Category: by sophie engström, sociala medier, ukraina, ukraine, web 2.0
Tags: , , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Under förra presidentvalet 2004, som senare ledde till den orangea revolutionen, rapporterades det om det flera oegentligheten. De första uppgifterna som kom ut om valfusk och förhindrande av valprocedur var ofta via internet. Detta ledde till att man valde att stänga ned en server som användes av en organisation som bland annat ställde sig bakom den nuvarande presidenten, Viktor Jusjenko. Idag är nästan alla överens att kommande presidentval i januari MÅSTE gå rätt till. Denna gång får inte internationella övervakare rynka på näsan åt den ukrainska demokratiska viljan.

twitter

Ett försök att stärka valprocessen är Internviews-Ukraine’s Twitter projekt. Vitaliy Moroz, från Internews-Ukraine, säger till Olya Vesnjanka för Deutche Welle att Ukraina ofta har varit arena för innovativ och kreativ journalistik, och avser aktioner som de jag nämnde ovan, samt att Livejournal användes som en politisk debatt och nyhetsrapportering under förra presidentvalet.

Tanken med Internews-Ukraine’s projekt är att utbilda journalister (och gärna bloggare) runt omkring i Ukraina, till att skapa ett twitter flöde som synliggör oegentligheter under valkampanjen 7-17 januari. De också lyfter fram de politiska frågorna även om de är väl medvetna om att kan inte kan ha en politisk debatt på Twitter, eftersom siten bara erbjuder 140 tecken per status uppdatering!

Journalisterna i projektet ska därför inte bara få utbildning i hur de rent tekniskt twittrar, exempelvis från mobil, utan också hur man kort, endast några tecken, uttrycker saklig och begriplig information. (Helt uppenbart är att undertecknad borde gå en sådan kurs, då jag verkligen har svårt att uttrycka något sakligt, kärnfullt och framförallt kort 😉 ) Allt material som twittras ska sedan smalas upp av en större portal som samlar blogginlägg, twitter, bilder från exempelvis Flickr, på en och samma sida. Jag föreställer mig att den eventuellt kan se ut som piratpartiets Live-ström.

Om detta kommer att motverka att presidentvalet 2010 blir lika smutsigt som förra, låter jag vara osagt. Men faktum är att förra valet kanske “räddades” just av att de som kritiserade situationen under valet faktiskt använde sig av ny teknik för att sprida information!

För den som är intresserad kommer jag att under december månad publicera en liten artikel med intervjuer med några dem som stod bakom förra presidentvalets flashmobs och spektakulära serverflyttar.